Kategoriarkiv: Vänner

Blue Pearls musik och sportdårars våld, dock ej samtidigt (textblogg)

Watch-Out

För ett gäng år sedan lirade jag med The Blue Pearls en massa år. Det var jag på bas, och så Bela på gura förstås, Per-Åke på sång, Roffe på klaviatur, och lite olika batterister.
Bilden ovan togs på parkeringen till ett stort köpcentrum vid Vivalla, om jag inte minns fel. Min kamera, mina anvisningar.

-Se lite förvånad, gärna äcklad ut och titta på mig, Bela!

Och så gjorde jag allt för att se stöddig ut för fotografen. Det funkade fint. Så ska en rockbild se ut.

Och varför inte lägga ut låten, vars namn står däruppe, som jag hittade nyss på disken, precis som bilden, Watch Out, en Fleetwood Mac-låt på den tiden de var engelsmän och Peter Green var med. Det var den tidens musik vi gillade, 60-tal. (Hoppas jag frågat Bela om det är okej att lägga ut.. Äh, det gillar han nog ändå, ha-ha). Klicka igång bara. (I vissa webläsare kan man behöva klicka två gånger, lurigt nog, på play-triangeln).

Watch_Out     

Fanken, är lite sugen på att lira bas igen. Men, som vanligt, då bara med Bela eller Bagari, och gärna samtidigt. Jaja.

Annars, om man ska återgå till rubriken, så var det saftigt på stan i kväll. Massa dårar som slogs, fotbollsnissar. Tydligen hade ett Stockholmlag varit här och spöat Örebros fotbollslag. Okej. Då är det väl så det är?
Nä, inte fanken. Det var blåljus, batonger, poliser, väktare, supportrar, slagsmål, talkörer och fy fan hela sena kvällen in i natten och morgonen.
Vad är det med folk? Ja, många behöver en borrning i skallen, tamejfan. Och så fyller man på med selleri, det måste göra vissa bättre i humöret.

Jag tycker det är olustigt som fanken med allt detta förbannade våld. I sportens namn, till och med. Fast, kanske inte så konstigt, med de stora svenska sportstjärnorna som inte ens röstar i EU-valet.  Fina förebilder för att vara aningslös, att bara inte låtsas om.
Nä, ett jävla skit är det. Och det står jag för. Jag, och alla som vill, ska kunna gå på gatorna vid vilken tid som helst utan att behöva vara oroliga för att dras in i skit. Så är det bara. Tamejfan!

Hade dock under dagen ett intressant och givande samtal med polaren Stefan. Najs.
Och, jag körde ju Jordradion. Det var jag och Vera och Bluespolisen. Länk ovan, där det står podcast, om ni eller du, som kollar här orkar med mera mig, ha-ha.

Rock on, nu är det lördag. Antagligen kommer minigolfspelare att löpa amok idag.

Tut!

New York 2001 och annat, kanske

Jag styrs ju av två saker på den här bloggen. För det första att lägga ut något varje dygn, vilket jag nu sedan någon månad bestämt mig för stenhårt. För det andra, att vädra gamla bilder och filmer och musik och händelser.
Okej. Här är en bild på mig, oklart vem fanken som tog den, jag gick ju själv där i Chelsea, i midtown Manhattan den där gräsligt varma julidagen 2001. Men man ser min spända mage, just dragit i mig pizza, och biran är ju inte heller dålig därborta.
Visst ser det fint ut. Grönt, lugnt och skönt, som Örebro, och i bakgrunden Empire State Building, som ur en turistbroschyr, ha-ha. (Bilden är klickbar och kan göras större för eder njutnings skull, eller avundsjuka. Jag gillar bägge alternativen).

jag-och-es-building,-29e-gatan

Alltså, som mig, så måste man jussom digga tidigare grejer man gjort, det håller en upprätt. Det är därför man plåtar. Man plåtar fanimej inte skit för att ha att minnas. Ha-ha, jag gjorde ditt och datt. Det funkar. Den gråa verkligheten tillåter detta. Och, som sagt, här gör jag ju som jag vill.
Har förresten alltid hatat kepa, men här var det fanimej nödvändigt.

