Kategoriarkiv: Jordradion

Musikvideo jag lirar i och dagen och så där (textblogg)

Alltså. Jag börjar med videon. Hittade låten, som är en cover. Det är Steelay Dan som gjort den från början. Men vi körde in den när jag var med Bela i The Blue Pearls. Roffe, Pärm-Åke, Bela jag och trummisen. Bela mixade. Tror det var 90-tal detta. Plåtat av Kent utanför slottet. Det är jag som har skägg, ha-ha.
Så lattjade jag lite i kväll, och så här blev det. Jag använde en bild  endast och la ut, la upp. Kanske olagligt, men ring då, någon. Det är jag, och detta är mitt liv och min blogg. Digga:

Ska berätta en hemlis. Han den blonde med vit t-shirt, trummisen, som är till höger, bredvid Bela i mitten. Vi Photoshoppade honom. Han märkte ingenting när vi visade bilden. Vi ökade skrevet så det putade och minskade huvudet på honom, ha-ha-ha-h-ha-ha (detta garvar jag åt än idag, och får väl en snyting för om ni som läser här inte kan hålla det för er själva).
Den bjöd jag på. Man ska leva farligt.

Annars?

Tja, jag har fått lite mer råg i ryggen känns det som. Då jag ju är på väg mot total succé eller total misär så slår det hela till. Dvs, att det bara är att köra. Att man ska vara stolt över sig själv, sin förmåga, sin kunskap. Och om medelmåttor, samhället, bongo-Kurt inte hajar det, ska man aldrig-aldrig-aldrig ge avkall på vem man är. Man ska vara sig själv.

Det är min nya, icke-fega, drivkraft.

Toppen på Öppet Hus idag. Nytt folk, gammalt folk. Folk som var där kort, folk som var där hela tiden. Alla var nöjda och glada när de gick. Och det gör mig nöjd och glad också. Jösses vad MacLabbet behövs i Örebro, på NBV, på Jordgatan, i A-huset.
Ännu mer folk och jag behöver en assistent (gärna någon från The Swedish Bikini Team, he-he).
Jag jobbade en och en halv timma extra, sådant tryck var det. Och jag kan ju inte sluta när folk är intresserade av hur saker och ting fungerar, glada över att skapa med sina Apple-prylar. Jävlars att jag inte har procent från det där stora stygga företaget Apple, gaaaaaa!

Ja, äh, åt mat sedan, och nu törs jag inte skriva mer, för då blir det nog för långt för Kalix (Mats L) och om han blir förbannad, då vill jag inte vara i krokarna.

PS: Fick höra en grej under kvällen som kan få nämnda Kalix ovan att självantända, så det håller jag också för mig själv, då jag ju vet att han är en av de få stammisarna på min blogg här.

PPS: Tydligen lirar Jojje Wadenius på torsdag här i stan, han jag intervjuade för ett och halvt år sedan i Jordradion.
Här kan  man lyssna på det snacket med honom och mig: HÄR!

Tut!

/Mats

 

 

Fredag, och lördag morgon (en textblogg för en gångs skull)

Japp, här sitter jag och trycker tangenter. Visst är det häftigt? Som på 1900-talet. Mina fingrar skriker efter att få ur orden från skallen, avundsjuka som de är på min käft som pratar in det mesta här.
Ska bara handla färdigt så skriver jag vidare under bilden som de tog på mig på ICA.

IMG_5443

Idag, en dag, som ungefär typ, Farbror Melker skulle säga om han var jag.

Jag sov på min nya elektriskt uppblåsbara säng (Classe Ohlssons). Nu höll den luften. Köpte en förra fredagen, inte så kul, den läckte och lät som en rymdraket de tre gånger jag försökte blåsa upp den i natten när jag vaknade. Men, jag är inte den som är den, jag bytte och fick nu en som fungerar formidabelt. Varför jag behöver en uppblåsbar jävla säng vet mina närmsta vänner. Till er andra lämnar jag det hela som en gåta. Om ni fattar måste jag tyvärr ta er av daga.

