Jag har alltid gillat Wim Wenders rullar. Men den jag nog gillar bäst av hans filmer är Himmel över Berlin. En ängel orkar inte längre vara ängel utan lägger av för att bli människa. Han har ju noll koll på hur det är att leva som människa. Dock vill han känna varmt kaffe bränna och naturligtvis blir han kär (redan som ängel) i en cirkusprinsessa. Det är Berlin.
Här har han hittat, och kommit försent (han är ju människa nu) till senaste platsen hon varit på. 55 sekunder har jag filmat av skärmen från Netflix.
Tycker att det här är någon slags universalsanning, det han säger. Och så, ändå, hjälper han grabben med skorna.
Kategoriarkiv: Fränt
Körde nästan på en galet orädd stöddig räv-valp
Tog ut min järnhäst och åkte iväg kring halv åtta under lördagskvällen. Behövde få vind, svalka, vad som helst för att komma ifrån denna värme som jag, ja, jag erkänner, avskyr.
Kom att tänka på att alla brudar ser ut som de är samma brudar när de har solglasögon. Varför? Jo, för utanför mig kom frk Rutis och hejade. Och inte fanken kände jag igen henne innan hon lättade på brillorna. Det är på ögonen man känner igen folk.
Vad jag skulle göra? Det kunde hon inte gissa när jag kom i min hojutstyrsel med hjälm och hela tutet, ha-ha.
Fick ut bågen från garaget, dyngblöt av härlig svett. Körde till Statoil vid Österplan. En bil stod redan där när jag började tanka. En dyr bil, en öppen bil, med två brudar i, bratts, som hade solglasögon. Vafan…?
-Hej, Mats!
-Eh, hej, vem är du?
Flickan som körde var, visade det sig, en fd elev, när hon lättade på sina solglasögon.
-Ni ser fanken ut som samma böna när ni har de där brillorna på er, jävla brudar!
-Jo, he-he, det har du kanske rätt i!
Hon garvade åt min sanning och gick in till butiken, jag tankade färdigt. Gick in och köpte en Mer Apelsin och betalade min soppa. La Mer-flaskan i väskan, drack den inte på macken.
Så iväg.
Kände mig skitskum. Okej, jag vet att jag kan vara skum, men det här var ”Mats-du-kokar-i-värmen-skum-någon-vill-äta-din-hjärna-skumläge”.
Vart skulle jag åka? Okej, ut mot Hjälmaren. Tre rödljus att stanna vid först, befarade svimmning på varje, kände panik, på riktigt. Trots mina nya hojbrallor som inte är av läder, inköpta i veckan för att klara sådana här jävla varmdagar. Hjälmen och skinnjackan är dock fortfarande svarta och solen lyste.
Kom upp i 70 knyck. Pust. Öppen jacka och allt, det började kännas lite bättre. Men jag var vimsig. Inte det bästa läget att köra 350 kilo motorcykel, om man säger så. Men jag kämpade på.
Så ser jag något fyrfota djur som står på vägen framför mig. Så jag saktar in. Det är en räv. En valp. Han kollar nyfiket på mig och går motvilligt av vägen. Jag kör knappt styrfart när jag åker förbi honom. Då stöddar han sig och vänder från diket och kommer upp på vägen igen och kollar in mig, börjar gå mot mig (min hoj låter alltså högt, även i låga farter, kanske var han hörselskadad). Jag skakar på huvudet och gasar iväg, och ser i backspegeln att han springer efter mig. Jävla dåre!
Två mil utanför Örebro är det 10 grader svalare. Jag känner att jag börjar leva igen. Tar dock en rejäl runda, cirka fem mil i en halvcirkel sydöst om stan (jag kan vägarna här numera).
Nästan hemma stannade jag utanför södra vattentornet där det lirades blues, och svepte den där Mer-drickan. Det var nog i sista sekunden, först då började jag piggna till. Sedan brakade jag mot garaget.
Försöker handla på ICA när jag låst in bågen, och lyckas, dock gör jag fel med kortet i apparaten tre gånger, vilket jag skyller på värmeslag. Får mina varor och drar hem. Äter, kollar Katharina Blums förlorade heder av Margareta von Trotta och hennes dåvarande karl, tysk rulle från 70-talet från en story av en nobelprisvinnare. Så. Jävla. Bra. Fortfarande. Och dårskapet i den filmen finns ju fortfarande i allra högsta grad. Blev fanken rörd av det hela.
Bajklade ner på bystan med den motorlösa järnhästen. Träffade trevligt folk. Smakade malt. Garvade. Höll HK-människor på avstånd (de kom fram förstås). De stängde och jag cyklade hem igen. Satt på balkongen. Imponerades av min ena tomatplanta, som blåst sönder. Den del som var vissen sedan en vecka har nu piggnat till. Bladen är som vanligt, snacka om självläkning. Sådant har jag aldrig sett tidigare. Men det finns alltså hopp.
Så var det idag.
En natt med vänner i regn
In i parken. Det kommer inte att regna. Men det gjorde det. Trädens blad räckte inte.
Till slut, efter ett par timmar i gläntan, så slängde vi oss under den där skulpturen som ser ut som ett UFO framför slottet.
1000 ton vatten ovanför oss. Vi var galna. Det regnade ju. Men vi är vänner. Och vi snackade en del. Det var vackert.
Fanken vad jag gillar de där rackarna.
Bild och film nedan.
Höger och vänsterfint
När Lars Ohly, V, råkade Instagramma sin snorre under gårdagen då han bara skulle visa sin tatuering så kommenterade utrikesministern, M, på Twitter detta, hehe.
Vilket håll är hem? Följ månen
Jag cyklar i sommarnatten. Skulle behöva solglasögon. Klar himmel och fullmåne.
Idag drog jag till Carlbarks MC-butik i Kumla. Tio minuter innan stängning och köpte deras sista par, 46:or, av hojpjuck som jag lurat på, behövde verkligen nytt.
Dyrt utav helvete, men de behövdes.
2300 spänn! Fatta!
Sedan åkte jag till Elise där i Kumla, hennes bäbis och hennes man och fixade deras nya, men gamla, Mac.
I dag, eller i morgon, hur man nu ser på detta, drar jag till hojbutiken igen. Köper jeans med kevlar insytt, pallar inte läder när det är för varmt. Och, ny slags jacka. Sedan är jag fri och kan åka!!!
Blev Biskops sedan. Trevligt. Här är ännu en månbild:
En fullmånebild med Krämaren
Snyggt. Så filmiskt. Ser overkligt ut. Som en B-film. Hoppas det syns så på en dataapparat i alla fall. (Blir större om man klickar på bilden, då ser man skräckfilmsfeelingen).
Rickos styvson Håkan…
Blev milt sagt förvånad i Järle idag. Tänkte att jag äntligen, efter 15-20 år, skulle kolla in vart Richard bodde. Jag ringde, han var inte hemma men förklarade vart han bodde. Sa åt mig att hälsa på styvsonen som klippte gräs. Okej..
Fredagens tankar och hej och hå (numrerat till och med)
1. Vaknade.
2. Fixade pulverkaffe i bull-TVn.
3. Fixade fullkornsvälling i samma apparat.
4. Tvättade (kom ihåg tvättiden, bara det, hurra).
5. Tog mig till bolaget medan tvättstugan gjorde sitt. Där är jag inte ofta. Men nu, vitt vin i kartong (för att höja smaken på maten) och små Jäger (för magen om jag mår illa) och en jordbruksprodukt från staterna, med en fågel på omslaget, antagligen whiskeydricka (mot baciller).
Fick allvarliga moraliska betänkligheter då det satt en tiggarkvinna utanför bolaget som jag, precis som alla andra, inte låtsades om. Vafan händer? Var det så här det gick till i Tyskland på 30-talet, man tittade åt andra hållet? Låtsades inte se.
Moralkonstiga tankar kokade i huvudet på mig. Mitt alibi är att ”hon är med i en organiserad liga som bara luras”, fast jag någonstans hajar att hon inte har det bra, men, om jag skulle ge henne stålar skulle någon ond jävel ta dem i alla fall. Allt det har jag lärt mig via media, men vet inte ett skit om egentligen. Det är hemskt!
Jag gillar inte denna prövning. Snart, mycket snart, kommer jag att gå till botten med detta och prata med en av dessa tiggare (som för övrigt är ovärdigt hela världen, men MEST jävla Sverige). Här ska vi inte vänja oss vid fattigt folk igen, som det var förr i tiden. No more. Fast, dumjävlarna som bestämmer och dumjävlarna som röstar tänker väl bara på sina jobbskatteavdrag.
En dag drar jag fram min iPhone och frågar, live, tamejfanken. Måste gå till botten med detta, så långt jag kan.
6. Cyklade hem med varorna. Hängde upp tvätten i badrummet. Enklare än att köra i tumlare eller torkskåp, och bättre för både kläder och miljö (fanken, jag är en fin kille i alla fall, och lite lat, slipper ett moment).
7. Tog en redig cykeltur. Runt hela rubbet på någon timma. Runt vikar och skog och stugor. Det blåste, men jag bara garvade åt motvind och uppförsbackar. Försök hindra mig, jag har en god grundform fast jag är ett våp rent träningsmässigt för tillfället.
