Kategoriarkiv: Kultur

Gör en kort mp3-låt i natten inspirerad av krandropp

För en tid sedan så droppade min kran i takt. Wow, tänkte jag, och så spelade jag in det en snutt. Om det är 64-delar eller 128-delar, ingen aning.
Så smekte jag ihop den här mega-super-data-dance synth-hitten. 1, 26 lång, i stereo till och med. Häng med i ”The Grove”. Alltså Drop Sink:

Sink-Drop-2015     

/Mats

(Som i övrigt vässar som tusan på min andra sida, och har lite planer, all in, ingen feghet, men, som sagt, det kommer sedan. Tut!)

Första april blev ny dag (blogg)

Nu när jag börjar skriva här hemma så lyssnar jag på Gary Moore och Still Got The Blues. Vilken jävla bra låt. Jävlars vad den bränner ännu. Tack Gary, det gjorde du bra när du levde! Jävla döden!!!

I mitt nya tillstånd, min nya skepnad som frifräsare (nej, jag har inte gjort slut med någon brud jag inte har haft) så tog jag mig framåt kvällen mot Biskops, där jag har många polare. Träffade ett gäng där, och det var mycket trevligt.
En vän var i extas för han drack de sista dropparna någonsin av en whiskey (sådant fattar ju inte jag), alltså finsmakar-köret. Två centiliter och så var det slut för evigt. Jag plåtade. Det hette… vänta… Port Ellen Old Bothwell. Så jag tog en närbild (klicka den för större variant).

viktigwhiskey

Det är alltid kul med folk. Men själv har jag annat för mig. Ska snart sjösätta mitt nya projekt, så jag hastade hemåt. Tänker mig att tillbringa natten med att göra prylar ännu snyggare och ännu mer effektiva igen.

När jag cyklat fram till Våghustorget var jag tvungen att ta den här, som jag kallar det, Draculabilden (kan också klickas):

kramaren150402

Så där ser det ut där jag bor. Det är mäktigt. Riktigt mäktigt.

Men nu ska jag djupdyka i mitt projekt, med den här websidan som ska vara navet i min test. Funkar det så funkar det, funkar det inte, så , ja, då är det så. Tut.

/Eder Mats

Min fredag, typ, om man vill läsa en blogg jag skriver

Eftersom jag satte på den här låten på Spotten, utan att veta att det var just den, nu, när jag ska skriva, så är det lika bra att börja med den här, som video:

Idag hade jag ett möte. Ja, inget vanligt möte. Jag skulle transportera ut mina prylar, de fysiska, från det där studieförbundet som jag haft en bra relation med och blivit uppskattad av, innan medelmåttorna tog över.
Han och han och han var där. Och de hjälpte mig att ta grejerna till hissen, och så släpa bort till min trappuppgång, som ligger typ bredvid. Och där tog jag själv hissen upp och körde upp min grejer, som nu finns i min borg (min lägenhet).
(Hoppas intresserade Quislingar antecknar detta nu, sedan kan ni avfölja mig, helt).

Sedan satt jag hemma och testade ett gäng web-prylar med min gode vän Kalix, som satt hemma hos sig själv. Det funkade skitbra. Jag är lite hemlig där/här ännu, men kommer inte att vara det framöver. Jag har nämligen en idé. Och den ska jag köra på.

Sedan drog jag till ICA och köpte Oxfile för 160 spänn! Man måste fira. Äh, det är inte så dyrt ändå, det där delar jag upp på fyra dagar, och då blir det inte så farligt per måltid. Jag menar, jag har ju ris och lingonsylt (som jag åt det till idag) och potatismos att fylla ut med. Vill jag så kan jag köpa pommes från kiosken härnere på gatan.

Jag åt och det var så jävla gott att jag dånade. Underbart när man lagar sin egen mat, vet vad man får, kryddar som man vill osv.

Så slökollade jag på TV. Såg herr ultrahöger hos Skavlan. Läste kommentarerna på Twitter.
Vid den här tidpunkten som jag skriver här så kan jag inte med rätta få ur mig vad jag tycker, så jag lämnar det (om programmet, om Svärjedämokräterna).
Dock. En sak vill jag säga. Det är att jag inte håller med herr ultrahöger. Jag tycker att vi ska hjälpa varandra. Att alla ska vara snälla och hjälpa varandra på hela jävla jordklotet. Att alla är lika mycket värda i hela världen och att DET BARA ÄR SÅ!

