Jag snackar om Gengångare på SVT. Snyggt gjord serie, inte för skrämmande, men det slår mig att skildringen av franska damer är så jävla annorlunda mot hur de skildras i amerikansk och ofta svensk TV- och filmdynga. De här brudarna/kvinnorna är inte lättlästa, och de tar för sig. Det gillar jag.
Ok. Här är senaste avsnittet. Bra TV-drama.
Det går inte att lägga in direkt här, märkte jag just, så jag gör en länk för den intresserade. Finns kvar i 30 dagar:
Alla inlägg av matsb
Har nu länkat till Twitter
Jag ligger lågt med att länka denna sida till Facebook, vet inte varför, men jag gör det. Nu har jag i alla fall länktrixat så att när jag skriver något här så skickas det ut en Tweet med länk tillbaka hit till inlägget. Äh, bara att köra fullt ut (fast jag tar det gradvis).
Måste lägga in en video här känner jag, okej, Tom Jones och Janis Joplin svänger loss på det glada 60-talet när man visste vad sväng var (i färg):
Kompensationsinlägg
Förra inlägget var för träligt. Här kommer ett hån. Måste få ordning här.
När Roffe och Diana var i Thailand så letade jag rätt på en bild av en europé och en så kallad ladyboy. Gjorde ett snabbjobb i Photoshop med att sätta på Roffes huvud på bilden.
Sedan la jag ut bilden på Facebook och skrev ungefär att ”Roffe har fimpat Diana på resan och är nu lycklig med sin nyfunna ladyboy. Han avser att stanna kvar därborta”.
Så taggade jag honom så att alla hans vänner skulle se inlägget och garvade rått för mig själv.
Det tog inte många timmar förrän Roffe ringde mig och bad mig ta bort bilden. Det var nämligen så att hans morsa och mormor också hade Facebook, och de och släktens telefoner hade nu gått varma. De var svimfärdiga, i uppror.
Så jag tog bort bilden från fejan. Och allt blev bra (Roffe garvade han också).
Såå… Den bilden lägger jag ut här nu.
Depåstopp under cykelvändan
Tog en svettrunda i kvällningen. Efter fem minuter i sadeln behövde jag en kokt med bröd. 17 spänn inklusive senap.
Jag behöver röra på mig helt klart. Det är för mig rejäla rundor. Svetten sprutar i ögonen. Det sägs vara nyttigt, men vad vet jag? Blött är sött.
I Odensbacken händer det grejer
Ställde bågen för att ringa Åsa. Man kunde säga hej när man ändå var i hennes lilla by.
Så ser jag detta ekipage mellan träden. Så jag videoserar, trots motljus.
Odensbacken är en spännande plats.
Och här bodde jag
Tack vare nätet får jag reda på att Sveriges första rejäla höghusbrand hände i Västerås 1962 (jag är från Västerås). Att den skedde på Rekylgatan (jag har bott på Rekylgatan) och att numret var 6!
ARghhhhhh! Vadå, hallå!!!! Det var ju där jag bodde!
Fast, i och för sig 20 år senare än branden, men ändå. Att få veta detta nu, 30 år senare än jag bodde där ger mig stora snurren. Räkna fyra våningar neråt, där, på nionde, i mitten, till höger, svart fönster, där hade jag min första lägenhet.
Okej, alla klarade sig den gången, tack och lov, men ändå. Kunskap är makt, men också ett stort brrrr av rädsla. (Snodd bild av vlt).
Fredagens Kumlavisit
Åkte ju till Kumla under fredagen. Elise och Fredrik behövde lite hjälp med en äldre Mac. Och jag ryckte ut (svårt när man gillar att åka fetbåge som jag gör, haha). Gillar sånt, och gillar dem. Trevliga rackare, småbarnsföräldrar, bless them, hehe.
(Kollar man min twitter, @multimats, ovan, så kan man både se dem röra sig och höra dem säga hej.
Scrolla ner lite där och håll utkik efter ordet Kumla).
Wikipedia, here I come!!!
Jag måste ta tillbaka mitt namn. Skådisen som är min namne har till och med en Wikipedia-sida som är tillägnad honom. Han finns på bilder under eget (mitt namn). Jag måste göra en egen Wikipedia. Mäktar nog inte att göra den i kväll, men det ingår i planeringen. ”Det finns bara en av oss och det är jag”, som någon sjöng förr.
Jag är äldre än den i och för sig begåvade skådespelargossen, men som äldre var jag först. Det här måste jag ta tag i.
Att det sedan finns både matsblomgren.se och matsblomgren.com och allt det där är rent bedrövligt, men beror mest på min lathet. Borde ha registrerat domäner tidigare. Nåväl, nu har jag ju i alla fall matsblomgren.nu. DEN ÄR MIN!
Att håna en gitarr-lirare
Jag kan inte rå för det. Hade att göra med honom redan på 80-talet (annan story). När Staffan sedan, för tio år sedan, blev lead-gura-player i Sven-Ingvars kunde jag inte låta bli att retas. Så fort jag ser honom high-fajvar jag och utbrister glatt: -Sten och Stanley är störst, fanken vad ni är bra! (Vilket retat honom till gallfeber genom åren, de har alltid varit konkurrentband).
Idag kom han dock och klämde mig över ryggen och garvade samtidigt som han utbrast: -Sten och Stanley, va!!? Så gick han vidare.
På sin väg tillbaka mot mig filmade jag mitt fortsatta hån. Det blev till handgemäng. Här ser ni, från min ajfån (Bengt Cassidy som han kallar mig var mitt artistnamn förr, hehe):
Snygg Vine-pryl
Klickar ni upptill vänster på filmen så är det ljud också, här soffan äter kontrollen (det är så det går till, nu vet vi).
#hungrysofa #loop Snyggt, haha. https://t.co/0WqpLZRshp
— Mats Blomgren (@MultiMats) July 4, 2013