Bara en halv minut, mp3, spelas direkt här på sidan, naturligtvis. Kände för det.
Das-Muzak
Kategoriarkiv: Kultur
Jag bloggar vidare mitt i natten med musik
Det är musik, men inte ny. En låt jag gjorde förr, (törs inte säga när, men det är tvåsiffrigt). Här är den:
porninthesnow
Och här hittade jag en bild från när vi i The Blue Pearls lirade i stadsparken, på stora scenen, typ, 2005, men det kan ha varit tidigare. Jag i vitt som lirar bas, och Bela på sologura till höger. Klicka för större bild.
Äh, jag kör en låt av som vi körde där också:
pretzel
Jävlars vad jag bjussar cybern på content. Inte många som gör. De flesta delar bara andras, livrädda för att lägga ut eget. Sådant gör mig trött. Att sedan denna blogg inte är den mest lästa i Örebro eller världen är skit samma, ha-ha.
Jag gör ju inte PR för den. Varför skulle jag? Det är ju bara jag.
Dagen i övrigt. Det regnade. Jag kollade på TV. Kollade till och med fotboll. Försöker ju intressera mig så jag blir som alla andra. Det går… så där…
Åt mat, borstade tänderna, duschade, och efter midnatt drog jag ner och träffade folk jag kände på vanliga stället, och folk som tror att de känner mig (mindre bra).
Sedan cyklade jag hem i regnet. Men än så vill jag inte skriva, men det var en okej kväll.
Jag köpte en hutt för att o-fira att det under lördagen var 100 år sedan gnistan till första världskriget tändes i Sarajevo, som sedan ledde till andra världskriget, som sedan ledde till obegripbara prylar i forna Jugoslavien med flera länder och folk, och vi har inte lärt oss ett skit av historien. Som vanligt. Fy fan säger jag!
Snart är det juli, då blir det sommar. Sådan där jävla sommar då det är varmt på nätterna så man går åt. Man ligger och hatar, kan inte somna mellan sina svettiga lakan. Ja, jag tycker det är skönt nu, fast lite mindre regn bara.
När vi går in i juli har jag avverkat en tredjedel av min exil från Örebro kommun. Någon dag till bara, så tar jag tag i ett och annat, är det tänkt. Den blöta filten är borta. Dags att leverera av egen kraft, utan censur. Tut.
Jag kör blogg igen, manuellt, vid min datorapparat, diverse tut.
Stöter på en av mina idoler, Johnny Bode på min nya insamlande hårddisk. En obskyr melodi och ännu obskyrare text. Jag garvar, och gillar mycket hårt. Från Bordellmammas visor.
handskar
Denna dag, ett liv, som farbror Melker säger i Saltkråkan.
Vad har jag gjort av denna tisdag? Inte mycket. Jag har pantat och därmed rensat utrymme här hemma.
Igår var jag så frän att jag fixade lyset i hallen efter över ett år (hade gett upp). Kom plötsligt på att det kanske inte var själva lampan, utan armaturen som var paj, så jag bytte, och vips, 12 000 watt (gammal lampa i, sådan där som gav ljus, inte dizziga ögonskador som nu, tack jävla EU). Man kan spela in film i min hall nu. Lycka!
Tog ingen cykeltur idag. Kände för att skita i det totalt. Har varit på gott humör. Riktigt äckligt käck hela dagen, ha-ha.
På kvällningen drog jag ner och träffade vänner, och idioter, som vanligt. Och så cyklade jag hem igen.
Äh, måste hitta fler bilder/videosar/ljud eller vafanken som helst att lägga upp nedan, det blir för tunt annars.
Jo, såg hur Lars von Trier gjorde Idioterna, en av de bästa filmerna. Finns faktiskt en dokumentär på Netflix om det, med danskt ljud och engelsk textning, rekommenderas. Jag vill också….