Natten till denna natt så uppdaterade jag min Mac. Det tog tid, men jösses vilka förbättringar. Bara att spotta över dokument och bilder mellan iPhonen och Mäccen! Ha-ha. Så smidigt. Ja, och mycket annat, som jag inte ska tjata om. Endera gillar man Mac eller också inte. Jag gillar det. (Okej, en grej, nu kan man ha sin iPhone på annan plats, och svara i telefonen på sin Mac, ha-ha, ät det ni andra operativsystemvurmare).

På måndag kommer en fet uppdatering till min iPhone också. Det är så vackert. Man kan ha en teknologi som är ett par år gammal, men med ny mjukvara (program och operativsystem) så funkar det såååå jävla bra, som en ny maskin. Fast, jag ska nog göra en investering och tjacka en iPhone 6. Bättre nätverk, bättre kamera osv. (Tjacka betyder att Skaffa).

Det blev ingen Jordradio under fredagen. Hade inte hört något av Göran. Han jobbade antagligen, eller hade annat för sig. Okej. Så jag gick upp i MacLabbet och uppdaterade maskinerna där. Det var trevligt, och snackade med Mustaf, en av konsulenterna på NBV. Vi har lite sköna planer för interaktiva kurser. Bra lirare. Han blev i extas av att se vad nya Mac OS X kunde göra, he-he (gaaaa, jag kan inte släppa hur fränt det är, jag är en Apple fan boy, sorry).

Men, ändå.
Jag har startat två nya ”shower” på Jordradion. Alltså, se Jordradion som SVT 1. Där finns en mängd andra program. Jag startar två.
Är inte klar ännu. Men har tänkt. Så här. Jag kör Bluespodden. Ett program där jag lirar blues och gaggar lite mellan låtarna. Allt från rootblues till den brittiska bluesen. Jag bara kör. Ibland så kanske jag har gäster, eller folk från något band. Men det viktigaste är att få ut god gammal (ej knättofs) blues.

Sedan har jag nästa pod på gång. Den kommer att heta (i skrivande stund) Snackpodden. Där kommer jag att köra samtal med intressanta människor. Inte intervjuer, utan snack.
Bägge programmen kör jag live, utan att klippa, men inte alltid live.

Så tänker jag nu.

MIna prylar jag gör med Öppet Hus är en succé. Det kommer fler folk än jag kunde tro, och ändå är jag bara på typ tredje veckan. Detta är folkbildning som vackrast.

Önskar ni inte att ni sluppit läsa så här långt? Att det var bättre om jag pratade in det här istället? Jo, kunde tänka det.

little_my_769140v530x800

Träffade Sonja i kväll. Hon ser ut, och är, som hon ovan. (Jaja, hittade bilden, och tycker den är jävligt träffande). Hon jobbade på vanliga stället och sa till slut åt mig att gå hem, ha-ha.
Det gjorde jag, och skrev det här.

Måste toppa med Mats-Gunnars från Stockholm:
Han finns någonstans i närheten, bara väntar på att göra come-back.
Här får ni exklusivt, som en mp3-fil, hans genialitet, samt en affisch från 90-talet då han var som störst. Ja, jag känner honom personligen:

Mats-Gunnar

Livet - en dröm - 2014-05-08 15.31     

Tack för att ni kollade min blogg.
Nu ska jag kolla TV, eller något annat nyttigt. Finns inget jag behöver gå upp till i morgon, ha-ha. Kan sova hur länge som helst. Tut!

 

En jävla konstig dag.

