Visst, slängde upp en ljudblogg här nyss, men hittade denna video, från mars 2013 där jag mobbar mig själv från 10 minuter innan. Obegripligt? Ja, antagligen. Men upp här ska den.
Kategoriarkiv: 2014
Tjolaflöjtar ånyo (blogg)
Idag.
Gick 2000 steg.
Hem.
Åt, ingen aptit.
Käkade godis (inte gott heller).
Drog till Stora vid halv ett.
Polare där, bra trevligt som vanligt, och två dårar jag fick avvisa. De dras till mig. Jag måste fixa en DDT-spruta och spraya bort dårarna. Bad dem bara dra, och flyttade mig, vill inte bli vän med sådana (som ville bli vän, vafan?)
Försökte få Bluespolisen att fixa mina rör på bågen, men han hade annat för sig och kunde inte, suck. JAG VILL ATT DET SKA LÅTA BÅGE IGEN!
Och nu kollar jag på Sugar Man, bara för att jag hittade den på SVTPLAY, som kunde vara ett bra ställe, men där idioter tagit över och gjort att den sidan är helt jävla obegriplig.
Lägger länken här. Vet inte om det funkar.
Och idag är det måndag, och det kliar. Tut.
Äh, går inte att bädda in här. Så här är länken då. Klicka!
Lurig lördag men det måste rapporteras här ändå (blogg)
Först, en bild på mig. Från kanske 1976 eller 1977. Jag är i Paris och posar framför Eiffeltornet med en bira i näven. Mer hår, mindre fett. Det var då det. Instamatic-kamera rular fett med najs. På riktigt, då, ingen jävla app.
Fick tokryck. Drog ut för tredje dagen i rad med min nya giv. Dvs att gå som fanken och komma i bättre form. För tre dagar sedan gick jag 2000 steg, för två dagar sedan 4000 steg, och idag gick jag lite drygt 6000 steg.
(Har en app som räknar det här åt mig, så jag gick en halvmil idag).
Ja, jag är öm i benen. Ja, jag har skavsår på låren. Ja, jag är stel.
Men.
Det här är nyttigt för mig. Det behövs, så jag gör det.
Kom så hem. Durschade (min stavning) och drack lite vatten. Sedan tog jag ut min järnhäst. Körde ett jäkla varv. Njöt som aldrig förr. Jag är galen, höll på att köra ut i terrängen två gånger pga för hög fart i underbara kurvor. Ändå är jag försiktig.
Tog kort på mig själv mot slutet och la ut på fejan, för att retas. Äh, den bilden platsar här också. Och, det vita under visiret är imma från min andedräkt. Det blir så direkt om man står stilla. Fysik. (Samt att jag ställt in självutlösaren på 30 sekunder så det tog tid innan bilden togs, he-he).
Köpte massa godis på ICA, och lite revbensspjäll. Åt lite mat, men mer godis. Drog några folkbira. Och så ner på Biskops.
Jag vet inte vad det var med stjärnorna och planeterna idag, om man nu är inne på sådan grejer, det är inte jag, vill bara markera att det var en lurig sammankomst i kväll. Ja, jag ska berätta.
Kommer in i baren. Telefonen ringer. Det är Baggo som undrar var jag är. Jag är ju där. Och det är han också.
Så kommer Kalix. Sedan kommer Ulfen med böna. Sedan kommer det förbi massa annat folk jag känner och dunkar mig i ryggen och hejar. (Och en jävligt snygg dam såg jag också, jag är inte död än, tydligen).
Sedan kommer Crille. Sergeants of Arms på en hojklubb jag var väldigt bekant med för ett gäng år sedan. Det betyder typ vapen- eller säkerhetsansvarig. Bara det, ha-ha.
Trevlig lirare. Vi har inte gaggat på år och dag. Han berättar vad han har på gång (vilket inte var så litet), och vi snackade rätt mycket minnen också.
Jag var alltså aldrig med i någon hojklubb själv, men jag besökte just den här. Hängde på och tog inträde ibland, serverade korv när det var fest och sådant. Men festade mest där. Det var sköna lirare.
Sedan gick de upp i en annan klubb och polaren och andra la av, gick till andra hojklubbar. Så, nu är vi polare på fejan.
