Kategoriarkiv: Cykla

En liten film från midsommaren 2002 jag gjorde i min självhet

Äh, det ser nog konstigt ut, ligger i ett hörn. Men det beror på att Youtube och min komprimering då, inte är polare. Fast man ser, man hajar.
Ja, samma som videon under, i förra inlägget.
Skit samma, jag hittar, jag lägger ut, och en dag hittar jag dv-banden och kan göra om allt med mycket bättre kvalitet.

Tycker den här är mycket, eller väldigt mycket mig. Jag ger fan i allt och kör min egen midsommarafton längs Svartån i Örebro ut mot Hjälmaren. Och, jag var bara lite snyggare då, och smärtare, he-he:

Hittade bild där Bagari diskar hos mig (1900-tal)

Hittade en bild med Bagari från slutet av 1900-talet, där han med långt vågigt hår gör en ”Justin Bieber” och ser väl ut som en aningslös tjejidol, när han diskar hemma hos mig. Jo, jag känner igen köket, och prylarna där.
baggo-diskar

Träffade för övrigt Baggo i kväll. Vi hade det trevligt.
Sedan då? Ja, webradio gjorde jag, nej, jag åkte inte båge, ja, idioter dras som flugor till mig, osv. Alltså som vanligt.
Det rapporterar jag till dig, bloggen, nu i kväll.
Och, som jag sa på ljudbloggen igår, pyntade jag bloggen för ett år igen. Tjong! Pröjs, stålar.

Baggo ringde nu i skrivande stund, han hade tappat sina nycklar under hemfärden, eller före, eller efter, eller under kvällen, letar. Sådant är inte kul. Men jag liverapporterar detta här nu. Tack och lov har han en kvinna hemma som kan låsa upp åt honom när han kommer hem. Att tappa nycklar är ingen rolig historia.

Annars känner jag mig matt på att blogga för tillfället. Jag värmer lite käk och kollar Netflix och slösar tid med det istället.

New York 2001 och annat, kanske

Jag styrs ju av två saker på den här bloggen. För det första att lägga ut något varje dygn, vilket jag nu sedan någon månad bestämt mig för stenhårt. För det andra, att vädra gamla bilder och filmer och musik och händelser.
Okej. Här är en bild på mig, oklart vem fanken som tog den, jag gick ju själv där i Chelsea, i midtown Manhattan den där gräsligt varma julidagen 2001. Men man ser min spända mage, just dragit i mig pizza, och biran är ju inte heller dålig därborta.
Visst ser det fint ut. Grönt, lugnt och skönt, som Örebro, och i bakgrunden Empire State Building, som ur en turistbroschyr, ha-ha. (Bilden är klickbar och kan göras större för eder njutnings skull, eller avundsjuka. Jag gillar bägge alternativen).

jag-och-es-building,-29e-gatan

Alltså, som mig, så måste man jussom digga tidigare grejer man gjort, det håller en upprätt. Det är därför man plåtar. Man plåtar fanimej inte skit för att ha att minnas. Ha-ha, jag gjorde ditt och datt. Det funkar. Den gråa verkligheten tillåter detta. Och, som sagt, här gör jag ju som jag vill.
Har förresten alltid hatat kepa, men här var det fanimej nödvändigt.

Idag såsade jag bort hela dagen som vanligt. Sedan tog jag mig ut på en cykeltur, vid 18.00, ut, mot norr, och en massa jävla natur och till Naturens hus. Det är restaurang och fik och pub. Han ägarn var som vanligt trevlig och berättade att nästa onsdag och torsdag är det ett grekiskt band som lirar där. Det låter nästan intressant. Satt hurusom med mitt dyra kaffe och lät tiden gå, fantastiska kvinnor gick förbi vilket störde lite,  och filosoferade där i grönskan, vid den konstgjorda sjön, där ett par änder slogs om en ändböna.

I morgon (idag då) fredag kör jag Jordradion igen, själv. Med förhoppningsvis några av medarbetarna, men inte med min bisittare Göran, ja, jag är hans bisittare också, men ni hajar vad jag menar. Länk ovan här på sidan.
Funderar starkt på att DESSUTOM börja köra en egen webradioshow hemifrån, någon kväll i veckan. Utan gränser, he-he. Vi får se, ska lura på det. Det blir i så fall grejer. Varför? Tja, för att jag kan. Måste kolla ett par prylar först, och införskaffa lite teknik, men inte så mycket. Det ska hållas enkelt.
Okej, det här är visserligen bara tankar i natten, men kan bli, kan bli…

Drog naturligtvis ner till Biskopen i sena timman. Men det var en stor besvikelse. Kändes som vindar från 00-talet. Fönster öppna så alla frös av draget. Det var bara sju grader ute och det stormade därinne, (utom för de som jobbade, de slet hårt med massa folk och hade extra tröjor på sig, hmmm…).
Sedan, för första gången sedan ovan nämnda decennium var det stress bland personalen. Underlägg rök, lampor släcktes, det blev otrevligt innan ens stängtiden kom klockan 01.00. En slags missuppfattning mellan när man tar sista beställningen och när det stängs.
Oerhört jävla irriterande. Folk, och JAG, lägger flis där!!! Då ska det inte sunkas och tas bort underlägg och torkas bord innan folk är klara, innan det är stängt!
Ja, jag tjurade ner mig hårt där. Trodde den där jävla biten var borta för länge sedan. Respekt för fanken (och nu säger jag inget mer om den saken, och det gäller inte alla och bla-bla, men så var det i kväll).

Ja, så cyklade jag hem i kylan. Och nu har jag gnällt, lagt upp bild, beskrivit min dag. Här i min egen lilla gosiga blogg.
Och för varje dag så känner jag två saker mer och mer:

1. Jag jobbar inte på kommunen längre och är därför helt fri.

2. Snart törs jag också uttrycka mig helt fritt. Jag är på god väg, men ännu lite för feg för att begripa vilken jävla frihet jag har just nu i mitt liv.

Tuuuuut!

 

Japp, då kör jag lite blogg igen (och en Discovideo jag gjort)

Cyklade just hem. Ja, jag var på så kallad krog. Gissa vilken. Var ska jag annars vara? Har varken fru, barn eller husdjur, fast anställning eller åtaganden någonstans. Vill någon moralist att jag sitter hemma och glor i väggen? Nä, så håll då käften eller testa att leva mitt liv, ni lyckade jävlar, ha-ha.

Polisbil på Stortorget. Jag gav fanken. Inget lyse, reflexer har rasat, skit samma. Cyklade en meter från konstaplarna. Och naturligtvis, sket de i mig, gossarna och flickorna i 20-årsåldern med uniform och pistol har väl annat att tänka på.

Lite längre fram vid Våghustorget, på sööööder, där jag bor, lite nedanför, så kommer ännu en polisbil. Den saktar in när jag ska korsa gatan, jag vinkar glatt tack och kör över vägen medan de stannar för mig. Inga jävla cykellysen nu heller, förstås.
Kändes bra. De skiter i mig. Jag klarar mig, och gör jag inte det någon dag, så får jag ta det då.

Mats från Biskops, andreman, eller ”tvåan” där, som vi respektlöst säger, hade lyssnat på Sator, ett band lite uppifrån i landet under kvällen. Och hur det nu än kom sig så kom sångaren och managern i det bandet (som jag inte vet ett skit om, bara känner till på namnet) och satte sig med oss där. Han Mats (inte jag, den andra Mats) var i extas. Jag var mindre impad. Men kul att sitta mitt emot en rockmänniska (som ju jag är också, men det visste inte den där jävla Satormänniskan, ha-ha, som i och för sig var trevlig).
Managern var stöddig och jag var tvungen att tvåla till honom ett par gånger rent muntligt. Till slut bad han om ursäkt för hur frän han trodde han var, och jag gav honom förlåtelse.

Körde Jordradio tidigare idag också. Kanske inte det bästa avsnittet någonsin. Det var jag i studion, och det var varmt som helvetet därinne. Vera Vardig körde krönika och jag fick ringa upp Bluespolisen för några filmrecensioner. Körde en timma.
Ja, det finns länk ovan, eller klicka här: http://jordradion.se

Efteråt fick jag ryck. Cyklade upp till Brickebacken. Det var 30 grader i skuggan, men däruppe skulle det vara hårdrocksfestival, Metallsvenskan. Jag skiter ju i sådant, fattar inte de nya banden. Men nämnde Mats skulle ha trädgårdsfest, trodde jag. Men jag hade fel. Det är i morgon (läs lördag). Men jävlars vad jag fick lära mig att min vilja gäller när jag tog mig upp för Brickebacken. Svetten rann, knappt något syre. Och, nej, jag gick inte in i varken trädgård eller festival, utan cyklade hem igen. Hade fått min motionsrunda. Bra där, jag blev inte galen av värmen.