Den här, där Jenna kör ”palt” mot mig, år 2000 från New York. Brudarna där hittade ju på det där, suga in kinderna och se ut som blocksmockare, ha-ha. (Och som synes, Anneli fotade det).
Ja, äh, har inget mer att komma med just nu. Men natten är ju ung, ha-ha.
Rocka!
En lördag mitt i juni (blogg med text och bild)
Vilken dag. Samma som alltid, nästan, he-he.
Så här avslutades den, men bryggmästaren och Freddo, med en fond av Örebro:
Bilden är klickbar, och blir då mycket större, men man måste klicka. Klickar man två gånger blir den megastor.
Annars då, denna dag?
Vaknade och så drog jag och gjorde Jordradio igen (se länk ovan ”podcast”). Två medarbetare, de trogna, var med som vanligt. Tror inte jag var fullt ”på” idag, kände av lite feber. Men så kan det vara.
Äh, det blev nog en godkänd webradio ändå.
Fick så ett kodkort på posten också. Äntligen kan jag lägga in nya betalningsmottagare när jag betalar via min ajfån (som jag alltid gör numera). Behöver inte dator och dosa. Så jävla skönt.
Hade hoppats att mitt nya körkort skulle komma idag, men det gjorde det inte. Skit samma, jag kör ändå, om jag vill.
Det är mitt i halva sommaren. Har inga planer. Om en vecka är det atombombsörebro, dvs stängt överallt, för det är midsommar. Kanske jag skulle ta mig järnhäst och bara åka bort. Lurar på det. Vi får se.
I år jobbade jag inte på någon skola på studenten, som det var idag. Kändes lite ovant, efter 20 år. Hoppas ödet har schyssta andra prylar på gång för mig.
Att jag inte är med längre kan jag tacka Björklund, kommunalpolitiker i Örebro och deras tjänstemän för. Inte bara jag, flera av oss. Nej, jag har inte glömt vilka det var som tvingade iväg mig. Men kanske, bara kanske, kan det leda till något bättre, sedan, kanske snart. Man kan ju alltid hoppas. Alla vinner väl på Lotto förr eller senare, va?
En torsdag då jag livelirade blues vid Svartån mm
Snor rullen som ÖreBror lagt upp och filmat. Från i kväll, efter åtta eller något.
Baggo ringde mig vid tre, vi ska repa, men jag svarade inte då, fick bara ett gäng låtar via eposten som jag hittade precis före Workshopen. Tränade. Ja, och så körde vi. Här är en vi inte tränat på.
Men det är kul att lira. Det är det.
Och som jag svettades. Jösses. Jag kan inte lira bas utan att röra mig och där under platstaket, det var fy fanken.
Här en bild som Timo tog (klickbar om man vill se oss större).
Baggo och Björn och jag. Andra kom till sedan, en på sax, en på gura och så Timo på trynorgel. Ja, som det ska vara på jam. Mellan Gamla Teatern och Svartån.
Sedan drog jag hem (det var svårt, jävla marknadsafton då alla ska ut och trängas). Gubbsov i sittandes i soffan, åt en biff. Drog ner till Biskops. Där var raggarkungen Otto, Baggo kom sedan, Ulfvensjö kom och berättade om en bok han skriver. Ja, det var bonanza för folk jag känt och känner genom åren. En bra kväll, en bra dag, fast jag var lite trött, det var jag. Trött och fet.
Nu är jag hemma och lägger ut detta. Lyckades också trycka in stålar (betala) till Loopia för den här bloggen, 999 per år, och för namnet, domänen matsblomgren.nu som gick på lite under 200 spänn. Men det är det värt, för att ha en offentlig dagbok på nätet, som jag inte gör PR för, ha-ha. Hittar man hit, så är man välkommen, men jag boostar den inte. Det som sker, sker. Tut!