Ja, så stängde man och jag cyklade hem genom natten. Vackra människor dröjde kvar på stan. Kanske skulle de kunna träffa en partner inför sommaren. Jag bara garvade och cyklade hemåt, utan lyse, på gågata, i min stad.
Tut!
Tre bilder från förr inklusive kommentarer (blogg)
Ni vet ju, ni som smyger här på min blogg, att jag har en miljard bilder från förr. Alla väntar på att få läggas ut. Några har jag lagt ut på gamla bloggen. Nu lägger jag ut några här och kommenterar dem, alltså förklarar vad de föreställer.
Börjar med ovanstående lilla bild. Oj, vad jag var smärt där. (Måste ha en större bild någonstans, äh, det där får duga).
Jag var 19 bast, och skjuter med mynningsladdare i bergen på Mallorca. Krut, bomull och kula, samt tändstift.
Jag sköt bra. Hade tagit körkort några veckor tidigare, och åkte med min SAAB-99 till Barcelona och tog färjan över, tillsammans med min polare Stefan, till Palma på Mallorca. Hans farsa bodde där. Det var en jävla resa. (Det tog en vecka i hamnen i Barcelona, där vi sov i min bil och inte hade det så lätt, innan vi fattade att man inte köpte biljetter där, utan inne i stan, arghh, och urk, ha-ha).
Men, detta var, om jag inte minns helt fel, under Franco-tiden, alltså innan Spanien blev en demokrati. När det var ett fascistland.
Det jag vill säga just nu är att de hade bilder på Franco på väggarna på den där krogen uppe i bergen, men eftersom de kände polarens farsa (som är en story i sig) så fick vi vara kvar när de stängde. Och när de hade stängt visade det sig att de var med i en slags motståndsrörelse mot Spanien. De ville bil fria, och de vände alla Franco-bilder på väggarna. Där framträdde Marx, Lenin och Che, ha-ha-ha.
Sedan fick jag skjuta.
Mer säger jag inte nu. Jag är ju subversiv redan, ha-ha, eller hur?
Så hittar jag ovanstående bild. 13 år sedan. Killen som sitter näst längst till vänster hejade jag på i kväll på Biskops. Grabben i mitten med två tangentbord, Larsa, var med på Jordradion förra fredagen. Han bor i Indien nu, den rackarn, när han inte bor i Askersund.
Tror bilden var ett sätt att få politiker och beslutsfattare, tjänstemän och andra ”dugliga i Örebro kommun som bestämmer” att ge oss nya moderna datorer och bra uppkoppling mot internet. Snygg bild, hurusom. Och, som vanligt, fräna elever. Undrar om de minns?
Ser så denna. När jag bläddrar i mapparna så fungerar denna sida otroligt bra, javascript, prylar rör sig, allt ligger ju i samma mapp, jag häpnar (klicka denna, den blir större).
Sedan slutet av 90-talet och början av 2000-talet körde jag web med eleverna. Alla hade egna ”hemsidor” som det hette då. Och så körde jag en webkamera så att alla kunde gå in och kolla vad vi hölls med.
Det här uppskattades ju inte av bakåtsträvarna, och Bror-Duktig-människorna. Men jag framhärdade.
Speciellt webkameran var svår att smälta. Citat ur minnet: ”-Men tänk om stalkers kollar där och sedan rövar bort gymnasieeleverna i en skåpbil???”
Ja, ni hajar, sådant skit hade jag att slåss mot.
(Om ingen ville vara med på webkameran så kopplade jag bort den, eller bad dem sätta sig så att man inte kunde se dem). De flesta eleverna diggade att deras polare, på andra skolor, kunde kolla in dem.
Kommunikation för fanken! Interaktivitet!
Äh, det gick bra för eleverna ändå, he-he.
Så, lite textgagg om tre bilder. Vännen Kalix tycker väl att det blev för långt. Men han hatar ju att jag har sidebaren till vänster också, samt om jag dristar mig till att köra en ljudblogg. Man kan inte få allt.
Jo, körde ju förstås en Jordradio i dag också. Det var ju fredag. Bara att klicka här upptill på Podcast för att lyssna.
Nu vet ni. Tjo!
Bloggeri-bloggera, nu natt mot fredag
Vad om denna dag, kära blogg?
Jag fick arslet ur vagnen och satte på mig mina 999-kronorspjuk som han i affären sa var bra grejer om man skulle börja gå. Det skulle till och med funka att jogga lite i dem. Så gick jag.
Hamnade i Wadköping. Där satt Bela och fikade med folk. Han kom över och vi gaggade lite prylar innan jag kom på att jag ju hade Workshop. Bara att ta cykeln (som jag går med, när jag går) och köra snabbt som tusan till NBV och göra mitt. Kom dit fyra minuter innan.
Abdi var där i dag. Rätt kul. Gammal elev till mig, nu över 30. Vi körde igång webradioprylar och wordpressblogg, han gillade det hårt.
Och så var frk Wester där. Vi jobbade vidare med hennes blogg för musik (också den wordpressbaserad, men på egen server).
Det var en mycket kul torsdagsvända (läs: när jag får igång både folk och mig, lär ut och lär mig själv lite nya saker).
Sedan köpte jag potatis. Gjorde äkta potatismos med grädde och smör och hela rubbet. Åt torsk till detta. Magnifikt.
När det blev dags cyklade jag ner till det ställe jag hålls på kvällar, mitt vardagsrum. Då jag inte har familj så anser jag mig ha rätt att gå på lokal och umgås med vänner utan att någon alls ska kunna ha några synpunkter på detta. Har jag inte det? Jo, det har jag.
Och nu är jag hemma. Tjo!
Natt mot torsdag (textblogg)
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag bara kör. Känner en tvingande kraft att lägga ut något här minst varje dag numera.
Okej, en bild först.
Sitter med två Coca-Cola där vid den där fontänen i Central Park år 2000 i flera timmar. Det är november, det är 20 grader varmt. Och så plåtar jag med min svartvita film (sådan man måste framkalla). Ja, alltså, det är den enda bild jag hittade just nu.
Fråga inte varför jag lägger ut den. Den är väl okej? Va? Ja, just det!
Alltså. Äh. Nu kollar jag på en film istället. Tjolaflöjt.
Tisdag, natt mot onsdag, utan steroider mm
Okej. Så här.
Jag ska beskriva vad jag gjorde idag, i detta ämne. Hajar du inte som läser detta just nu vad jag snackar om, så är det bara att scrolla neråt, tre-två-en dag av inlägg, så hajar du vad allt handlar om. Som ett tips bara.
För att få lite action så lägger jag ut den här bilden av herr de Geer, Tårtans skapare, konstnär, och en lirare som på sin tid (60-70-tal) ville skapa lite känsla av upprördhet, he-he. (Tror det är en litografi, och att en sådan, äkta, såldes för en massa spänn för ett tag sedan på Bukowskis (kolla denna länk), men skit samma, den är snygg, och provokativ, funkar här). Och, ja, jag tycker den är snygg och håller nog med också, än i dag. Nationalism är ruggiga grejer. Och, jag är vilsen och arg.
Fick kontakt med sjukvården idag igen, ville ha bokslut. Pratade i telefon med en som vanligt stressad svenne-sjuksköterska. Det fanns ingen tid att förstå mig, förklara för mig, som vanligt. Precis som det inte fanns tid när jag tvingade mig till vård för en vecka sedan.
Jag ville berätta om hur jag upplevt det här med att ta de här kemikalierna som nu var slut. Så det gjorde jag. Att massa grejer blivit bättre, som jag inte trott skulle bli bättre, osv.
Men den stora frågan var denna, vad jag ville veta: NU NÄR JAG ÄTIT SLUT PÅ STEROIDERNA, KOMMER KROPPEN ATT FORTSÄTTA MÅ SÅ HÄR JÄVLA FINT ELLER GÅR JAG TILLBAKA OCH BLIR FY FAN IGEN?
Naturligtvis visste hon inte. Jag berättade om de goa effekter jag fått, och det var ju bra, tyckte hon. Sedan började hon gagga om att det ju snart är semester och svårt att få tag i läkare och ….
Det enda jag ville/vill är att ha någon att prata med, som kan de här grejerna, som kan berätta vad jag har att vänta. Är allt fixat nu? Eller vad händer när jag inte äter gifterna längre, som känns så bra för mig? Och, ingen vet ju vad det var jag drabbats av.
Jag fick ”plåster”, som fungerade, men fanimej ingen förklaring till de där jävla utslagen, alltså det jag åt i veckan.
Jag var själv igen. Det var jag och hela jävla världen (håller mer och mer med om bilden ovan, KUKEN!!!)
Hjälpte en flicka som heter Kristin med WordPress på NBV, MacSalen, där i A-huset.
Gick och handlade efteråt när det var slut. Kände mig helt matt. Var inte alls så pigg som jag varit de senaste dagarna. Var det abstinens? Eller var jag tillbaka i mitt kassa läge innan Kortison/Steroid-behandlingen?
Fanken, FANKEN!!!! Vem ska man fråga, vem vet?
Så. Det är på detta vis jag känner mig nu. Hur blir det i morgon? Och vad är det för jävla sjukvård vi har? Man kommer inte fram på telefon, och man kan inte gå dit. Man måste vara jävla på för att få kontakt, via bakvägar, i övrigt är man sig själv, endast. Naturligtvis ingen personlig kontakt med någon som kan prylen.
Och, ja, jag är skraj för att jag inte ska fortsätta må så bra som jag gjort till och med måndagen. För idag var jag inte på topp, om man säger så.
Nu vet ni, ni som läser min blogg.
Första dygnet utan steroidtabletter med mera
Jävligt dramatisk rubrik, jag vet, men så är det.
Tog mig i alla fall till att fixa så någon från sjukvården ringer mig i morgon, då jag kan förklara alla positiva bieffekter och undra hur jag ska ställa mig till detta. Alltså, jag är lite orolig över att jag ”faller tillbaka” nu då jag inte äter tabletterna längre, har ju inga. Eller är jag PÅ IGEN PÅ ALLA CYLINDRAR? Kan jag vara lugn?
Vill veta.
Hittade den här bilden. Från min späda ungdom. Det är jag i grönt längst till höger. Det är mina polare från gymnasiet i Västerås. Rudbeckianska skolan, Sveriges äldsta gymnasium, från 1623. Stefan till vänster, Dagga i mitten och eftersom det är en damväska på bilden var det nog Lilian som plåtade då.
Aj, vad smärt jag var, och vilka vida brallor. Men det var ju typ 1977. Manchesterkavaj var prylen då, he-he. Men jag signalerar styrka, det är det viktiga, he-he.
I kväll har jag varit på Biskops och diskuterat viktiga grejer, och trevliga grejer, med vänner, olika vänner. En bra kväll.
Alltså, jag är nöjd med denna måndag. Och jag är nöjd med mig själv (det kan vara medicinerna, det kan vara jag på riktigt, efter utrensningen av de starka prylarna, jag vet inte).
(Har också, till min förvåning, hajat att fler än jag tror är inne här på bloggen och läser. Två snubbar som jag inte trodde var det berättade idag.
Jag lägger ju bara ut autolänk via Twitter, inte fejan, av skäl som jag har. Vill inte det bara. Man måste vara Twittervuxen för att läsa här, tänker jag, he-he).
Sista medicinen denna kur och om att morsan skulle fyllt 94 idag
Så här knarkigt hade jag det efter jag vaknade idag.
Min sista dag, av sex, med kortison/steroider. Ser så riktigt illa ut på bilden, eller hur? Men de där fem småtabletterna ska ner i vattnet och lösas upp och sedan drickas (smakar mycket gott faktiskt, till på köpet).
Och, jag kom på ett par positiva prylar till med de här kemikalierna som jag inte raddade upp i går här på bloggen.
1. Jag har fått en fruktansvärd hunger. Äter som bara den, är hungrig hela tiden.
2. Mina fisar luktar videung (alltså inte bajs).
Så sitter jag på kvällningen, på Stora Örebro med vänner och kommer på att det är den 12:e maj. Tänker då på morsan. Hade hon levat skulle jag åkt dit och gett henne lite badsalt och trisslotter för sitt 94:e år (till Kungsör), och hon skulle ha lagat några jeans och skickat med mat till mig, att ta hem på bågen.
Men, det där slutade i april för fem år sedan. Jösses vad tiden går.
Ålderdom slutar tvärt ibland.
Men jag är inte ledsen nu. Det har jag redan varit. Dock förvånar det mig att det redan gått så lång tid och att jag faktiskt inte riktigt slängt av mig detta att vara föräldralös. Fast jag inte är purung själv.
Sådant kanske aldrig händer.
Men. Det är ibland bra att se perspektiv på saker och ting.
Och därför lägger jag nu ut en bild på morsan, en Instamatic-bild som jag hittade här hemma, från en semester på 70-talet. Skulle kunna välja bilden efter, då vågen från havet kommer och chockar henne, men spar den.
Här hade morsan det göttigt.
Rapport från steroid/kortison-riket, dag fem (av sex)
Som jag tidigare meddelat här så händer det grejer i kroppen när man kör medikamenter. Själv har jag alltid varit livrädd för att stoppa i mig kemikalier (tack och lov). Okej, snus och bira funkar, men det där kemiska, från Alvedon och framåt, är ett stort no-no för mig. Det känns så jävla slutgiltigt när man svalt de prylarna.
Nu lägger jag in en stor seflie, som självporträtt heter nu för tiden, på mig, som jag tog i dag, innan jag förklarar vidare, för att markera hur jävla allvarlig jag är. (Det är coolt, på sin egen blogg kan man exponera sig själv).
För de lyssningblyga (de som inte pallar att lyssna på mina ljudbloggar), okej, snabbt först då, en liten bakgrund.
Fick utslag på kroppen, sökte vård. Fick tabletter, typ steroider. Och nu. Vad har hänt på fem dagar? Det ska jag berätta lite om nu.
Jag är mycket förvånad. Ej i någon särskild ordning, men något av det jag upptäckt med mig själv (och skrivit ner under kvällen):
1. Utslagen försvinner, knappt något kvar nu.
2. Svettas inte omotiverat mycket efter att jag duschat längre.
3. Behöver inte, men gör det ändå, använda toapapper, det säger bara ”pang” så är det klart, ha-ha. Clean bajsning total!
4. Ingen som helst fotsvett, trots att jag kört med bootsen hela dagen.
5. Jag luktar inte svett eller bluä, fast jag inte duschat. Är helt ren. (Jag brukar duscha dagligen, men var tvungen att testa att skita i det, idag, för att få veta).
6. Fötterna tycks ha krympt, ingen muskelkraft för att få ner dem i bootsen, de bara ramlar ner (tycks ha haft svullna fossingar tidigare).
7. Gigantiska härliga 14-årsåldersgosse-morgonstånd när jag vaknar (ja, jag drar mig inte för att gå ut med detta, JÖSSES!!!)
8. Den skumma jävla torrhostan jag haft, speciellt på mornarna sedan något år är helt puts väck. Underbart!
9. Vår-allergin, med pollen och skit är borta. Inga nysningar, kliar inte i svalget, kliar inte i öronen, kliar inte i ögonen. Ingen snuva. Jag är helt jävla vanlig, som man ska vara. Otroligt.
10. Är pigg och på som jag inte minns jag varit på hundra år.
11. Gör saker, tar tag i saker, initiativ. Ingen seghet. Bara reser mig upp och fixar.
12. Känner mig inte någonsin utmattad, utan utvilad istället.
13. Sover som en kung. Pang, sover bra hela sömnen/natten och är pigg när jag vaknar.
14. Har haft lite ont i ryggen, stel, tidigare. Allt detta är borta.
Osv, osv, osv.
Äh, ni fattar, ni som läser här. Det är otroligt.
Naturligtvis gör detta mig orolig. Vad fanken kommer att hända på måndag, när steroiderna är slut? Kommer jag att backa tillbaka och blir fy-fan igen? Sakta men säkert?
Jag ska ringa sjukvårdsupplysningen och berätta detta otroliga och fråga hur jag ska ställa mig. För, så här som jag känner mig nu, det vill jag känna mig resten av livet (som jag hoppas blir långt och stöddigt).
Så nu vet ni.
Tut!