Nu är jag världens innekille alltså. Alla viftar, alla dyrkar. Äntligen. Det här är hit nr 1. När den blivit störst på listorna så sätter jag igång med låt nummer 2..
Kategoriarkiv: Kultur
Förutom annat gjorde jag en Dogma-film idag (utlagd här)
Ja, detta var en fredag då jag fick sova hela natten. Alltså natten till fredag. Det var finemang. Och bla-bla-bla.
Snackade med Baggo för några dagar sedan. Frågade om det var okej att jag ”filmade” när de packade ihop sina prylar för att åka och spela med Tommy Moe (deras tvåmannaband). Visst fanken var det det.
Så Tompa ringde och sa att de skulle träffas vid replokalen 20.00.
Jag tog mig dit. Filmade (testade min nya mikrofon och allt). Och så drog de iväg. Nej, jag ville inte filma själva spelningen. Allt var som en slags test till mig själv.
Kom hem och slängde över 700 sekunder film på min datorapparat.
Under kvällen hamnade jag på mitt externa vardagsrum. Satte mig vid Kent, en lirare jag känner, och hans polare, en folkpartist. Jag hade ett och annat att säga om Björklund som han väl inte höll med om, men det gjorde inget, för vi var vid gott humör bägge, ha-ha.
Mot slutet kom Bagari in, han hade spelat klart och vi satt och ljög, alla fyra, om viktiga grejer. Det är så här en schyrre kväll ska vara. Bra diskussioner med trevligt folk.
Så blev det stängt. Och jag cyklade hem (Baggo tog taxi).
Kom hem och började det jag tycker är mest spännande när man gör rulle, alltså inte att spela in den, utan att klippa den. Fast allt hör ihop, förstås.
Känner mig hursom nöjd. Kolla:
Så, sju minuter Dogma efter att jag klippt och rensat och fått det som jag vill. Här är det (och inte en enda ton från musikerna). Äh, ni fattar om ni kollar. Tjosan!
Hittade film från min Ericsson-mobil när Kalix fyllde 40
Det här hände väl för en 10-12 år sedan, men ändå, ett minne som förtjänar en plats i min egen blogg.
Här ser man Lorrden, Kicko, Kalix, LG, Bagari, Ny-Johan, Lill-Johan, Åsa, och en massa andra. Liraren i skägg i scen två är Björn Nordien, som inte längre finns bland oss, fotograf och en skön lirare. Ja, äh, kolla på taskig kvalitet, direkt från Kalix trädgård. Antagligen bara för de närmaste beundrarna, men äh, här är den, typ, åtta minuter. Det ingår musikinslag. Tut:
Ljudblogg: om min slags dag för nu kör jag
Äh, kan lika gärna lägga in min video här som jag spottade ut på fejan nyss, he-he:
Musikvideo från min mobil som fanns innan iPhone
Slurkar i datorn. Kollar gammalt och göttigt. Hittar den här. Med Baggo, Ulfven, Marcus, och så många andra polare. På Olaigatan. Skitdålig kvalitet, men man hajar ändå. Formatet var .gp och jag var tuff som hade det i min hypermoderna Nokia-mobil, som var dyrast och fränast när jag köpte den.
Har flera videosar från den festen (tror Ulfven släppte en bok där, jo, det gjorde han, med en poäng han snott från mig), men den här svänger rätt skönt. Så njut i över tre minuter.
Fredag, och lördag morgon (en textblogg för en gångs skull)
Japp, här sitter jag och trycker tangenter. Visst är det häftigt? Som på 1900-talet. Mina fingrar skriker efter att få ur orden från skallen, avundsjuka som de är på min käft som pratar in det mesta här.
Ska bara handla färdigt så skriver jag vidare under bilden som de tog på mig på ICA.
Idag, en dag, som ungefär typ, Farbror Melker skulle säga om han var jag.
