Kategoriarkiv: Musik

Plåtade Peter Green från Fleetwood Mac för många år sedan

(Ur mitt nyfunna arkiv, den mystiska hårdisken)

afterconcert

Det är ju ingen stor bild, men det är legenden. Jösses vad han kunde lira, på sin tid. Här sitter han i en arbetarbarack i Karlskoga under, tror jag, förra seklet. Han hade spelat där och jag gick in och frågade om jag fick ta en bild. Han nickade och slutade äta på sitt äpple, och jag tog ett kort.
Sedan gjorde jag en hovnigning och gick ut igen, baklänges.
Efter en stund gick Bela in och gaggade med kungen och jag plåtade med min svartvita kamera med riktig film utanför (som behövde framkallas). De hade ju träffats förr, och även lirat ihop. De gaggade rätt länge.

BELAPETERIHUSVAGNBRA

Det var tider det. Okej, här nedan en skön livevideo med Peter Green och Fleetwood Mac när det begav sig. När Fleetwood Mac var engelska, och ett bluesband. Här med Oh Well från 1969:


Eller varför inte den här, när de kom till staterna och fick lira hos Hugh Hefner, på hans TV-show i Playboymiljö. Den här låten lirade för övrigt vi i The Blue Pearls live i stadsparken här i Örebro en gång i tiden (finns med på CDn), Rattlesnake Shake, minst 20 minuter.
Det här är en kort version, men man ser Barbi Benton vid sidan av Hugh där i början, som har sin raka pipa. Njutning, och i färg:

 

 

Hittade bild på Lill-Runes (Bagari/ Ulfvensjö/ Lundgren)

Jag plåtade lite PR-bilder där på slutet av 80-talet och början av 90-talet till grabbarna i Lill-Runes (avläggare till Dyng-Runes).
Svartvitt, med äkta kamera med film i sig. De var jävligt bra, grabbarna, som modeller, och mina bilder blev inte dåliga de heller.
Sa åt dem inför sessionen att riktiga artister, de som kommer någonstans, måste se ut som mentala dårar på bilder. Då syns de i mängden.
Hittade den här i arkivet. Ulven hänger som en arg apa, misstänksam, på gallret. Baggo med uppknäppt skjorta kollar något som inte finns i skyn och George ser oroligt beundrande på honom.
En i mitt tycke fantastisk bild. Och de gillade den verkligen själva.
Men.
De hade damer, fästmöer, fruar, flickvänner, eller vad det var. Så några dagar senare så sa de att de inte kunde använda dessa bilder, för deras andra hälfter hade tyckt att ”så där kan man ju inte se ut på bild, förstår ni väl!”
Så mycket karlatag var de i de gossarna då. Ja, så gick det som det gick och bandet lade ner till slut (med svennebilder)…
Berättade detta för Bagari i veckan, han mindes inget av detta. Men det gjorde jag. Inte första bandet som gått åt fanders pga damer som trott sig veta bättre, och mjäkiga snubbar som kuvade lytt, ha-ha.

lillrunesIII

The Jürg -Avancerat avantgarde-web-tyskt-band jag var med i

I internets barndom så fixade vi en trio, som aldrig kom att spela live, men vi gjorde ett par låtar i alla fall och fixade en sida på nätet. Vi skulle vara värsta tyska pretentiösa bandet, fast sjunga på engelska. Konstig var ledordet. Här är lite bilder från den sajten, och även ett par korta mp3:or med musiken. Njut…
(Och, jag rasade i en trapp idag, pust, men det är en annan historia).

Skärmavbild 2014-04-28 kl. 02.59.51

brain1

jagger1

loverboy1

berlinbaby     

Berlin Baby

thefix     

The Fix

Jaja, vi var extremt moderna, he-he. Hm, kanske något att återuppväcka? Kan intresse finnas för denna hitmaskin?

Gagg om apotek och klåda mm

Och här är den ruttna rullen med kass kvalitet jag berättar om ovan, från 2003, innan Lucia, web-TV på gång då. Klippet är bara början, det var inte med på sändningen:

Tony Bagliari är i Tjockholm och följer Mats-Gunnars spår (video)

Fick denna film tillsänd. Avsändaren, Tony Bagliari,  är någonstans på söööööder i Tjockholm just nu. Han letar Tårtanadresser, men framför allt, Mats-Gunnars-spår. Det är dags att ta fram Mats-Gunnars igen.
Här är filmen han skickade. Han blir rörd i slutet och inspelningen måste tydligen brytas.

Och som grädde på moset (tack gamla hårddisken) hittade jag, visserligen en liten, men ändå, en affisch från den tiden då Mats-Gunnars var stora.

Mats-Gunnar

Tisdag med Pink Floyd-tankar

Sitter och ser reklamen för den där biran på bardisken, en slags duk i gummi som jag sitter framför. Ser kraftstationen i Batterfield (i London, tror jag stavade rätt där), och tänker bara på Pink Floyd och deras platta Animals, som jag nu lyssnar på här hemma när jag skriver detta.
Ska betala notan, begår övergrepp mot andras egendom. Ritar in den klassiska flygande grisen där mellan skorstenarna eftersom jag fick en penna. Det gick inte att hejda, har tänkt det så många gånger förut.
Pink Floyd var stort för mig en gång i tiden, och även nu, måste jag medge. Om jag inte minns fel kunde vi i Nutida musik få Pink Floyd till Västerås efter en Stockholmsspelning, för 12 000 spänn. Men kulturförvaltningen ville inte gå i borgen på de stålarna, så vi fick tacka nej. Tänk det, fanken, tänk det (okej 12 papp på slutet av 70-talet var mer än det är idag, men ändå).
Så, stäm mig.
En vanlig tisdag, 2014 i mitt friårsliv.

image

Hela plattan på tuben, drygt 42 minuter:

Ändrat tema på min blogg, är igång nu, ha-ha

Efter att ha ändrat tema här i natt så kan jag inte hålla mig. Jag lägger ut den här rullen. Gjorde den förr-förra söndagen. Egentligen höll jag bara upp min iPhone och filmade en minut, med en ny app, som tar massa bilder i sekunden, så det går att göra slow-motion i god klass.
Sedan kom jag hem. Tankade in det hela till iMovie och så satt jag och klippte och grejade i lycka en massa timmar.
Det blev nästan fyra minuter (jag klippte bort lite). Otäckt blev det. Häxor finns antagligen, fast vissa är snälla…
Alltså, en rak filmning, inget förberett, zoomade inte när jag filmade. Musik och allt från produktion på Maccen. Tut!
Och, ja, alla tycker väl inte det var något märkvärdigt, men jag lärde mig en massa på min Mac, vad jag kan göra, och jag gillar resultatet.

 

Folkmusik på hotellrum (blogg)

Jag skriver (blogg) i rubriken för att detta inlägg går ut till Twitter också, så folk ska veta, om de vill in här och läsa därifrån.

Folk @ Heart på hotell i Örebro, en hel våning. Jag är där för att övervaka och dokumentera delar till Jordradion Musik Special som kommer här i januari (jordradion.se).
Mer om detta vid annat tillfälle. Men låtarna, som jag lägger upp här nu, de sjungs av en späd kvinna som var mycket trevlig. Det gick till som så att jag drog upp en dörr till ett hotellrum och så satt hon där, och i övrigt var det, förutom mig, fyra personer i rummet. Hon var sångare, jag hajade noll. Men presenterade mig. Och spelade in. Håll tillgodo, nästan fyra oredigerade minuter från min iPhoneinspelning.

Susanne-Brandheim-Sa_ng     

Skryt från förr

Vet inte, hade något behov att bekräfta mig själv på fejan i natt, så jag tänker, äh, jag lägger ut det här också.
Någon gång på början av 80-talet lirade bandet jag var med i, Kvällspressen Blues Band, förband och så kompade vi också lite, Big Joe Williams. Hittade en bild på datorn med han, och Dylan. För Big Joe tog hand om lille Dylan när han kom till storstan på 60-talet, han fick bo hos honom.
När Big Joe 30 år senare, någonting, kom till Västerås, så var vi bluesbandet nummer ett. Så vi lirade förband, och så.
Minns honom som en mycket gammal man, som behövde hjälp med att gå. Och hans spelning var den sista han gjorde i Europa innan han åkte hem till staterna. Han dog kort därefter.
Kommer också ihåg att jag bad om hans autograf, och fick ett stort X. Han kunde inte skriva (den skulle jag vilja hitta nu). Ante spelade in rubbet, men banden har försvunnit.
Och i somras var jag ju i Västeråstrakten. Kvällspressen lirade, med ny bassist. På en fest (jag hade inte förmått att repa, det var helt okej). De spelade fint därute. Jag gick in i stugan och såg, till min förvåning den där affischen. Så nu i kväll la jag ihop den bilden med bilden på Big Joe och Dylan. Känns bra. Så nu vet ni.

big-joe-williams-with-bob-dylan-kpbb