Kör en video. Åka MC Västerås 2005 (som jag hittade nyss)
Den som letar ska finna. Tejpade fast en DV-kamera på luftburken där utanför Hammarby och satte igång det hela en gång i tiden. Hittade fetfilmen nu i natt. Meckade lite och slängde upp den på tuben. Typ fem och en halv minut video som kanske bara jag gillar att glo på, ha-ha. Men då må det vara så. Det händer inte så mycket, men solen lyser och om man är från Västerås så känner man igen sig, hela vägen till Stora torget.
I övrigt idag. Sov, vaknade. Cykeltur. Fika hos The Bagaris. Cykeltur. Pizza (hämt) och nergång till favvolukusen. Flyttade mig en gång, pga en slags människas bristande förståelse för sin egen hygien (armsvett). Jösses. Det finns folk. Som inte är som jag.
Tralla la.
Blue Pearls musik och sportdårars våld, dock ej samtidigt (textblogg)
För ett gäng år sedan lirade jag med The Blue Pearls en massa år. Det var jag på bas, och så Bela på gura förstås, Per-Åke på sång, Roffe på klaviatur, och lite olika batterister.
Bilden ovan togs på parkeringen till ett stort köpcentrum vid Vivalla, om jag inte minns fel. Min kamera, mina anvisningar.
-Se lite förvånad, gärna äcklad ut och titta på mig, Bela!
Och så gjorde jag allt för att se stöddig ut för fotografen. Det funkade fint. Så ska en rockbild se ut.
Och varför inte lägga ut låten, vars namn står däruppe, som jag hittade nyss på disken, precis som bilden, Watch Out, en Fleetwood Mac-låt på den tiden de var engelsmän och Peter Green var med. Det var den tidens musik vi gillade, 60-tal. (Hoppas jag frågat Bela om det är okej att lägga ut.. Äh, det gillar han nog ändå, ha-ha). Klicka igång bara. (I vissa webläsare kan man behöva klicka två gånger, lurigt nog, på play-triangeln).
Watch_Out
Fanken, är lite sugen på att lira bas igen. Men, som vanligt, då bara med Bela eller Bagari, och gärna samtidigt. Jaja.
Annars, om man ska återgå till rubriken, så var det saftigt på stan i kväll. Massa dårar som slogs, fotbollsnissar. Tydligen hade ett Stockholmlag varit här och spöat Örebros fotbollslag. Okej. Då är det väl så det är?
Nä, inte fanken. Det var blåljus, batonger, poliser, väktare, supportrar, slagsmål, talkörer och fy fan hela sena kvällen in i natten och morgonen.
Vad är det med folk? Ja, många behöver en borrning i skallen, tamejfan. Och så fyller man på med selleri, det måste göra vissa bättre i humöret.
Jag tycker det är olustigt som fanken med allt detta förbannade våld. I sportens namn, till och med. Fast, kanske inte så konstigt, med de stora svenska sportstjärnorna som inte ens röstar i EU-valet. Fina förebilder för att vara aningslös, att bara inte låtsas om.
Nä, ett jävla skit är det. Och det står jag för. Jag, och alla som vill, ska kunna gå på gatorna vid vilken tid som helst utan att behöva vara oroliga för att dras in i skit. Så är det bara. Tamejfan!
Hade dock under dagen ett intressant och givande samtal med polaren Stefan. Najs.
Och, jag körde ju Jordradion. Det var jag och Vera och Bluespolisen. Länk ovan, där det står podcast, om ni eller du, som kollar här orkar med mera mig, ha-ha.
Rock on, nu är det lördag. Antagligen kommer minigolfspelare att löpa amok idag.
Tut!
New York 2001 och annat, kanske
Jag styrs ju av två saker på den här bloggen. För det första att lägga ut något varje dygn, vilket jag nu sedan någon månad bestämt mig för stenhårt. För det andra, att vädra gamla bilder och filmer och musik och händelser.
Okej. Här är en bild på mig, oklart vem fanken som tog den, jag gick ju själv där i Chelsea, i midtown Manhattan den där gräsligt varma julidagen 2001. Men man ser min spända mage, just dragit i mig pizza, och biran är ju inte heller dålig därborta.