Jag sov på min nya elektriskt uppblåsbara säng (Classe Ohlssons). Nu höll den luften. Köpte en förra fredagen, inte så kul, den läckte och lät som en rymdraket de tre gånger jag försökte blåsa upp den i natten när jag vaknade. Men, jag är inte den som är den, jag bytte och fick nu en som fungerar formidabelt. Varför jag behöver en uppblåsbar jävla säng vet mina närmsta vänner. Till er andra lämnar jag det hela som en gåta. Om ni fattar måste jag tyvärr ta er av daga.
Natten till denna natt så uppdaterade jag min Mac. Det tog tid, men jösses vilka förbättringar. Bara att spotta över dokument och bilder mellan iPhonen och Mäccen! Ha-ha. Så smidigt. Ja, och mycket annat, som jag inte ska tjata om. Endera gillar man Mac eller också inte. Jag gillar det. (Okej, en grej, nu kan man ha sin iPhone på annan plats, och svara i telefonen på sin Mac, ha-ha, ät det ni andra operativsystemvurmare).
På måndag kommer en fet uppdatering till min iPhone också. Det är så vackert. Man kan ha en teknologi som är ett par år gammal, men med ny mjukvara (program och operativsystem) så funkar det såååå jävla bra, som en ny maskin. Fast, jag ska nog göra en investering och tjacka en iPhone 6. Bättre nätverk, bättre kamera osv. (Tjacka betyder att Skaffa).
Det blev ingen Jordradio under fredagen. Hade inte hört något av Göran. Han jobbade antagligen, eller hade annat för sig. Okej. Så jag gick upp i MacLabbet och uppdaterade maskinerna där. Det var trevligt, och snackade med Mustaf, en av konsulenterna på NBV. Vi har lite sköna planer för interaktiva kurser. Bra lirare. Han blev i extas av att se vad nya Mac OS X kunde göra, he-he (gaaaa, jag kan inte släppa hur fränt det är, jag är en Apple fan boy, sorry).
Men, ändå.
Jag har startat två nya ”shower” på Jordradion. Alltså, se Jordradion som SVT 1. Där finns en mängd andra program. Jag startar två.
Är inte klar ännu. Men har tänkt. Så här. Jag kör Bluespodden. Ett program där jag lirar blues och gaggar lite mellan låtarna. Allt från rootblues till den brittiska bluesen. Jag bara kör. Ibland så kanske jag har gäster, eller folk från något band. Men det viktigaste är att få ut god gammal (ej knättofs) blues.
Sedan har jag nästa pod på gång. Den kommer att heta (i skrivande stund) Snackpodden. Där kommer jag att köra samtal med intressanta människor. Inte intervjuer, utan snack.
Bägge programmen kör jag live, utan att klippa, men inte alltid live.
Så tänker jag nu.
MIna prylar jag gör med Öppet Hus är en succé. Det kommer fler folk än jag kunde tro, och ändå är jag bara på typ tredje veckan. Detta är folkbildning som vackrast.
Önskar ni inte att ni sluppit läsa så här långt? Att det var bättre om jag pratade in det här istället? Jo, kunde tänka det.
Träffade Sonja i kväll. Hon ser ut, och är, som hon ovan. (Jaja, hittade bilden, och tycker den är jävligt träffande). Hon jobbade på vanliga stället och sa till slut åt mig att gå hem, ha-ha.
Det gjorde jag, och skrev det här.
Måste toppa med Mats-Gunnars från Stockholm:
Han finns någonstans i närheten, bara väntar på att göra come-back.
Här får ni exklusivt, som en mp3-fil, hans genialitet, samt en affisch från 90-talet då han var som störst. Ja, jag känner honom personligen:
Tack för att ni kollade min blogg.
Nu ska jag kolla TV, eller något annat nyttigt. Finns inget jag behöver gå upp till i morgon, ha-ha. Kan sova hur länge som helst. Tut!
Sitter vid datorn, kan inte sluta, nu livebilder på Steve Jobs
En låt live med vännen Bo som lämnade in i fredags (från vårt band)
Jag lägger ut den här stillbildsvideon i min blogg. En fin mollblues. Fick låten från Bela igår. Det är vi, jag, som lirade med The Blue Pearls 1986 i Västerås, (bodde i Örebro då, med mina nya vänner i bandet och turnerade tillbaka till Västerås, fränt, det).
Tycker mig höra Wåfflan tjoa på slutet.
Nåväl. En fin låt som Bela har skrivit text och musik till.
Den andra gitarristen i bandet gick tyvärr bort också för tidigt. Allt är för tidigt, när det gäller tråkigheter och sådant.
Men vi, vi hade kul då, och garvade mycket allihop!
People (Text/musik : Bela Svärdmark)
The Blue Pearls:
Bo Malmström – sång
Bela Svärdmark – gitarr
Jan Axelsson – gitarr
Mats Blomgren – bas
Leif Samuelsson – trummor
Livet tickar vidare, och Bosse var en rolig rackare, som jag har goa historier om, jag tar någon annan gång.
En jävla konstig dag.
Börjar med slutet av dagen. Jag är på väg hem från Biskops. Ser då detta på slottet (32 sekunder). Verkar vara hårt överklassparty:
Det är en dag med mycket död. Det är ju inget kul. Bevistade och lirade på en sammanslutning med folk som alla kände en lirare som gick vidare sista dagarna i juni. Men så fick jag, mitt under detta, veta att en annan polare också gått vidare idag. Det känns som det är lite mycket nu, väldigt jävla mycket. Men, det är som vanligt, bara att hålla i sig. När det är för överjävligt gäller det bara att hålla i sig. Vänta. Ta det lugnt.
Tidigare idag spelade jag in det här, ljud. Det är Hans, Öre Brors brorsa, som spelar efter ett av alla minnestal. Jag sitter bakom och spelar in. Från hans nästa platta. Örebrorsans brorsa är musiker (Samla Mammas Manna mm). Otroligt att få ha spelat med honom.
Vi som lirade var jag, Björn på batteri, Timo på munharpa, Bagari på gura och sång, och så Örebrors brorsa på klaviatur.
Jag har vattenblåsor på pek- och långfingret (så otränad var jag).
Här är mitt bidrag till minnesstunden, jag spelade upp en pryl ÖreBror gjorde för Jordradion försommaren 2013 (6 minuter, typ).
Hans bror och hans far lyssnade, och släktingar, de gillade att han var med på detta sätt. Och jag berättade lite osmickrande prylar, som att Öre och jag retade varandra rätt ofta. Äh, ska det vara, ska det vara.
Okej, lite bilder (ja, jag är osammanhängande).
Ovan, herr Ölbryggare själv. Jag gillar kråkblicken. Men jösses vilka behållare de har. (Minneshögtiden var på Örebros bryggeri på gamla I3-området). Han ovan är schyrre, och läser denna blogg, så fanken, han ska plussas, ha-ha.
Hans, Björn och Tommy, innan spelning. Det var varmt, men vi lirade väl.
Här höll Öre Brors brorsa tal, precis innan jag gick upp och pratade och lirade ljudprylen ovan. Öre Bror hade många polare. Den rackarn.
Äh. Vi lirade bra. Folk uppskattade det. Jag har blåsor på fingrarna.
Men att mitt uppe i detta få veta att en annan polare och fd bandmedlem till ett tidigare gäng jag lirat med gått vidare, det blev jussom lite för mycket för mig (mer om detta i någon senare blogg, har att berätta för folk i morgon, vilket jag inte förmådde i kväll, då det ju var Öres minneskväll).
Men, alltså, vad är oddset för att ha en minnesstund för en avgången polare, att då, just då, få veta att ännu en har dragit vidare? Va? Det är ju inte klokt. Man tappar fattningen. Jösses.
Dock, jag tyckte mycket om dem bägge, och om det finns någon rättvisa så lirar de blues med varandra nu, i en annan dimension.
Baggo blev trött sedan, vi var på Biskops efter och jag tog undan honom och berättade om det nya tragiska. Han och hans böna drog hem. Jag blev kvar själv (med andra kompisar, tack och lov).
Äh. Ut med detta nu.
Rocka banan!
Det här klarar vi.
Tuuuuut!
Sitter vid min datorapparat och slänger ut bild och ljud och film här och nu!
I sommar har jag kört det mesta via min iPhone. Men nu har jag fått spel och sitter vid dataapparaten. Så här kommer bilder, ljud och video från, ja, idag. Bara att njuta.
OBSERVERA! Bilderna nedan har mycket högre upplösning än här, klicka på dem typ två gånger och ni ser dem, som de ska vara, alla detaljer!!!!
Börjar med 1.30 lång video med Bagari och Moberg från Naturens Hus. Ni som följer mig på fejan och Twitter har redan sett den, men den behövs här också.
Sedan kanske lite bilder, ja, jo, så gör jag. Ska ladda upp dem, från fånen, vänta… och ljud.
Så, jag börjar med denna bild:
The real Åkesson åkte förbi Biskops under eftermiddagen, med den där bussen. Vilken jävla bild. Klicka så ser ni bättre. Och visst är det lurigt med de två Musse Pigg-öronen han har, (punkterna ovanför skallen) och det bredbenta. Jösses. Massa snutar i Örebro hur som helst, och det var inte Örebrosnutar, de var från Göteborg och Stockholm och allt. Jösses vilken livvakt denna lirare har. Och jag betalar detta, samtidigt som människor tigger på våra gator och de här neonassarna cashar in tack vare att våra 10 procent hönsknullare röstat in dem i riksdagen. Jösses!!
Klockan 18.00 nu under fredagen kommer vi att lira blues på Örebrobryggeriet, det som ligger vid I3:s gamla område. Känner bryggaren och klagar på deras jävla tjära. Men skit samma. (Alla är välkomna dit, det blir lite tal och musik, blues med mig och Baggo och Öre Brors brorsa (Samla Mammas Manna med flera band) och Björn och Timo, och vi minns Öre Bror som den lirare han var).
Han hamnade i plurret där brevid sin båt en morgon (andra skeppet från vänster på bilden) och hade inte gälar. De hittade honom 10 timmar senare och då var det slut på poesi och annat. Öre var en cool lirare.
Jag ska prata lite om honom i morgon och spela upp lite av det han gjorde med oss i Jordradion förra året.
En bra lirare, som drog till de sälla jaktmarkerna för tidigt. Mycket sådant denna sommar. Tyvärr.
Jag tog bilden när jag cyklade ut till Naturens Hus nu i eftermiddag. Hans husbåt såg inte välskött ut längre. Naturen tar ut sin rätt.
Och därute, vid restaurangen på Naturens Hus så lirade Tommy Mo. Det vill säga, Anders Moberg (Randig) och Tommy, the man, Bagari på gura och lead-singing.
Lägger ut en mp3:a här på en hel låt och lite till, video från det hela med rörlig bild och ljud finns ju redan ovan. Det här är andra låtar:
Tja, och så cyklade jag hem och det var för sent att repa (ska repa när jag skrivit klart det här, hörlurar och bas utan stärkare).
På Biskops i kväll så fastnade nya unga gossen Sebbe i stål, och jag tog kort på det (finns redan på fejan, men min blogg ska ha allt, och det bästa):
Okej, fet-matsblomgren har nu bloggat via tangentbord. Gillas eller hatas? Skit samma. Tror jag skippar ljudbloggen i natt. Fick ju med det mesta här nu.
Annars träffade jag Wiberg, vi ska köra igång Jordradion igen, om några veckor.
Så.
Nu är jag färdig. Tut.