La ut den här kortpodden igår och nu igen

Jag glömmer min blogg. Testade natten till onsdagen att göra lite gagg, gjorde det, och så här som ovan blev det. Finns ju även via länk ovan till höger ”Korta Poddar”.

Jag är i ett förvirrat stadium av livet just nu. Gungfly under fötterna. Det var inte oväntat. Dock, jag ska klättra upp igen. Är planen. Vi får se hur det går. Har legat lågt med läget här i cybern, men så är det. När jag inte har energi och kraft och happy-time så tystnar jag.
Ska klippa mig och ordna ett jobb.
Träffade faktiskt Lasse Strömstedt en gång på Royal här i Örebro. Kan ha varit 80- eller 90-talet. Den gamle kåkfararen, som nu var etablerad författare och även skådespelare, var mycket trevlig. Det var han som var mack-killen i den usla rullen G och som gav just det rådet i den filmen till den långhårige killen som ballat ur. Att han skulle klippa sig och skaffa sig ett jobb.
Det är inte mycket att klippa längre, men andemeningen hajar jag. Lite moralism. Skulle just fråga Lasse Strömstedt om detta, om han var moralist, när en drängfull idiot kom och avbröt vårt snack. Sådana där as finns liksom runt en och bryter in och sabbar alla diskussioner. Det går inte att försvara sig. De bara dyker upp. Tar över. Så jag fick inget svar, och sedan gick jag hem och så var det med det.
Men jag ska klippa mig och fixa ett jobb. Det ska jag.

 

Okej, en låt från när jag lirade med Blue Pearls

Härlig mp3:a som jag just hittade, Pretzel Logic, njut:

Pretzel-Logic-1     

Per-Åke sjunger, Bela arrar och lirar gura, jag på bas, men har glömt vilken trummis vi hade här.
Skit samma. Det svänger fint. Gillar när jag går igenom gammalt på disken på nätterna. Nej, vi har inte gjort låten i original, men det här är vår version.
På bilden, mig, Per-Åke, Bela, trummisen och Roffe G. Kan ha varit vi allihop, eller inte, he-he.ljusad

Blogg: Måste visa blogglivstecken

  

Så jag kör ut ett inlägg här, mitt i natten från min ajfon. WordPress har ju uppdaterat sin app och då måste jag testa.

Sitter och kollar republikanernas debatt på TV.

Och det är väldigt skrämmande att se dessa människor som inte har någon koll alls på livet eller världen och hur de uttrycker sig och vad de tycker.

Ja, så där det får räcka för ikväll jag pratar faktiskt in det här och jag gillar att det funkar såpass bra.

Mats

Blogg: En lördag då jag sket i ett och annat och hade lite flyt ändå och lite mer

Hittade den här bilden på nätet. Ska fanken fixa en sådan styrsel på min hjälm någon gång, ha-ha:

snygghjalm

Den är ju lite som livet är. Bara att köra på, tuuuta! Wroooma!

Skulle egentligen gå och kolla in två polares band på andra sidan bron, dvs Storbron, och det betyder norr. Men jag pallade inte. Hade inte feeling, eller vafan man ska säga.
Åt istället en utomordentlig måltid som jag lagade åt mig själv.
Kokade torsk. Kokade morötter, bönor, ärtor och de där vita, som ser ut som svampmoln, som jag nu inte kommer ihåg vad det heter. Och ris.
Serverade mig själv och njöt. Jag är SÅÅÅ jävla nyttig.

Det regnade ute. Jag slog på mig regnrocken. Det har fanken inte regnat sedan i somras. Det var som ett sommarregn. Underbart. Blött, visst, men liv på något sätt. Äkta.
Vid Stortorget kom en polisbil, så jag hycklade och steg av min bajk och gick med den (har inte lyse på den, och man vet aldrig, har fanimej inte råd med böter).
Kom ner till mitt favvohak. Längre ner såg jag att Kalix och LG och andra som varit inblandade i spelningen jag inte bevistade satt, men jag slog mig ner uppe, vid baren.

Det luriga i mitt liv just nu är att jag trots allt känner väldigt mycket vänskap, från, you can´t guess it, vänner. Det är så stärkande så de hajar nog inte det själva.
Varför jag behöver denna vänskap? Tja, kan bero på att det är som det är i tillvaron (vilket jag inte smackar ur här, som vanligt, finns inget tråkigare än folk som gnäller över hur det har det).

Hade några goda diskussioner. En var speciellt intressant. Eller, jävligt intressant. Jag skriver inget om den här heller. Men vänta och se, he-he.

Så stängde de. Det finns ju tider, och så cyklade jag hem. Det regnade fortfarande. Som ett skönt sommarregn, i juli. Jag njöt.
Vände mig om ibland för att kolla att ingen yxmördare var efter mig (har jag haft sådant som upplevelse, nästan, en gång i tiden).

Svängde in på Jordgatan, my hood. Allt såg lugnt ut, inte en käft. Precis när jag ska bromsa in för att stanna och släppa in cykeln i cykelrummet så kommer en stilig kvinna springande. Kjol, läderstövlar, långt hår, välklädd. Hon springer mot mig, från vänster och så ropar hon:

-Rör du mig så dör du!!!

Nej, jag hade ingen tanke på att röra henne, vafan? Jag bara stannar, och hon springer eller går vidare mot det håll jag kommit ifrån. Tänkte en stund att hon kanske blivit överfallen, men jag hade koll åt alla håll och såg ingen. Så jag gick in med min cykel, låste den och gick upp.
Vafan?

Örebro blir lurigare och lurigare hela tiden.

—–

Måste ringa Ann. Min bästa polare Jimmie gick ju sta och dog för någon månad sedan, i den där sjukdomen som är så vanlig.
Jag kom aldrig till begravningen i Skinnskatteberg, av en mängd orsaker.
Hittade denna korta rulle härom natten. Det är Leoniden, Häcken, Ylving, och så längst till höger, Jimmie, från huset på Öland 2009. Sådan jävla mysig natt efter fest. Kort, men ändå. Här ser man frän-Jimmie, när han var med på planeten. Ska hitta mer Jimmie-filmer.
Saknar.

——-

Nu är det söndag.
Och så blir det en vecka igen.

Jag hoppas att folk ska bli klokare. La ut det här på fejan i natt:

vovve-fejan

Äh, okej, lägger ut nu, innan jag blir fööööööör mycket. Tut

/Mats