Kategoriarkiv: Konstigt

Näst sista dagen på året (årsdagar är fjant) Blogg!

Okej. Tänkte som så här.
Jag drar till Skattemyndigheten, som väl heter Skatteverket numera, och kollar så inte mitt avgångsvederlag går åt fanders via massa skatt i och med utbetalningen. Jag tänkte skaffa skattejämkning som det heter. Hatar allt sådant här. Ok, gillar att betala skatt, men alla regler, broschyrer, allt skit man måste fylla i som gick med automatik när man var fast anställd på Örebro kommun (en kommun nära mig som tvingade mig och Kalix att säga upp oss, bland andra).
Ja, jag är glad att jag tog steget. Har tid nu att lura ut vad jag duger till, och vad jag kan tänkas göra. Och går det åt fanken, så skit samma. Jag oroar mig inte längre än en dag framåt i livet, finns ingen anledning. Jag är fri. Jag får flis. En mitt i livet-present. Svineriet lämnar jag åt sidan, så länge. Fast nu gällde det mig.

Finner, till min förvåning att skattehuset vid snutstationen inte finns längre. Hittar en adress bortåt Skolgatan. Går dit. Fel ingång. Ser mycket små skyltar en bit bort där det står Skatteverket. Mitt ärende här att göra rätt, att prata med en människa som kan hjälpa mig så det inte blir fel och jag svälter ihjäl.
Går in i den trista korridoren och så ser jag detta, tror inte mina ögon.

skattemyndigheten

Dom, dvs borgarna, eller om det är en kombination av sossar och borgare har slagit ihop TRE OLIKA MYNDIGHETER TILL EN! Det är ju fanimej otroligt! Vafan? Förr hade Skattemyndigheten och Försäkringskassan egna ställen, som såg ut som ett slags bank. Där man tog ett nummer och så fanns det minst 20 i personal som satt bakom fönster eller bord som man fick snacka med. Vad var detta?

Jag öppnar dörren och går in. Tror jag drömmer. Måste vara DDR 1975. Några riktiga jävla idioter har planerat vår väldfärd, vår offentliga sektor så här. Det är fanimej inte sant. Låt mig berätta.
I något som ser ut som ett garage med dyster grå och grön färg har de samlat ihop medborgarnas kontakter med dessa myndigheter. Det var den mest fula lokal jag någonsin sett (och jag har varit i DDR då det fanns). Jag såg mig omkring. Det var jag och, vad jag kunde förstå 200-300 andra människor, antagligen nysvenskar, för de såg inte ut som Västeråsare. Det talades många olika språk. Först tänkte jag att vafan utsätter vi dessa nya medborgare för? Vilket jävla skit! Sedan kom jag att tänka på att även jag var utsatt för detta. Många tittade på mig. Det är antagligen första gången jag känt mig som en blondin i bikini på stranden i Rimini 1976.

Jag köade till ett slags podium, där man fick information för de här tre myndigheterna som samsades härinne. Kom fram.

-Hej, jag skulle vilja prata med någon som kan hjälpa mig att haja hur jag ska göra med skattejämkning!

-Jaha, här har du en biljett, men du kommer ett få vänta länge, för det är väldigt många före dig!

Jag tog numret och gick iväg mot vänster, ditåt hon pekade. Tänkte att det kunde väl inte vara så jävla farligt. Men så ser jag kön. Och så ser jag att de bara har EN ENDA JÄVLA PERSONAL i en lucka längre fram och att det är typ 37 personer före mig i kön. Alla kollar förundrat på mig, svennen som kommit dit. Vad var jag för lirare?
Helvete, jag hade hamnat i helvetet! Reinfelts moralparadis, högerns och sossarnas nya jävla Sverige (de andra partierna utåt väderstrecken har inte haft makt att göra detta skit). Och, nej, jag är ingen jävla nasse-SD:are, inte Vänsterpartist, fast jag är vänster, men det jag är, är en vänster som fanns förr, den där med fördelningspolitik, skatter för att utjämna skillander, fixa vård och omsorg, jämlikhet, fred, alla är lika mycket värda och det där, som har tappats numera. Finns inget parti jag ens är 40 procent som längre. Jag är en fossil.