Börjar med slutet av dagen. Jag är på väg hem från Biskops. Ser då detta på slottet (32 sekunder). Verkar vara hårt överklassparty:

Det är en dag med mycket död. Det är ju inget kul. Bevistade och lirade på en sammanslutning med folk som alla kände en lirare som gick vidare sista dagarna i juni. Men så fick jag, mitt under detta, veta att en annan polare också gått vidare idag. Det känns som det är lite mycket nu, väldigt jävla mycket. Men, det är som vanligt, bara att hålla i sig. När det är för överjävligt gäller det bara att hålla i sig. Vänta. Ta det lugnt.

Tidigare idag spelade jag in det här, ljud. Det är Hans, Öre Brors brorsa, som spelar efter ett av alla minnestal. Jag sitter bakom och spelar in. Från hans nästa platta. Örebrorsans brorsa är musiker (Samla Mammas Manna mm). Otroligt att få ha spelat med honom.
Vi som lirade var jag, Björn på batteri, Timo på munharpa, Bagari på gura och sång, och så Örebrors brorsa på klaviatur.
Jag har vattenblåsor på pek- och långfingret (så otränad var jag).

Örebrors Brorsa. Lost Island     

 

Här är mitt bidrag till minnesstunden, jag spelade upp en pryl ÖreBror gjorde för Jordradion försommaren 2013 (6 minuter, typ).
Hans bror och hans far lyssnade, och släktingar, de gillade att han var med på detta sätt. Och jag berättade lite osmickrande prylar, som att Öre och jag retade varandra rätt ofta. Äh, ska det vara, ska det vara.

Orebror fr april 2013 Jordradion     

Okej, lite bilder (ja, jag är osammanhängande).

herr-ober-beer-king

Ovan, herr Ölbryggare själv. Jag gillar kråkblicken. Men jösses vilka behållare de har. (Minneshögtiden var på Örebros bryggeri på gamla I3-området). Han ovan är schyrre, och läser denna blogg, så fanken, han ska plussas, ha-ha.

innan-spelning

Hans, Björn och Tommy, innan spelning. Det var varmt, men vi lirade väl.

Oresbrorsa-to-night

Här höll Öre Brors brorsa tal, precis innan jag gick upp och pratade och lirade ljudprylen ovan. Öre Bror hade många polare. Den rackarn.

Äh. Vi lirade bra. Folk uppskattade det. Jag har blåsor på fingrarna.
Men att mitt uppe i detta få veta att en annan polare och fd bandmedlem till ett tidigare gäng jag lirat med gått vidare, det blev jussom lite för mycket för mig (mer om detta i någon senare blogg, har att berätta för folk i morgon, vilket jag inte förmådde i kväll, då det ju var Öres minneskväll).
Men, alltså, vad är oddset för att ha en minnesstund för en avgången polare, att då, just då, få veta att ännu en har dragit vidare? Va? Det är ju inte klokt. Man tappar fattningen. Jösses.
Dock, jag tyckte mycket om dem bägge, och om det finns någon rättvisa så lirar de blues med varandra nu, i en annan dimension.

Baggo blev trött sedan, vi var på Biskops efter och jag tog undan honom och berättade om det nya tragiska. Han och hans böna drog hem. Jag blev kvar själv (med andra kompisar, tack och lov).

Äh. Ut med detta nu.

Rocka banan!

Det här klarar vi.

Tuuuuut!

Sitter vid min datorapparat och slänger ut bild och ljud och film här och nu!

I sommar har jag kört det mesta via min iPhone. Men nu har jag fått spel och sitter vid dataapparaten. Så här kommer bilder, ljud och video från, ja, idag. Bara att njuta.

OBSERVERA! Bilderna nedan har mycket högre upplösning än här, klicka på dem typ två gånger och ni ser dem, som de ska vara, alla detaljer!!!!

Börjar med 1.30 lång video med Bagari och Moberg från Naturens Hus. Ni som följer mig på fejan och Twitter har redan sett den, men den behövs här också.

Sedan kanske lite bilder, ja, jo, så gör jag. Ska ladda upp dem, från fånen, vänta… och ljud.

