Kategoriarkiv: Förr

Musikvideo jag lirar i och dagen och så där (textblogg)

Alltså. Jag börjar med videon. Hittade låten, som är en cover. Det är Steelay Dan som gjort den från början. Men vi körde in den när jag var med Bela i The Blue Pearls. Roffe, Pärm-Åke, Bela jag och trummisen. Bela mixade. Tror det var 90-tal detta. Plåtat av Kent utanför slottet. Det är jag som har skägg, ha-ha.
Så lattjade jag lite i kväll, och så här blev det. Jag använde en bild  endast och la ut, la upp. Kanske olagligt, men ring då, någon. Det är jag, och detta är mitt liv och min blogg. Digga:

Ska berätta en hemlis. Han den blonde med vit t-shirt, trummisen, som är till höger, bredvid Bela i mitten. Vi Photoshoppade honom. Han märkte ingenting när vi visade bilden. Vi ökade skrevet så det putade och minskade huvudet på honom, ha-ha-ha-h-ha-ha (detta garvar jag åt än idag, och får väl en snyting för om ni som läser här inte kan hålla det för er själva).
Den bjöd jag på. Man ska leva farligt.

Annars?

Tja, jag har fått lite mer råg i ryggen känns det som. Då jag ju är på väg mot total succé eller total misär så slår det hela till. Dvs, att det bara är att köra. Att man ska vara stolt över sig själv, sin förmåga, sin kunskap. Och om medelmåttor, samhället, bongo-Kurt inte hajar det, ska man aldrig-aldrig-aldrig ge avkall på vem man är. Man ska vara sig själv.

Det är min nya, icke-fega, drivkraft.

Toppen på Öppet Hus idag. Nytt folk, gammalt folk. Folk som var där kort, folk som var där hela tiden. Alla var nöjda och glada när de gick. Och det gör mig nöjd och glad också. Jösses vad MacLabbet behövs i Örebro, på NBV, på Jordgatan, i A-huset.
Ännu mer folk och jag behöver en assistent (gärna någon från The Swedish Bikini Team, he-he).
Jag jobbade en och en halv timma extra, sådant tryck var det. Och jag kan ju inte sluta när folk är intresserade av hur saker och ting fungerar, glada över att skapa med sina Apple-prylar. Jävlars att jag inte har procent från det där stora stygga företaget Apple, gaaaaaa!

Ja, äh, åt mat sedan, och nu törs jag inte skriva mer, för då blir det nog för långt för Kalix (Mats L) och om han blir förbannad, då vill jag inte vara i krokarna.

PS: Fick höra en grej under kvällen som kan få nämnda Kalix ovan att självantända, så det håller jag också för mig själv, då jag ju vet att han är en av de få stammisarna på min blogg här.

PPS: Tydligen lirar Jojje Wadenius på torsdag här i stan, han jag intervjuade för ett och halvt år sedan i Jordradion.
Här kan  man lyssna på det snacket med honom och mig: HÄR!

Tut!

/Mats

 

 

När jag snackade med Peter Green hade jag Gällivarehäng

Det kan vara det största Gällevarehänget i världshistorien. Frågan är om jag hade något arsle alls. Eller glömt bältet. Måste fota mig bakifrån, vem har snott mitt fischel??? Vem vet? Och det är en liten bild, men det är i alla fall jag som står där och snackar med Peter Green från Fleetwood Mac (alltså innan två grabbar, trummisen och basisten,  drog vidare till staterna och började smöra med musiken). Det bandet, bluesbandet, den Peter är det. Och han äter ett äpple därinne.

attackofpetergreen

När det var, det har jag ingen aning om. (Kollar, okej, februari 1999).

Annars då? Jo tack, bra, själva då?
Äh, jag står på.
Framhärdar i det jag tror mig är bra på och hoppas det ska uppskattas. Hur det går är en annan femma.

I värsta fall får jag bilda en riktigt ond motorcykelklubb i sommar, som ska knäcka alla mopedister. En klubb som inte åker någonstans, men som står och gasar allt vad de kan i olika bostadsområden. Hm, det låter bra när jag tänker på det.

Det är som sagt inte över förrän den feta damen sjunger.

Tut!

