Alla inlägg av matsb

Idag gjorde jag inte så mycket

Okej, nu är jag på gång igen och skriver på ajfånen med mitt blåtandstangentbord från Äpple.

Som vanligt såsade jag bort söndagen med att kolla TV när jag väl vaknat. Nu har jag ju i och för sig en viss orsak eftersom jag har så snygg ny stor jävla platt-TV, ha-ha, men ändå.
Alltså, jag erkänner, jag fixar inte när det är för varmt. Bäst att sitta och glo hemma, inne.

Vid åttatiden tog jag ut bågen och åkte en runda i alla fall. Med nya kevlarbrallorna som är svalare, och starkare än de varma läderbrallorna jag kört med tidigare.

Upp mot Fellingsbro (fantastisk hojväg, vilka kurvor, arrghhhhhh, toknjutning).
Efter någon mil tar jag till vänster och kör sedan någon mil på grusväg. Då går det inte fort, 30-40 som mest, oftast långsammare. Massa hål och grus, inget för en fet hoj på 350 kilo plus min vikt. Nästan inga glidaråkare vågar åka på grus, men jag gör det. Det är helt fantastiskt att dra upp visiret och lukta på skog och natur, sittandes i en brummande fåtölj. På riktigt.

Folk var trevliga och hejade, de som gick med hundar, de som gick sina promenader. Närkingar kan vara vänliga.
När jag efter någon halvtimma kom till en asfalterad väg där man kunde köra 100 knyck blev jag skraj. Jäklar vad fort det gick, det kändes inte klokt. Och vid Lången är det 70. Tyckte det var lite fort också. Så van man kan bli att åka toksakta på grus, ha-ha.

Drog tillbaka till stan efter någon timma. Tog en kaffe på Biskops. Gaggade lite med Freddan, hejade på Sofia och Jempa och några andra. Sedan åkte jag hem och körde grönsaker (bland annat ärtor) i Bull-TVn och en bit fryst torskfilé. Det var mäktigt gott, med lite smör.

Sedan gav jag mig ut i nattet till Stora Örebro. Där fanns Martin och Alex, som blivit ett kärlekspar, ha-ha, och Aje och Hanna, som är ett kärlekspar också och några andra. Vi gaggade och garvade, och Alexandra tog den här bilden på mig och Hanna. Ser ut som hon slickar på min iPhone, he-he.
Ja, så stängde de, och vi gick hemåt i natten åt samma håll några stycken, och jag satte mig på balkongen. Nu har jag skrivit klart. Tut!
(Just det, min vän Bagari fyller 50 idag, hurra för honom, fast han är ju på resa).

20130805-025604.jpg

En fredag-lördag II (blogginlägg)

Råkade trycka iväg innan jag skrivit något. Om ni följer mig på Twitter så fattar ni. Nu gör jag ett nytt försök.
Dagen till ära så skriver jag från ett Appletangentbord, med blåtandskoppling, till min iPhone. Funkar kanon (förutom att jag ”tröck” fel nyss med fingret på skärmen).

Det är söndagsmorgon och det känns kul att trycka ett riktigt tangentbord igen.

Jag fick under fredagen koll på nya TVn och allt. En snubbe på comhem fixade det hela över telefon, så jag nu har alla kanaler. Dessutom ska jag få ny dosa, så jag kan köra HDMI-sladd från den och få ännu bättre kvalitet. Detta till endast 20 spänn mer i månaden. Kanon.

Fick också ett SMS från Telia, där jag ju har min iPhoneuppkoppling. Jag hade överträtt min månadsförbrukning. Vafan? Okej, jag satt hela natten och kollade Netflix och annat men ändå…

Det visade sig då att jag inte är så smart som jag trodde. Jag trodde att jag körde från min wi-fi, till min iPhone, till Apple-TV. Men icke, jag körde från min 3G till TVn och in i nya platt-TVn. Suck. Okej, Och, jag undrar hur man kommer undan detta?
Fast det är skit samma. Får ny trådlös av comhem och hela rubbet, så det fixar sig. Grejen är att det blir KANON-kvalitet via nätet på nya TVn, haha.

Under fredagen så missade jag nästan tvättiden. Men det gick bra. Utnyttjade det hela till att dra till Dressman för att köpa strumpor, t-shirts och kallingar.
Flickan bakom disken hjälpte mig. Hon var trevlig. Gick väl på en 800 spänn, vet inte hur det kunde bli så dyrt, men det är bara att gilla läget.

Eftersom jag hade tio minuter kvar innan tvätten blev klar så klev jag in i blomsteraffären vid Stortorget.
Berättade att jag hade två krukor kvar på balkongen och 40 liter jord. Vad ska jag göra? Det är ju augusti nu?
Hon sa åt mig att ta det lugnt om jag inte ville ha tantblommor. Om ett par veckor kommer det höstväxter. Så då tar jag det lugnt, och väntar.

(Wow, känns som jag bloggar igen, på riktigt, och, det blir en video lite längre ner från i kväll, så ni vet ni som orkat läsa så här långt).

Äh, ok. Lördagen då? Ja, jag var hemma, vad kunde jag annars göra? Det är för varmt för mig. Vattnade mina växter på balkongen och njöt av min nya platt-TV. Jösses, Snobbar som Jobbar, MacCloud, serier från ungdomen på TV4 Guld. Jag blev rörd.

Träffade Stäng-Roffe och Diana och deras lilla avkomma på ICA. Fanken vad snygga de är alla tre. Och bäbisen bara garvade. Där var en äkta lycklig familj.

(Det här är så cooooolt. Ett tunt Appletangentbord med blåtand och så iPhone 5 med WordPress egen app som jag skriver i. Tokfränt. Sorry kom ur fas här…).

Lagade till en stor potatis i Bull-TVn, och så vispade jag ihop fiskbullar i hummersås med grädde och kaviar, stoppade in det, och nukade det med. Gudomligt gott, och nyttigt.

Mer TV.
Kollade in någon dokumentär med Beyonce, ha-ha. Bara det. Fast hon verkar lite okej, lite bluesig.

Sedan, det här är värst. Jag kollade Sjätte Sinnet. Den med Bruce Willis (som jag, skryt, såg live hos Letterman i New York 2000), där han är död men inte fattat det ännu. Mycket bra rulle. Dock, jag drog bort ljudet och körde John Coltrane i hörlurarna med Spotify.
Dubbel effekt. Så vackert. På riktigt!!!

Så envisades klockan med att bli nästan ett, så jag cyklade ner till Biskopen. Satt själv ett tag, andades, njöt, pratade med den asiatiske vakten som alltid tar upp att han är därifrån, he-he, men blev sedan nerlockad att sitta med folk jag kände, personal, unga brudar, dårar, polare. Ja, man ser ju på filmen nedan.
Träffade Micke, kollegan från Tullis också, alltid roligt när han kommer tillbaka hit från det där jävla Tjockholm han bor i nu, he-he.

Ok, lägger ut, dags för balkongsittning. Tut!

Tokköpte med hjälp av LG ny TV mm

Pust. Jag tog steget och köpte mig en modern TV äntligen. Och Apple-TV så jag kan köra upp allt från iPhonen också. Välkommen till rymdåldern Mats!!!
LG (polaren) var vänlig att skjutsa och ge råd. Och tänka sig, paketet platsade i baksätet precis, haha.
Okej, en stilla folkis på balkongen och svalka ner mig lite innan jag sätter igång med tekniken.
Nu jädrar…

20130801-202731.jpg

Hojfilm som gick fel, men jag lärde mig fixa ljudet

Igår, eller i förrgår då, så tog jag mig en tur på min motorcykel. Ville göra lite hojfilm. Sådant är uppiggande på vintrarna, bra att ha när man sitter hemma och surar.

