Kategoriarkiv: Fränt

Blue Pearls musik och sportdårars våld, dock ej samtidigt (textblogg)

Watch-Out

För ett gäng år sedan lirade jag med The Blue Pearls en massa år. Det var jag på bas, och så Bela på gura förstås, Per-Åke på sång, Roffe på klaviatur, och lite olika batterister.
Bilden ovan togs på parkeringen till ett stort köpcentrum vid Vivalla, om jag inte minns fel. Min kamera, mina anvisningar.

-Se lite förvånad, gärna äcklad ut och titta på mig, Bela!

Och så gjorde jag allt för att se stöddig ut för fotografen. Det funkade fint. Så ska en rockbild se ut.

Och varför inte lägga ut låten, vars namn står däruppe, som jag hittade nyss på disken, precis som bilden, Watch Out, en Fleetwood Mac-låt på den tiden de var engelsmän och Peter Green var med. Det var den tidens musik vi gillade, 60-tal. (Hoppas jag frågat Bela om det är okej att lägga ut.. Äh, det gillar han nog ändå, ha-ha). Klicka igång bara. (I vissa webläsare kan man behöva klicka två gånger, lurigt nog, på play-triangeln).

Watch_Out     

Fanken, är lite sugen på att lira bas igen. Men, som vanligt, då bara med Bela eller Bagari, och gärna samtidigt. Jaja.

Annars, om man ska återgå till rubriken, så var det saftigt på stan i kväll. Massa dårar som slogs, fotbollsnissar. Tydligen hade ett Stockholmlag varit här och spöat Örebros fotbollslag. Okej. Då är det väl så det är?
Nä, inte fanken. Det var blåljus, batonger, poliser, väktare, supportrar, slagsmål, talkörer och fy fan hela sena kvällen in i natten och morgonen.
Vad är det med folk? Ja, många behöver en borrning i skallen, tamejfan. Och så fyller man på med selleri, det måste göra vissa bättre i humöret.

Jag tycker det är olustigt som fanken med allt detta förbannade våld. I sportens namn, till och med. Fast, kanske inte så konstigt, med de stora svenska sportstjärnorna som inte ens röstar i EU-valet.  Fina förebilder för att vara aningslös, att bara inte låtsas om.
Nä, ett jävla skit är det. Och det står jag för. Jag, och alla som vill, ska kunna gå på gatorna vid vilken tid som helst utan att behöva vara oroliga för att dras in i skit. Så är det bara. Tamejfan!

Hade dock under dagen ett intressant och givande samtal med polaren Stefan. Najs.
Och, jag körde ju Jordradion. Det var jag och Vera och Bluespolisen. Länk ovan, där det står podcast, om ni eller du, som kollar här orkar med mera mig, ha-ha.

Rock on, nu är det lördag. Antagligen kommer minigolfspelare att löpa amok idag.

Tut!

27:e maj och jag bara tänker, och lägger ut från förr (blogg)

Den här lilla rullen, som jag lirade in strax för milleniumskiftet, måste ha varit på 90-talet, är väl rar? Nästan 40 sekunder där jag sitter på mitt kontor på MacLabbet på Rudbecksskolan och bara njuter av de möjligheter nätet ger. Möjligheter som Örebro kommun, politiker med hönsskit i skallen, chefer med samma syndrom eller skolan som helhet totalt sket i. Men inte jag. Kvaliteten är den det var då, om man skulle lägga ut på nätet för folk att kolla med sina sunkna modem som gällde på den tiden. Men det funkade då, och det funkar nu.

Kära cybern. Sedan 80-talet har jag försökt här i Närke. Vara först med det senaste. Men det har inte varit lätt. Och på vägen har jag, och andra, trampat på ömma tår.
Men jag är nöjd ändå. Många fd elever är mina vänner även numera, fast de är mellan 20 och snart 40. DET GILLAR JAG. Och det det är ett betyg åt mig och andra som jag njuter av.
Skitskallarna (inte elever nu, utan de där som var emot) är glömda, även för mig numera.

bergmanbesok

Ovan, jag på Fårö. Kanske 2005, osäker på året. Utanför där Ingmar Bergman bodde. Ja, han levde då. Längre fram ser man Sterge på sin bajk. Vi hade åkt till Gotland och sedan hade den lömska Sterge lurat ur en fiskare på Gotland var Bergman bodde. Så vi drog dit (oklart varför).
Men med alla förbudsskyltar som han satt upp, vilket vanhelgade allemansrätten så blev vi lite tykna.
Så jag slog en drill på hans brevlåda. Även om jag respekterar och beundrar honom som filmskapare och regissör. Fanken, jag var frän, där också, haha.

Äh, får räcka för i natt. Tut! Och KOMMENTERA GÄRNA! Så jag vet att ni finns, att någon läser min tjejiga blogg.

 

Japp, då kör jag lite blogg igen (och en Discovideo jag gjort)

Cyklade just hem. Ja, jag var på så kallad krog. Gissa vilken. Var ska jag annars vara? Har varken fru, barn eller husdjur, fast anställning eller åtaganden någonstans. Vill någon moralist att jag sitter hemma och glor i väggen? Nä, så håll då käften eller testa att leva mitt liv, ni lyckade jävlar, ha-ha.

Polisbil på Stortorget. Jag gav fanken. Inget lyse, reflexer har rasat, skit samma. Cyklade en meter från konstaplarna. Och naturligtvis, sket de i mig, gossarna och flickorna i 20-årsåldern med uniform och pistol har väl annat att tänka på.

Lite längre fram vid Våghustorget, på sööööder, där jag bor, lite nedanför, så kommer ännu en polisbil. Den saktar in när jag ska korsa gatan, jag vinkar glatt tack och kör över vägen medan de stannar för mig. Inga jävla cykellysen nu heller, förstås.
Kändes bra. De skiter i mig. Jag klarar mig, och gör jag inte det någon dag, så får jag ta det då.

Mats från Biskops, andreman, eller ”tvåan” där, som vi respektlöst säger, hade lyssnat på Sator, ett band lite uppifrån i landet under kvällen. Och hur det nu än kom sig så kom sångaren och managern i det bandet (som jag inte vet ett skit om, bara känner till på namnet) och satte sig med oss där. Han Mats (inte jag, den andra Mats) var i extas. Jag var mindre impad. Men kul att sitta mitt emot en rockmänniska (som ju jag är också, men det visste inte den där jävla Satormänniskan, ha-ha, som i och för sig var trevlig).
Managern var stöddig och jag var tvungen att tvåla till honom ett par gånger rent muntligt. Till slut bad han om ursäkt för hur frän han trodde han var, och jag gav honom förlåtelse.

Körde Jordradio tidigare idag också. Kanske inte det bästa avsnittet någonsin. Det var jag i studion, och det var varmt som helvetet därinne. Vera Vardig körde krönika och jag fick ringa upp Bluespolisen för några filmrecensioner. Körde en timma.
Ja, det finns länk ovan, eller klicka här: https://jordradion.se

Efteråt fick jag ryck. Cyklade upp till Brickebacken. Det var 30 grader i skuggan, men däruppe skulle det vara hårdrocksfestival, Metallsvenskan. Jag skiter ju i sådant, fattar inte de nya banden. Men nämnde Mats skulle ha trädgårdsfest, trodde jag. Men jag hade fel. Det är i morgon (läs lördag). Men jävlars vad jag fick lära mig att min vilja gäller när jag tog mig upp för Brickebacken. Svetten rann, knappt något syre. Och, nej, jag gick inte in i varken trädgård eller festival, utan cyklade hem igen. Hade fått min motionsrunda. Bra där, jag blev inte galen av värmen.