/Mats

Ps: Här är Peter Green med bandet, typ exakt 30 år tidigare än bilden, 1969, från någon TV-pryl:

 

 

Måste blogga lite och med gammal bild och så

Här pyntar jag stålar för denna blogg och så använder jag den inte. Det är ett bekymmer. Alldeles för få inlägg nu i januari. Orsaker finns. Måste hålla mig i cyberskinnet. Det gamla vanliga. Ni vet, ni som följt mig från ”furr”. De nosar upp.
Men.
Jag kan inte sluta vara mig själv. Kan inte censurera mig. Jag är jag. Jag är vuxen, jag är fanimej i en ålder jag skulle kunna vara farfars-far. Jag gör precis vad fanken jag vill, här, på min egen blogg. Blir galen av min självcensur, RIKTIGT arg.
Jag lägger ut en bild från förut, typ 2000, där jag står på ett tak med cigg och har frän bakgrund. Sådant piggar upp mig och skrämmer fjantarna (den är jättestor om man klickar på den några gånger):

jag-empirestatebuilding-tak 2

14 år sedan, och några månader. Då var man hott, också. Ha-ha.

Måste ta mig samman. Typ åka tåg till Kumla och ta in på stadshotellet där, utan distraktioner, en helg, och bara tänka ut hur jag ska försörja mig på ett bra sätt. Med allt det jag kan. För jag kan en massa. Men lever i Ankeborg.

(Det knakar i huvudet av mina tankar nu, hur jag ska formulera mig och så vidare, knak-knak).

Fingertoppskänsla, men en burdus sådan. Det är det jag kan åstadkomma.

Fick present av en besökare på Öppet Hus idag, igen. Massa godis, ett kort och en konstgjord ros (med katt, gaaaaa!). Jösses! Ingenting jag begär, det är genant på något sätt, men folk uppskattar det jag håller på med, och jag tackade naturligtvis henne. Jag vill visa det här. Vänta, ska lira en bild…:

FullSizeRender 14

Men, som sagt, det är timmar, som jag har nu. Måste snart ha timmar som är typ heltid. Det har ju redan gått ett år sedan Örebro Kommun tvingade sina medielärare att ta ut avgångsvederlag och säga upp sig. Alltså jag och ett gäng till, efter typ 20 år. Svin.

Jag kör på som om alla dagar är de sista, som om det ordnar sig. Vafan ska man göra? Gräva ner sig? Nä, inte jag.
Jag kör på, gasen i botten, så länge det går.
Och det är en enorm njutning att hjälpa folk med saker som jag kan. Verkligen. Men det är ändå Bambi-läge för mig (is, ostadigt, halt, äh, fatta).

Visst fanken får man lägga upp bilder som ovan, utan att man anses skryta? Jag gör det. Fuck, jävla jantelag (vad det nu är, detta uttjatade begrepp).

Det räcker inte med att vara en ”jättebra lärare” i Örebro 2015. Man måste kunna försörja sig också.

Så, den där trippen till Kumla (för att där känner jag ingen och kan inte bli distraherad) lockar mig mer och mer. Bara sitta på ett hotellrum och glo ut mot järnvägsspåret, se tågen forsa fram mot Hallsberg och så få snilleblixt på snilleblixt. Checka ut, ta tåget till Örebro södra station (12 minuter) och segrande garva på perrongen. Innan miljonerna börjar trilla in pga av min genialitet.
Så får det bli.

Örebro just nu är någon jävla skidtävling i regnet, och Hindermässa i samma regn. Bägge har jag inget som helst intresse av, tråkigt nog.

Ja, äh, det får räcka för just nu. Sorry, bloggen, att jag mjäkat. Min ambition är att sluta mjäka och rapportera varje dag. Skäms på mig. Jag kommer att ta mig. Bli bättre.

Rocka rolla!

/Mats

 

 

En natt mot fredagen, lite text och bildrapport

Känner mig skrivarsugen. Och, som en unge i trotsåldern, vill jag inte bara gå och lägga mig. Natten är dagens mor och allt det där. Det är nu sådana som jag är på verklig topp. Mörkret, tystnaden, lugnet. Fantastiskt.

Idag har jag garvat lite åt mig själv. Vilken förmån jag har. Jag känner folk från tamejfan hela jordklotet. Och vi har det trevligt och garvar och diskuterar (och så skapar de grejer på dataapparaterna).
Fatta, idag garvade jag, och skapade, med folk från Bosnien, Mongoliet, Ryssland (Tjetjenien egentligen), Somalia, Tyskland och en från Örebro, ha-ha-ha.
Alla är lika knasiga som jag, garvar åt samma prylar. Fatta när jag måste, med HÖG röst och auktoritet, säga åt två rysktalande att DET ÄR SÅ HÄR DET FUNGERAR, fast de vill att det ska fungera på annat sätt med Google, ha-ha-ha. Och de är med på noterna, ger sig till slut, och hajar att jag fanimej vet bättre, ha-ha.
Det är en gåva att få köra Öppet Hus och cirklar. Det är det.
Ville bara säga det.