Visst ser det fint ut. Grönt, lugnt och skönt, som Örebro, och i bakgrunden Empire State Building, som ur en turistbroschyr, ha-ha. (Bilden är klickbar och kan göras större för eder njutnings skull, eller avundsjuka. Jag gillar bägge alternativen).
Alltså, som mig, så måste man jussom digga tidigare grejer man gjort, det håller en upprätt. Det är därför man plåtar. Man plåtar fanimej inte skit för att ha att minnas. Ha-ha, jag gjorde ditt och datt. Det funkar. Den gråa verkligheten tillåter detta. Och, som sagt, här gör jag ju som jag vill.
Har förresten alltid hatat kepa, men här var det fanimej nödvändigt.
Idag såsade jag bort hela dagen som vanligt. Sedan tog jag mig ut på en cykeltur, vid 18.00, ut, mot norr, och en massa jävla natur och till Naturens hus. Det är restaurang och fik och pub. Han ägarn var som vanligt trevlig och berättade att nästa onsdag och torsdag är det ett grekiskt band som lirar där. Det låter nästan intressant. Satt hurusom med mitt dyra kaffe och lät tiden gå, fantastiska kvinnor gick förbi vilket störde lite, och filosoferade där i grönskan, vid den konstgjorda sjön, där ett par änder slogs om en ändböna.
I morgon (idag då) fredag kör jag Jordradion igen, själv. Med förhoppningsvis några av medarbetarna, men inte med min bisittare Göran, ja, jag är hans bisittare också, men ni hajar vad jag menar. Länk ovan här på sidan.
Funderar starkt på att DESSUTOM börja köra en egen webradioshow hemifrån, någon kväll i veckan. Utan gränser, he-he. Vi får se, ska lura på det. Det blir i så fall grejer. Varför? Tja, för att jag kan. Måste kolla ett par prylar först, och införskaffa lite teknik, men inte så mycket. Det ska hållas enkelt.
Okej, det här är visserligen bara tankar i natten, men kan bli, kan bli…
Drog naturligtvis ner till Biskopen i sena timman. Men det var en stor besvikelse. Kändes som vindar från 00-talet. Fönster öppna så alla frös av draget. Det var bara sju grader ute och det stormade därinne, (utom för de som jobbade, de slet hårt med massa folk och hade extra tröjor på sig, hmmm…).
Sedan, för första gången sedan ovan nämnda decennium var det stress bland personalen. Underlägg rök, lampor släcktes, det blev otrevligt innan ens stängtiden kom klockan 01.00. En slags missuppfattning mellan när man tar sista beställningen och när det stängs.
Oerhört jävla irriterande. Folk, och JAG, lägger flis där!!! Då ska det inte sunkas och tas bort underlägg och torkas bord innan folk är klara, innan det är stängt!
Ja, jag tjurade ner mig hårt där. Trodde den där jävla biten var borta för länge sedan. Respekt för fanken (och nu säger jag inget mer om den saken, och det gäller inte alla och bla-bla, men så var det i kväll).
Ja, så cyklade jag hem i kylan. Och nu har jag gnällt, lagt upp bild, beskrivit min dag. Här i min egen lilla gosiga blogg.
Och för varje dag så känner jag två saker mer och mer:
1. Jag jobbar inte på kommunen längre och är därför helt fri.
2. Snart törs jag också uttrycka mig helt fritt. Jag är på god väg, men ännu lite för feg för att begripa vilken jävla frihet jag har just nu i mitt liv.
Tuuuuut!
