Kategoriarkiv: Mat

En torsdag-fredagsrapport (blogg)

Körde vårens sista Workshop under torsdagskvällen. Ni vet det där stället man kan komma på och lära sig allt man behöver veta om ”molnet”, twitter, fejan, bloggar, och sin Mac, iPhone eller iPad. Där. Gratis. Komma när man vill, gå när man vill. Den workshoppen.

Fick ett härligt ”napp” igen. Jag gillar de här bäst. När någon vuxen kommer och är ängslig, har en fin ny bärbar Mac men fattar noll hur saker och ting fungerar efter att ha blivit smackad med PC i hela yrkeslivet.
När jag sedan visar, uppdaterar, förklarar och det spända ansiktsuttrycket övergår i ett leende, ett mys. Då är det njutning för mig.

Jag gillar att visa folk, ung som gammal hur saker och ting fungerar. Och när jag får göra det, så känns det finemangt.

Ur detta idag kom det också andra bra grejer, men det får vi se senare. Det är ju så att vad jag kan, det behöver många. Jag håller tummarna.
Körde en halvtimma över tiden, min elev behövde extra hjälp där.

Sedan drog jag hem (via ICA).
Köpte ABBAS fiskbullar i hummersås. Lagade till det hemma, med potatis. Men det luktade URBAN!!!! Det var något fel på skiten . Har aldrig hänt förut.
Så jag åt inte, fast jag var så jävla hungrig. Jag hällde tallriken i durkslaget, plockade bort fiskbullarna, sköljde potatisen hårt med vatten i diskhon, satte in en bit torsk i ”bull-TVn” och åt det tillsammans istället. Jag räddade mig själv. En fy fan-måltid blev en god sådan i alla fall. Tack och lov för lukt och smaksinne. Annars hade det väl varit kört. VILKEN  JÄVLA VIDRIG DOFT DET VAR PÅ FISKBULLARNA!!!!

Kollade så fotboll. Äntligen en sport som gick på SVT, och i HD. Jag skiter väl i fotboll, men det är underbart att slippa mongålojd reklam gjord av curlade 23-åringar. Därför fick det gå (jag betalar licens). Och, det ska jag erkänna, att se detta live, i skärpa, med min nya TV var kanon. Äntligen kunde man se pucken, eller bollen, och siffrorna på tröjor och grässtrån, och alla filmningar och allt fusk. Kanon.

Så, tog jag min tur ner till Biskops igen, som så ofta. Behöver käfta med polare. Nej, jag vill inte umgås med bongos, som också finns. Klarade mig från det i kväll.
En av bartenderkvinnorna hade bajsbrunt nagellack.

-Får jag plåta?

-Visst!

Och så plåtade jag. Brunt? Kom igen nu, va??? Ha-ha!

image

 

Och så stängde de och jag ville inte dra till obskyrare krogar, så jag jag cyklade hem, där jag skriver det här. Och undrar över sakers tillstånd. Undrar bland annat över när jag får mitt nya körkort. Borde jag få att hämta ut på ICA i morgon. Det är en ny värld.

Så.

 

 

Sista medicinen denna kur och om att morsan skulle fyllt 94 idag

Så här knarkigt hade jag det efter jag vaknade idag.

medicin2014

Min sista dag, av sex, med kortison/steroider. Ser så riktigt illa ut på bilden, eller hur? Men de där fem småtabletterna ska ner i vattnet och lösas upp och sedan drickas (smakar mycket gott faktiskt, till på köpet).
Och, jag kom på ett par positiva prylar till med de här kemikalierna som jag inte raddade upp i går här på bloggen.

1. Jag har fått en fruktansvärd hunger. Äter som bara den, är hungrig hela tiden.

2. Mina fisar luktar videung (alltså inte bajs).

Så sitter jag på kvällningen, på Stora Örebro med vänner och kommer på att det är den 12:e maj. Tänker då på morsan. Hade hon levat skulle jag åkt dit och gett henne lite badsalt och trisslotter för sitt 94:e år (till Kungsör), och hon skulle ha lagat några jeans och skickat med mat till mig, att ta hem på bågen.
Men, det där slutade i april för fem år sedan. Jösses vad tiden går.
Ålderdom slutar tvärt ibland.

Men jag är inte ledsen nu. Det har jag redan varit. Dock förvånar det mig att det redan gått så lång tid och att jag faktiskt inte riktigt slängt av mig detta att vara föräldralös. Fast jag inte är purung själv.
Sådant kanske aldrig händer.
Men. Det är ibland bra att se perspektiv på saker och ting.
Och därför lägger jag nu ut en bild på morsan, en Instamatic-bild som jag hittade här hemma, från en semester på 70-talet. Skulle kunna välja bilden efter, då vågen från havet kommer och chockar henne, men spar den.
Här hade morsan det göttigt.

morsan-badstrandssittning

 

Provade restaurangmat igen -besvikelse

Efter dagens eskapader med nya uppdrag på min anställningsplats, förutom att vara okunnig vikarie, tänkte jag fira lite nya arbetsuppgifter med att ta dagens rätt på därtill utvalt restauranghak.
Jag har inte ätit mat från krogen på år och dag sedan jag en dag på 1900-talet tröttnade på att köpa dyrt som inte uppfyller vad det lovar i form av kvalitet.

Nu, dagens rätt, stekt strömming med potatismos, smält smör.
Det är en manlig rätt. Okej, nu jäklar ska jag ändra mina fånigheter med att inte äta ute. Så jag beställde. I sammanhanget vill jag påtala att serveringspersonalen som vanlligt uppförde sig föredömligt trevligt och kunnigt.

Okej. Maten kom in snabbt. Nu skulle det ske. Två citronskivor också såg jag, samt lite råa lingon. Det var en stor och fin portion, såg mycket bra ut. Inmundigandet skedde i baren.

Men. Det var inget gott i min mun. Fast. Jag kämpade, men det var verkligen ingen rolig historia. Varför?

För det första potatismoset. Det ska vara luftigt och inte som en klump cement, och är det så, som det var här, så ska det i alla fall inte smaka beskt. Potatis som smakar beskt är dålig potatis (även om det nog var gjort på riktiga potatisar).
För det andra var inte strömmingen knaperstekt. Det ska den vara för att bli god. Då är det en delikatess och dessutom slipper man den där halvråa fisksmaken/lukten.
I övrigt smakade det ingenting.
Alltså, det smakade beskt hårt potatismos med läskig fisksmakslukt, i övrigt ingenting. En sådan här rätt ska vara en njutning.
Nej, jag är ingen snobb, det är inte det. Det var inget gott, inget bra, helt enkelt.

Själv är bäste dräng. Jag ska fanimej, någon gång, laga det där själv. Minns när min morsa lagade det, mums, eller min faster, mums. De kunde laga mat, de kunde välja ut råvaror. Allt handlar om kompetens, den fanns inte idag, och jag, jag kände mig lurad, som jag gjorde sista gången jag åt på krog i Örebro på 1900-talet.
Folk kallar mig ibland bitter för att jag väljer bort visst, vis av erfarenheten. Nu gjorde jag ett test av om jag inte hade haft fel ändå alla dessa år, och gick ut med kunskapen om att det hade jag inte.
Bad en servitör som jag känner att diskret ta ut tallriken. Ville inte hålla på att förklara (det gör jag här istället).
Och, nej, jag ville inte ha något annat, matlusten hade försvunnit.

På vägen hem gick jag till ICA. Köpte Rotmos i en sådan där plastpåsekorv, det och prinskorv, med några skivor bacon, ska jag laga till om en stund. Med senap. Det, ojoj, blir kanongott.
Så, skomakare, bliv vid din läst. Jag fortsätter laga min egen mat.
Tut.

20130813-195131.jpg

Idag gjorde jag inte så mycket

Okej, nu är jag på gång igen och skriver på ajfånen med mitt blåtandstangentbord från Äpple.

Som vanligt såsade jag bort söndagen med att kolla TV när jag väl vaknat. Nu har jag ju i och för sig en viss orsak eftersom jag har så snygg ny stor jävla platt-TV, ha-ha, men ändå.
Alltså, jag erkänner, jag fixar inte när det är för varmt. Bäst att sitta och glo hemma, inne.

Vid åttatiden tog jag ut bågen och åkte en runda i alla fall. Med nya kevlarbrallorna som är svalare, och starkare än de varma läderbrallorna jag kört med tidigare.

Upp mot Fellingsbro (fantastisk hojväg, vilka kurvor, arrghhhhhh, toknjutning).
Efter någon mil tar jag till vänster och kör sedan någon mil på grusväg. Då går det inte fort, 30-40 som mest, oftast långsammare. Massa hål och grus, inget för en fet hoj på 350 kilo plus min vikt. Nästan inga glidaråkare vågar åka på grus, men jag gör det. Det är helt fantastiskt att dra upp visiret och lukta på skog och natur, sittandes i en brummande fåtölj. På riktigt.

Folk var trevliga och hejade, de som gick med hundar, de som gick sina promenader. Närkingar kan vara vänliga.
När jag efter någon halvtimma kom till en asfalterad väg där man kunde köra 100 knyck blev jag skraj. Jäklar vad fort det gick, det kändes inte klokt. Och vid Lången är det 70. Tyckte det var lite fort också. Så van man kan bli att åka toksakta på grus, ha-ha.

Drog tillbaka till stan efter någon timma. Tog en kaffe på Biskops. Gaggade lite med Freddan, hejade på Sofia och Jempa och några andra. Sedan åkte jag hem och körde grönsaker (bland annat ärtor) i Bull-TVn och en bit fryst torskfilé. Det var mäktigt gott, med lite smör.

Sedan gav jag mig ut i nattet till Stora Örebro. Där fanns Martin och Alex, som blivit ett kärlekspar, ha-ha, och Aje och Hanna, som är ett kärlekspar också och några andra. Vi gaggade och garvade, och Alexandra tog den här bilden på mig och Hanna. Ser ut som hon slickar på min iPhone, he-he.
Ja, så stängde de, och vi gick hemåt i natten åt samma håll några stycken, och jag satte mig på balkongen. Nu har jag skrivit klart. Tut!
(Just det, min vän Bagari fyller 50 idag, hurra för honom, fast han är ju på resa).

20130805-025604.jpg

Fredagens tankar och hej och hå (numrerat till och med)

1. Vaknade.

2. Fixade pulverkaffe i bull-TVn.

3. Fixade fullkornsvälling i samma apparat.

4. Tvättade (kom ihåg tvättiden, bara det, hurra).

5. Tog mig till bolaget medan tvättstugan gjorde sitt. Där är jag inte ofta. Men nu, vitt vin i kartong (för att höja smaken på maten) och små Jäger (för magen om jag mår illa) och en jordbruksprodukt från staterna, med en fågel på omslaget, antagligen whiskeydricka (mot baciller).

Fick allvarliga moraliska betänkligheter då det satt en tiggarkvinna utanför bolaget som jag, precis som alla andra, inte låtsades om. Vafan händer? Var det så här det gick till i Tyskland på 30-talet, man tittade åt andra hållet? Låtsades inte se.
Moralkonstiga tankar kokade i huvudet på mig. Mitt alibi är att ”hon är med i en organiserad liga som bara luras”, fast jag någonstans hajar att hon inte har det bra, men, om jag skulle ge henne stålar skulle någon ond jävel ta dem i alla fall. Allt det har jag lärt mig via media, men vet inte ett skit om egentligen. Det är hemskt!
Jag gillar inte denna prövning. Snart, mycket snart, kommer jag att gå till botten med detta och prata med en av dessa tiggare (som för övrigt är ovärdigt hela världen, men MEST jävla Sverige). Här ska vi inte vänja oss vid fattigt folk igen, som det var förr i tiden. No more. Fast, dumjävlarna som bestämmer och dumjävlarna som röstar tänker väl bara på sina jobbskatteavdrag.
En dag drar jag fram min iPhone och frågar, live, tamejfanken. Måste gå till botten med detta, så långt jag kan.

6. Cyklade hem med varorna. Hängde upp tvätten i badrummet. Enklare än att köra i tumlare eller torkskåp, och bättre för både kläder och miljö (fanken, jag är en fin kille i alla fall, och lite lat, slipper ett moment).

7. Tog en redig cykeltur. Runt hela rubbet på någon timma. Runt vikar och skog och stugor. Det blåste, men jag bara garvade åt motvind och uppförsbackar. Försök hindra mig, jag har en god grundform fast jag är ett våp rent träningsmässigt för tillfället.
Tror jag börjar komma i cykelform.
Åkte förbi en trädgårdshandel och köpte lerkulor att ha i botten på min stora kruka på balkongen jag inte planterat något i än. Frågade om växter, men de var bara två på det stora växtvaruhuset så jag sa att jag kunde återkomma. Jag vet inte vad växterna heter, eller vad man ska ha, eller hur de ser ut. I affären är de ju bara små fjattar i krukor. Kvinnan jag pratade med hade förståelse för mina problem. Om några dagar, när jag drar dit igen, hjälper hon mig. Det ska prunkas av växter på balkongen. Så det så.
Har fanken 40 liter prima jord som bara ligger i en påse. Ja, jag har bangat ur, he-he.

8. Kaffe på Biskops. Och där satt frk Åsa från Odensbacken som jag ju känner. Vi hade ett glatt prat innan hennes väninnor, som hon skulle möta upp, kom. Då cyklade jag till Willys mataffär.
Där stressade jag inte, nej, jag sniffade. ICA i Krämaren har inte hållit måttet på sistone, och det här är bara några hundra meter längre bort (jag bor mitt i Örebro). Jädrar vilken stor mataffär det där är, och vilka varor de har, och inte mycket folk heller, åtminstone inte då vid 20.30.
Köpte färdiglagade köttbullar med lingon och potatismos. Köpte inlagd sill, köpte dillsås att ha till torsk och annat. Kände njutning att gå där och plocka, ha-ha.

9. Lagade till de där köttbullarna i elektronugnen. Det var alldeles för lite mos, typ en deciliter. Provade att göra mer, men det misslyckades. Åt det som det var, med skivad färsk gurka till. Smaken var bra, men taglet från hästarna i köttbullarna var svårtuggat. No more.

10. Drack det australiensiska vinet till, och det var nog gott. Men jag begriper inte sådant.

11. Cyklade ner, alldeles för tidigt, till Biskops. Kom redan 23.00. Satt och glodde för mig själv ute, mot gatan. Såg två män komma utanför tillsammans med varsin kolsvart pudelklippt pudel och drog därav mina fördomsfulla slutsatser om deras sexualitet. Jag skämdes för det, men det gjorde jag. Man ”vet” hela tiden. Varför gör man det? Och, vad de än var så är det väl inget märkvärdigt med det? Alla får köra sin grej, ha sin dragning. Det jag inte blir klok på är hur min hjärna ens brydde mig att bestämma att de var snubbar som gillar snubbar.

12. Gaggade med lite polare, och en ölbryggare. Bägge vägrar vi att fråga den andra om att bli polare på fejan, för det är mjäkigt att fråga, så vi blir det aldrig, ha-ha.
Och så stängde det. Och jag cyklade hem genom först en svart stad, ett mörkt Örebro, eftersom någon klåpare på kommunen gjort så att all gatubelysning släcks vid midnatt mitt i stan, bland alla krogar (så har det varit flera dagar). Det är ju jävligt lämpligt med alla tokskallar som finns ute.
Dock, på andra sidan Stortorget, åt mitt håll, var det tänt.

Sådär, nu har jag delat upp. Tror jag lägger in en bild här nedan på en av pudlarna som skiter. Jag blev tvungen att förstora bilden, så den är grynig, men tycker att den platsar här ändå.
(Oj, ser att WordPress har en ordräknare, nu har jag skrivit typ 700 ord.)

20130720-030942.jpg

Kokade potatis i mikron idag

Till det, fiskbullar i hummersås, (tillsätt mjölk och grädde samt lite kaviar). Gudomligt gott allt fixat i kärnreaktorn. Ja, jag kollade på nätet om hur man gjorde med potatisen och det var inget konstigt.
Vad jag förstår så är det både energisnålare och bättre att laga i mikro än på spis. Så jag kör fullt ut, ha-ha. Glöm strålning. Glöm att vitaminer förstörs. Det där är bara skitsnack. Det här är grejen, snabbare, bättre. Ja, det blev gott. Nytänk. Vi är fanimej i rymdåldern, bara att köra på, ha-ha.
Sedan dristade jag mig till lokal och umgicks med vänner. Det var trevligt.
Nu lyssnar jag på Lille Stevie Wonder, hans tidiga låtar. Överjävligt bra. Äh, jag lägger ut en här då, bara musik, men från den kanske bästa plattan (kan inte sluta dansa i stolen jag sitter i nu när jag skriver, arghhhh, ha-ha!):

Faster Märta jobbade på restaurang

Hon var väldigt snäll mot mig, alltid, faster Märta. På nätet ser jag en meny från förr från den restaurangen (som låg mitt emot Monaco i Västerås). Det vattnas i munnen totalt. De serverade mat då, riktigt käk.
Glömmer aldrig den lövbiff jag fick där en gång när morsan och jag kom dit en eftermiddag på tidigt 70-tal. Sådant kött finns inte längre. Sådan kunskap finns inte längre.
Vet inte från när menyn är, men det borde vara 40- eller 50-talet.
Nu ska det vara massa fjatt. Kom igen, jävla restauranger! Servera riktigt käk! (Och, 2:15 betyder två spänn och femton öre, jäkla glin som glor här!)

Örjansrestaurangmeny1950