Kategoriarkiv: Hån

Denna onsdag, med bakgrundsljud till bloggen

Krogsorl     

Bara att slå på ljudet ovan, klicka två gånger på trekanten/pilen till vänster i spelaren. Det är två minuter. Längre tid tar det nog inte att läsa den här texten ändå. Vill att man ska få lite miljöfeeling av mina blogginlägg. Tryck nu, läs vidare sedan.

Dagen.
Sov. Vaknade. Sket i allt, som vanligt. Fixade kaffe. Kollade TV-skit.
Det blåste ute, snålkallt, ingen lust att ta cykeltur. Så jag avstod. Jag är en förutsägbar människa.
Tog dock cykeln för att handla. Gör det ju numera då nyckeln fastnade i låset på bakdörren för några månader sedan och det är en omväg runt kvarteret.
Blev hånad av vakten jag känner, som bor ovanför mig när jag kom med min bajk, som stod där och tjuvrökte utanför ICA, vilket jag hånade innan han öppnade käften.

-Cyklar du till affären?

-Kan du ge dig fanken på, aldrig att min nyckel ska fastna i låset igen!

Då berättade han att det finns en kod, och att han haft samma problem. Vad var koden då, för att komma in? Så fick jag den. Det var 8647! Underbart, nu kan jag ta den gamla vägen igen. Jag är happy!

Köpte färs, naturfärs. De stackars kossorna hade väl fått vara ute en dag eller så. Dyrt.
Drog hem, lagade min favvopasta med min superköttfärssås. Gjorde allt rätt, men när jag skulle äta, så smakade det as. Som vanligt, ICA begravde kadaver som köttfärs. FAN-FAN-FAN! Lurad igen.
Åt inget. Brassade på makaroner istället, Bara makaroner. Och åt det. Dagens enda mat. Men hellre det än magsjukdom. Fy fan, ICA!!!
(Funderar på, att om jag orkar, smeta in deras butik med min köttfärssås, är så jävla trött på att bli lurad av den där butiken!!!!)

Tyvärr är jag uppfostrad, och har moral, vilket jag önskar att jag inte hade ibland, som nu.

Det blev bra film på TV. Men jag ville ju ner, som vanligt, för att umgås med människor. Behöver det. Förstå det, man behöver det när man lever själv.
Men det var ingen vanlig onsdag. Det var idioternas afton. MASSA jävla folk som trängdes, tjattrade, tog plats, ingen jag kände igen.
Jag tråktwittrade om detta rätt hårt. Se här, nerifrån och upp:

twitturstjosaneeee

Men till slut fick jag plats i baren och kunde kommunicera med mina polare som jobbar där och en och annan som jag kände, som var ”civila”.
Snackade med Vesna och många andra. Det blev en bra kväll till slut.
Fast då hade ju det här störande packet dragit.
Jag vill ju bara sitt och tänka bland folk. Och det är därför jag spelade in de här två minutrarna överst. Min tanke var denna. Att jag inte behöver gå ner till Biskops framöver, jag kan köra det där vedervärdiga ljudet i hörlurar, på en loop, och sitta hemma och vara totalt fri, ha-ha.

Rock on, bjatches!

27:e maj och jag bara tänker, och lägger ut från förr (blogg)

Den här lilla rullen, som jag lirade in strax för milleniumskiftet, måste ha varit på 90-talet, är väl rar? Nästan 40 sekunder där jag sitter på mitt kontor på MacLabbet på Rudbecksskolan och bara njuter av de möjligheter nätet ger. Möjligheter som Örebro kommun, politiker med hönsskit i skallen, chefer med samma syndrom eller skolan som helhet totalt sket i. Men inte jag. Kvaliteten är den det var då, om man skulle lägga ut på nätet för folk att kolla med sina sunkna modem som gällde på den tiden. Men det funkade då, och det funkar nu.