2005 så gjorde jag lite videos med Disco Boys. Hittade en nu. Av anledningar jag inte riktigt kommer ihåg så användes inga av de här, men nu har jag hittat flera stycken. Jag lägger ut en nu. Tycker de är tokbra, precis som videon, som ser lite annorlunda ut för det är ett äldre format, äh, kolla:

 

Lurig lördag men det måste rapporteras här ändå (blogg)

Först, en bild på mig. Från kanske 1976 eller 1977. Jag är i Paris och posar framför Eiffeltornet med en bira i näven. Mer hår, mindre fett. Det var då det. Instamatic-kamera rular fett med najs. På riktigt, då,  ingen jävla app.

paris-76

 

Fick tokryck. Drog ut för tredje dagen i rad med min nya giv. Dvs att gå som fanken och komma i bättre form. För tre dagar sedan gick jag 2000 steg, för två dagar sedan 4000 steg, och idag gick jag lite drygt 6000 steg.
(Har en app som räknar det här åt mig, så jag gick en halvmil idag).
Ja, jag är öm i benen. Ja, jag har skavsår på låren. Ja, jag är stel.
Men.
Det här är nyttigt för mig. Det behövs, så jag gör det.

Kom så hem. Durschade (min stavning) och drack lite vatten. Sedan tog jag ut min järnhäst. Körde ett jäkla varv. Njöt som aldrig förr. Jag är galen, höll på att köra ut i terrängen två gånger pga för hög fart i underbara kurvor. Ändå är jag försiktig.
Tog kort på mig själv mot slutet och la ut på fejan, för att retas. Äh, den bilden platsar här också. Och, det vita under visiret är imma från min andedräkt. Det blir så direkt om man står stilla. Fysik. (Samt att jag ställt in självutlösaren på 30 sekunder så det tog tid innan bilden togs, he-he).

matshoj-idagnu

 

Köpte massa godis på ICA, och lite revbensspjäll. Åt lite mat, men mer godis. Drog några folkbira. Och så ner på Biskops.

Jag vet inte vad det var med stjärnorna och planeterna idag, om man nu är inne på sådan grejer, det är inte jag, vill bara markera att det var en lurig sammankomst i kväll. Ja, jag ska berätta.

Kommer in i baren. Telefonen ringer. Det är Baggo som undrar var jag är. Jag är ju där. Och det är han också.
Så kommer Kalix. Sedan kommer Ulfen med böna. Sedan kommer det förbi massa annat folk jag känner och dunkar mig i ryggen och hejar. (Och en jävligt snygg dam såg jag också, jag är inte död än, tydligen).
Sedan kommer Crille. Sergeants of Arms på en hojklubb jag var väldigt bekant med för ett gäng år sedan. Det betyder typ vapen- eller säkerhetsansvarig. Bara det, ha-ha.
Trevlig lirare. Vi har inte gaggat på år och dag. Han berättar vad han har på gång (vilket inte var så litet), och vi snackade rätt mycket minnen också.
Jag var alltså aldrig med i någon hojklubb själv, men jag besökte just den här. Hängde på och tog inträde ibland, serverade korv när det var fest och sådant. Men festade mest där. Det var sköna lirare.
Sedan gick de upp i en annan klubb och polaren och andra la av, gick till andra hojklubbar. Så, nu är vi polare på fejan.

Ja, så stängde man och jag cyklade hem genom natten. Vackra människor dröjde kvar på stan. Kanske skulle de kunna träffa en partner inför sommaren. Jag bara garvade och cyklade hemåt, utan lyse, på gågata, i min stad.

Tut!

Tre bilder från förr inklusive kommentarer (blogg)

Ni vet ju, ni som smyger här på min blogg, att jag har en miljard bilder från förr. Alla väntar på att få läggas ut. Några har jag lagt ut på gamla bloggen. Nu lägger jag ut några här och kommenterar dem, alltså förklarar vad de föreställer.

jagskjuter-mallorca

Börjar med ovanstående lilla bild. Oj, vad jag var smärt där. (Måste ha en större bild någonstans, äh, det där får duga).
Jag var 19 bast, och skjuter med mynningsladdare i bergen på Mallorca. Krut, bomull och kula, samt tändstift.
Jag sköt bra. Hade tagit körkort några veckor tidigare, och åkte med min SAAB-99 till Barcelona och tog färjan över, tillsammans med min polare Stefan, till Palma på Mallorca. Hans farsa bodde där. Det var en jävla resa. (Det tog en vecka i hamnen i Barcelona, där vi sov i min bil och inte hade det så lätt,  innan vi fattade att man inte köpte biljetter där, utan inne i stan, arghh, och urk, ha-ha).
Men, detta var, om jag inte minns helt fel, under Franco-tiden, alltså innan Spanien blev en demokrati. När det var ett fascistland.

Det jag vill säga just nu är att de hade bilder på Franco på väggarna på den där krogen uppe i bergen, men eftersom de kände polarens farsa (som är en story i sig) så fick vi vara kvar när de stängde. Och när de hade stängt visade det sig att de var med i en slags motståndsrörelse mot Spanien. De ville bil fria, och de vände alla Franco-bilder på väggarna. Där framträdde Marx, Lenin och Che, ha-ha-ha.
Sedan fick jag skjuta.
Mer säger jag inte nu. Jag är ju subversiv redan, ha-ha, eller hur?

klass-har-jobbigt-2001

Så hittar jag ovanstående bild. 13 år sedan. Killen som sitter näst längst till vänster hejade jag på i kväll på Biskops. Grabben i mitten med två tangentbord, Larsa, var med på Jordradion förra fredagen. Han bor i Indien nu, den rackarn, när han inte bor i Askersund.
Tror bilden var ett sätt att få politiker och beslutsfattare, tjänstemän och andra ”dugliga i Örebro kommun som bestämmer” att ge oss nya moderna datorer och bra uppkoppling mot internet. Snygg bild, hurusom. Och, som vanligt, fräna elever. Undrar om de minns?

maclabbet-hemsida-old-snygg

Ser så denna. När jag bläddrar i mapparna så fungerar denna sida otroligt bra, javascript, prylar rör sig, allt ligger ju i samma mapp, jag häpnar (klicka denna, den blir större).
Sedan slutet av 90-talet och början av 2000-talet körde jag web med eleverna. Alla hade egna ”hemsidor” som det hette då. Och så körde jag en webkamera så att alla kunde gå in och kolla vad vi hölls med.
Det här uppskattades ju inte av bakåtsträvarna, och Bror-Duktig-människorna. Men jag framhärdade.
Speciellt webkameran var svår att smälta. Citat ur minnet: ”-Men tänk om stalkers kollar där och sedan rövar bort gymnasieeleverna i en skåpbil???”
Ja, ni hajar, sådant skit hade jag att slåss mot.
(Om ingen ville vara med på webkameran så kopplade jag bort den, eller bad dem sätta sig så att man inte kunde se dem). De flesta eleverna diggade att deras polare, på andra skolor, kunde kolla in dem.
Kommunikation för fanken! Interaktivitet!
Äh, det gick bra för eleverna ändå, he-he.

Så, lite textgagg om tre bilder. Vännen Kalix tycker väl att det blev för långt. Men han hatar ju att jag har sidebaren till vänster också, samt om jag dristar mig till att köra en ljudblogg.  Man kan inte få allt.

Jo, körde ju förstås en Jordradio i dag också. Det var ju fredag. Bara att klicka här upptill på Podcast för att lyssna.

Nu vet ni. Tjo!

 

 

Första dygnet utan steroidtabletter med mera

Jävligt dramatisk rubrik, jag vet, men så är det.
Tog mig i alla fall till att fixa så någon från sjukvården ringer mig i morgon, då jag kan förklara alla positiva bieffekter och undra hur jag ska ställa mig till detta. Alltså, jag är lite orolig över att jag ”faller tillbaka” nu då jag inte äter tabletterna längre, har ju inga. Eller är jag PÅ IGEN PÅ ALLA CYLINDRAR? Kan jag vara lugn?
Vill veta.

Hittade den här bilden. Från min späda ungdom. Det är jag i grönt längst till höger. Det är mina polare från gymnasiet i Västerås. Rudbeckianska skolan, Sveriges äldsta gymnasium, från 1623. Stefan till vänster, Dagga i mitten och eftersom det är en damväska på bilden var det nog Lilian som plåtade då.
Aj, vad smärt jag var, och vilka vida brallor. Men det var ju typ 1977. Manchesterkavaj var prylen då, he-he. Men jag signalerar styrka, det är det viktiga, he-he.

jag-dagga-snellis-77

 

I kväll har jag varit på Biskops och diskuterat viktiga grejer, och trevliga grejer, med vänner, olika vänner. En bra kväll.
Alltså, jag är nöjd med denna måndag. Och jag är nöjd med mig själv (det kan vara medicinerna, det kan vara jag på riktigt, efter utrensningen av de starka prylarna, jag vet inte).

(Har också, till min förvåning, hajat att fler än jag tror är inne här på bloggen och läser.  Två snubbar som jag inte trodde var det berättade idag.
Jag lägger ju bara ut autolänk via Twitter, inte fejan, av skäl som jag har. Vill inte det bara. Man måste vara Twittervuxen för att läsa här, tänker jag, he-he).

 

 

 

Plåtade Peter Green från Fleetwood Mac för många år sedan

(Ur mitt nyfunna arkiv, den mystiska hårdisken)

afterconcert

Det är ju ingen stor bild, men det är legenden. Jösses vad han kunde lira, på sin tid. Här sitter han i en arbetarbarack i Karlskoga under, tror jag, förra seklet. Han hade spelat där och jag gick in och frågade om jag fick ta en bild. Han nickade och slutade äta på sitt äpple, och jag tog ett kort.
Sedan gjorde jag en hovnigning och gick ut igen, baklänges.
Efter en stund gick Bela in och gaggade med kungen och jag plåtade med min svartvita kamera med riktig film utanför (som behövde framkallas). De hade ju träffats förr, och även lirat ihop. De gaggade rätt länge.

BELAPETERIHUSVAGNBRA

Det var tider det. Okej, här nedan en skön livevideo med Peter Green och Fleetwood Mac när det begav sig. När Fleetwood Mac var engelska, och ett bluesband. Här med Oh Well från 1969:


Eller varför inte den här, när de kom till staterna och fick lira hos Hugh Hefner, på hans TV-show i Playboymiljö. Den här låten lirade för övrigt vi i The Blue Pearls live i stadsparken här i Örebro en gång i tiden (finns med på CDn), Rattlesnake Shake, minst 20 minuter.
Det här är en kort version, men man ser Barbi Benton vid sidan av Hugh där i början, som har sin raka pipa. Njutning, och i färg:

 

 

Min insamling till ryttarstaty för tio år sedan

Kanske är det otroligt att man ändå jobbade nästan 20 år i Örebro kommun, vad vet jag? Men, ha-ha, jag gillar när jag hittar små dokument som bevisar mitt motstånd mot just motståndet mot allt modernt som jag, och andra, ville införa inom skolan.
Just den här bilden, man kan klicka den så det går att läsa, vet jag inte om jag satte upp eller skickade, men jag gjorde den i alla fall, med gymnasiechefens huvud på statyn och allt. Så, kalla mig inte feg. Och, det bästa är, att jag håller med mig själv, även nu.
Det var då det, utifrån mitt perspektiv på verkligheten. Allt motstånd jag/vi hade mot förändringar till nutid inom skolvärlden.
Och, naturligtvis så vände jag på steken, för vem kan straffa en som hyllar, he-he.

ryttarstaty-web