Tänkte plåta (för att lägga upp här). Men det kändes ovärdigt mot de människor som fanns därinne, så det sket jag i. Jag gick tillbaka mot det där podiet, gav tillbaka min ”biljett” och sa att det här verkligen sög.

-Jo, så här är det sedan de slog ihop oss!

-Det här är ju inte bra, hade ingen aning om att det var så här illa, hejdå!

Gick ut. Förvirrad. Men med vetskap om att man kan ringa. Kom hem. Ringde.

-Välkommen till Skatteverket, du har, nummer, 107 i kön!

Jag väntade i fem minuter innan jag la på luren.

Förutom att jag själv är omskakad kom jag på två andra grejer. Fy fan för att vara ny medborgare i det här landet och tvingas stå i dessa öststatsköer och sedan lisma för att få fram sitt ärende. Såg hur de hade det.
För det andra, min polare, som flyttade utomlands (en Västeråsare som jag) försökte göra rätt för sig och fylla i papper när han flyttade till Skottland. När han kom tillbaka fanns han inte. Kunde inte få sjukvård, ingenting. Det hade blivit något fel, ingen trodde han var svensk, för det fanns inte ”på datan”. Det tog många månader innan han blev någorlunda svensk igen och fick sina rättigheter (som han inte är säker på att han fått helt ut än).
Undrar om detta är någon slags moral som ska påtvingas oss av makthavarna? En fostran i att buga. Att se till att vi inte har några skatteproblem, inte blir sjuka och måste fråga efter hjälp, när pensionen inte räcker. Misstänker starkt att det är så. Jag doppade tungan i det nya Sverige idag, utan att jag förstod det i början. Det är inte dåligt, det är värre numera, värre än vi andra, som inte har så många problem förstår. Jösses!
Och det smakar bajs.

/Mats

 

Epic träningscykelgagg från 2008 på video

I juli 2008 så filmade jag mig själv på träningscykeln jag fått av Katarina på jobbet. Det var efter en vända på mitt vanliga vattenhål. Tycker den platsar här.
Det tar ett par minuter innan jag säger något, men sedan pratar jag.
Och nu tänker jag som så här, att då var ett annat liv, till och med morsan var i livet då (jag hade ju tagit bågen dit och hjälpt henne med TV-kanalsinställningar, som jag säger).

Är lite glad åt mina dokumentationer genom åren, av mig själv.
https://youtu.be/cM0BAhigoDI

Favvo i repris -Amerikanaren som hatar mig (video)

Min brudpolare for till amerikat och gifte sig för ett gäng år sedan. Sedan gick det åt fanders (som det oftast gör, fiaskoförhållanden). Mot slutet så var han riktigt otrevlig i telefon till henne. Hon skickade dessa meddelanden till mig och jag bestämde mig för att göra en låt (med Garageband, Mac only). Ja, jag blev lite tyken då han också blandade in mig i det hela, vilket man hör, han har svårt att uttala mitt namn bland annat, he-he. Därför kände jag att jag hade rätt att experimentera lite.
Hur som helst, hon och hennes vänner storgillade det hela när de fick höra resultatet, och nu i natt hittade jag den igen, efter nästan fyra år, så då lägger jag ut den här.
Den killen borde tvätta munnen med tvål. Och lära sig mitt namn.
Kanske den mest elaka videolåt som gjorts, och den har jag gjort, och han bistått med text, på riktigt.

På de kommentarer som kom på tuben (han fick reda på att jag lagt ut denna rulle) så fick han redigt med pisk av folk i stan där. Hans egna har han däremot tagit bort därifrån numera.

Jag var visst nakenbasist

Polaren Ante lägger ut en länk på fejan med bild på en naken bas-lirare och hintar mig och några andra. (Det är inte jag på bilden).
I kommentarerna under bilden så skriver så Björn detta (se bild).
Det kommer jag inte ihåg någonting av, haha, men det är fullt möjligt och Björn brukar aldrig skarva, hehe.
Man var coolare förr. En annan tid. Roligare och busigare.

