Satt och glodde själv på uteserveringen, trots att jag hade polare därinne. Var less. Plåtade min vy. Sedan blev jag kall och gick in.
Ännu en lördag i tråk
Alla inlägg av matsb
Betalat ett år till
Japp, fast jag inte använt denna blogg på mycket länge, klarade jag inte av att den ska förintas pga stålar.
Måste däremot hitta på en användning. (Alltså blogga igen). Har försökt börja många gånger igen, men tappat drivet hitills. Men, ger inte upp. (Fast jag knappt kommer ihåg hur man gör med alla uppdateringar.)
Oj, lyckades lägga ut bild. Haha.
Okej, då trycker jag ut detta och ser om det funkar. Tjosan!
Baren Biskops 21.17
Ny dag på Foajén med kollegor (Bilder)
Lite bilders från innan det öppnar i kväll
Foajén på Konserthuset i Örebro. Där jag ju också jobbar. Tog lite pics innan banden kör igång och slitet börjar.
På bilder här syns kock Jonathan, kock herr Flink och boss mam Jennifer.
Kan jag lägga något här?
Senaste inlägg innan detta 2018. Jag betalar ju ändå för detta. Blev sugen på att kanske börja igen (som 1000 gånger förr).
Nåväl. Funkar detta från ifånen är jag nöjd. Ska testa bild också.
Alltså, skriva grejerna här, och länka till fejan och Twittur. Kanske.
Äh, nya tider nu. Går det så går det, vill jag så gör jag det. Tror fanimej jag behöver få ut i cybern igen nu, som på 90-talet och framåt.
Håll tummarna! Vill åka!
20:e oktober lirade vårt 70-80-talsband Kvällspressen (video)
Lelle hämtade mig på torsdagskvällen i Örebro. Vi körde till Västerås. Där kom Henke. Vi bodde sedan alla hos Wåfflan, i tre nätter. Repade på fredagen och lite på lördagen och så lirade vi.
Jag hade blåsor på mina basfingrar men det fick gå. Att efter typ 35 år lira igen med sina polare i Västerås var ju fanken helt sanslöst.
Okej, Jimmie hade ju gått vidare till andra dimensioner och kunde inte lira, men vi hittade en kille som heter Matts, och han var en jävel på att trumma.
fRa och Ante spelade in det hela. 500 biljetter sålda, ett tiotal band från förr var på repertoaren och vi lyckades samla in 100 000 spänn till kvinnojouren i Västerås. Här är, om detta funkar, den nakna sanningen, vi smackade fett! Sätt i hörlurarna, kör högsta volym!!
Någon annan gång ska jag skriva om hela rubbet. Men, fanken, vi var inte kassa (trots att man inte hörde ett skit när man stod på scenen, bara ett stort vrååååål).
Måste skapa liv i bloggen igen
Vet inte om det kommer att funka. Men nu har jag ju loggat in och lagt ut något i alla fall.
Okej, kolla in min ägg- och baconmacka från i kväll (som brackigt äts med kniv och gaffel, har blivit en mack-dåre):
Såg den här bilden som jag snodde, där damer tvättar i Svartån, nedanför Järntorget, till höger, samtidigt som man ser Stora Hotellet och Biskops i bakgrunden. Det svindlar, andra tider.
Tror alla bilder här är klickbara och således kan klickas större så man ser bättre. Jag tror, för jag inte skriver dagligdags längre, som jag gjorde i början av detta årtusende.
Och, ja, jag har försökt sparka liv i att skriva här flera gånger och så blir det inget efter att jag lagt ut ett inlägg. Kanske blir det så nu också, men jag hoppas inte.
Jävlars vad fort jag skriver på tangenterna. Nu skriver jag lika fort som jag tänker. En balans är uppnådd, trots oträning.
Äh, lägger ut. (Och måste bli mer personlig, ärlig och rå igen, här, vafan har jag att förlora? Inte ett jävla skit, tut!)
Ja, just det, ser ni att damerna döljer sitt hår bakom sjalar???? Vafanken, äkta närkebönor! Vad säger dumjävlarna om detta?
/Mats
Mitt i natten i värmeböljan
Ja, jävlars.
Hur fixar man tillvaron när naturen jäklas med denna värme?
Jag kör siesta, och så blåser jag ut min lägenhet på nätterna med öppna fönster. Dagtid stänger jag till. För då är det varmare ute än inne. Och, ja, jo, jag har ju en AC också, men den räknar jag inte med här.
Igår körde jag fläktköret, med allt öppet till åtta på morgonen. Klockan fyra på eftermiddagen var det 10-12 grader kallare i min lägenhet än det var utanför, eftersom jag stängt fönstren.
Okej, ska inte vara en besserwisser. Men jag tyckte det var en bra början på ett blogginlägg, på en blogg jag ändå pyntar för.
Annars?
Tja, bara att hålla i sig, som vanligt. Det måste lösa sig. Bara att vänta.
Borde gjort en massa idag, men pallade inte. Äh, nu skrev jag lite här i alla fall.
Nock för nu! Tut!
Såg på TV och kom ihåg en grej
Jag var ute på stan och skulle hem till hotellet. Det var New York och Manhattan och 2001. Tidig kväll.
Först skulle jag gå över den lilla gatan för dörren till hotellet låg bara tvärs över, men då kom det en bil med hip-hop-grabbar som dunkade och jag väntade. Jag visade tecken på att de kunde köra förbi mig. Men de stannade. Jag gav mig inte utan började vifta att de kunde köra först sedan skulle jag gå över. Men nejdå. Då vevade de ner rutorna och började ropa.
-Come on, big white guy, you go!
-No, nänä, you first!
-No you first!!!
När varje ruta var nervevad på bilen med grova tjommar som skrek åt mig att gå över, så tackade jag med en bugning och ett leende och gick över. Trevliga lirare där.
Kommer över. Framför dörren ligger en man. En knarkare helt klart, jag har inga fördomar, ihopkrupen så man måste kliva över honom för att komma till dörren, ja, och också bända undan lite så att dörren går att öppna (det var inget femstjärnigt hotell). Jag tycker det är lite läskigt, han ser ut att sova, men är nog mer inne i ett töcken. Vad kan gå fel?
Jag tar upp min nyckel och ska börja låsa upp men fipplar och tappar den rätt ner, på honom, i honom. Alltså, där ligger en trasig människa och min enda biljett för att ta mig hem är någonstans under honom eller i hans kläder. Sådant där händer bara mig. En slags prövning från makterna eller nått.
Jag ger fan i allt och böjer mig ner, rädd som fanken att sticka mig på något eller att han ska kvickna till och tro att jag robbar honom. Bökar mellan alla flikar han har i kläderna, ingen nyckel, puttar honom lite och hittar nyckeln nere vid gylfen ungefär. Tar upp den och låser upp, bänder upp dörren med hans kropp framför och går in.
Phu, det gick vägen.
Det tänkte jag på nyss, och skrev nu.
Och så hittade jag just, jag är ju ny med att skriva blogg igen, en bild från typ 2017 och mitt klassrum på Hermods där jag lärde ut svenska språket till min fräna klass. Körde lite övningar, några var svåra, men de var motiverade som tusan, alla. Ja, det ser man ju, och grabbarna längst bak garvade. Vi hade fin stämning där.
Bilden blir större om man klickar på den.
Folk från Syrien, Afghanistan, Eritrea, Somalia och Irak.
Om bara fler hajade vilka fräna lirare det här är. Vilken vänlighet de ger uttryck för, vilken resurs de här människorna är, så skulle jag bli mycket gladare.
Sluta för fan vara rädda för våra medmänniskor!
/Mats