27:e maj och jag bara tänker, och lägger ut från förr (blogg)
Den här lilla rullen, som jag lirade in strax för milleniumskiftet, måste ha varit på 90-talet, är väl rar? Nästan 40 sekunder där jag sitter på mitt kontor på MacLabbet på Rudbecksskolan och bara njuter av de möjligheter nätet ger. Möjligheter som Örebro kommun, politiker med hönsskit i skallen, chefer med samma syndrom eller skolan som helhet totalt sket i. Men inte jag. Kvaliteten är den det var då, om man skulle lägga ut på nätet för folk att kolla med sina sunkna modem som gällde på den tiden. Men det funkade då, och det funkar nu.
Kära cybern. Sedan 80-talet har jag försökt här i Närke. Vara först med det senaste. Men det har inte varit lätt. Och på vägen har jag, och andra, trampat på ömma tår.
Men jag är nöjd ändå. Många fd elever är mina vänner även numera, fast de är mellan 20 och snart 40. DET GILLAR JAG. Och det det är ett betyg åt mig och andra som jag njuter av.
Skitskallarna (inte elever nu, utan de där som var emot) är glömda, även för mig numera.
Ovan, jag på Fårö. Kanske 2005, osäker på året. Utanför där Ingmar Bergman bodde. Ja, han levde då. Längre fram ser man Sterge på sin bajk. Vi hade åkt till Gotland och sedan hade den lömska Sterge lurat ur en fiskare på Gotland var Bergman bodde. Så vi drog dit (oklart varför).
Men med alla förbudsskyltar som han satt upp, vilket vanhelgade allemansrätten så blev vi lite tykna.
Så jag slog en drill på hans brevlåda. Även om jag respekterar och beundrar honom som filmskapare och regissör. Fanken, jag var frän, där också, haha.
Äh, får räcka för i natt. Tut! Och KOMMENTERA GÄRNA! Så jag vet att ni finns, att någon läser min tjejiga blogg.
En natt där jag hör fåglarna toksjunga för att fixa fågelbrudar (blogg)
Sov länge under lördagen. Vaknade så småningom. Funderade på vad det var för jävla dag. Till slut hajade jag att det var lördag. Som om det skulle spela någon som helst roll.
Slog på TVn. Det var skridsko, med puck. Svenskarna hade inte mycket att säga till om. Glad att jag inte bryr mig om resultat i sport. Men det fina med sport på TV är att det är längre mellan den infantila dåraktiga idiotreklamen som annars gör mig galen. Därför kollar jag numera sport på TV. TVn är min brasa där mitt emot, och med sport på så så slipper jag fjantarnas visioner om bajs därifrån Tjockholm.
Bilden ovan ritade jag 1998. Nu hittade jag den igen. Ja, så var jag då, och så är jag nu.
Skulle ju egentligen upp till Mats Z:as fest i Brickeberg, men återsomnade på min soffa och vaknade sedan halv elva. Bara ner till affären och köpa mat.
Lagade, åt.
Sedan cykeltur till Biskops. Baggo hade försökt etablera kontakt med mig, men jag funkar ju inte tidsmässigt, så det blev inget.
Oj, nu hittade jag den där bilden från förr, som jag la upp ovan. jaja.
Cyklade hem från Biskops. Blev stoppad av fd elever som hejade och var glada. De gick fräna utbildningar nu, byggnadsingenjör och skit. Må det gå bra för dem, kul att de kommer ihåg mig och fortfarande ser glada ut när de ser mig och inte attackerar, ha-ha-ha.
Äh, jag är nöjd med vad jag gjort inom skolvärlden. Fast jag trampade på en massa tår. Oj vad de fick ont, vissa luriga kollegor, rektorer, politiker och tjänstemän.
Alltid lika skumt att svara, när gamla elever frågar:
-Är du kvar på Tullängsskolan?
-Nä, jag blev tvingad att säga upp mig, av tjänstemän, skolminister Björklund, kommunalråd i Örebro och chefer!
De tror inte det är sant. Men det är det.
Skit samma nu är det sommar. Och på tisdag får jag nytt batteri till min båge och kan dra och göra vad jag vill, om jag vill.
Tut!