Kategoriarkiv: Örebro
Baggo och jag lirade in gamla hitten
Han ringde. Nu skulle jag äntligen sätta sången på ”Livet är en dröm”, topplåten vi skrev till Mats-Gunnars på 80-talet.
Okej då.
Jag sjöng och Tompa körade sedan. Det blev kanon. Ska putsas lite innan totalsuccén släpps.
Ingen bild på mig, men jag plåtade honom här.
The Jürg -Avancerat avantgarde-web-tyskt-band jag var med i
I internets barndom så fixade vi en trio, som aldrig kom att spela live, men vi gjorde ett par låtar i alla fall och fixade en sida på nätet. Vi skulle vara värsta tyska pretentiösa bandet, fast sjunga på engelska. Konstig var ledordet. Här är lite bilder från den sajten, och även ett par korta mp3:or med musiken. Njut…
(Och, jag rasade i en trapp idag, pust, men det är en annan historia).
berlinbaby
Berlin Baby
thefix
The Fix
Jaja, vi var extremt moderna, he-he. Hm, kanske något att återuppväcka? Kan intresse finnas för denna hitmaskin?
Nostalgi, fultelefonsamtal till byggsats-säljare 2005 (video)
Guldgruvan, min gamla hårddisk, med miljarder filer, slår till igen. Hittar plötsligt detta från 2005. Perra W och personalen på Biskops är på väg till eftergagg hemma hos Susanne där vid hamnplan. Plötsligt uppenbarar sig den där byggsatsaffären. Detta är oemotståndligt för oss och speciellt Perra som dånade.
Här hittas butiken:
Och sedan när vi ser att det står så här, som på bilden nedan, så gick det ju bara inte. Uttrycket ”vid akut köpiver” knäckte oss. Med telefonnummer och allt. Detta var nog tre-fyra på någon fredagsmorgon. Detta var Joakim Lindengren-humor, och därmed vår:
Så väl uppe hos Susanne ringdes ägaren upp. Perra ville ha det där modell-bygg-skeppet till varje pris. Och jag tog min Ericsson-telefon (det var på den tiden) och filmade, he-he:
https://youtu.be/c_pU1YA6s8E
En bild jag hittade som får mig att bli ledsen men ändå glad
Jag ser ju rätt glad ut där. Det är den 22 maj 2003 och jag har dagen före fyllt år. Det är på Stallyktan här i Örebro. Jag är klädd då som nu, med sunkig jeanskostym.
Brevid mig sitter två polare. Han i vitt, med ryggen till, är Bela, gitarrist och bandledare i The Blue Pearls som jag lirade med i en mängd år och, naturligtvis, polare, fast jag inte lirar bas med bandet längre. (Kanske jag gjorde det då, minns inte nu).
Och så är det Foath i mitten. Blev gift med Färöiskan Runa, fick barn och jobbade som något akademiskt (doktor) på universitet här i Örebro. En mycket trevlig lirare, vi hade många samtal om livet och om kvinnor. En jävligt skärpt kille, kul och otroligt artig, fast jag provocerade rätt hårt ibland i våra diskussioner.
Fyra år senare blev han mördad. På sin arbetsplats. Av en idiot med kniv.
Men här njuter han fortfarande och gaggar tillsammans med oss.
Så, när jag hittar den här bilden så blir jag först ledsen, men sedan glad, för jag hade kul med honom och en mängd intressanta gagg.
Och jag vill inte begrava bortgångna polare i glömska. De fanns där fast de nu dragit vidare mot nästa dimension eller var man hamnar.
Tjoflöjt!
För 13 år sedan gjorde jag en introvideo på Rudbeck
Ja, jag bara fortsätter att hitta prylar från ”furr”, ha-ha.
Här hade jag äntligen fått de nya ibland genomskinliga Maccarna och testade att göra en introduktonsfilm för de nya eleverna som skulle komma på hösten (ja, och de gamla också förstås). Jag har inte klippt om den eller något, så här filmade jag. Micken satt på DV-kameran förstås.
Men, jag hade en ambition då.
Naturligtvis krossades allt detta sedan av Örebros framstående politiker (ingen nämd ingen glömd) både då på Rudbecksskolan, och senare på Tullängsskolan, där jag varit med och byggt upp det hela igen efter första raset.
Det fantastiska är att det är typ samma politiker då som nu, till och med samma människor, precis som jag är samma nisse med en idé. Nåja. Det funkade fint med eleverna, och jag gillar min positiva hurtighet i rullen, ha-ha. Jag är, måste vara, ha-ha, ett geni:
https://youtu.be/e_eKHNrDrXU
Tony Bagliari är i Tjockholm och följer Mats-Gunnars spår (video)
Fick denna film tillsänd. Avsändaren, Tony Bagliari, är någonstans på söööööder i Tjockholm just nu. Han letar Tårtanadresser, men framför allt, Mats-Gunnars-spår. Det är dags att ta fram Mats-Gunnars igen.
Här är filmen han skickade. Han blir rörd i slutet och inspelningen måste tydligen brytas.
Och som grädde på moset (tack gamla hårddisken) hittade jag, visserligen en liten, men ändå, en affisch från den tiden då Mats-Gunnars var stora.
Film från typ 2003 när jag grogg-styggar på balkongen och röker
Har väl den här uppladdad någonstans redan, men jag lägger ut den igen nu, här. Det är något positivt med mig den här sommarnatten för 11 år sedan, eller när det nu var (kanske ännu längre sedan, tom 1900-talet, jag flyttade ju hit 1997, till lägenheten).
Jaja, jag går bananas med nostalgi om mig själv. Och det får jag. Så då kör jag på bara. (Kvaliteten är det som bjöds förr).
Varning, ungdomar och andra, ta inte efter mig. Då var jag förtappad. Nu är jag en mycket finare människa, he-he, men man ska inte förneka sitt ursprung.
Tisdag med Pink Floyd-tankar
Sitter och ser reklamen för den där biran på bardisken, en slags duk i gummi som jag sitter framför. Ser kraftstationen i Batterfield (i London, tror jag stavade rätt där), och tänker bara på Pink Floyd och deras platta Animals, som jag nu lyssnar på här hemma när jag skriver detta.
Ska betala notan, begår övergrepp mot andras egendom. Ritar in den klassiska flygande grisen där mellan skorstenarna eftersom jag fick en penna. Det gick inte att hejda, har tänkt det så många gånger förut.
Pink Floyd var stort för mig en gång i tiden, och även nu, måste jag medge. Om jag inte minns fel kunde vi i Nutida musik få Pink Floyd till Västerås efter en Stockholmsspelning, för 12 000 spänn. Men kulturförvaltningen ville inte gå i borgen på de stålarna, så vi fick tacka nej. Tänk det, fanken, tänk det (okej 12 papp på slutet av 70-talet var mer än det är idag, men ändå).
Så, stäm mig.
En vanlig tisdag, 2014 i mitt friårsliv.
Hela plattan på tuben, drygt 42 minuter:
Drängfilosofi i soffan 2008 efter hemgång (sommar, video)
Jag fortsätter mitt spanande efter det förflutna. La ju upp träningscykelvideon så nu tycker jag det är dags för det här från för sex år sedan. Inget att snacka om, just den här dagen verkar jag ha korsat vägen för idioter minst tre gånger. Jag minns inget av det där nu. Tur att jag spelade in det då.
Sju och en halv minut sanningar. Och, ja, jag är stolt över mig själv, jag har i alla fall någon slags klass, trots lite 70-talsstuk över min lya och en tjock-TV, samt bredband på 2 Mbit.
https://youtu.be/VIap7xRdF44