Kära cybern. Sedan 80-talet har jag försökt här i Närke. Vara först med det senaste. Men det har inte varit lätt. Och på vägen har jag, och andra, trampat på ömma tår.
Men jag är nöjd ändå. Många fd elever är mina vänner även numera, fast de är mellan 20 och snart 40. DET GILLAR JAG. Och det det är ett betyg åt mig och andra som jag njuter av.
Skitskallarna (inte elever nu, utan de där som var emot) är glömda, även för mig numera.

bergmanbesok

Ovan, jag på Fårö. Kanske 2005, osäker på året. Utanför där Ingmar Bergman bodde. Ja, han levde då. Längre fram ser man Sterge på sin bajk. Vi hade åkt till Gotland och sedan hade den lömska Sterge lurat ur en fiskare på Gotland var Bergman bodde. Så vi drog dit (oklart varför).
Men med alla förbudsskyltar som han satt upp, vilket vanhelgade allemansrätten så blev vi lite tykna.
Så jag slog en drill på hans brevlåda. Även om jag respekterar och beundrar honom som filmskapare och regissör. Fanken, jag var frän, där också, haha.

Äh, får räcka för i natt. Tut! Och KOMMENTERA GÄRNA! Så jag vet att ni finns, att någon läser min tjejiga blogg.

 

Min insamling till ryttarstaty för tio år sedan

Kanske är det otroligt att man ändå jobbade nästan 20 år i Örebro kommun, vad vet jag? Men, ha-ha, jag gillar när jag hittar små dokument som bevisar mitt motstånd mot just motståndet mot allt modernt som jag, och andra, ville införa inom skolan.
Just den här bilden, man kan klicka den så det går att läsa, vet jag inte om jag satte upp eller skickade, men jag gjorde den i alla fall, med gymnasiechefens huvud på statyn och allt. Så, kalla mig inte feg. Och, det bästa är, att jag håller med mig själv, även nu.
Det var då det, utifrån mitt perspektiv på verkligheten. Allt motstånd jag/vi hade mot förändringar till nutid inom skolvärlden.
Och, naturligtvis så vände jag på steken, för vem kan straffa en som hyllar, he-he.

ryttarstaty-web

Bafta till gamla eleven Josef F (video)

Surfar mitt i natten. Blir glad. Ser att Josef Fares, gamla eleven, och också vännen, numera även filmregissören och spelmakaren, har vunnit fint pris i England för sitt datorspel.
Förutom att jag gläds för hans skull så blir jag extra glad när jag tänker på alla belackare han hade på den skola där han gick i gymnasiet och jag jobbade på. ”Fint folk”, lärare och rektorer, som åsidosatte honom. Hoppas de ser detta på något sätt nu och skäms. Ordentligt.

En bild från Twitter också:

Skärmavbild 2014-03-13 kl. 06.14.48

Den här serietecknarbruden borde vara med i akademien

Genier, humorister, de finns överallt. Här en yngre böna (än mig) som gör jävligt roliga serier, är politisk, som är stenhård i denna svt-intervju. Jag baxnade när jag såg det här ”live” på TV. Hittade det i natt igen på svtplay. Det finns hopp om ungdomen. Vilken käftsmällsböna, på dumfolk, ha-ha-ha. Tack. (Tre minuter typ, kolla nu, ni som hittat hit)

 

Gjorde en egen Hitlerfilm om hotet mot min anställning

Satt natten till fredagen och kunde inte sova. Inget konstigt då krafter har satt igång en process att kicka mig och mina kollegor ur våra 15-20-åriga fasta anställningar i kommunen. Att det är inkompetens och okunskap som är orsaken till deras plötsliga motvilja mot oss är ställt utom all tvivel.

Kom på att det finns ett ställe på nätet där man kan göra textremsor till den numera, på internet, klassiska scenen med Hitler i Bunkern i Berlin 1945. Filmen heter Undergången och är väl värd att se i original.

När nytextade filmer av scenen började dyka upp blev filmbolaget sura för några år sedan. Men filmens regissör älskade de olika versionerna som kom.
Så, här är min. Och det som sägs är rätt väl överenstämmande med min verklighet nu.

Slutresultatet blev bättre än jag förväntade mig. Kan inte sluta glutta själv. Samhällskritik från verkligheten. Och lite humor naturligtvis. Och, nej, jag gör det inte lättare för mig själv. Men jag har aldrig fjäskat, min tunga är röd, inte brun…

Favvo i repris -Amerikanaren som hatar mig (video)

Min brudpolare for till amerikat och gifte sig för ett gäng år sedan. Sedan gick det åt fanders (som det oftast gör, fiaskoförhållanden). Mot slutet så var han riktigt otrevlig i telefon till henne. Hon skickade dessa meddelanden till mig och jag bestämde mig för att göra en låt (med Garageband, Mac only). Ja, jag blev lite tyken då han också blandade in mig i det hela, vilket man hör, han har svårt att uttala mitt namn bland annat, he-he. Därför kände jag att jag hade rätt att experimentera lite.
Hur som helst, hon och hennes vänner storgillade det hela när de fick höra resultatet, och nu i natt hittade jag den igen, efter nästan fyra år, så då lägger jag ut den här.
Den killen borde tvätta munnen med tvål. Och lära sig mitt namn.
Kanske den mest elaka videolåt som gjorts, och den har jag gjort, och han bistått med text, på riktigt.

