Kategoriarkiv: Bild

Nostalgi, fultelefonsamtal till byggsats-säljare 2005 (video)

Guldgruvan, min gamla hårddisk, med miljarder filer, slår till igen. Hittar plötsligt detta från 2005. Perra W och personalen på Biskops är på väg till eftergagg hemma hos Susanne där vid hamnplan. Plötsligt uppenbarar sig den där byggsatsaffären. Detta är oemotståndligt för oss och speciellt Perra som dånade.
Här hittas butiken:
utanfor-modellbutiken

Och sedan när vi ser att det står så här, som på bilden nedan, så gick det ju bara inte. Uttrycket ”vid akut köpiver” knäckte oss. Med telefonnummer och allt. Detta var nog tre-fyra på någon fredagsmorgon. Detta var Joakim Lindengren-humor, och därmed vår:

skylten

Så väl uppe hos Susanne ringdes ägaren upp. Perra ville ha det där modell-bygg-skeppet till varje pris. Och jag tog min Ericsson-telefon (det var på den tiden) och filmade, he-he:

https://youtu.be/c_pU1YA6s8E

 

En bild jag hittade som får mig att bli ledsen men ändå glad

foath2

Jag ser ju rätt glad ut där. Det är den 22 maj 2003 och jag har dagen före fyllt år. Det är på Stallyktan här i Örebro. Jag är klädd då som nu, med sunkig jeanskostym.
Brevid mig sitter två polare. Han i vitt, med ryggen till, är Bela, gitarrist och bandledare i The Blue Pearls som jag lirade med i en mängd år och, naturligtvis, polare, fast jag inte lirar bas med bandet längre. (Kanske jag gjorde det då, minns inte nu).
Och så är det Foath i mitten. Blev gift med Färöiskan Runa, fick barn och jobbade som något akademiskt (doktor) på universitet här i Örebro. En mycket trevlig lirare, vi hade många samtal om livet och om kvinnor. En jävligt skärpt kille, kul och otroligt artig, fast jag provocerade rätt hårt ibland i våra diskussioner.
Fyra år senare blev han mördad. På sin arbetsplats. Av en idiot med kniv.
Men här njuter han fortfarande och gaggar tillsammans med oss.
Så, när jag hittar den här bilden så blir jag först ledsen, men sedan glad, för jag hade kul med honom och en mängd intressanta gagg.
Och jag vill inte begrava bortgångna polare i glömska. De fanns där fast de nu dragit vidare mot nästa dimension eller var man hamnar.
Tjoflöjt!

Natt-testar gallerifunktion i WordPress (som funkar)

Detta fungerar ju suveränt. Klicka på första bilden här överst (under denna text), till vänster. Då kommer den upp i naturlig storlek. Sedan är det bara att klicka på den, och vidare, för att få bilderna i läsbar storlek i rätt ordning.
Detta är kanske lite tjuveri från J. L, geniet, tecknaren  (riktiga namnet finns att läsa längst ner på första strippen, vill inte bli stämd). Men, detta får mig att vrida mig av skratt varje gång jag ser det. Säger bara, köp hans seriealbum, och BP rular, det är finaste bensinmacken.
(Och läs nu allt som står i varje ruta. Har ni inte denna humor så beklagar jag, ha-ha, tut).
Info för yngre medborgare: Hobbex-katalogen var en guldgruva, där fanns allt att beställa, inte mycket olikt det i dokumentärserien nedan.

Tony Bagliari är i Tjockholm och följer Mats-Gunnars spår (video)

Fick denna film tillsänd. Avsändaren, Tony Bagliari,  är någonstans på söööööder i Tjockholm just nu. Han letar Tårtanadresser, men framför allt, Mats-Gunnars-spår. Det är dags att ta fram Mats-Gunnars igen.
Här är filmen han skickade. Han blir rörd i slutet och inspelningen måste tydligen brytas.

Och som grädde på moset (tack gamla hårddisken) hittade jag, visserligen en liten, men ändå, en affisch från den tiden då Mats-Gunnars var stora.

Mats-Gunnar

Måste smacka upp denna New Yorkbild från 2000 också (min blogg)

Ja, som ni vet, eventuella matsblomgren.nu-kollare, så går jag igenom en extern hårdisk från ”furr”, som inte är så extern, den är här, fast den är inte i en dator, äh, ni fattar.
Grejen är att bilder som jag tagit och lägger jag ut här, kan man klicka på och de blir större, och så klickar man igen och de blir ännu större, hä-hä, (testa).
De svarta högarna på taket där jag står och posar är bajs. Folk rastar hundar på taken om de bor på Manhattan, alla plockar inte upp efter sig.
Byggnaden bakom, där intill är Empire State Building, men det ser man ju. (Klicka och upplev den stora upplevelsen, klicka två gånger på bilden för att superuppleva bilden, he-he).
jag-empirestatebuilding-takTack för att jag fick bo i din fotostudio några våningar ner där i byggnaden, frk Anneli Adolfsson, som tog bilden på mig.

Hittar bilder och dånar

Var ska då dessa bilder visas? Visst, vore lätt att smeka ut dem på fejan, svennefejan. Men nej. Jag lägger ut dem här i min blogg, där de hör hemma.
Nu kör jag den här bilden.
Kommer ihåg att jag åkte tunnelbana i New York till WTC, längst ner på Manhattan. Rulltrappor upp, och så var man nere i foajén på ena skrapan. Gick tillbaka uppåt, det var en galleria med affärer där, för jag såg en telefonhytt (detta är 2001). Ringde min polare Kalix som var i Örebro, gaggade lite därifrån.
Sedan gick jag ut och såg hur jävla höga de här byggnaderna var och så plåtade jag toppen där nerifrån innan jag gick hem till hon jag skulle hälsa på, Ingela som bodde bredvid.
Det här var i slutet av augusti. Ett par veckor senare så rasade de och allt blev fruktansvärt. En annan historia. Men jag hittade den här bilden nu. Så ut med den.
(Stor bild med bättre upplösning om man klickar på den).

hoghusfrannedanJa, det är jag som plåtat bilden ovan, med min kamera. Klicka större.

Tisdag med Pink Floyd-tankar

Sitter och ser reklamen för den där biran på bardisken, en slags duk i gummi som jag sitter framför. Ser kraftstationen i Batterfield (i London, tror jag stavade rätt där), och tänker bara på Pink Floyd och deras platta Animals, som jag nu lyssnar på här hemma när jag skriver detta.
Ska betala notan, begår övergrepp mot andras egendom. Ritar in den klassiska flygande grisen där mellan skorstenarna eftersom jag fick en penna. Det gick inte att hejda, har tänkt det så många gånger förut.
Pink Floyd var stort för mig en gång i tiden, och även nu, måste jag medge. Om jag inte minns fel kunde vi i Nutida musik få Pink Floyd till Västerås efter en Stockholmsspelning, för 12 000 spänn. Men kulturförvaltningen ville inte gå i borgen på de stålarna, så vi fick tacka nej. Tänk det, fanken, tänk det (okej 12 papp på slutet av 70-talet var mer än det är idag, men ändå).
Så, stäm mig.
En vanlig tisdag, 2014 i mitt friårsliv.

image

Hela plattan på tuben, drygt 42 minuter:

Annonser från 70-talet äger fett med najs

Jaja, jag håller fortfarande på med min godispåse (extern hårdisk som avslöjar hemligheter nästan 20 år tillbaka i tiden).
Nu i natt hittade jag de här två annonserna. Fantastiskt.
Om den första så vill jag säga som så här, att när jag under tidigt 70-tal såg dessa otaliga massage-annonser i damtidningar (som morsan köpte och jag bläddrade i för seriernas skull), typ Året Runt, Allers, Svensk Damtidning och allt vad de hette så undrade jag mycket om hur jävla stela kvinnor kunde bli i nacken. På riktigt.
Men, jösses. Andra tider. Alla visste vad det var, utom jag som var för ung för att fatta, he-he.

Sedan den andra annonsen här i bilden nedan. Gudomligt vackert. Oj, vad alla måste vilja ha en sådan, som jamar så fort man går förbi, ha-ha-ha-ha-ha-ha! Ok, jag bjussar på bilden, till alla som hittat hit till min blogg. Och, kanske lägger jag ut den på fejan också, men först här.

massageapparat

Bafta till gamla eleven Josef F (video)

Surfar mitt i natten. Blir glad. Ser att Josef Fares, gamla eleven, och också vännen, numera även filmregissören och spelmakaren, har vunnit fint pris i England för sitt datorspel.
Förutom att jag gläds för hans skull så blir jag extra glad när jag tänker på alla belackare han hade på den skola där han gick i gymnasiet och jag jobbade på. ”Fint folk”, lärare och rektorer, som åsidosatte honom. Hoppas de ser detta på något sätt nu och skäms. Ordentligt.

En bild från Twitter också:

Skärmavbild 2014-03-13 kl. 06.14.48

Tankar en måndagsmorgon (bloggen)

Ja, jag kör med ”(bloggen)” i rubriken ovan eftersom allt går ut på Twitter. Så man vet om man ska klicka ifall man följer @multimats där.

Exakt efter midnatt så fylldes mina ekonomiska förråd på med stålar. Jag började garva, och kan inte sluta garva.
Så drog jag till vänner som vistades på Stora Örebro vid Stortorget. En snyggt hållen krog, där Robban ser till att alla trivs.
Mitt emot så byggde de om, eller renoverade, blomsteraffären som var helt urblåst. Detta föranledde nattliga vandrare att plundra containern som stod utanför. De norpade stolar, glas, och jag vet inte allt vad de tog. Jag, jag tog fram kameran och dokumenterade.
Det jag funderar på är, behöver de dessa prylar de släpade med sig? Och, får man bara ta så där? Ja, de var vilda. Och nej, det var inga fattiga, mer studenter eller flanörer.

containerfolk

I övrigt sitter jag med min nya multimediamaskin som är världens bästa alla kategorier och tror knappt det är sant.
Allt är SÅ jävla mycket Yin och Yang samtidigt att jag blir förvirrad. Och under måndagen är det tandläkarbesök. Naturen kör utjämning.
Ja, jag menar det. Om man hänger kläder efter tvätt så torkar de inte av värmen. Det är den omgivande luften som vill jämna ut. Alltså lika torrt där (på kläderna) som den omgivande luften. Som folk som seglar. Det blåser inte på i seglen bakifrån, det sugs vaccum framifrån i seglet. Inget är som man tror det är.
Men jag är på. Sten-på! Och jag kan inte sluta fnittra. Nu kör jag!