2005 så gjorde jag lite videos med Disco Boys. Hittade en nu. Av anledningar jag inte riktigt kommer ihåg så användes inga av de här, men nu har jag hittat flera stycken. Jag lägger ut en nu. Tycker de är tokbra, precis som videon, som ser lite annorlunda ut för det är ett äldre format, äh, kolla:

 

En bemärkelsedag som vilken som helst, egentligen

Jepp, det är 21:a maj. Min födelsedag. Lite känns det. Men jag har ju avskaffat att fira med fest och tårta. Dock, siffrorna gör sig påminda och just den här dubbelsiffran får igång mig. Det är nu jag ska ta och ta mig i ”kragen” och börja med det jag borde. Ja, ni vet, cybern. Så tänker man ibland.
Fast. Det började jag med redan igår, och det är ju tur.
Här en 70-talsbild på mig. Platt mage, någon slags sydamerikansk frisyr (man hade inte frisyrer på den tiden, man klippte bara på längden, lugg för att se, längd nedanför öronen för att det skulle se ut så. Det var lätt att vara frisör på den tiden.)
Alltså fatta, detta är en EGOBLOGG, det handlar om mig, nu, då, sedan, gilla eller skippa. Jag lägger ut mig själv här, rätt av.

image

 

Idag vaknade jag och det kliade inte lika mycket som tidigare dagar på kroppen. Undrar om den där jävla medicinen verkligen fixade mitt skit? Nåväl, jag håller ut lite till.
Sedan fick jag tag i Bluespolisen och vid 18.00 så satte vi, eller han då, igång med att smacka på mina raka rör på bågen nere i garaget. Det tog ett par timmar.
Han är duktig på det. Jag är inte duktig alls när det gäller sådant.

Tog så en hojtur. Tänkte tvätta av bågen. Men OK hade stängt. Så jag tog en kortare runda, och NJÖT av ljudet, nu låter den som den ska låta. Tankade i lite färsk bensin på Statoil, full tank. Tror att den mår bättre av det.
Ja, det var fankenmig härligt att åka.

Kom hem. Softade. Drog så till Biskops (oväntat).
Gaggade, hade trevligt. Gick så hem. Eller cyklade då.
Äh. En vanlig dag helt enkelt.

 

Bloggeri-bloggera, nu natt mot fredag

Vad om denna dag, kära blogg?
Jag fick arslet ur vagnen och satte på mig mina 999-kronorspjuk som han i affären sa var bra grejer om man skulle börja gå. Det skulle till och med funka att jogga lite i dem. Så gick jag.
Hamnade i Wadköping. Där satt Bela och fikade med folk. Han kom över och vi gaggade lite prylar innan jag kom på att jag ju hade Workshop. Bara att ta cykeln (som jag går med, när jag går) och köra snabbt som tusan till NBV och göra mitt. Kom dit fyra minuter innan.

Abdi var där i dag. Rätt kul. Gammal elev till mig, nu över 30. Vi körde igång webradioprylar och wordpressblogg, han gillade det hårt.
Och så var frk Wester där. Vi jobbade vidare med hennes blogg för musik (också den wordpressbaserad, men på egen server).
Det var en mycket kul torsdagsvända (läs: när jag får igång både folk och mig, lär ut och lär mig själv lite nya saker).

Sedan köpte jag potatis. Gjorde äkta potatismos med grädde och smör och hela rubbet. Åt torsk till detta. Magnifikt.

När det blev dags cyklade jag ner till det ställe jag hålls på kvällar, mitt vardagsrum. Då jag inte har familj så anser jag mig ha rätt att gå på lokal och umgås med vänner utan att någon alls ska kunna ha några synpunkter på detta. Har jag inte det? Jo, det har jag.

Och nu är jag hemma. Tjo!

 

Jag bara pressar ut, motionsvideo med mig från 2008

Kan inte rå för det. Jag har inget åtagande i morgon, och tycker min nya layout här på bloggen är så snygg, så jag kör en av mina olistade (ej offentliga videos) på tuben här. Det förtjänar den.
Det tar två minuter och tolv sekunder innan jag börjar prata, men sedan pratar jag. Detta är dadaism.
[Ser, nu när jag gått igenom min blogg, att jag faktiskt lagt ut den här tidigare. Det hade jag glömt bort. Men skit samma, den behövdes igen, tjo!]

Epic träningscykelgagg från 2008 på video

I juli 2008 så filmade jag mig själv på träningscykeln jag fått av Katarina på jobbet. Det var efter en vända på mitt vanliga vattenhål. Tycker den platsar här.
Det tar ett par minuter innan jag säger något, men sedan pratar jag.
Och nu tänker jag som så här, att då var ett annat liv, till och med morsan var i livet då (jag hade ju tagit bågen dit och hjälpt henne med TV-kanalsinställningar, som jag säger).

Är lite glad åt mina dokumentationer genom åren, av mig själv.