Hur gör jag då? Okej, nu ska jag berätta, fast just denna inte blev bra rent filmiskt. Den sög.

1. Jag tejpar fast min iPhone 5 på visiret, längst ner. Utanför och innanför, som ett u med tejpen. Det funkar kanon (kan inte plåta det eftersom jag ju har iPhone-kameran tejpad, äh…). Jag kommer dock inte åt köra-i-gång-knappen när det är färdigtejpat, så jag måste sätta igång filmningen innan jag tejpar sista sidan. Vi snackar silvertejp här, the King of tejp. Därför lite krångel på filmen nedan i början.

2. När jag gjorde detta senast, för ett par år sedan, märkte jag att vinden sabbade ljudet när jag kom upp över 40 km i timmen. Det där har jag lurat på. Så nu silvertejpade jag nederdelen av min iPhone som gick ut ungefär en centimeter framför mickarna för att ta bort den onda vindens ljud.

3. Så körde jag iväg. Bildkvaliteten är kanon, ljudet är kanon (förutom när jag vänder mig åt höger eller vänster, då luften kommer in och brusar till det). Men, tyvärr, vinkeln var bajs, så man ser för mycket väg, och inte framåt, som man ju vill se om man kollar sådant här. Det där kan jag inte kontrollera eftersom jag inte ser, jag får gissa. Nåväl…
Jag lägger ut ändå, som en skola till de som själva vill filma sina hojturer. Det går med en smartphone, om man är smart. Snart lägger jag ut en riktigt bra rackare.
Fem och en halv minut för de som vill hänga på ändå, kanske bara för ljudet:

Den där rullen är SÅ bra, guldkorn sprattlar, här ett:

Jag har alltid gillat Wim Wenders rullar. Men den jag nog gillar bäst av hans filmer är Himmel över Berlin. En ängel orkar inte längre vara ängel utan lägger av för att bli människa. Han har ju noll koll på hur det är att leva som människa. Dock vill han känna varmt kaffe bränna och naturligtvis blir han kär (redan som ängel) i en cirkusprinsessa. Det är Berlin.
Här har han hittat, och kommit försent (han är ju människa nu) till senaste platsen hon varit på. 55 sekunder har jag filmat av skärmen från Netflix.
Tycker att det här är någon slags universalsanning, det han säger. Och så, ändå, hjälper han grabben med skorna.

Körde nästan på en galet orädd stöddig räv-valp

Tog ut min järnhäst och åkte iväg kring halv åtta under lördagskvällen. Behövde få vind, svalka, vad som helst för att komma ifrån denna värme som jag, ja, jag erkänner, avskyr.
Kom att tänka på att alla brudar ser ut som de är samma brudar när de har solglasögon. Varför? Jo, för utanför mig kom frk Rutis och hejade. Och inte fanken kände jag igen henne innan hon lättade på brillorna. Det är på ögonen man känner igen folk.
Vad jag skulle göra? Det kunde hon inte gissa när jag kom i min hojutstyrsel med hjälm och hela tutet, ha-ha.

Fick ut bågen från garaget, dyngblöt av härlig svett. Körde till Statoil vid Österplan. En bil stod redan där när jag började tanka. En dyr bil, en öppen bil, med två brudar i, bratts, som hade solglasögon. Vafan…?

-Hej, Mats!

-Eh, hej, vem är du?

Flickan som körde var, visade det sig, en fd elev, när hon lättade på sina solglasögon.

-Ni ser fanken ut som samma böna när ni har de där brillorna på er, jävla brudar!

-Jo, he-he, det har du kanske rätt i!

Hon garvade åt min sanning och gick in till butiken, jag tankade färdigt. Gick in och köpte en Mer Apelsin och betalade min soppa. La Mer-flaskan i väskan, drack den inte på macken.
Så iväg.

Kände mig skitskum. Okej, jag vet att jag kan vara skum, men det här var ”Mats-du-kokar-i-värmen-skum-någon-vill-äta-din-hjärna-skumläge”.
Vart skulle jag åka? Okej, ut mot Hjälmaren. Tre rödljus att stanna vid först, befarade svimmning på varje, kände panik, på riktigt. Trots mina nya hojbrallor som inte är av läder, inköpta i veckan för att klara sådana här jävla varmdagar. Hjälmen och skinnjackan är dock fortfarande svarta och solen lyste.

Kom upp i 70 knyck. Pust. Öppen jacka och allt, det började kännas lite bättre. Men jag var vimsig. Inte det bästa läget att köra 350 kilo motorcykel, om man säger så. Men jag kämpade på.
Så ser jag något fyrfota djur som står på vägen framför mig. Så jag saktar in. Det är en räv. En valp. Han kollar nyfiket på mig och går motvilligt av vägen. Jag kör knappt styrfart när jag åker förbi honom. Då stöddar han sig och vänder från diket och kommer upp på vägen igen och kollar in mig, börjar gå mot mig (min hoj låter alltså högt, även i låga farter, kanske var han hörselskadad). Jag skakar på huvudet och gasar iväg, och ser i backspegeln att han springer efter mig. Jävla dåre!

Två mil utanför Örebro är det 10 grader svalare. Jag känner att jag börjar leva igen. Tar dock en rejäl runda, cirka fem mil i en halvcirkel sydöst om stan (jag kan vägarna här numera).
Nästan hemma stannade jag utanför södra vattentornet där det lirades blues, och svepte den där Mer-drickan. Det var nog i sista sekunden, först då började jag piggna till. Sedan brakade jag mot garaget.

Försöker handla på ICA när jag låst in bågen, och lyckas, dock gör jag fel med kortet i apparaten tre gånger, vilket jag skyller på värmeslag. Får mina varor och drar hem. Äter, kollar Katharina Blums förlorade heder av Margareta von Trotta och hennes dåvarande karl, tysk rulle från 70-talet från en story av en nobelprisvinnare. Så. Jävla. Bra. Fortfarande. Och dårskapet i den filmen finns ju fortfarande i allra högsta grad. Blev fanken rörd av det hela.

Bajklade ner på bystan med den motorlösa järnhästen. Träffade trevligt folk. Smakade malt. Garvade. Höll HK-människor på avstånd (de kom fram förstås). De stängde och jag cyklade hem igen. Satt på balkongen. Imponerades av min ena tomatplanta, som blåst sönder. Den del som var vissen sedan en vecka har nu piggnat till. Bladen är som vanligt, snacka om självläkning. Sådant har jag aldrig sett tidigare. Men det finns alltså hopp.
Så var det idag.

Favvo i repris -Amerikanaren som hatar mig (video)

Min brudpolare for till amerikat och gifte sig för ett gäng år sedan. Sedan gick det åt fanders (som det oftast gör, fiaskoförhållanden). Mot slutet så var han riktigt otrevlig i telefon till henne. Hon skickade dessa meddelanden till mig och jag bestämde mig för att göra en låt (med Garageband, Mac only). Ja, jag blev lite tyken då han också blandade in mig i det hela, vilket man hör, han har svårt att uttala mitt namn bland annat, he-he. Därför kände jag att jag hade rätt att experimentera lite.
Hur som helst, hon och hennes vänner storgillade det hela när de fick höra resultatet, och nu i natt hittade jag den igen, efter nästan fyra år, så då lägger jag ut den här.
Den killen borde tvätta munnen med tvål. Och lära sig mitt namn.
Kanske den mest elaka videolåt som gjorts, och den har jag gjort, och han bistått med text, på riktigt.

På de kommentarer som kom på tuben (han fick reda på att jag lagt ut denna rulle) så fick han redigt med pisk av folk i stan där. Hans egna har han däremot tagit bort därifrån numera.