Lägger ut två bilder här, som jag i och för sig Tweetat redan, men de behöver vara här också, bägge. Jag tar min balkongodling på allvar.
En bild visar avbruten, av blåsten, ena sidan av en planta. Det jag skräms av är att stammen som går till höger där leder till den andra bilden, där jag håller i små gröna tomater. Slut på rapport.
(Och, ja, det är klart man är gammal när man larvar sig med balkongväxter och tycker det är intressant, jag erkänner, Gnyyyyy!!!).
Slökollar på tuben. Så hittar jag den här, där ljudet är inspelat från ett tidigare tillfälle, och filmen visar på samma låt som spelas och någon har lagt ihop det hela, funkar okej. Spelar noll roll ändå, för musiken är så bra. Hörlurar på, eller skit i grannarna, vilket JÄVLA ÖS!!!!! Pumpa upp volymen och försök vara still.
Tre grabbar åstadkommer ös på riktigt här 69/70. Sväng! Drag!
Jag la ut det på Fejan också, var tvungen, man måste dela med sig av det som är bra, det är det fanimej lag på. Buddy Miles på trumma och sång, Billy Cox på bas och Jimi på gura så klart. (Fast allt kan ju vara en bluff också, vad vet jag, nätet kan skarva).
https://www.youtube.com/watch?v=a6meMBtTgKQ
Till det, fiskbullar i hummersås, (tillsätt mjölk och grädde samt lite kaviar). Gudomligt gott allt fixat i kärnreaktorn. Ja, jag kollade på nätet om hur man gjorde med potatisen och det var inget konstigt.
Vad jag förstår så är det både energisnålare och bättre att laga i mikro än på spis. Så jag kör fullt ut, ha-ha. Glöm strålning. Glöm att vitaminer förstörs. Det där är bara skitsnack. Det här är grejen, snabbare, bättre. Ja, det blev gott. Nytänk. Vi är fanimej i rymdåldern, bara att köra på, ha-ha.
Sedan dristade jag mig till lokal och umgicks med vänner. Det var trevligt.
Nu lyssnar jag på Lille Stevie Wonder, hans tidiga låtar. Överjävligt bra. Äh, jag lägger ut en här då, bara musik, men från den kanske bästa plattan (kan inte sluta dansa i stolen jag sitter i nu när jag skriver, arghhhh, ha-ha!):
Jag vaknade och fastnade framför TVn. Tog en kortare cykeltur när det blev solnedgång. En menlös runda, men jag rörde på mig i alla fall.
Kom hem, lärde mig göra omelett med grönsaker i mikron. Inte illa alls.
Drog ner till Biskopen mot senkvällen. Gaggade och garvade. Trevligt folk där, personalen är bäst, men även en och annan på min sida om bardisken.
Gick hemåt sedan med Hanna, som bor åt samma håll och väl ville ha säkert sällskap.
Släppte av henne och satt sedan och njöt på min balkong någon timma. En dag i livet, mitt i sommaren.
Här en bild jag snott av han som gör Rocky. Så stäm mig då! (Och, ha-ha-ha, läs för fanken på paketet på bordet, ha-ha-ha-ha).
Jag kör elbas, Baggo sjunger och lirar akustisk gura. Vi ska köra elektriskt på själva spelningen med trummor och kompgura. Det här är en låt som vi lirat ihop en massa år.
Nu ska vi se om det går att lägga ut den här. Tut:
Okej, det är någon vecka sedan, och jag la ut det på Twitter då, som alla mina prat-tweets. Audioboo är kanon. Nu ska jag kolla, att från datorn, kunna lägga in det här, bädda in på sidan och se hur det blir:
Hon var väldigt snäll mot mig, alltid, faster Märta. På nätet ser jag en meny från förr från den restaurangen (som låg mitt emot Monaco i Västerås). Det vattnas i munnen totalt. De serverade mat då, riktigt käk.
Glömmer aldrig den lövbiff jag fick där en gång när morsan och jag kom dit en eftermiddag på tidigt 70-tal. Sådant kött finns inte längre. Sådan kunskap finns inte längre.
Vet inte från när menyn är, men det borde vara 40- eller 50-talet.
Nu ska det vara massa fjatt. Kom igen, jävla restauranger! Servera riktigt käk! (Och, 2:15 betyder två spänn och femton öre, jäkla glin som glor här!)
Funderar på vad i ”skicka ett meddelande till mig så ska ni få adressen” som man inte riktigt förstår.
Antagligen gjorde jag det för svårt, haha.
(Nej, jag har inte fått något meddelande av dessa tre damer)
Allt behöver ju inte vara just nu som jag lägger ut. Här är historia, från ”furr”.
Solen gick upp men vi ville inte låta morgonljuset avsluta kvällen, det var ju så kanon där på Böda.
Allt filmat med en bärbar Mac jag bar omkring en tidig morgon för en fyra år sedan. Djur och natur, och så vi två gamla Västeråsare.
Innan jag började filma så var fåren stenhårda när man satte näven mot huvudet på dem, jävlars, det var ingen lek, he-he. Därför hämtade jag datorn, kunde bli handgemängvideo.
Lite skämmigt hur ”trötta” vi är, men det får man ta. Bäää! Jäklars vilken släpig röst jag har, skämmes, och hur jag/vi pratar och tycker, men det var en kanonmorgon! Ha-ha! Och det hade varit en tung födelsedagsfest för fyra personer, med massa folk innan, som sagt.
Då det här är min nya sida/blogg/webplats så kör jag ut den igen. Två lirare som liksom bara är, som njuter. Tut.
1943 var han lika gammal som jag är nu 2013, 70 år senare. Vet inte om det var en insikt, kanske bara en svindlande tanke. Någon man alltid sett som äldre galning är man nu på något sätt jämngammal med.
En man, människa i min ålder, som jag är nu, hade alltså satt igång ett världskrig, mördat massa oskyldiga människor, då, sedan fyra år. Och hade två år kvar innan han fegade ur och inte vågade ta konsekvenserna av sitt fruktansvärda skit.
Någon drift att göra något sådant har aldrig kommit över mig. Men det är svindlande att en jämnårig hjärna och erfarenhet kunde hamna så åt helvete.
Som spädbarn var han väl som alla oss andra? Vad hände?
Sådant tänker jag på nu i natten, i min nya bloggmiljö. Ja, det är han på bilden nedan, som liten.
Och, fast det inte har med ovanstående tankegångar att göra så där riktigt, jag är nu 14 år äldre än John Lennon blev. Och 13 år äldre än Elvis blev. Ja, sådant lurar jag på, i natten.
Tid, du ger perspektiv.