Så, jag börjar med denna bild:

image

The real Åkesson åkte förbi Biskops under eftermiddagen, med den där bussen. Vilken jävla bild. Klicka så ser ni bättre. Och visst är det lurigt med de två Musse Pigg-öronen han har, (punkterna ovanför skallen) och det bredbenta. Jösses. Massa snutar i Örebro hur som helst, och det var inte Örebrosnutar, de var från Göteborg och Stockholm och allt. Jösses vilken livvakt denna lirare har. Och jag betalar detta, samtidigt som människor tigger på våra gator och de här neonassarna cashar in tack vare att våra 10 procent hönsknullare röstat in dem i riksdagen. Jösses!!

image

Klockan 18.00 nu under fredagen kommer vi att lira blues på Örebrobryggeriet, det som ligger vid I3:s gamla område. Känner bryggaren och klagar på deras jävla tjära. Men skit samma. (Alla är välkomna dit, det blir lite tal och musik, blues med mig och Baggo och Öre Brors brorsa (Samla Mammas Manna med flera band) och Björn och Timo, och vi minns Öre Bror som den lirare han var).
Han hamnade i plurret där brevid sin båt en morgon (andra skeppet från vänster på bilden) och hade inte gälar. De hittade honom 10 timmar senare och då var det slut på poesi och annat. Öre var en cool lirare.
Jag ska prata lite om honom i morgon och spela upp lite av det han gjorde med oss i Jordradion förra året.
En bra lirare, som drog till de sälla jaktmarkerna för tidigt. Mycket sådant denna sommar. Tyvärr.
Jag tog bilden när jag cyklade ut till Naturens Hus nu i eftermiddag. Hans husbåt såg inte välskött ut längre. Naturen tar ut sin rätt.

image

Och därute, vid restaurangen på Naturens Hus så lirade Tommy Mo. Det vill säga, Anders Moberg (Randig) och Tommy, the man, Bagari på gura och lead-singing.
Lägger ut en mp3:a här på en hel låt och lite till, video från det hela med rörlig bild och ljud finns ju redan ovan. Det här är andra låtar:

Tommy Mo 140814     

Tja, och så cyklade jag hem och det var för sent att repa (ska repa när jag skrivit klart det här, hörlurar och bas utan stärkare).

På Biskops i kväll så fastnade nya unga gossen Sebbe i stål, och jag tog kort på det (finns redan på fejan, men min blogg ska ha allt, och det bästa):

image

Okej, fet-matsblomgren har nu bloggat via tangentbord. Gillas eller hatas? Skit samma. Tror jag skippar ljudbloggen i natt. Fick ju med det mesta här nu.

Annars träffade jag Wiberg, vi ska köra igång Jordradion igen, om några veckor.
Så.
Nu är jag färdig. Tut.

En sorglig dag med vän som tydligen gått vidare till andra dimensioner

På söndagseftermiddagen ringde Bagari mig. Jag skojade hårt direkt och blä-ade, eftersom han genom att ringa sabbade min Quizkampen-tävling jag höll på med i telefonen. Det var hans fel att telefonsamtal vinner över spel, som man måste lösa på tid, annars får den andra poängen.
När vi var klara med det dravlet (vi brukar dravla och barnsla oss) så berättade han (hans egentliga ärende) att en polare hade gått bort. Dött. Försvunnit från möjligheten att gagga och snacka med.
Det blev ett kort samtal. Vi var nog lite vilsna bägge två. Vadå död?

Han hade läst det på Facebook. En kompis hade skrivit på hans wall, alltså han som gått vidares sida.
Ett tag tänkte jag att det här måste vara ett misstag. Men sedan blev jag riktigt ledsen.

Nu är det natt mot måndag, jag har kollat kommentarer och inlägg på nätet, och ingen har meddelat något annat, så jag antar att det hela tyvärr är sant.
Det var poeten, han som jag gaggade med för någon vecka sedan bara, och frågade om var hans husbåt fanns (tredje sista båtplatsen vid småbåtshamnen i Örebro, vid Svartån, jag hade stående inbjudan). Han som plåtade och filmade mig och Bagari när vi lirade vid Gamla Teatern i början på Juni och la upp på nätet.

