The Blomgren Bros, featuring mig själv. Vi snackar cool musik, inspelad live med alla tre trillingarna nu i natt. Ja, alla syns i videon. Musik ska vara live:
Kategoriarkiv: Video
Kör kommunikation med världen via Twittervideo i natt igen
Och så lägger jag ut det här. Min hemgång i natt, via cykel, med kommentarer från folk och dramatik, och hjärtan (som markerar att folk gillar det jag gör, he-he). Det hela är upprätt, vilket är fel, men ändå, appen funkar så.
Liveljud, men det får man stå ut med, lite blås ibland, och min kassa utrikeska.
Jag och Martin gaggar med hela världen efter Biskops (video)
Det här måste man ju bara gilla. Häng på:
Stort att Dolph gasar på mot trafikreglerna i Örebro ha-ha
Ändå lite coolt att Dolph stannar på baksidan av Biskops (fel sida), och sedan böööörnar iväg över Storbron som är helt totalt avstängd för annat än cyklar och bussar, ha-ha.
Gjorde ny låt i mitt utanförskap
Vi snackar ny-progg här, med total improvisation:
Skriver lite också
Sitter här mitt i natten och klurar.
Borde göra ett och annat, skriva CV, skicka in ansökan.
Men så såg jag det där programmet på SVT där författare gaggar och där kom plötsligt ett inslag med en av mina favoritförfattare. Alltså Torbjörn Säfve. Har läst ett gäng böcker av honom. Visserligen för kanske 20 år sedan, men ändå. Det är han, Henry Miller, Charles Bukowski, Kurt Vonnegut och Sture Dahlström som är de största, finaste författare vi har, eller har haft i världen, som jag läst (deras böcker finns kvar).
Herr Säfve har haft den goda smaken att ha bosatt sig i mitt län. Visserligen söderut, i en håla som ingen bryr sig om, men ändå, han är här i närheten.
Och så var det ett filmat reportage om honom, där han gick i skogen, där han visade sina outgivna böcker och rullor med massa projekt. Helt okej. Fast så, på slutet, så säger herr Säfve, boxare, muslim, anarkist och så mycket annat i en härlig mix, något som smackade mig som en smäll. Han körde existentialismens kärna där. Han sa, ungefär som att ”det räcker inte med att doppa foten i vattnet, man måste slänga ner hela sig själv”.
Alltså, man kan inte både ha och äta kakan. Man måste vara beredd att vara ärlig mot sig själv, köra hela grejen. Går det åt helvete så går det, men om man vill något måste man gå in för det helt och totalt, annars blir det bara skit.
Jag behövde höra det. Och min hjärna kokar.
Vid typ 28 minuter in i programmet. Det var det jag ville säga i kväll.
https://www.svtplay.se/video/2843655/babel/babel-sasong-21-avsnitt-7?start=auto
Showar med min nya ljudutrustning och lite egna låtar
Äh, har fixat så att mitt ljud blir megabra i jämförelse med originalmicken och så (investerat i utrustning). Tror jag fått tag i rätt grejer.
Kör den här i typ fyra minuter, där jag visar vilken cool kille jag är (!) samtidigt som jag presenterar några av mina musikaliska storverk, he-he.
Så njut här, om ni törs. Direkt från min lya, denna natt. Hellre lite skit på golvet, än ett rent helvete, eller hur? Tut!
Kan inte sluta vara frän. En polare, vi kan kalla honom Z, ringde upp mig, på min begäran. Eftersom jag struntade i att svara på telefonen så tog min dataapparat emot samtalet, vilket betyder/betydde, att jag fick in honom i mixern och kunde spela in det hela. Tekniken är KANON! Här ett mycket kort ljudklipp från detta. (Och jag bara garvar, som jag gör när saker och ting funkar SÅÅÅ mycket bättre än jag trodde):
/Mats
Första april blev ny dag (blogg)
Nu när jag börjar skriva här hemma så lyssnar jag på Gary Moore och Still Got The Blues. Vilken jävla bra låt. Jävlars vad den bränner ännu. Tack Gary, det gjorde du bra när du levde! Jävla döden!!!
I mitt nya tillstånd, min nya skepnad som frifräsare (nej, jag har inte gjort slut med någon brud jag inte har haft) så tog jag mig framåt kvällen mot Biskops, där jag har många polare. Träffade ett gäng där, och det var mycket trevligt.
En vän var i extas för han drack de sista dropparna någonsin av en whiskey (sådant fattar ju inte jag), alltså finsmakar-köret. Två centiliter och så var det slut för evigt. Jag plåtade. Det hette… vänta… Port Ellen Old Bothwell. Så jag tog en närbild (klicka den för större variant).
Det är alltid kul med folk. Men själv har jag annat för mig. Ska snart sjösätta mitt nya projekt, så jag hastade hemåt. Tänker mig att tillbringa natten med att göra prylar ännu snyggare och ännu mer effektiva igen.
När jag cyklat fram till Våghustorget var jag tvungen att ta den här, som jag kallar det, Draculabilden (kan också klickas):
Så där ser det ut där jag bor. Det är mäktigt. Riktigt mäktigt.
Men nu ska jag djupdyka i mitt projekt, med den här websidan som ska vara navet i min test. Funkar det så funkar det, funkar det inte, så , ja, då är det så. Tut.
/Eder Mats
2009 var det här top of the pops från mobilkamera (musikvideo)
Spelade in Bagari och gänget (ni som känner dem, känner dem) uppe på Olaigatan här i Örebro med min Sony Eriksson super-multimedia-telefon. Detta var före iPhone och alla smartphones. Hittade den härom natten på disken. Den måste få komma ut. Det låter bra, bilden är grynig, det är äkta. Det är bara sex år sedan, haja vilken kvalitetshöjning i våra telefoner från dess. Jösses. Men, detta funkar också, ha-ha.
Annars vill jag klaga på en massa, men avstår, för tillfället.
/Mats
Den här dagen är Nils Ferlin och Bob Dylan (blogg)
Jag kör, nu rätt av Nils Ferlin. Läste den flera gånger, och kom på hur jävla bra den är för hur läget är just nu (så ska väl poesi funka?). Så häng på och läs:
”När skönheten kom till byn då var klokheten där,
då hade de bara törne och galla.
Då sköto de efter henne med tusen gevär,
ty de voro ju så förklokade alla.
Då nändes de varken dans eller glädje och sång,
eller något som kunde vådeligt låta.
När skönheten kom till byn – om hon kom någon gång,
då ville de varken le eller gråta.
Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok
att rosor och akvileja förfrysa.
När byfolket hade lärt sig hans ABC-bok
då upphörde deras ögon att lysa.
Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull,
men fliten kom bara fliten till fromma.
De räknade sina kärvar – för räkningens skull,
och hatade för ett skratt och en blomma.
En gång skall detv varda sommar, har visorna tänkt,
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men mänskorna skola lyftas i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått
och kritar för sina lador och hyllor.
En dag skall det varda sommar, har visorna spått.
– Men visorna äro klena sibyllor.”
Och på det, en böna som kör lite Dylan bättre än de flesta, om man inte har fördomar, som ju några alltid har, men skit i dem: