Kategoriarkiv: Fränt

Ändrat tema på min blogg, är igång nu, ha-ha

Efter att ha ändrat tema här i natt så kan jag inte hålla mig. Jag lägger ut den här rullen. Gjorde den förr-förra söndagen. Egentligen höll jag bara upp min iPhone och filmade en minut, med en ny app, som tar massa bilder i sekunden, så det går att göra slow-motion i god klass.
Sedan kom jag hem. Tankade in det hela till iMovie och så satt jag och klippte och grejade i lycka en massa timmar.
Det blev nästan fyra minuter (jag klippte bort lite). Otäckt blev det. Häxor finns antagligen, fast vissa är snälla…
Alltså, en rak filmning, inget förberett, zoomade inte när jag filmade. Musik och allt från produktion på Maccen. Tut!
Och, ja, alla tycker väl inte det var något märkvärdigt, men jag lärde mig en massa på min Mac, vad jag kan göra, och jag gillar resultatet.

 

https://youtu.be/ezTwDiQyuQ4

Bafta till gamla eleven Josef F (video)

Surfar mitt i natten. Blir glad. Ser att Josef Fares, gamla eleven, och också vännen, numera även filmregissören och spelmakaren, har vunnit fint pris i England för sitt datorspel.
Förutom att jag gläds för hans skull så blir jag extra glad när jag tänker på alla belackare han hade på den skola där han gick i gymnasiet och jag jobbade på. ”Fint folk”, lärare och rektorer, som åsidosatte honom. Hoppas de ser detta på något sätt nu och skäms. Ordentligt.

En bild från Twitter också:

Skärmavbild 2014-03-13 kl. 06.14.48

Steve Jobs i Lund (video)

Jag lägger ut den här överallt nu. Har sett den tidigare, men tycker den är magisk. Steve Jobs kommer med helikopter och håller tal för akademiker i Lund på något slags slott under mitten av 80-talet. Några år senare kickade styrelsen Jobs, men han kom ju tillbaka sedan, till Apple, och smackade allt. Femton minuter historia (jag tycker även den där svensken som håller tal är rätt rolig).

Tankar en måndagsmorgon (bloggen)

Ja, jag kör med ”(bloggen)” i rubriken ovan eftersom allt går ut på Twitter. Så man vet om man ska klicka ifall man följer @multimats där.

Exakt efter midnatt så fylldes mina ekonomiska förråd på med stålar. Jag började garva, och kan inte sluta garva.
Så drog jag till vänner som vistades på Stora Örebro vid Stortorget. En snyggt hållen krog, där Robban ser till att alla trivs.
Mitt emot så byggde de om, eller renoverade, blomsteraffären som var helt urblåst. Detta föranledde nattliga vandrare att plundra containern som stod utanför. De norpade stolar, glas, och jag vet inte allt vad de tog. Jag, jag tog fram kameran och dokumenterade.
Det jag funderar på är, behöver de dessa prylar de släpade med sig? Och, får man bara ta så där? Ja, de var vilda. Och nej, det var inga fattiga, mer studenter eller flanörer.

containerfolk

I övrigt sitter jag med min nya multimediamaskin som är världens bästa alla kategorier och tror knappt det är sant.
Allt är SÅ jävla mycket Yin och Yang samtidigt att jag blir förvirrad. Och under måndagen är det tandläkarbesök. Naturen kör utjämning.
Ja, jag menar det. Om man hänger kläder efter tvätt så torkar de inte av värmen. Det är den omgivande luften som vill jämna ut. Alltså lika torrt där (på kläderna) som den omgivande luften. Som folk som seglar. Det blåser inte på i seglen bakifrån, det sugs vaccum framifrån i seglet. Inget är som man tror det är.
Men jag är på. Sten-på! Och jag kan inte sluta fnittra. Nu kör jag!

 

Smider planer för den här bloggen

Jag har lämnat den här bloggen, och andra ställen på nätet, i fred ett långt tag. Men snart är det dags att köra på för fullt.
Jag behövde bara skaka av mig den blöta kommunfilten som funnits över skallen i nästan 20 år. Nu är jag en fri tänkare. Okej, inte riktigt än, men snart. Och jag tänker på Anita Ekberg, och en snygg nakenbild jag hittade av henne från typ 50-60-talet. Jag lägger fanken ut den här. Jag bugar för denna kvinna. (Och, wow, mitt första nakeninlägg, huka alla moralister!)

anita-ekberg-31987

Den här serietecknarbruden borde vara med i akademien

Genier, humorister, de finns överallt. Här en yngre böna (än mig) som gör jävligt roliga serier, är politisk, som är stenhård i denna svt-intervju. Jag baxnade när jag såg det här ”live” på TV. Hittade det i natt igen på svtplay. Det finns hopp om ungdomen. Vilken käftsmällsböna, på dumfolk, ha-ha-ha. Tack. (Tre minuter typ, kolla nu, ni som hittat hit)

 

Skryt från förr

Vet inte, hade något behov att bekräfta mig själv på fejan i natt, så jag tänker, äh, jag lägger ut det här också.
Någon gång på början av 80-talet lirade bandet jag var med i, Kvällspressen Blues Band, förband och så kompade vi också lite, Big Joe Williams. Hittade en bild på datorn med han, och Dylan. För Big Joe tog hand om lille Dylan när han kom till storstan på 60-talet, han fick bo hos honom.
När Big Joe 30 år senare, någonting, kom till Västerås, så var vi bluesbandet nummer ett. Så vi lirade förband, och så.
Minns honom som en mycket gammal man, som behövde hjälp med att gå. Och hans spelning var den sista han gjorde i Europa innan han åkte hem till staterna. Han dog kort därefter.
Kommer också ihåg att jag bad om hans autograf, och fick ett stort X. Han kunde inte skriva (den skulle jag vilja hitta nu). Ante spelade in rubbet, men banden har försvunnit.
Och i somras var jag ju i Västeråstrakten. Kvällspressen lirade, med ny bassist. På en fest (jag hade inte förmått att repa, det var helt okej). De spelade fint därute. Jag gick in i stugan och såg, till min förvåning den där affischen. Så nu i kväll la jag ihop den bilden med bilden på Big Joe och Dylan. Känns bra. Så nu vet ni.

big-joe-williams-with-bob-dylan-kpbb

En tanke på söndagsmorgonen som får mig att garva

Min luriga idé kan vara helt genialisk, eller det dummaste någon i världen tänkt ut. Men jag trivs med min tanke. Och ju mer jag tänker på den, ju bättre blir den. Jävlars vad fränt, hur kom jag på det? Jag har medel att genomföra den, bara att köra, ha-ha. Jajajajajajajajaja, jag vet, är så där svinigt hemlighetsfull. Men det måste jag vara, trots att jag inte har bödlarna från kommunen som är på mig längre. Och då menar jag de missundsamma stackarna. Ja, vafan ska de göra nu? Ha-ha, deras problem, inte mitt.

Det här är en sådan frän tanke att jag vill dansa tango med mig själv nu. Kanske jag gör det också. Allt jag kan säga är att det hela inkluderar en längre resa, utanför gränserna här i landet, men innanför Europas gränser. Ha-ha-ha.
Nä, det här är alldeles för bra. Hoppas jag tycker så när jag vaknar också, men det är inte helt otroligt. För det här är totalkanon. Och. När det väl sker, om det sker, så blir jag naturligtvis helt öppen med det. Ha-ha-ha-ha.

Hittade bilden på mig och Leif P på datorn

Måste lägga in bilder jag hittar på datorn här, så de finns här också, på min blogg. Och, jaja, jag vet att jag skriver lite för lite här, men det är nu det. Mycket av min Twitter kommer ju upp här till höger och via länk ovan.
Behöver jag påminna cybern om att herrn på bilden höll med mig i vår diskussion om skolan. Jag sa att att den är på väg till 60-talet, han tyckte att det snarare handlade om 40-talet. Det var hans fru som plåtade.

paddan-och-jag

Tre grejer jag tänker på nu under lördagsmorgonen

Natt till lördagen. Ja, jag kör Blåtandstangentbord över iPhone och Apple-TV till platt-TVn (alla borde ha det så här fränt, kommer inte att sluta berätta om det, njuter, he-he).

Idag hände i princip tre olika grejer. Och eftersom det här är min blogg, och eftersom man får använda ”och” i början på en mening numera, trots vad svensklärarna sa när jag gick i skolan så berättar jag om dem nu.

1. Idag har politiker tagit tillbaka hotet om avsked för oss ”medielärare”. Det är ju bra. Men samma politiker säger också, i slutet av intervjun, att ”om vi inte får detta att fungera, så kan det bli fråga om uppsägningar”. Tjenare yxskaft, hej jenka, fram och tillbaka.
Så, jag och min kollega Kalix har beslutat oss för att allt är precis som förut. Dvs, vi vet inte ett skit, och det kan gå hur som helst. Men, och det är ett slitet uttryck, det är inte över förrän den feta damen sjunger (på operan).

2. Jag och Göran styrde upp Jordradion i dag igen, efter sommaruppehållet. Blev kanon, om man frågar mig. Nästan 92 minuters liveweb-radio fick vi till, med hjälp av fasta medarbetare och gäster.
Grejen är att jag jobbade fram sajten i natt. Mellan 01.00 och ungefär 07.00. En äkta wordpress-sida. Ja, jag gillar att meka med sådant. Tycker jag fick till det. Där kan man lyssna, och kommunicera, via Twitter, epost och telefon direkt med oss när vi kör.

Vi kommer att köra varje vecka, på fredagar, 18.30 live. Sedan, direkt, ligger det ute som en podcast att lyssna på via dator, iTunes eller smartphone. Det går att ladda hem också, om man vill.
Här är adressen:
https://jordradion.se
Gå dit och lyssna på dagens 90 minuter. Ja, om ni, som läser, eller du då, (vi har genomfört en Du-reform i Sverige) har tid över och tror mig.

3. Gick på lokal under kvällen. Knappt några människor där, toppen. Men personalen på mitt ”andra vardagsrum” var klädda i sydtyska fula kläder, sexy time, he-he.
(Det var bara damer som jag snackar om här).

Där träffade jag en polare som berättade en lång historia. Jag ska försöka återge den kort.

Han hade åkt och hämtat ett paket i Stockholm med musik, skivor, kört tillbaka, spelat fotbollsmatch i norra länet, förstört foten. Tragglat hemåt, gasat bilen med en pinne för att komma hem (ingen känsel i högerbenet pga skadan). Släpat upp prylarna, musiken och annat i lägenheten när han kom hem. Sedan åkt taxi till sjukhuset, fått skäll för att han inte kom tidigare. Blivit gipsad. Sprungit omkring med kryckor i stan i sex veckor och haft ont och besvärligt.

Så en dag fick han ta bort gipset. Men körde med en krycka ändå, för att vara på säkra sidan. Han och hans polare var ute på vift. Utanför en krog blev han stående med sin krycka, och zwoop, kom en böna och började prata med honom (för hon jobbade inom sjukvården och såg kryckan).
De fattade tycke för varandra. Och nu bor de ihop och har två barn. Tuuuut!
Så kan ödet göra. Jag är impad.

Ja, det var väl det jag ville blogga om nu i natt (nu blir det svtplay eller något sådant).
Tjo!

/Mats

20130928-031553.jpg