20130718-182057.jpg

Onsdagsrapport till matsblomgren.nu -inklusive klagobrevsbild från förr

Försökte åka båge, men det gick ju inte. Jag kom inte in i garaget för den där ”taggen” som man ska studsa mot en pryl på väggen så garageporten öppnade sig vägrade reagera. Bara att vända hem igen, tokblöt av svett (en liten tur hade snabbt torkat mig). Det är hårt i läderbranschen på varma sommardagar. Och, naturligtvis finns det ingen att ringa för att fixa detta efter kontorstid, på Örebros största bostadsföretag ÖBO, själva allmännyttan.
Hemma igen funderade jag över det där. Det är andra ”taggen” som slutat funka för mig på en vecka. Är det något med solfläckarnas läge på solen, som typ slår ut datorer? Varför lägger de av?
Och så porten nere mot gatan, där någon sparkat sönder glaset, och den där som sabbat låset till cykelrummet. Vafanken är det frågan om??? Varför får jag inte komma in?

Drog senare ner till ”min lokal”, där de serverar malt, och hade möte med Göran under kvällningen. Vi planerade lite inför höstens webradio.
När jag skulle gå på muggen innan jag drog därifrån så öppnade jag dörren som vanligt och där var två brudar på muggen som skrek som galningar. Jag sa snabbt att om man inte vill att någon ska gå in på muggen när man använder den bör man låsa den inifrån. Så vände jag på klacken.

Och jag cyklade hemåt, som jag brukar göra. Fast klockan bara var ett hade Stora också stängt, som jag tänkt mig ett besök på, lite paus på hemvägen. Bra affärsstrategi där, stäng så tidigt som möjligt, det ger säkert mer stålar i kassan. Suck…

Och så satt jag på balkongen och surade. Varma vindar och fint, men ändå. Tråkigt.

Hittade en nygammal bild på datorn, den lägger jag ut här, tänker jag nu.
Någon ”haters” jag hade/har som för 13 år sedan skrev ett anonymt klagobrev till mina chefer. Jag tror jag vet vem det var. Fantastiskt. Ja, jag körde då en av de första hemsidorna i stan. Och så gjorde jag en avdelning där jag tyckte att byxkjol är det fulaste plagg en kvinna kunde bära. Många av mina tjejpolare gillade det där och la upp egna bilder och länkar på just byxkjolar de hittat.
Och så en dag blev jag uppkallad av skolledningen. Jag fick veta om att detta inkommit (stämplat och inkommet, offentlig handling minsann). Vad hade jag att säga? Jag bara garvade och förklarade och det gjorde chefen/rektorn också, och så begravdes det. Men jag tog en kopia i kopiatorn i alla fall. Ville ha minne av lågsinta människors hat och kanske avundsjuka, till och med någon lurig tillfredställelse av att försöka sänka någon anonymt.
Nu finns ju nätet på ett helt annat sätt vad det gäller sådana grejer. Stackare som dessa har ju till och med ett eget parti och allting numera, just tack vare nätet, som har större genomslagskraft än insändare i Nya Seriemagasinet eller Fantomen hade förr.
Det finns, och kommer alltid att finnas ett gäng procent som inte har alla hästar hemma.
anonymtklagobrev

Tut!

Insikten när jag just hajade att jag är två år yngre än Hitler blev

1943 var han lika gammal som jag är nu 2013, 70 år senare. Vet inte om det var en insikt, kanske bara en svindlande tanke. Någon man alltid sett som äldre galning är man nu på något sätt jämngammal med.
En man, människa i min ålder, som jag är nu, hade alltså satt igång ett världskrig, mördat massa oskyldiga människor, då, sedan fyra år. Och hade två år kvar innan han fegade ur och inte vågade ta konsekvenserna av sitt fruktansvärda skit.
Någon drift att göra något sådant har aldrig kommit över mig. Men det är svindlande att en jämnårig hjärna och erfarenhet kunde hamna så åt helvete.
Som spädbarn var han väl som alla oss andra? Vad hände?
Sådant tänker jag på nu i natten, i min nya bloggmiljö. Ja, det är han på bilden nedan, som liten.
Adolf Hitler, Kinderbild
Och, fast det inte har med ovanstående tankegångar att göra så där riktigt,  jag är nu 14 år äldre än John Lennon blev. Och 13 år äldre än Elvis blev. Ja, sådant lurar jag på, i natten.
Tid, du ger perspektiv.