På de kommentarer som kom på tuben (han fick reda på att jag lagt ut denna rulle) så fick han redigt med pisk av folk i stan där. Hans egna har han däremot tagit bort därifrån numera.

Jag var visst nakenbasist

Polaren Ante lägger ut en länk på fejan med bild på en naken bas-lirare och hintar mig och några andra. (Det är inte jag på bilden).
I kommentarerna under bilden så skriver så Björn detta (se bild).
Det kommer jag inte ihåg någonting av, haha, men det är fullt möjligt och Björn brukar aldrig skarva, hehe.
Man var coolare förr. En annan tid. Roligare och busigare.

20130718-182057.jpg

Onsdagsrapport till matsblomgren.nu -inklusive klagobrevsbild från förr

Försökte åka båge, men det gick ju inte. Jag kom inte in i garaget för den där ”taggen” som man ska studsa mot en pryl på väggen så garageporten öppnade sig vägrade reagera. Bara att vända hem igen, tokblöt av svett (en liten tur hade snabbt torkat mig). Det är hårt i läderbranschen på varma sommardagar. Och, naturligtvis finns det ingen att ringa för att fixa detta efter kontorstid, på Örebros största bostadsföretag ÖBO, själva allmännyttan.
Hemma igen funderade jag över det där. Det är andra ”taggen” som slutat funka för mig på en vecka. Är det något med solfläckarnas läge på solen, som typ slår ut datorer? Varför lägger de av?
Och så porten nere mot gatan, där någon sparkat sönder glaset, och den där som sabbat låset till cykelrummet. Vafanken är det frågan om??? Varför får jag inte komma in?

Drog senare ner till ”min lokal”, där de serverar malt, och hade möte med Göran under kvällningen. Vi planerade lite inför höstens webradio.
När jag skulle gå på muggen innan jag drog därifrån så öppnade jag dörren som vanligt och där var två brudar på muggen som skrek som galningar. Jag sa snabbt att om man inte vill att någon ska gå in på muggen när man använder den bör man låsa den inifrån. Så vände jag på klacken.

Och jag cyklade hemåt, som jag brukar göra. Fast klockan bara var ett hade Stora också stängt, som jag tänkt mig ett besök på, lite paus på hemvägen. Bra affärsstrategi där, stäng så tidigt som möjligt, det ger säkert mer stålar i kassan. Suck…

Och så satt jag på balkongen och surade. Varma vindar och fint, men ändå. Tråkigt.

Hittade en nygammal bild på datorn, den lägger jag ut här, tänker jag nu.
Någon ”haters” jag hade/har som för 13 år sedan skrev ett anonymt klagobrev till mina chefer. Jag tror jag vet vem det var. Fantastiskt. Ja, jag körde då en av de första hemsidorna i stan. Och så gjorde jag en avdelning där jag tyckte att byxkjol är det fulaste plagg en kvinna kunde bära. Många av mina tjejpolare gillade det där och la upp egna bilder och länkar på just byxkjolar de hittat.
Och så en dag blev jag uppkallad av skolledningen. Jag fick veta om att detta inkommit (stämplat och inkommet, offentlig handling minsann). Vad hade jag att säga? Jag bara garvade och förklarade och det gjorde chefen/rektorn också, och så begravdes det. Men jag tog en kopia i kopiatorn i alla fall. Ville ha minne av lågsinta människors hat och kanske avundsjuka, till och med någon lurig tillfredställelse av att försöka sänka någon anonymt.
Nu finns ju nätet på ett helt annat sätt vad det gäller sådana grejer. Stackare som dessa har ju till och med ett eget parti och allting numera, just tack vare nätet, som har större genomslagskraft än insändare i Nya Seriemagasinet eller Fantomen hade förr.
Det finns, och kommer alltid att finnas ett gäng procent som inte har alla hästar hemma.
anonymtklagobrev

Tut!