Det var på nyheterna i lokalblaskan i lördags. Man hade funnit en manskropp i Svartån, ungefär där han har sin husbåt, bredvid Naturens Hus. Ingen visste vem det var. Ungefärlig ålder och kläder hade man gått ut med.
En sådan där nyhet man tänker att det var tragiskt och sedan struntar i vanligtvis.

Han la ut bilder från fredagskvällen från sin husbåt, verkade ha det mycket trivsamt. Och jag vet inte vad som hände, men jag kan tänka mig att om man snubblar och slår i huvudet och ramlar i vattnet och ingen finns i närheten, då blir det så som det blev.

Han var från Eskilstuna, och brukade alltid jäklas med mig för jag är från Västerås, och jag jävlades tillbaka. Vi frekventerade samma pubar sedan förra seklet. Och han var nästan alltid på de fåtal spelningar jag går på (livemusik).
Han bytte namn via patensverket och fick registrerat det, och tatuerade in det på armen, Öre Bror. Det var till och med artikel i tidningen om det och jag garvade då.

När Göran och jag startade webradio, Jordradion, 2013 så tog vi med honom som vår ”Hovpoet”. Han skulle försöka skriva ett poem, en dikt om sådant som hänt eller händer lokalt.
Det där gjorde han några program, men sedan tyckte han att det kunde vara nog. Vi gillade hans inslag.

I natt har jag letat reda på en bild jag tog av honom i slutet av april 2013 och även klippt ut hans första avsnitt som poet i Jordradion (den dagen). Det handlar om hans kära Svartån, och han pratar om Andy, hans and, som kom varje år och var hans kompis på sin husbåt (han bodde vanligt också, annars).

Han var en fräsig lirare, Öre Bror. Glöms inte. Jag kände honom lite, och det var en ära, samt trevligt. Är glad åt våra gagg och gnäll. (Klicka på bilden för att se den större).

orebror-varen-2013

Cirka sex minuter med hans debut i Jordradion. Man får en bild av mannen, myten, poeten:

Orebror fr april 2013 Jordradion     

Här är vårt sista fejangagg, som jag hittade nyss:

Skärmavbild 2014-06-30 kl. 04.08.19

En lördag mitt i juni (blogg med text och bild)

Vilken dag. Samma som alltid, nästan, he-he.
Så här avslutades den, men bryggmästaren och Freddo, med en fond av Örebro:

imageBilden är klickbar, och blir då mycket större, men man måste klicka. Klickar man två gånger blir den megastor.

Annars då, denna dag?
Vaknade och så drog jag och gjorde Jordradio igen (se länk ovan ”podcast”). Två medarbetare, de trogna, var med som vanligt. Tror inte jag var fullt ”på” idag, kände av lite feber. Men så kan det vara.
Äh, det blev nog en godkänd webradio ändå.

Fick så ett kodkort på posten också. Äntligen kan jag lägga in nya betalningsmottagare när jag betalar via min ajfån (som jag alltid gör numera). Behöver inte dator och dosa. Så jävla skönt.

Hade hoppats att mitt nya körkort skulle komma idag, men det gjorde det inte. Skit samma, jag kör ändå, om jag vill.

Det är mitt i halva sommaren. Har inga planer. Om en vecka är det atombombsörebro, dvs stängt överallt, för det är midsommar. Kanske jag skulle ta mig järnhäst och bara åka bort. Lurar på det. Vi får se.

