Jag styrs ju av två saker på den här bloggen. För det första att lägga ut något varje dygn, vilket jag nu sedan någon månad bestämt mig för stenhårt. För det andra, att vädra gamla bilder och filmer och musik och händelser.
Okej. Här är en bild på mig, oklart vem fanken som tog den, jag gick ju själv där i Chelsea, i midtown Manhattan den där gräsligt varma julidagen 2001. Men man ser min spända mage, just dragit i mig pizza, och biran är ju inte heller dålig därborta.
Visst ser det fint ut. Grönt, lugnt och skönt, som Örebro, och i bakgrunden Empire State Building, som ur en turistbroschyr, ha-ha. (Bilden är klickbar och kan göras större för eder njutnings skull, eller avundsjuka. Jag gillar bägge alternativen).
Alltså, som mig, så måste man jussom digga tidigare grejer man gjort, det håller en upprätt. Det är därför man plåtar. Man plåtar fanimej inte skit för att ha att minnas. Ha-ha, jag gjorde ditt och datt. Det funkar. Den gråa verkligheten tillåter detta. Och, som sagt, här gör jag ju som jag vill.
Har förresten alltid hatat kepa, men här var det fanimej nödvändigt.
Idag såsade jag bort hela dagen som vanligt. Sedan tog jag mig ut på en cykeltur, vid 18.00, ut, mot norr, och en massa jävla natur och till Naturens hus. Det är restaurang och fik och pub. Han ägarn var som vanligt trevlig och berättade att nästa onsdag och torsdag är det ett grekiskt band som lirar där. Det låter nästan intressant. Satt hurusom med mitt dyra kaffe och lät tiden gå, fantastiska kvinnor gick förbi vilket störde lite, och filosoferade där i grönskan, vid den konstgjorda sjön, där ett par änder slogs om en ändböna.
I morgon (idag då) fredag kör jag Jordradion igen, själv. Med förhoppningsvis några av medarbetarna, men inte med min bisittare Göran, ja, jag är hans bisittare också, men ni hajar vad jag menar. Länk ovan här på sidan.
Funderar starkt på att DESSUTOM börja köra en egen webradioshow hemifrån, någon kväll i veckan. Utan gränser, he-he. Vi får se, ska lura på det. Det blir i så fall grejer. Varför? Tja, för att jag kan. Måste kolla ett par prylar först, och införskaffa lite teknik, men inte så mycket. Det ska hållas enkelt.
Okej, det här är visserligen bara tankar i natten, men kan bli, kan bli…
Drog naturligtvis ner till Biskopen i sena timman. Men det var en stor besvikelse. Kändes som vindar från 00-talet. Fönster öppna så alla frös av draget. Det var bara sju grader ute och det stormade därinne, (utom för de som jobbade, de slet hårt med massa folk och hade extra tröjor på sig, hmmm…).
Sedan, för första gången sedan ovan nämnda decennium var det stress bland personalen. Underlägg rök, lampor släcktes, det blev otrevligt innan ens stängtiden kom klockan 01.00. En slags missuppfattning mellan när man tar sista beställningen och när det stängs.
Oerhört jävla irriterande. Folk, och JAG, lägger flis där!!! Då ska det inte sunkas och tas bort underlägg och torkas bord innan folk är klara, innan det är stängt!
Ja, jag tjurade ner mig hårt där. Trodde den där jävla biten var borta för länge sedan. Respekt för fanken (och nu säger jag inget mer om den saken, och det gäller inte alla och bla-bla, men så var det i kväll).
Ja, så cyklade jag hem i kylan. Och nu har jag gnällt, lagt upp bild, beskrivit min dag. Här i min egen lilla gosiga blogg.
Och för varje dag så känner jag två saker mer och mer:
1. Jag jobbar inte på kommunen längre och är därför helt fri.
2. Snart törs jag också uttrycka mig helt fritt. Jag är på god väg, men ännu lite för feg för att begripa vilken jävla frihet jag har just nu i mitt liv.
Tuuuuut!