Tror jag börjar komma i cykelform.
Åkte förbi en trädgårdshandel och köpte lerkulor att ha i botten på min stora kruka på balkongen jag inte planterat något i än. Frågade om växter, men de var bara två på det stora växtvaruhuset så jag sa att jag kunde återkomma. Jag vet inte vad växterna heter, eller vad man ska ha, eller hur de ser ut. I affären är de ju bara små fjattar i krukor. Kvinnan jag pratade med hade förståelse för mina problem. Om några dagar, när jag drar dit igen, hjälper hon mig. Det ska prunkas av växter på balkongen. Så det så.
Har fanken 40 liter prima jord som bara ligger i en påse. Ja, jag har bangat ur, he-he.
8. Kaffe på Biskops. Och där satt frk Åsa från Odensbacken som jag ju känner. Vi hade ett glatt prat innan hennes väninnor, som hon skulle möta upp, kom. Då cyklade jag till Willys mataffär.
Där stressade jag inte, nej, jag sniffade. ICA i Krämaren har inte hållit måttet på sistone, och det här är bara några hundra meter längre bort (jag bor mitt i Örebro). Jädrar vilken stor mataffär det där är, och vilka varor de har, och inte mycket folk heller, åtminstone inte då vid 20.30.
Köpte färdiglagade köttbullar med lingon och potatismos. Köpte inlagd sill, köpte dillsås att ha till torsk och annat. Kände njutning att gå där och plocka, ha-ha.
9. Lagade till de där köttbullarna i elektronugnen. Det var alldeles för lite mos, typ en deciliter. Provade att göra mer, men det misslyckades. Åt det som det var, med skivad färsk gurka till. Smaken var bra, men taglet från hästarna i köttbullarna var svårtuggat. No more.
10. Drack det australiensiska vinet till, och det var nog gott. Men jag begriper inte sådant.
11. Cyklade ner, alldeles för tidigt, till Biskops. Kom redan 23.00. Satt och glodde för mig själv ute, mot gatan. Såg två män komma utanför tillsammans med varsin kolsvart pudelklippt pudel och drog därav mina fördomsfulla slutsatser om deras sexualitet. Jag skämdes för det, men det gjorde jag. Man ”vet” hela tiden. Varför gör man det? Och, vad de än var så är det väl inget märkvärdigt med det? Alla får köra sin grej, ha sin dragning. Det jag inte blir klok på är hur min hjärna ens brydde mig att bestämma att de var snubbar som gillar snubbar.
12. Gaggade med lite polare, och en ölbryggare. Bägge vägrar vi att fråga den andra om att bli polare på fejan, för det är mjäkigt att fråga, så vi blir det aldrig, ha-ha.
Och så stängde det. Och jag cyklade hem genom först en svart stad, ett mörkt Örebro, eftersom någon klåpare på kommunen gjort så att all gatubelysning släcks vid midnatt mitt i stan, bland alla krogar (så har det varit flera dagar). Det är ju jävligt lämpligt med alla tokskallar som finns ute.
Dock, på andra sidan Stortorget, åt mitt håll, var det tänt.
Sådär, nu har jag delat upp. Tror jag lägger in en bild här nedan på en av pudlarna som skiter. Jag blev tvungen att förstora bilden, så den är grynig, men tycker att den platsar här ändå.
(Oj, ser att WordPress har en ordräknare, nu har jag skrivit typ 700 ord.)
Jag var visst nakenbasist
Polaren Ante lägger ut en länk på fejan med bild på en naken bas-lirare och hintar mig och några andra. (Det är inte jag på bilden).
I kommentarerna under bilden så skriver så Björn detta (se bild).
Det kommer jag inte ihåg någonting av, haha, men det är fullt möjligt och Björn brukar aldrig skarva, hehe.
Man var coolare förr. En annan tid. Roligare och busigare.
Hade missat denna Hendrix-låt. BÄSTASTE!
Slökollar på tuben. Så hittar jag den här, där ljudet är inspelat från ett tidigare tillfälle, och filmen visar på samma låt som spelas och någon har lagt ihop det hela, funkar okej. Spelar noll roll ändå, för musiken är så bra. Hörlurar på, eller skit i grannarna, vilket JÄVLA ÖS!!!!! Pumpa upp volymen och försök vara still.
Tre grabbar åstadkommer ös på riktigt här 69/70. Sväng! Drag!
Jag la ut det på Fejan också, var tvungen, man måste dela med sig av det som är bra, det är det fanimej lag på. Buddy Miles på trumma och sång, Billy Cox på bas och Jimi på gura så klart. (Fast allt kan ju vara en bluff också, vad vet jag, nätet kan skarva).