I år jobbade jag inte på någon skola på studenten, som det var idag. Kändes lite ovant, efter 20 år. Hoppas ödet har schyssta andra prylar på gång för mig.
Att jag inte är med längre kan jag tacka Björklund, kommunalpolitiker i Örebro och deras tjänstemän för. Inte bara jag, flera av oss. Nej, jag har inte glömt vilka det var som tvingade iväg mig. Men kanske, bara kanske, kan det leda till något bättre, sedan, kanske snart. Man kan ju alltid hoppas. Alla vinner väl på Lotto förr eller senare, va?

Hittade bild där Bagari diskar hos mig (1900-tal)

Hittade en bild med Bagari från slutet av 1900-talet, där han med långt vågigt hår gör en ”Justin Bieber” och ser väl ut som en aningslös tjejidol, när han diskar hemma hos mig. Jo, jag känner igen köket, och prylarna där.
baggo-diskar

Träffade för övrigt Baggo i kväll. Vi hade det trevligt.
Sedan då? Ja, webradio gjorde jag, nej, jag åkte inte båge, ja, idioter dras som flugor till mig, osv. Alltså som vanligt.
Det rapporterar jag till dig, bloggen, nu i kväll.
Och, som jag sa på ljudbloggen igår, pyntade jag bloggen för ett år igen. Tjong! Pröjs, stålar.

Baggo ringde nu i skrivande stund, han hade tappat sina nycklar under hemfärden, eller före, eller efter, eller under kvällen, letar. Sådant är inte kul. Men jag liverapporterar detta här nu. Tack och lov har han en kvinna hemma som kan låsa upp åt honom när han kommer hem. Att tappa nycklar är ingen rolig historia.

Annars känner jag mig matt på att blogga för tillfället. Jag värmer lite käk och kollar Netflix och slösar tid med det istället.

Blue Pearls musik och sportdårars våld, dock ej samtidigt (textblogg)

Watch-Out

För ett gäng år sedan lirade jag med The Blue Pearls en massa år. Det var jag på bas, och så Bela på gura förstås, Per-Åke på sång, Roffe på klaviatur, och lite olika batterister.
Bilden ovan togs på parkeringen till ett stort köpcentrum vid Vivalla, om jag inte minns fel. Min kamera, mina anvisningar.

-Se lite förvånad, gärna äcklad ut och titta på mig, Bela!

Och så gjorde jag allt för att se stöddig ut för fotografen. Det funkade fint. Så ska en rockbild se ut.

Och varför inte lägga ut låten, vars namn står däruppe, som jag hittade nyss på disken, precis som bilden, Watch Out, en Fleetwood Mac-låt på den tiden de var engelsmän och Peter Green var med. Det var den tidens musik vi gillade, 60-tal. (Hoppas jag frågat Bela om det är okej att lägga ut.. Äh, det gillar han nog ändå, ha-ha). Klicka igång bara. (I vissa webläsare kan man behöva klicka två gånger, lurigt nog, på play-triangeln).

Watch Out     

Fanken, är lite sugen på att lira bas igen. Men, som vanligt, då bara med Bela eller Bagari, och gärna samtidigt. Jaja.

Annars, om man ska återgå till rubriken, så var det saftigt på stan i kväll. Massa dårar som slogs, fotbollsnissar. Tydligen hade ett Stockholmlag varit här och spöat Örebros fotbollslag. Okej. Då är det väl så det är?
Nä, inte fanken. Det var blåljus, batonger, poliser, väktare, supportrar, slagsmål, talkörer och fy fan hela sena kvällen in i natten och morgonen.
Vad är det med folk? Ja, många behöver en borrning i skallen, tamejfan. Och så fyller man på med selleri, det måste göra vissa bättre i humöret.

Jag tycker det är olustigt som fanken med allt detta förbannade våld. I sportens namn, till och med. Fast, kanske inte så konstigt, med de stora svenska sportstjärnorna som inte ens röstar i EU-valet.  Fina förebilder för att vara aningslös, att bara inte låtsas om.
Nä, ett jävla skit är det. Och det står jag för. Jag, och alla som vill, ska kunna gå på gatorna vid vilken tid som helst utan att behöva vara oroliga för att dras in i skit. Så är det bara. Tamejfan!

Hade dock under dagen ett intressant och givande samtal med polaren Stefan. Najs.
Och, jag körde ju Jordradion. Det var jag och Vera och Bluespolisen. Länk ovan, där det står podcast, om ni eller du, som kollar här orkar med mera mig, ha-ha.

Rock on, nu är det lördag. Antagligen kommer minigolfspelare att löpa amok idag.

Tut!

New York 2001 och annat, kanske

Jag styrs ju av två saker på den här bloggen. För det första att lägga ut något varje dygn, vilket jag nu sedan någon månad bestämt mig för stenhårt. För det andra, att vädra gamla bilder och filmer och musik och händelser.
Okej. Här är en bild på mig, oklart vem fanken som tog den, jag gick ju själv där i Chelsea, i midtown Manhattan den där gräsligt varma julidagen 2001. Men man ser min spända mage, just dragit i mig pizza, och biran är ju inte heller dålig därborta.
Visst ser det fint ut. Grönt, lugnt och skönt, som Örebro, och i bakgrunden Empire State Building, som ur en turistbroschyr, ha-ha. (Bilden är klickbar och kan göras större för eder njutnings skull, eller avundsjuka. Jag gillar bägge alternativen).

jag-och-es-building,-29e-gatan

Alltså, som mig, så måste man jussom digga tidigare grejer man gjort, det håller en upprätt. Det är därför man plåtar. Man plåtar fanimej inte skit för att ha att minnas. Ha-ha, jag gjorde ditt och datt. Det funkar. Den gråa verkligheten tillåter detta. Och, som sagt, här gör jag ju som jag vill.
Har förresten alltid hatat kepa, men här var det fanimej nödvändigt.

Idag såsade jag bort hela dagen som vanligt. Sedan tog jag mig ut på en cykeltur, vid 18.00, ut, mot norr, och en massa jävla natur och till Naturens hus. Det är restaurang och fik och pub. Han ägarn var som vanligt trevlig och berättade att nästa onsdag och torsdag är det ett grekiskt band som lirar där. Det låter nästan intressant. Satt hurusom med mitt dyra kaffe och lät tiden gå, fantastiska kvinnor gick förbi vilket störde lite,  och filosoferade där i grönskan, vid den konstgjorda sjön, där ett par änder slogs om en ändböna.

I morgon (idag då) fredag kör jag Jordradion igen, själv. Med förhoppningsvis några av medarbetarna, men inte med min bisittare Göran, ja, jag är hans bisittare också, men ni hajar vad jag menar. Länk ovan här på sidan.
Funderar starkt på att DESSUTOM börja köra en egen webradioshow hemifrån, någon kväll i veckan. Utan gränser, he-he. Vi får se, ska lura på det. Det blir i så fall grejer. Varför? Tja, för att jag kan. Måste kolla ett par prylar först, och införskaffa lite teknik, men inte så mycket. Det ska hållas enkelt.
Okej, det här är visserligen bara tankar i natten, men kan bli, kan bli…

Drog naturligtvis ner till Biskopen i sena timman. Men det var en stor besvikelse. Kändes som vindar från 00-talet. Fönster öppna så alla frös av draget. Det var bara sju grader ute och det stormade därinne, (utom för de som jobbade, de slet hårt med massa folk och hade extra tröjor på sig, hmmm…).
Sedan, för första gången sedan ovan nämnda decennium var det stress bland personalen. Underlägg rök, lampor släcktes, det blev otrevligt innan ens stängtiden kom klockan 01.00. En slags missuppfattning mellan när man tar sista beställningen och när det stängs.
Oerhört jävla irriterande. Folk, och JAG, lägger flis där!!! Då ska det inte sunkas och tas bort underlägg och torkas bord innan folk är klara, innan det är stängt!
Ja, jag tjurade ner mig hårt där. Trodde den där jävla biten var borta för länge sedan. Respekt för fanken (och nu säger jag inget mer om den saken, och det gäller inte alla och bla-bla, men så var det i kväll).