Idag såsade jag bort hela dagen som vanligt. Sedan tog jag mig ut på en cykeltur, vid 18.00, ut, mot norr, och en massa jävla natur och till Naturens hus. Det är restaurang och fik och pub. Han ägarn var som vanligt trevlig och berättade att nästa onsdag och torsdag är det ett grekiskt band som lirar där. Det låter nästan intressant. Satt hurusom med mitt dyra kaffe och lät tiden gå, fantastiska kvinnor gick förbi vilket störde lite,  och filosoferade där i grönskan, vid den konstgjorda sjön, där ett par änder slogs om en ändböna.

I morgon (idag då) fredag kör jag Jordradion igen, själv. Med förhoppningsvis några av medarbetarna, men inte med min bisittare Göran, ja, jag är hans bisittare också, men ni hajar vad jag menar. Länk ovan här på sidan.
Funderar starkt på att DESSUTOM börja köra en egen webradioshow hemifrån, någon kväll i veckan. Utan gränser, he-he. Vi får se, ska lura på det. Det blir i så fall grejer. Varför? Tja, för att jag kan. Måste kolla ett par prylar först, och införskaffa lite teknik, men inte så mycket. Det ska hållas enkelt.
Okej, det här är visserligen bara tankar i natten, men kan bli, kan bli…

Drog naturligtvis ner till Biskopen i sena timman. Men det var en stor besvikelse. Kändes som vindar från 00-talet. Fönster öppna så alla frös av draget. Det var bara sju grader ute och det stormade därinne, (utom för de som jobbade, de slet hårt med massa folk och hade extra tröjor på sig, hmmm…).
Sedan, för första gången sedan ovan nämnda decennium var det stress bland personalen. Underlägg rök, lampor släcktes, det blev otrevligt innan ens stängtiden kom klockan 01.00. En slags missuppfattning mellan när man tar sista beställningen och när det stängs.
Oerhört jävla irriterande. Folk, och JAG, lägger flis där!!! Då ska det inte sunkas och tas bort underlägg och torkas bord innan folk är klara, innan det är stängt!
Ja, jag tjurade ner mig hårt där. Trodde den där jävla biten var borta för länge sedan. Respekt för fanken (och nu säger jag inget mer om den saken, och det gäller inte alla och bla-bla, men så var det i kväll).

Ja, så cyklade jag hem i kylan. Och nu har jag gnällt, lagt upp bild, beskrivit min dag. Här i min egen lilla gosiga blogg.
Och för varje dag så känner jag två saker mer och mer:

1. Jag jobbar inte på kommunen längre och är därför helt fri.

2. Snart törs jag också uttrycka mig helt fritt. Jag är på god väg, men ännu lite för feg för att begripa vilken jävla frihet jag har just nu i mitt liv.

Tuuuuut!

 

Denna onsdag, med bakgrundsljud till bloggen

Krogsorl     

Bara att slå på ljudet ovan, klicka två gånger på trekanten/pilen till vänster i spelaren. Det är två minuter. Längre tid tar det nog inte att läsa den här texten ändå. Vill att man ska få lite miljöfeeling av mina blogginlägg. Tryck nu, läs vidare sedan.

Dagen.
Sov. Vaknade. Sket i allt, som vanligt. Fixade kaffe. Kollade TV-skit.
Det blåste ute, snålkallt, ingen lust att ta cykeltur. Så jag avstod. Jag är en förutsägbar människa.
Tog dock cykeln för att handla. Gör det ju numera då nyckeln fastnade i låset på bakdörren för några månader sedan och det är en omväg runt kvarteret.
Blev hånad av vakten jag känner, som bor ovanför mig när jag kom med min bajk, som stod där och tjuvrökte utanför ICA, vilket jag hånade innan han öppnade käften.

-Cyklar du till affären?

-Kan du ge dig fanken på, aldrig att min nyckel ska fastna i låset igen!

Då berättade han att det finns en kod, och att han haft samma problem. Vad var koden då, för att komma in? Så fick jag den. Det var 8647! Underbart, nu kan jag ta den gamla vägen igen. Jag är happy!

Köpte färs, naturfärs. De stackars kossorna hade väl fått vara ute en dag eller så. Dyrt.
Drog hem, lagade min favvopasta med min superköttfärssås. Gjorde allt rätt, men när jag skulle äta, så smakade det as. Som vanligt, ICA begravde kadaver som köttfärs. FAN-FAN-FAN! Lurad igen.
Åt inget. Brassade på makaroner istället, Bara makaroner. Och åt det. Dagens enda mat. Men hellre det än magsjukdom. Fy fan, ICA!!!
(Funderar på, att om jag orkar, smeta in deras butik med min köttfärssås, är så jävla trött på att bli lurad av den där butiken!!!!)

Tyvärr är jag uppfostrad, och har moral, vilket jag önskar att jag inte hade ibland, som nu.

Det blev bra film på TV. Men jag ville ju ner, som vanligt, för att umgås med människor. Behöver det. Förstå det, man behöver det när man lever själv.
Men det var ingen vanlig onsdag. Det var idioternas afton. MASSA jävla folk som trängdes, tjattrade, tog plats, ingen jag kände igen.
Jag tråktwittrade om detta rätt hårt. Se här, nerifrån och upp:

twitturstjosaneeee

Men till slut fick jag plats i baren och kunde kommunicera med mina polare som jobbar där och en och annan som jag kände, som var ”civila”.
Snackade med Vesna och många andra. Det blev en bra kväll till slut.
Fast då hade ju det här störande packet dragit.
Jag vill ju bara sitt och tänka bland folk. Och det är därför jag spelade in de här två minutrarna överst. Min tanke var denna. Att jag inte behöver gå ner till Biskops framöver, jag kan köra det där vedervärdiga ljudet i hörlurar, på en loop, och sitta hemma och vara totalt fri, ha-ha.

Rock on, bjatches!

En natt där jag hör fåglarna toksjunga för att fixa fågelbrudar (blogg)

Sov länge under lördagen. Vaknade så småningom. Funderade på vad det var för jävla dag. Till slut hajade jag att det var lördag. Som om det skulle spela någon som helst roll.
Slog på TVn. Det var skridsko, med puck. Svenskarna hade inte mycket att säga till om. Glad att jag inte bryr mig om resultat i sport. Men det fina med sport på TV är att det är längre mellan den infantila dåraktiga idiotreklamen som annars gör mig galen. Därför kollar jag numera sport på TV. TVn är min brasa där mitt emot, och med sport på så så slipper jag fjantarnas visioner om bajs därifrån Tjockholm.

gubos56

Bilden ovan ritade jag 1998.  Nu hittade jag den igen. Ja, så var jag då, och så är jag nu.

Skulle ju egentligen upp till Mats Z:as fest i Brickeberg, men återsomnade på min soffa och vaknade sedan halv elva. Bara ner till affären och köpa mat.
Lagade, åt.
Sedan cykeltur till Biskops. Baggo hade försökt etablera kontakt med mig, men jag funkar ju inte tidsmässigt, så det blev inget.

Export Assistant-1 2

Oj, nu hittade jag den där bilden från förr, som jag la upp ovan. jaja.

Cyklade hem från Biskops. Blev stoppad av fd elever som hejade och var glada. De gick fräna utbildningar nu, byggnadsingenjör och skit. Må det gå bra för dem, kul att de kommer ihåg mig och fortfarande ser glada ut när de ser mig och inte attackerar, ha-ha-ha.
Äh, jag är nöjd med vad jag gjort inom skolvärlden. Fast jag trampade på en massa tår. Oj vad de fick ont, vissa luriga kollegor, rektorer, politiker och tjänstemän.
Alltid lika skumt att svara, när gamla elever frågar:

-Är du kvar på Tullängsskolan?

-Nä, jag blev tvingad att säga upp mig, av tjänstemän, skolminister Björklund, kommunalråd i Örebro och chefer!

De tror inte det är sant. Men det är det.

Skit samma nu är det sommar. Och på tisdag får jag nytt batteri till min båge och kan dra och göra vad jag vill, om jag vill.

Tut!

Japp, då kör jag lite blogg igen (och en Discovideo jag gjort)

Cyklade just hem. Ja, jag var på så kallad krog. Gissa vilken. Var ska jag annars vara? Har varken fru, barn eller husdjur, fast anställning eller åtaganden någonstans. Vill någon moralist att jag sitter hemma och glor i väggen? Nä, så håll då käften eller testa att leva mitt liv, ni lyckade jävlar, ha-ha.

Polisbil på Stortorget. Jag gav fanken. Inget lyse, reflexer har rasat, skit samma. Cyklade en meter från konstaplarna. Och naturligtvis, sket de i mig, gossarna och flickorna i 20-årsåldern med uniform och pistol har väl annat att tänka på.

Lite längre fram vid Våghustorget, på sööööder, där jag bor, lite nedanför, så kommer ännu en polisbil. Den saktar in när jag ska korsa gatan, jag vinkar glatt tack och kör över vägen medan de stannar för mig. Inga jävla cykellysen nu heller, förstås.
Kändes bra. De skiter i mig. Jag klarar mig, och gör jag inte det någon dag, så får jag ta det då.

Mats från Biskops, andreman, eller ”tvåan” där, som vi respektlöst säger, hade lyssnat på Sator, ett band lite uppifrån i landet under kvällen. Och hur det nu än kom sig så kom sångaren och managern i det bandet (som jag inte vet ett skit om, bara känner till på namnet) och satte sig med oss där. Han Mats (inte jag, den andra Mats) var i extas. Jag var mindre impad. Men kul att sitta mitt emot en rockmänniska (som ju jag är också, men det visste inte den där jävla Satormänniskan, ha-ha, som i och för sig var trevlig).
Managern var stöddig och jag var tvungen att tvåla till honom ett par gånger rent muntligt. Till slut bad han om ursäkt för hur frän han trodde han var, och jag gav honom förlåtelse.

Körde Jordradio tidigare idag också. Kanske inte det bästa avsnittet någonsin. Det var jag i studion, och det var varmt som helvetet därinne. Vera Vardig körde krönika och jag fick ringa upp Bluespolisen för några filmrecensioner. Körde en timma.
Ja, det finns länk ovan, eller klicka här: https://jordradion.se

Efteråt fick jag ryck. Cyklade upp till Brickebacken. Det var 30 grader i skuggan, men däruppe skulle det vara hårdrocksfestival, Metallsvenskan. Jag skiter ju i sådant, fattar inte de nya banden. Men nämnde Mats skulle ha trädgårdsfest, trodde jag. Men jag hade fel. Det är i morgon (läs lördag). Men jävlars vad jag fick lära mig att min vilja gäller när jag tog mig upp för Brickebacken. Svetten rann, knappt något syre. Och, nej, jag gick inte in i varken trädgård eller festival, utan cyklade hem igen. Hade fått min motionsrunda. Bra där, jag blev inte galen av värmen.

2005 så gjorde jag lite videos med Disco Boys. Hittade en nu. Av anledningar jag inte riktigt kommer ihåg så användes inga av de här, men nu har jag hittat flera stycken. Jag lägger ut en nu. Tycker de är tokbra, precis som videon, som ser lite annorlunda ut för det är ett äldre format, äh, kolla:

 

En bemärkelsedag som vilken som helst, egentligen

Jepp, det är 21:a maj. Min födelsedag. Lite känns det. Men jag har ju avskaffat att fira med fest och tårta. Dock, siffrorna gör sig påminda och just den här dubbelsiffran får igång mig. Det är nu jag ska ta och ta mig i ”kragen” och börja med det jag borde. Ja, ni vet, cybern. Så tänker man ibland.
Fast. Det började jag med redan igår, och det är ju tur.
Här en 70-talsbild på mig. Platt mage, någon slags sydamerikansk frisyr (man hade inte frisyrer på den tiden, man klippte bara på längden, lugg för att se, längd nedanför öronen för att det skulle se ut så. Det var lätt att vara frisör på den tiden.)
Alltså fatta, detta är en EGOBLOGG, det handlar om mig, nu, då, sedan, gilla eller skippa. Jag lägger ut mig själv här, rätt av.

image

 

Idag vaknade jag och det kliade inte lika mycket som tidigare dagar på kroppen. Undrar om den där jävla medicinen verkligen fixade mitt skit? Nåväl, jag håller ut lite till.
Sedan fick jag tag i Bluespolisen och vid 18.00 så satte vi, eller han då, igång med att smacka på mina raka rör på bågen nere i garaget. Det tog ett par timmar.
Han är duktig på det. Jag är inte duktig alls när det gäller sådant.

Tog så en hojtur. Tänkte tvätta av bågen. Men OK hade stängt. Så jag tog en kortare runda, och NJÖT av ljudet, nu låter den som den ska låta. Tankade i lite färsk bensin på Statoil, full tank. Tror att den mår bättre av det.
Ja, det var fankenmig härligt att åka.

Kom hem. Softade. Drog så till Biskops (oväntat).
Gaggade, hade trevligt. Gick så hem. Eller cyklade då.
Äh. En vanlig dag helt enkelt.

 

Lurig lördag men det måste rapporteras här ändå (blogg)

Först, en bild på mig. Från kanske 1976 eller 1977. Jag är i Paris och posar framför Eiffeltornet med en bira i näven. Mer hår, mindre fett. Det var då det. Instamatic-kamera rular fett med najs. På riktigt, då,  ingen jävla app.

paris-76

 

Fick tokryck. Drog ut för tredje dagen i rad med min nya giv. Dvs att gå som fanken och komma i bättre form. För tre dagar sedan gick jag 2000 steg, för två dagar sedan 4000 steg, och idag gick jag lite drygt 6000 steg.
(Har en app som räknar det här åt mig, så jag gick en halvmil idag).
Ja, jag är öm i benen. Ja, jag har skavsår på låren. Ja, jag är stel.
Men.
Det här är nyttigt för mig. Det behövs, så jag gör det.

Kom så hem. Durschade (min stavning) och drack lite vatten. Sedan tog jag ut min järnhäst. Körde ett jäkla varv. Njöt som aldrig förr. Jag är galen, höll på att köra ut i terrängen två gånger pga för hög fart i underbara kurvor. Ändå är jag försiktig.
Tog kort på mig själv mot slutet och la ut på fejan, för att retas. Äh, den bilden platsar här också. Och, det vita under visiret är imma från min andedräkt. Det blir så direkt om man står stilla. Fysik. (Samt att jag ställt in självutlösaren på 30 sekunder så det tog tid innan bilden togs, he-he).

matshoj-idagnu

 

Köpte massa godis på ICA, och lite revbensspjäll. Åt lite mat, men mer godis. Drog några folkbira. Och så ner på Biskops.

Jag vet inte vad det var med stjärnorna och planeterna idag, om man nu är inne på sådan grejer, det är inte jag, vill bara markera att det var en lurig sammankomst i kväll. Ja, jag ska berätta.

Kommer in i baren. Telefonen ringer. Det är Baggo som undrar var jag är. Jag är ju där. Och det är han också.
Så kommer Kalix. Sedan kommer Ulfen med böna. Sedan kommer det förbi massa annat folk jag känner och dunkar mig i ryggen och hejar. (Och en jävligt snygg dam såg jag också, jag är inte död än, tydligen).
Sedan kommer Crille. Sergeants of Arms på en hojklubb jag var väldigt bekant med för ett gäng år sedan. Det betyder typ vapen- eller säkerhetsansvarig. Bara det, ha-ha.
Trevlig lirare. Vi har inte gaggat på år och dag. Han berättar vad han har på gång (vilket inte var så litet), och vi snackade rätt mycket minnen också.
Jag var alltså aldrig med i någon hojklubb själv, men jag besökte just den här. Hängde på och tog inträde ibland, serverade korv när det var fest och sådant. Men festade mest där. Det var sköna lirare.
Sedan gick de upp i en annan klubb och polaren och andra la av, gick till andra hojklubbar. Så, nu är vi polare på fejan.

Ja, så stängde man och jag cyklade hem genom natten. Vackra människor dröjde kvar på stan. Kanske skulle de kunna träffa en partner inför sommaren. Jag bara garvade och cyklade hemåt, utan lyse, på gågata, i min stad.

Tut!

Bloggeri-bloggera, nu natt mot fredag

Vad om denna dag, kära blogg?
Jag fick arslet ur vagnen och satte på mig mina 999-kronorspjuk som han i affären sa var bra grejer om man skulle börja gå. Det skulle till och med funka att jogga lite i dem. Så gick jag.
Hamnade i Wadköping. Där satt Bela och fikade med folk. Han kom över och vi gaggade lite prylar innan jag kom på att jag ju hade Workshop. Bara att ta cykeln (som jag går med, när jag går) och köra snabbt som tusan till NBV och göra mitt. Kom dit fyra minuter innan.

Abdi var där i dag. Rätt kul. Gammal elev till mig, nu över 30. Vi körde igång webradioprylar och wordpressblogg, han gillade det hårt.
Och så var frk Wester där. Vi jobbade vidare med hennes blogg för musik (också den wordpressbaserad, men på egen server).
Det var en mycket kul torsdagsvända (läs: när jag får igång både folk och mig, lär ut och lär mig själv lite nya saker).

Sedan köpte jag potatis. Gjorde äkta potatismos med grädde och smör och hela rubbet. Åt torsk till detta. Magnifikt.

När det blev dags cyklade jag ner till det ställe jag hålls på kvällar, mitt vardagsrum. Då jag inte har familj så anser jag mig ha rätt att gå på lokal och umgås med vänner utan att någon alls ska kunna ha några synpunkter på detta. Har jag inte det? Jo, det har jag.

Och nu är jag hemma. Tjo!

 

Första dygnet utan steroidtabletter med mera

Jävligt dramatisk rubrik, jag vet, men så är det.
Tog mig i alla fall till att fixa så någon från sjukvården ringer mig i morgon, då jag kan förklara alla positiva bieffekter och undra hur jag ska ställa mig till detta. Alltså, jag är lite orolig över att jag ”faller tillbaka” nu då jag inte äter tabletterna längre, har ju inga. Eller är jag PÅ IGEN PÅ ALLA CYLINDRAR? Kan jag vara lugn?
Vill veta.

Hittade den här bilden. Från min späda ungdom. Det är jag i grönt längst till höger. Det är mina polare från gymnasiet i Västerås. Rudbeckianska skolan, Sveriges äldsta gymnasium, från 1623. Stefan till vänster, Dagga i mitten och eftersom det är en damväska på bilden var det nog Lilian som plåtade då.
Aj, vad smärt jag var, och vilka vida brallor. Men det var ju typ 1977. Manchesterkavaj var prylen då, he-he. Men jag signalerar styrka, det är det viktiga, he-he.

jag-dagga-snellis-77

 

I kväll har jag varit på Biskops och diskuterat viktiga grejer, och trevliga grejer, med vänner, olika vänner. En bra kväll.
Alltså, jag är nöjd med denna måndag. Och jag är nöjd med mig själv (det kan vara medicinerna, det kan vara jag på riktigt, efter utrensningen av de starka prylarna, jag vet inte).

(Har också, till min förvåning, hajat att fler än jag tror är inne här på bloggen och läser.  Två snubbar som jag inte trodde var det berättade idag.
Jag lägger ju bara ut autolänk via Twitter, inte fejan, av skäl som jag har. Vill inte det bara. Man måste vara Twittervuxen för att läsa här, tänker jag, he-he).

 

 

 

Sista medicinen denna kur och om att morsan skulle fyllt 94 idag

Så här knarkigt hade jag det efter jag vaknade idag.

medicin2014

Min sista dag, av sex, med kortison/steroider. Ser så riktigt illa ut på bilden, eller hur? Men de där fem småtabletterna ska ner i vattnet och lösas upp och sedan drickas (smakar mycket gott faktiskt, till på köpet).
Och, jag kom på ett par positiva prylar till med de här kemikalierna som jag inte raddade upp i går här på bloggen.

1. Jag har fått en fruktansvärd hunger. Äter som bara den, är hungrig hela tiden.

2. Mina fisar luktar videung (alltså inte bajs).

Så sitter jag på kvällningen, på Stora Örebro med vänner och kommer på att det är den 12:e maj. Tänker då på morsan. Hade hon levat skulle jag åkt dit och gett henne lite badsalt och trisslotter för sitt 94:e år (till Kungsör), och hon skulle ha lagat några jeans och skickat med mat till mig, att ta hem på bågen.
Men, det där slutade i april för fem år sedan. Jösses vad tiden går.
Ålderdom slutar tvärt ibland.

Men jag är inte ledsen nu. Det har jag redan varit. Dock förvånar det mig att det redan gått så lång tid och att jag faktiskt inte riktigt slängt av mig detta att vara föräldralös. Fast jag inte är purung själv.
Sådant kanske aldrig händer.
Men. Det är ibland bra att se perspektiv på saker och ting.
Och därför lägger jag nu ut en bild på morsan, en Instamatic-bild som jag hittade här hemma, från en semester på 70-talet. Skulle kunna välja bilden efter, då vågen från havet kommer och chockar henne, men spar den.
Här hade morsan det göttigt.

morsan-badstrandssittning