Sedan snedseglade jag ner till Biskops. Satt själv. Körde ett par livesändningar på Periscope, som är Twitters nya live-videotjänst. Jösses. På några minuter hade jag hälsningar från Texas och Brasilien och Afrika, de gillade vad de såg. (Det här är en värld som man bara får vara med om om man inte är inskränkt nog att endast köra Facebook, utan vågar köra Twitter).

Mot slutet satt jag med en snubbe, en spanjor, som jobbat i 37 år på det ställe jag satt som hovmästare, numera pensionär, trevlig lirare, känner honom sedan tidigare. Och så berättar han att han, i sin 20-årsålder varit tjurfäktare, ha-ha. Jag kunde inte sluta garva. Han gav upp det hela när han fick ett horn upptryckt i ena skinkan, några millimeter mer och han hade varit lam i benet för resten av livet.
Men ändå. En tjurfäktare. Mer fullkomligt kan inte en kväll bli, ha-ha.

Nerikes dårar var där. Det är ju lönehelg. Så jag satte mig vid bardisken, då idioterna i länet av någon anledning ville snacka med oss när de var på väg ut (mig, tjurfäktaren, en böna). Jag svek, drog från detta, det här klarade han, men fanimej inte jag.

I baren stod en lirare som jag haft som elev på gymnasiet en gång i tiden. Jag frågade honom hur gammal han blivit nu.

-Jag är 33 år!

Jag garvade och berättade för honom att han nu är lika gammal som Jesus blev enligt bibeln. Samtidigt sa jag att det bara är ett par månader innan jag blir äldre än Hitler blev, att jag för länge sedan passerat Elvis, John Lennon och andra.
Detta berättade han för sina polare som inte fattade vad han menade. Jag garvade i mjugg, och cyklade hem, skrev detta.

Allt jag har, har jag hemma nu.

Rocka rolla!

/Mats

 

2009 var det här top of the pops från mobilkamera (musikvideo)

Spelade in Bagari och gänget (ni som känner dem, känner dem) uppe på Olaigatan här i Örebro med min Sony Eriksson super-multimedia-telefon. Detta var före iPhone och alla smartphones. Hittade den härom natten på disken. Den måste få komma ut. Det låter bra, bilden är grynig, det är äkta. Det är bara sex år sedan, haja vilken kvalitetshöjning i våra telefoner från dess. Jösses. Men, detta funkar också, ha-ha.

Annars vill jag klaga på en massa, men avstår, för tillfället.

/Mats

Den här dagen är Nils Ferlin och Bob Dylan (blogg)

mitthus

Jag kör, nu rätt av Nils Ferlin. Läste den flera gånger, och kom på hur jävla bra den är för hur läget är just nu (så ska väl poesi funka?). Så häng på och läs:

”När skönheten kom till byn då var klokheten där, 
då hade de bara törne och galla.
Då sköto de efter henne med tusen gevär,
ty de voro ju så förklokade alla.
Då nändes de varken dans eller glädje och sång,
eller något som kunde vådeligt låta.
När skönheten kom till byn – om hon kom någon gång,
då ville de varken le eller gråta.

Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok 
att rosor och akvileja förfrysa. 
När byfolket hade lärt sig hans ABC-bok 
då upphörde deras ögon att lysa. 
Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull, 
men fliten kom bara fliten till fromma. 
De räknade sina kärvar – för räkningens skull, 
och hatade för ett skratt och en blomma.

En gång skall detv varda sommar, har visorna tänkt, 
en dag skall det tornas rymd över landen. 
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt, 
men mänskorna skola lyftas i anden. 
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått 
och kritar för sina lador och hyllor. 
En dag skall det varda sommar, har visorna spått. 
– Men visorna äro klena sibyllor.”