Ja, så cyklade jag hem i kylan. Och nu har jag gnällt, lagt upp bild, beskrivit min dag. Här i min egen lilla gosiga blogg.
Och för varje dag så känner jag två saker mer och mer:

1. Jag jobbar inte på kommunen längre och är därför helt fri.

2. Snart törs jag också uttrycka mig helt fritt. Jag är på god väg, men ännu lite för feg för att begripa vilken jävla frihet jag har just nu i mitt liv.

Tuuuuut!

 

Japp, då kör jag lite blogg igen (och en Discovideo jag gjort)

Cyklade just hem. Ja, jag var på så kallad krog. Gissa vilken. Var ska jag annars vara? Har varken fru, barn eller husdjur, fast anställning eller åtaganden någonstans. Vill någon moralist att jag sitter hemma och glor i väggen? Nä, så håll då käften eller testa att leva mitt liv, ni lyckade jävlar, ha-ha.

Polisbil på Stortorget. Jag gav fanken. Inget lyse, reflexer har rasat, skit samma. Cyklade en meter från konstaplarna. Och naturligtvis, sket de i mig, gossarna och flickorna i 20-årsåldern med uniform och pistol har väl annat att tänka på.

Lite längre fram vid Våghustorget, på sööööder, där jag bor, lite nedanför, så kommer ännu en polisbil. Den saktar in när jag ska korsa gatan, jag vinkar glatt tack och kör över vägen medan de stannar för mig. Inga jävla cykellysen nu heller, förstås.
Kändes bra. De skiter i mig. Jag klarar mig, och gör jag inte det någon dag, så får jag ta det då.

Mats från Biskops, andreman, eller ”tvåan” där, som vi respektlöst säger, hade lyssnat på Sator, ett band lite uppifrån i landet under kvällen. Och hur det nu än kom sig så kom sångaren och managern i det bandet (som jag inte vet ett skit om, bara känner till på namnet) och satte sig med oss där. Han Mats (inte jag, den andra Mats) var i extas. Jag var mindre impad. Men kul att sitta mitt emot en rockmänniska (som ju jag är också, men det visste inte den där jävla Satormänniskan, ha-ha, som i och för sig var trevlig).
Managern var stöddig och jag var tvungen att tvåla till honom ett par gånger rent muntligt. Till slut bad han om ursäkt för hur frän han trodde han var, och jag gav honom förlåtelse.

Körde Jordradio tidigare idag också. Kanske inte det bästa avsnittet någonsin. Det var jag i studion, och det var varmt som helvetet därinne. Vera Vardig körde krönika och jag fick ringa upp Bluespolisen för några filmrecensioner. Körde en timma.
Ja, det finns länk ovan, eller klicka här: http://jordradion.se

Efteråt fick jag ryck. Cyklade upp till Brickebacken. Det var 30 grader i skuggan, men däruppe skulle det vara hårdrocksfestival, Metallsvenskan. Jag skiter ju i sådant, fattar inte de nya banden. Men nämnde Mats skulle ha trädgårdsfest, trodde jag. Men jag hade fel. Det är i morgon (läs lördag). Men jävlars vad jag fick lära mig att min vilja gäller när jag tog mig upp för Brickebacken. Svetten rann, knappt något syre. Och, nej, jag gick inte in i varken trädgård eller festival, utan cyklade hem igen. Hade fått min motionsrunda. Bra där, jag blev inte galen av värmen.

2005 så gjorde jag lite videos med Disco Boys. Hittade en nu. Av anledningar jag inte riktigt kommer ihåg så användes inga av de här, men nu har jag hittat flera stycken. Jag lägger ut en nu. Tycker de är tokbra, precis som videon, som ser lite annorlunda ut för det är ett äldre format, äh, kolla: