Ovan: Kattis som lägger ut ”Loading-loading 90%….”. En böna som växt upp med internet, helt klart, ha-ha.
Ovan: Mina steroider och medikamenter. Läs på tuben upptill till höger, stronga prylar, ha-ha.
Mer om detta genom att lyssna ovan på podden.
Kategoriarkiv: 2014
Plåtade Peter Green från Fleetwood Mac för många år sedan
(Ur mitt nyfunna arkiv, den mystiska hårdisken)
Det är ju ingen stor bild, men det är legenden. Jösses vad han kunde lira, på sin tid. Här sitter han i en arbetarbarack i Karlskoga under, tror jag, förra seklet. Han hade spelat där och jag gick in och frågade om jag fick ta en bild. Han nickade och slutade äta på sitt äpple, och jag tog ett kort.
Sedan gjorde jag en hovnigning och gick ut igen, baklänges.
Efter en stund gick Bela in och gaggade med kungen och jag plåtade med min svartvita kamera med riktig film utanför (som behövde framkallas). De hade ju träffats förr, och även lirat ihop. De gaggade rätt länge.
Det var tider det. Okej, här nedan en skön livevideo med Peter Green och Fleetwood Mac när det begav sig. När Fleetwood Mac var engelska, och ett bluesband. Här med Oh Well från 1969:
Eller varför inte den här, när de kom till staterna och fick lira hos Hugh Hefner, på hans TV-show i Playboymiljö. Den här låten lirade för övrigt vi i The Blue Pearls live i stadsparken här i Örebro en gång i tiden (finns med på CDn), Rattlesnake Shake, minst 20 minuter.
Det här är en kort version, men man ser Barbi Benton vid sidan av Hugh där i början, som har sin raka pipa. Njutning, och i färg:
Hittade bild på Lill-Runes (Bagari/ Ulfvensjö/ Lundgren)
Jag plåtade lite PR-bilder där på slutet av 80-talet och början av 90-talet till grabbarna i Lill-Runes (avläggare till Dyng-Runes).
Svartvitt, med äkta kamera med film i sig. De var jävligt bra, grabbarna, som modeller, och mina bilder blev inte dåliga de heller.
Sa åt dem inför sessionen att riktiga artister, de som kommer någonstans, måste se ut som mentala dårar på bilder. Då syns de i mängden.
Hittade den här i arkivet. Ulven hänger som en arg apa, misstänksam, på gallret. Baggo med uppknäppt skjorta kollar något som inte finns i skyn och George ser oroligt beundrande på honom.
En i mitt tycke fantastisk bild. Och de gillade den verkligen själva.
Men.
De hade damer, fästmöer, fruar, flickvänner, eller vad det var. Så några dagar senare så sa de att de inte kunde använda dessa bilder, för deras andra hälfter hade tyckt att ”så där kan man ju inte se ut på bild, förstår ni väl!”
Så mycket karlatag var de i de gossarna då. Ja, så gick det som det gick och bandet lade ner till slut (med svennebilder)…
Berättade detta för Bagari i veckan, han mindes inget av detta. Men det gjorde jag. Inte första bandet som gått åt fanders pga damer som trott sig veta bättre, och mjäkiga snubbar som kuvade lytt, ha-ha.
Hojklubb då och kvällen nu
Första gången jag gick på en hojklubb här i Örebro var hos Saint and Sinners. Det var nog 2003. De stängde aldrig. Oj, det gillade jag.
Fick så, frampå morgontimmarna, Krille att ta ut sin HD-best och köra lite så jag kunde plåta. Pekade på ett vattskål och han brassade på, och jag tog den här bilden (klicka för större upplevelse).
Där någonstans bestämde jag mig för att ta MC-kort, köpa MC och bli knutte. Men, bara vän till klubben. Jag ville inte bli med. De frågade några gånger men jag sa som så att jag var alldeles för gammal för att bli med i någon jävla liga, he-he (vilket de accepterade). Dock fick jag flera vänner där, och vi var ute och åkte ibland. Ja, och så var jag ju med på festerna.
Det var tider det, ha-ha.
I kväll gick jag till Stora (cyklade). Och så här efteråt så hajar jag ännu en gång att det finns två brudar jag känner som kan få mig att skratta högre än andra. Den ena är Lizzan (som inte var där) och den andra är Sofia (som var där). Dessa två brudar har en humor och ett uttryck som får mig att dåna. Genialiskt och roligt, på riktigt (när de kommer igång).
Så, jag har garvat i kväll. Så nu vet ni.
Hittar 60-talsfotografi med mig, med mera
Herr Mats under jungfruerligt 60-tal i Västerås, Hammarby, 65-66.
Ja, och då ska bilden upp, hit, till min egen jäkla blogg som jag pyntar och trixar med, så klart. Solklart. Med mjölktandsglugg i käften.
Det är jag utanför barnträdgården (som det hette då, dagis/fritids eller vad man säger nu, inskolningsenhet). Jag tillhörde blå gruppen och körde nog på eftermiddagarna. Var utanför det stängslade området när en skum lirare dök upp och ville fotografera mig. För fanken, jag ställde upp (han fotade alla sedan, så han var en riktig fotograf).
Det mest anmärkningsvärda här är, förutom att jag ser så glad och självsäker ut, min hatt, som också har en fjäder? Ha-ha-ha!
Tror den var grön, och det var antagligen mode då och inget jag tyckte var konstigt (vilket är märkligt, eller beror på att jag inte fattade något i den späda åldern, innan ens lågstadiet).
Sedan ser jag mitt vänstra öra, det stack tydligen ut lite då, det gör det inte nu. Därmed har jag vetenskapligt belagt att vingmutteröron oftast växer bort. Fast det var inget jag led av på den tiden, upptäckte det ju först nu.
Det var då, det. (Tack, återfunna hårdisken som jag tömt in på min dator).
I nutid, typ just nu, har jag lite problemos med en grej jag sliter med sedan någon vecka (inkluderar bara mig själv). Fjantar och skriver inte vad det är här nu. Men det är. Och det suger hästsnorre.
Lyckas jag ordna upp det som måste fixas, så berättar jag nog här sedan, men inte nu.
Så, jag är inte riktigt på. Det är jag inte. Men hoppas det ordnar sig snart.
Lördagsnatten i övrigt var finemang. Träffade massa goda vännar på lokal, innan jag tog mig hemåt. Ja, en vanlig lördag, inte mycket att orda om.
Min insamling till ryttarstaty för tio år sedan
Kanske är det otroligt att man ändå jobbade nästan 20 år i Örebro kommun, vad vet jag? Men, ha-ha, jag gillar när jag hittar små dokument som bevisar mitt motstånd mot just motståndet mot allt modernt som jag, och andra, ville införa inom skolan.
Just den här bilden, man kan klicka den så det går att läsa, vet jag inte om jag satte upp eller skickade, men jag gjorde den i alla fall, med gymnasiechefens huvud på statyn och allt. Så, kalla mig inte feg. Och, det bästa är, att jag håller med mig själv, även nu.
Det var då det, utifrån mitt perspektiv på verkligheten. Allt motstånd jag/vi hade mot förändringar till nutid inom skolvärlden.
Och, naturligtvis så vände jag på steken, för vem kan straffa en som hyllar, he-he.
Tisdag med många inköp osv (ljudblogg)
Baggo och jag lirade in gamla hitten
Han ringde. Nu skulle jag äntligen sätta sången på ”Livet är en dröm”, topplåten vi skrev till Mats-Gunnars på 80-talet.
Okej då.
Jag sjöng och Tompa körade sedan. Det blev kanon. Ska putsas lite innan totalsuccén släpps.
Ingen bild på mig, men jag plåtade honom här.
The Jürg -Avancerat avantgarde-web-tyskt-band jag var med i
I internets barndom så fixade vi en trio, som aldrig kom att spela live, men vi gjorde ett par låtar i alla fall och fixade en sida på nätet. Vi skulle vara värsta tyska pretentiösa bandet, fast sjunga på engelska. Konstig var ledordet. Här är lite bilder från den sajten, och även ett par korta mp3:or med musiken. Njut…
(Och, jag rasade i en trapp idag, pust, men det är en annan historia).
berlinbaby
Berlin Baby
thefix
The Fix
Jaja, vi var extremt moderna, he-he. Hm, kanske något att återuppväcka? Kan intresse finnas för denna hitmaskin?
Nyklippt New York-video med mig från år 2000
Sitter i natten, hittar en video som jag gjorde 2000, i New York. Mekade ihop den till nätet då, så upplösningen är väl inte den bästa. Men, så nu i kväll, så tog jag in den i nya iMovie och klippte och fixade lite med den. La lite texter och så.
Tycker nog att den håller nu.
Det är jag, efter en vända på en klubb, mitt i natten, efter min första ankomst till New York, som blir eskorterad av vännen Ingela till Anneli. Hon hade en fotoatelje där då, typ högst upp (det var högt). Där fick jag bo.
Jag var vimsig och pratade en massa strunt. Hade inte vågat sova natten innan flygturen för att inte missa resan, ja, och så. Äh, här är nästan sju minuter mig för 14 år sedan, från stora stan därborta på andra sidan Atlanten. (Tror jag har två rullar till, någonstans…)
Är inte säker på att vare sig Ingela eller Anneli vill synas på nätet, men tror inte det är någon fara efter alla dessa år, och de som hittat hit är ju gentlemen, eller hur? Ha-ha.