Och på det, en böna som kör lite Dylan bättre än de flesta, om man inte har fördomar, som ju några alltid har, men skit i dem:

 

Har ju faktiskt kompat Big Joe Williams -blueslegenden (blogg)

Om jag inte minns helt fel och är helt väck i skallen så gäller denna story, alltså är helt sann:

I Västerås, ja, jag är ju därifrån, så hade vi Big Joe Williams en gång i tiden som spelade. Typ tidigt 80-tal. Han var bluesare, och vi, i Kvällspressen Blues Band, dvs jag, Häcken, Wåfflan, Lelle, och Jimmie var ju bluesbandet som gällde i stan då.
Han lirade nere på Bryggis. Detta var en legend, och vad jag förstått så bodde Bob Dylan hemma hos honom i början på sin karriär till och med. Big Joe hade varit som en farsa för Bob.
Det här var en riktig lirare.
Nu blev det så att vi, av outgrundliga anledningar, kom att lira några låtar med honom (jag lirade bas) i andra set. Och det där gick ju bra, vi körde nog den här låten nedan också, då vi hade den på vår repertoar.
Minns att jag fixade hans autograf. Han kunde ju inte skriva, så det blev ett stor X. Bara det, arvet från slaveriet, i Västerås, då, fortfarande. Förtrycket av de svarta. Jag bara häpnade.
Och så spelade polaren Ante in alltihop på fin rullbandspelare (men har blivit av med inspelningarna genom åren, stor tragedi bara det).

Det var något finländskt svin-bolag som drog runt med honom i norden, vad jag kommer ihåg.
Minns att jag satt och kollade in när han mödosamt gick upp, med käpp för trappan, nerifrån valvet och upp till turnébussen. Klädd i finaste kostym, med hatt, och all publik var svennar, med jeans, långt hår och progg i sinnet.
Det tog tid, han var gammal, men en ”pop”-kvinna höll honom under armen (finska) och till sist kom han upp från ”valvet” där konserten varit, och det hade varit fullsatt.
Det var hans sista spelning någonsin. Han åkte hem från Västerås till staterna och dog kort efteråt. Spelningen i Västerås, och med oss blev hans sista.
Jag gillar den killen, han var äkta.

https://youtu.be/_kUPkczM4iM

Nattrapport om hur fränt internet är (blogg)

Jag stöter på min gamle vän Jörgen, dvs @gotland.  Han berättar om ett nytt program till iPhone som kör livevideo (meerkat), utan att spara, rätt av via Twitter.
Kommer hem. Testar. Fantastiskt.
Hänger med en lirare som springer omkring i San Diego, chattar med honom live, han svarar och tycker det är kul.
Hittar en annan kille, som är i Austin, Texas. Jag ber honom köra Stevie Ray Vaughan, eftersom han är där. Han byter genast musik efter min förfrågan och fortsätter sedan rita sin konst.
Jösses, hur fränt det är.
Här en bild på honom och lite ljud, där man hör att han svarar folk som chattar med honom, och kör Stevie Ray Vaughan i bakgrunden. Ja, jag gaggar lite också här:

Steve     

konstnar

 

Säga vad man vill. Internet rockar fett med najs! Och är mer än fäjsbock! Om man vill.

Anteckna gärna detta subversiva inlägg också. Tut!

Kör en Elton (musik)

Har sett den filmen, jag med:

(Och så ber jag om ursäkt för att jag har varit dålig på att uppdatera här, det blir bättre, jag lovar. Och det har inget att göra med den här låten, som jag bara är nostalgisk med, då jag hörde den när jag var en slyngel, och fortfarande tycker är jävligt musikaliskt bra, speciellt de hängande gurorna mot slutet, jösses).

Kör den nya videon med Mats-Gunnars rätt av

Skivbolaget har redan börjat prångla ut min och Bagaris gamla hit, Livet – En dröm, med Mats-Gunnars från Stockholm. Nygjord modern video, ska tydligen vara så nu för tiden. Jaja.
Så då lägger jag ut den här också. Så besökare på min blogg kan njuta lika  mycket som jag gör:

Bloggar lite text nu om dagen och så där om medelmåttor (film och mera)

mitthusfranandrasidan

Töntig, rätt dålig bild. Jordgatan, mot Krämaren i Örebro nyss. Men den är från i kväll. Istället för att cykla rakt hem på Jordgatan, tog jag en omväg då jag såg tre skuggor framför mig på min gata, tar inga risker (så är det i Örebro numera där folk använder våld som utlösning för att de inte har jobb, kvinnor, makt)
Kom ner på Kungsgatan, och såg mitt hus från andra hållet, eftersom de har rivit de gamla husen som stod där. Nu plåtade jag genom stängslet. Såg de där skuggorna ta sig in med nyckel i min trappa, (det gröna lite till höger om mitten i bilden). Okej, då var det okej, någon som bodde granne med polare.

Men okej, jag tar en cykeltur på några minuter, det är bäst. Så allt lugnar ner sig i trappan, om det behövs. För i Svärje numera får vissa manliga människor stånd och orgasm av att misshandla. Tro mig, jag vet.
Så jag gör det, tar en tur som jag inte behöver.
Det var samma när jag var på Manhattan i New York kring sekelskiftet. Stod det lirare med huvor i porten när jag gick förbi så gick jag ett varv till runt kvarteret. Det var alltid borta efter tio minuter och jag kunde låsa upp och åka hissen upp till där jag bodde. Men om jag låst upp med de lirarna vid porten, hade de följt med in, och så hade jag inte skrivit här något mer.
Man måste vara smart, som ensam. Som fd Västeråsare vet jag. Ni skulle bara veta vad jag vet om livet/folk…

Lågvoltarna, medelmåttorna, håller på att driva bort mig helt från min stora passion det senaste året. De använder de vanliga medlen. Dvs ljug, rykten, folk som vittnar falskt.  Ja, allt det det där som Stalin och Hitler var bra på, och som de inskränkta alltid blivit höga av. Ibland hoppas jag att religionerna kör med sanning, för då går svinhugg igen, sedan. Tjenare!

Jag roas av detta.
Jag behöver nämligen inte dem. De behöver mig. Men det fattar de inte. Så beat it!
Ser allt som att jag ännu en gång ”blivit avslängd av tåget”. Det blev Gandi, det blev Bell, Einstein, alla, innan någon fattade. Jag är i gott sällskap, utan jämförelse i övrigt. Att dårar inte hajade är inte nytt, det är det jag menar.

Kolla här några minuter, det börjar med begravningen av Gandi, men sedan när han blir avslängd av tåget. Det var då han tog tag i ett och annat. ABSOLUT inga jämförelser i övrigt, jag är fanimej inte Gandi, men kolla:

https://youtu.be/smQB30G1uHk
De kassa människorna , de trångsynta, blir alltid rädda för det nya, det anti-auktoritära tänkandet. De hajar inte den grejens stora möjlighet.

sabbad-oppethus

Ovan, jag plåtade de affischer jag tog ner under torsdagen och slängde i papperskorgen. Det är slut med Öppet Hus numera, under nuvarande ordning. Jag körde tisdag, onsdag och torsdag. Folk kom, folk gillade. Det är folkbildning. Men med ny ”regi” så funkar inte detta, och jag kan dra åt fanders, ha några cirklar, kanske.

Jag tyckte det var en bra grej. Det tyckte andra också. Men det är bara att acceptera läget.

Det som är lite fint i det hela, det är att jag nu, under ett halvår, kan vara helt jävla fri.
Jag kan göra grejer. Jag kan verkligen göra grejer. Och nu snackar jag om att göra grejer som jag är bra på.
Det tråkiga är att var man än vänder sig i Örebro så finns de, medelmåttorna som inte hajar.

I kväll, innan jag jag cyklade hem så satt jag i ett hav av svenne-kändisar.
Jag pratade med Christer Björkman till och med, han sångaren som är boss över hela schlager-prylen.  Nej, jag gick inte fram, han stod bredvid mig vid disken och jag var trevlig för han var orolig över att inte kunna ta hela sin beställning till sitt sällskap (bardisken live).

Tredje dagen i rad med de där svenne-artisterna som man ser på TV. Måns Z i onsdags, damerna, de unga, som jag känner, jobbar inom restaurang, var alldeles till sig. Igår var det han Hemlin, Nordman, som kör sin vikingasång,
Tror de gillar mitt hak, för där kan man vara relativt sig själv. Förutom att jag skvallrar här, he-he.
Men det är inte ”my people”. Dock, de är trevliga, de flesta.

Japp, det får räcka så.

Rocka rolla!

/Monko Boy