En fd elev till mig, Mattias, gjorde en pryl i det fria (gratis) ritprogrammet Blender som han la ut i kväll.  Jag lägger ut den här. Han har hållit på många år med det programmet. Jag har inte lärt honom något om hur man gör för det kan jag inte, men han har varit tokintresserad sedan jag var hans klassföreståndare. Fatta hur duktig han blivit. Jag blir glad. Steve Jobs. (Nu snor jag den utan tillstånd, he-he, klicka blir den större och man ser arbetet, woff!):

Mattiaslind-blender-2015

Vet inte hur man toppar detta. Kommer bara att tänka på Bob Marley (och jag är ändå bluesare i botten). Längst fram i den gamla fabriksbyggnaden i Paris där 1977.  Där stod jag nog, ha-ha. Kommer ihåg den blåa kostymen, rullarna i frillan, brudarna till höger (1 minut):

Fast, nä, det där var nog inte samma ställe. Minns inga TV-kameror, det var mer slummigt, äh, det var i samma veva då i ”jallafall”.

Ja, och i morgon, fredag, så har jag en träff halv tio, må jag komma upp, det måste jag (inte med någon brud eller så, men ett möte då). Viktiga grejer, för mig.

Rocka rolla!

/Monko-Bill

Bild från datorarkivet

Först vill jag säga som så här. Ja, jag har jussom inte kommit mig för att skriva på min egen blogg ordentligt i år, inte ens ljudprylar (som väl bara jag själv uppskattar?) Sorry för det. Ibland är man i sådant läge att man bara suckar, och så har det varit. Alltså jag har inte haft något att komma med, och då låter jag bli.
Nu kör jag en i och för sig värdelös bild, som kan var 10-15, eller till och med 20 år gammal, som jag hittade bland mina gamla filer.
Det är jag, med en Fantaburk, på Rudbecksskolan i Örebro, i det heliga lärarrummet. Till höger sitter Kalix. Ja, och så några andra fd kollegor.
Det jag kan säga om bilden, är följande:
Så där ser jag bara ut när jag själv har sagt något ”olämpligt” skämt, som jag själv sedan skrattar ohämmat åt, och ingen annan hajar, ha-ha-ha. Måste varit LG (som jag träffade i onsdags kväll faktiskt) som plåtat denna, eller också min andra skäggige kollega på fotofronten som inte är med i denna dimension längre, Bjurta. Hell honom förresten.

handledarmats2

Ja, har nog inte mycket mer att lägga ut. Måste ta tag i att blogga ordentligt igen. Är för feg. Måste skärpa mig. Jag har ett halvår av stödd kvar, minst, men jag tänker på andra halvan av året. Det där lät lurigt, men skit samma. Nu kör jag. Håll ut, jag kommer igen snart, hårdare, fränare än någonsin. Håller inte inne med något. Snart.

Tut!

/MultiMats

 

13 sekunder när jag var på TVn 2003 och flosklade

En gång i tiden, typ februari 2003 då jag jobbade på Örebro kommun, på Rudbeck, det första MacLabbet, blev jag intervjuad av Tvärsnytt, dvs SVT:s regionala nyheter. Jag tycker jag var duktig de här sekunderna  (typ 13 sådana). Flosklermästare de lux. Är fanimej en politiker, säger allt och inget egentligen. Ja, vafan menar jag egentligen? Ha-ha, ingen aning. Men det var vad som förväntades av mig, att uppträda så, så jag var lydig.  Avfilmat från tjock-TVn jag hade då:

 

En liten film från midsommaren 2002 jag gjorde i min självhet

Äh, det ser nog konstigt ut, ligger i ett hörn. Men det beror på att Youtube och min komprimering då, inte är polare. Fast man ser, man hajar.
Ja, samma som videon under, i förra inlägget.
Skit samma, jag hittar, jag lägger ut, och en dag hittar jag dv-banden och kan göra om allt med mycket bättre kvalitet.

Tycker den här är mycket, eller väldigt mycket mig. Jag ger fan i allt och kör min egen midsommarafton längs Svartån i Örebro ut mot Hjälmaren. Och, jag var bara lite snyggare då, och smärtare, he-he:

En skruvad video från före höghusen ramlade och mer

2001 så drog jag ju till New York och Manhattan för andra gången. Gudars vilken kraft det är i den staden.
Och så drog jag upp till min vän Ingela i hennes höghus. Och så komprimerade jag videon när jag kom hem, den blev liten, men så blev videos förr, om man ville visa dem på nätet, som jag gjorde. (En dag hittar jag originalen och kan komprimera dem så det blir snyggt).
Nu när jag la upp den på Youtube så hamnade den jussom i ett hörn. Äh, skit samma, den syns.

Det här är på södra Manhattan, hemma hos Ingela. Åt andra hållet i hennes hus är de där höga husen som flygplan ett par veckor senare skulle köra in i och så rasade de. Men det där visste vi ju inte då, och då var jag hemma igen. När jag filmar genom fönstret och ut är det Hudson River.
Fick höra hur det var att var med om den där skiten när det gick åt helvete av Ingela senare, men det är en annan historia.

Här kör vi till tysk svinrock, ha-ha. Som brudarna i New York lärde mig gilla (jag är en bluesare, men det gick att få mig att digga detta).
Det är alltså jag för 13-14 år sedan, om jag inte minns fel.

 

 

 

Dag 185 under Arktis och Fryxellska i Västerås

Vet inte varför, men plötsligt ville jag se lite från den där italienska skräckfilmen om Sverige, en riktigt härlig ljugarrulle som gjordes på 60-talet som en sensation för att tjäna stålar.
Finns ett gäng klipp på nätet. Alltså rullen ”Sverige himmel eller helvete”.
Om man söker det på engelska så hittar man mer. Trailern är obetalbar.
Och här, i de få minutrarna nedan så är de i Västerås. Visst är det sant, i sak, men inte i mening. Ungefär som SD och deras propaganda som de lågtänkande sväljer med hull och hår.
Här är det skolan bredvid Oxbacken, Fryxellska, 1968. Jovisst, det fanns ett skyddsrum där, och visst, det var fint folks barn som gick där (musikklasser och grejer, inte som jag på Hammarby, he-he). Jaja, jag har många polare som gått där, men det får de köpa. Så var det.

De hade nog matsal därnere, och en hiss ner, visst, men det fanns annan ingång också, och där kom jag ihåg att jag spelade teater (hade ett intresse för dramatik vid yngre år) och senare var jag med och anordnade blueskonserter därnere, bland annat med Roffe Wikström, det bästa han gjort, någonsin. En gång såg jag till och med Pugh Rogefeldt som gick neråt i katakomberna därnere, det knockade mig, bara det.

Men, njut av speakerrösten, och njut över detta, en halvsanning som låter som en sanning, och tänk att nu är de otänkande människorna enligt senaste undersökningen uppe i 17 procent, snart var femte du träffar på är SD-anhängare. Och jag tror inte det stoppar där. Dålig utbildning i skolan, en dålig politik som skapar en massa orättvisor, voila, så har vi en extremhöger som kommer upp ur skiten.
Alla har vi ansvar. Nu säger vi till de vi känner, de vi träffar. Det är dags att de lägger av nu, och att vi står upp.

Tut!

/Mats

Ps. Ballt att jag fick två kommentarer från igår, från Emil och Kalix, när jag skrev med text. Undrar hur många ljudbloggar jag lagt ut som ingen jävel lyssnat på, ha-ha? Äh, skit samma, nu har jag fått olja i fingrarna.

Äh, fanken, här är Trailern, som man kan se om och om igen, ha-ha:

Psyk-borrfilm från 2009 i ÖBO:s hus där jag bor

Eftersom genierna har jävlats i veckor igen genom att fortsätta borra nytt och fan vet vad de gör (huset rasar väl snart) på bottenvåningen i gamla systembolagslokalen så fick jag för mig att hitta den här videon från förr. Det var 2009, 29 december, som jag la ut den här minuten på tuben, som vittne till det skit jag då hade haft varenda dag i veckor. Och, ja, detta fortsatte efter jul då.

Nu håller dår-muskelknuttarna på igen!! Och mitt emot mitt hus ska det rivas två hus och byggas nytt på det. Jag känner svårigheter med mitt annars jämna humör.

Så här var det då när allt vibrerade. Och, nej, ingen kompensation, eller knappt information, från hyresvärden, DÅ HELLER: