Kategoriarkiv: Örebro

Idag gjorde jag inte så mycket

Okej, nu är jag på gång igen och skriver på ajfånen med mitt blåtandstangentbord från Äpple.

Som vanligt såsade jag bort söndagen med att kolla TV när jag väl vaknat. Nu har jag ju i och för sig en viss orsak eftersom jag har så snygg ny stor jävla platt-TV, ha-ha, men ändå.
Alltså, jag erkänner, jag fixar inte när det är för varmt. Bäst att sitta och glo hemma, inne.

Vid åttatiden tog jag ut bågen och åkte en runda i alla fall. Med nya kevlarbrallorna som är svalare, och starkare än de varma läderbrallorna jag kört med tidigare.

Upp mot Fellingsbro (fantastisk hojväg, vilka kurvor, arrghhhhhh, toknjutning).
Efter någon mil tar jag till vänster och kör sedan någon mil på grusväg. Då går det inte fort, 30-40 som mest, oftast långsammare. Massa hål och grus, inget för en fet hoj på 350 kilo plus min vikt. Nästan inga glidaråkare vågar åka på grus, men jag gör det. Det är helt fantastiskt att dra upp visiret och lukta på skog och natur, sittandes i en brummande fåtölj. På riktigt.

Folk var trevliga och hejade, de som gick med hundar, de som gick sina promenader. Närkingar kan vara vänliga.
När jag efter någon halvtimma kom till en asfalterad väg där man kunde köra 100 knyck blev jag skraj. Jäklar vad fort det gick, det kändes inte klokt. Och vid Lången är det 70. Tyckte det var lite fort också. Så van man kan bli att åka toksakta på grus, ha-ha.

Drog tillbaka till stan efter någon timma. Tog en kaffe på Biskops. Gaggade lite med Freddan, hejade på Sofia och Jempa och några andra. Sedan åkte jag hem och körde grönsaker (bland annat ärtor) i Bull-TVn och en bit fryst torskfilé. Det var mäktigt gott, med lite smör.

Sedan gav jag mig ut i nattet till Stora Örebro. Där fanns Martin och Alex, som blivit ett kärlekspar, ha-ha, och Aje och Hanna, som är ett kärlekspar också och några andra. Vi gaggade och garvade, och Alexandra tog den här bilden på mig och Hanna. Ser ut som hon slickar på min iPhone, he-he.
Ja, så stängde de, och vi gick hemåt i natten åt samma håll några stycken, och jag satte mig på balkongen. Nu har jag skrivit klart. Tut!
(Just det, min vän Bagari fyller 50 idag, hurra för honom, fast han är ju på resa).

20130805-025604.jpg

En fredag-lördag II (blogginlägg)

Råkade trycka iväg innan jag skrivit något. Om ni följer mig på Twitter så fattar ni. Nu gör jag ett nytt försök.
Dagen till ära så skriver jag från ett Appletangentbord, med blåtandskoppling, till min iPhone. Funkar kanon (förutom att jag ”tröck” fel nyss med fingret på skärmen).

Det är söndagsmorgon och det känns kul att trycka ett riktigt tangentbord igen.

Jag fick under fredagen koll på nya TVn och allt. En snubbe på comhem fixade det hela över telefon, så jag nu har alla kanaler. Dessutom ska jag få ny dosa, så jag kan köra HDMI-sladd från den och få ännu bättre kvalitet. Detta till endast 20 spänn mer i månaden. Kanon.

Fick också ett SMS från Telia, där jag ju har min iPhoneuppkoppling. Jag hade överträtt min månadsförbrukning. Vafan? Okej, jag satt hela natten och kollade Netflix och annat men ändå…

Det visade sig då att jag inte är så smart som jag trodde. Jag trodde att jag körde från min wi-fi, till min iPhone, till Apple-TV. Men icke, jag körde från min 3G till TVn och in i nya platt-TVn. Suck. Okej, Och, jag undrar hur man kommer undan detta?
Fast det är skit samma. Får ny trådlös av comhem och hela rubbet, så det fixar sig. Grejen är att det blir KANON-kvalitet via nätet på nya TVn, haha.

Under fredagen så missade jag nästan tvättiden. Men det gick bra. Utnyttjade det hela till att dra till Dressman för att köpa strumpor, t-shirts och kallingar.
Flickan bakom disken hjälpte mig. Hon var trevlig. Gick väl på en 800 spänn, vet inte hur det kunde bli så dyrt, men det är bara att gilla läget.

Eftersom jag hade tio minuter kvar innan tvätten blev klar så klev jag in i blomsteraffären vid Stortorget.
Berättade att jag hade två krukor kvar på balkongen och 40 liter jord. Vad ska jag göra? Det är ju augusti nu?
Hon sa åt mig att ta det lugnt om jag inte ville ha tantblommor. Om ett par veckor kommer det höstväxter. Så då tar jag det lugnt, och väntar.

(Wow, känns som jag bloggar igen, på riktigt, och, det blir en video lite längre ner från i kväll, så ni vet ni som orkat läsa så här långt).

Äh, ok. Lördagen då? Ja, jag var hemma, vad kunde jag annars göra? Det är för varmt för mig. Vattnade mina växter på balkongen och njöt av min nya platt-TV. Jösses, Snobbar som Jobbar, MacCloud, serier från ungdomen på TV4 Guld. Jag blev rörd.

Träffade Stäng-Roffe och Diana och deras lilla avkomma på ICA. Fanken vad snygga de är alla tre. Och bäbisen bara garvade. Där var en äkta lycklig familj.

(Det här är så cooooolt. Ett tunt Appletangentbord med blåtand och så iPhone 5 med WordPress egen app som jag skriver i. Tokfränt. Sorry kom ur fas här…).

Lagade till en stor potatis i Bull-TVn, och så vispade jag ihop fiskbullar i hummersås med grädde och kaviar, stoppade in det, och nukade det med. Gudomligt gott, och nyttigt.

Mer TV.
Kollade in någon dokumentär med Beyonce, ha-ha. Bara det. Fast hon verkar lite okej, lite bluesig.

Sedan, det här är värst. Jag kollade Sjätte Sinnet. Den med Bruce Willis (som jag, skryt, såg live hos Letterman i New York 2000), där han är död men inte fattat det ännu. Mycket bra rulle. Dock, jag drog bort ljudet och körde John Coltrane i hörlurarna med Spotify.
Dubbel effekt. Så vackert. På riktigt!!!

Så envisades klockan med att bli nästan ett, så jag cyklade ner till Biskopen. Satt själv ett tag, andades, njöt, pratade med den asiatiske vakten som alltid tar upp att han är därifrån, he-he, men blev sedan nerlockad att sitta med folk jag kände, personal, unga brudar, dårar, polare. Ja, man ser ju på filmen nedan.
Träffade Micke, kollegan från Tullis också, alltid roligt när han kommer tillbaka hit från det där jävla Tjockholm han bor i nu, he-he.

Ok, lägger ut, dags för balkongsittning. Tut!

Tokköpte med hjälp av LG ny TV mm

Pust. Jag tog steget och köpte mig en modern TV äntligen. Och Apple-TV så jag kan köra upp allt från iPhonen också. Välkommen till rymdåldern Mats!!!
LG (polaren) var vänlig att skjutsa och ge råd. Och tänka sig, paketet platsade i baksätet precis, haha.
Okej, en stilla folkis på balkongen och svalka ner mig lite innan jag sätter igång med tekniken.
Nu jädrar…

20130801-202731.jpg

Körde nästan på en galet orädd stöddig räv-valp

Tog ut min järnhäst och åkte iväg kring halv åtta under lördagskvällen. Behövde få vind, svalka, vad som helst för att komma ifrån denna värme som jag, ja, jag erkänner, avskyr.
Kom att tänka på att alla brudar ser ut som de är samma brudar när de har solglasögon. Varför? Jo, för utanför mig kom frk Rutis och hejade. Och inte fanken kände jag igen henne innan hon lättade på brillorna. Det är på ögonen man känner igen folk.
Vad jag skulle göra? Det kunde hon inte gissa när jag kom i min hojutstyrsel med hjälm och hela tutet, ha-ha.

Fick ut bågen från garaget, dyngblöt av härlig svett. Körde till Statoil vid Österplan. En bil stod redan där när jag började tanka. En dyr bil, en öppen bil, med två brudar i, bratts, som hade solglasögon. Vafan…?

-Hej, Mats!

-Eh, hej, vem är du?

Flickan som körde var, visade det sig, en fd elev, när hon lättade på sina solglasögon.

-Ni ser fanken ut som samma böna när ni har de där brillorna på er, jävla brudar!

-Jo, he-he, det har du kanske rätt i!

Hon garvade åt min sanning och gick in till butiken, jag tankade färdigt. Gick in och köpte en Mer Apelsin och betalade min soppa. La Mer-flaskan i väskan, drack den inte på macken.
Så iväg.

Kände mig skitskum. Okej, jag vet att jag kan vara skum, men det här var ”Mats-du-kokar-i-värmen-skum-någon-vill-äta-din-hjärna-skumläge”.
Vart skulle jag åka? Okej, ut mot Hjälmaren. Tre rödljus att stanna vid först, befarade svimmning på varje, kände panik, på riktigt. Trots mina nya hojbrallor som inte är av läder, inköpta i veckan för att klara sådana här jävla varmdagar. Hjälmen och skinnjackan är dock fortfarande svarta och solen lyste.

Kom upp i 70 knyck. Pust. Öppen jacka och allt, det började kännas lite bättre. Men jag var vimsig. Inte det bästa läget att köra 350 kilo motorcykel, om man säger så. Men jag kämpade på.
Så ser jag något fyrfota djur som står på vägen framför mig. Så jag saktar in. Det är en räv. En valp. Han kollar nyfiket på mig och går motvilligt av vägen. Jag kör knappt styrfart när jag åker förbi honom. Då stöddar han sig och vänder från diket och kommer upp på vägen igen och kollar in mig, börjar gå mot mig (min hoj låter alltså högt, även i låga farter, kanske var han hörselskadad). Jag skakar på huvudet och gasar iväg, och ser i backspegeln att han springer efter mig. Jävla dåre!

Två mil utanför Örebro är det 10 grader svalare. Jag känner att jag börjar leva igen. Tar dock en rejäl runda, cirka fem mil i en halvcirkel sydöst om stan (jag kan vägarna här numera).
Nästan hemma stannade jag utanför södra vattentornet där det lirades blues, och svepte den där Mer-drickan. Det var nog i sista sekunden, först då började jag piggna till. Sedan brakade jag mot garaget.

Försöker handla på ICA när jag låst in bågen, och lyckas, dock gör jag fel med kortet i apparaten tre gånger, vilket jag skyller på värmeslag. Får mina varor och drar hem. Äter, kollar Katharina Blums förlorade heder av Margareta von Trotta och hennes dåvarande karl, tysk rulle från 70-talet från en story av en nobelprisvinnare. Så. Jävla. Bra. Fortfarande. Och dårskapet i den filmen finns ju fortfarande i allra högsta grad. Blev fanken rörd av det hela.

Bajklade ner på bystan med den motorlösa järnhästen. Träffade trevligt folk. Smakade malt. Garvade. Höll HK-människor på avstånd (de kom fram förstås). De stängde och jag cyklade hem igen. Satt på balkongen. Imponerades av min ena tomatplanta, som blåst sönder. Den del som var vissen sedan en vecka har nu piggnat till. Bladen är som vanligt, snacka om självläkning. Sådant har jag aldrig sett tidigare. Men det finns alltså hopp.
Så var det idag.

En natt med vänner i regn

In i parken. Det kommer inte att regna. Men det gjorde det. Trädens blad räckte inte.
Till slut, efter ett par timmar i gläntan, så slängde vi oss under den där skulpturen som ser ut som ett UFO framför slottet.
1000 ton vatten ovanför oss. Vi var galna. Det regnade ju. Men vi är vänner. Och vi snackade en del. Det var vackert.
Fanken vad jag gillar de där rackarna.
Bild och film nedan.

20130726-054555.jpg

20130726-055213.jpg

20130726-055748.jpg

Nyfarsa är på moln nio

Den här liraren, och hans dam, lärde jag känna för några år sedan, på olika sätt, vid olika tillfällen. Han och jag gruffade rätt mycket då, men han skärpte till sig.

I kväll visade det sig att han och hon blivit föräldrar just under söndagen. Hon och bäbisen är kvar på sjukhuset, men han var där jag var, och jag grattade. Och garvade.
På bilden visar han upp ett foto på sin nya dotter, som väl inte syns, men man kan ana.

”-Fanken Mats, det är larvigt, men jag måste visa bilden på min dotter!”

”-Gör det du, så plåtar jag och lägger ut på nätet och hånar!”

20130722-034238.jpg

Fredagens tankar och hej och hå (numrerat till och med)

1. Vaknade.

2. Fixade pulverkaffe i bull-TVn.

3. Fixade fullkornsvälling i samma apparat.

4. Tvättade (kom ihåg tvättiden, bara det, hurra).

5. Tog mig till bolaget medan tvättstugan gjorde sitt. Där är jag inte ofta. Men nu, vitt vin i kartong (för att höja smaken på maten) och små Jäger (för magen om jag mår illa) och en jordbruksprodukt från staterna, med en fågel på omslaget, antagligen whiskeydricka (mot baciller).

Fick allvarliga moraliska betänkligheter då det satt en tiggarkvinna utanför bolaget som jag, precis som alla andra, inte låtsades om. Vafan händer? Var det så här det gick till i Tyskland på 30-talet, man tittade åt andra hållet? Låtsades inte se.
Moralkonstiga tankar kokade i huvudet på mig. Mitt alibi är att ”hon är med i en organiserad liga som bara luras”, fast jag någonstans hajar att hon inte har det bra, men, om jag skulle ge henne stålar skulle någon ond jävel ta dem i alla fall. Allt det har jag lärt mig via media, men vet inte ett skit om egentligen. Det är hemskt!
Jag gillar inte denna prövning. Snart, mycket snart, kommer jag att gå till botten med detta och prata med en av dessa tiggare (som för övrigt är ovärdigt hela världen, men MEST jävla Sverige). Här ska vi inte vänja oss vid fattigt folk igen, som det var förr i tiden. No more. Fast, dumjävlarna som bestämmer och dumjävlarna som röstar tänker väl bara på sina jobbskatteavdrag.
En dag drar jag fram min iPhone och frågar, live, tamejfanken. Måste gå till botten med detta, så långt jag kan.

6. Cyklade hem med varorna. Hängde upp tvätten i badrummet. Enklare än att köra i tumlare eller torkskåp, och bättre för både kläder och miljö (fanken, jag är en fin kille i alla fall, och lite lat, slipper ett moment).

7. Tog en redig cykeltur. Runt hela rubbet på någon timma. Runt vikar och skog och stugor. Det blåste, men jag bara garvade åt motvind och uppförsbackar. Försök hindra mig, jag har en god grundform fast jag är ett våp rent träningsmässigt för tillfället.
Tror jag börjar komma i cykelform.
Åkte förbi en trädgårdshandel och köpte lerkulor att ha i botten på min stora kruka på balkongen jag inte planterat något i än. Frågade om växter, men de var bara två på det stora växtvaruhuset så jag sa att jag kunde återkomma. Jag vet inte vad växterna heter, eller vad man ska ha, eller hur de ser ut. I affären är de ju bara små fjattar i krukor. Kvinnan jag pratade med hade förståelse för mina problem. Om några dagar, när jag drar dit igen, hjälper hon mig. Det ska prunkas av växter på balkongen. Så det så.
Har fanken 40 liter prima jord som bara ligger i en påse. Ja, jag har bangat ur, he-he.

8. Kaffe på Biskops. Och där satt frk Åsa från Odensbacken som jag ju känner. Vi hade ett glatt prat innan hennes väninnor, som hon skulle möta upp, kom. Då cyklade jag till Willys mataffär.
Där stressade jag inte, nej, jag sniffade. ICA i Krämaren har inte hållit måttet på sistone, och det här är bara några hundra meter längre bort (jag bor mitt i Örebro). Jädrar vilken stor mataffär det där är, och vilka varor de har, och inte mycket folk heller, åtminstone inte då vid 20.30.
Köpte färdiglagade köttbullar med lingon och potatismos. Köpte inlagd sill, köpte dillsås att ha till torsk och annat. Kände njutning att gå där och plocka, ha-ha.

9. Lagade till de där köttbullarna i elektronugnen. Det var alldeles för lite mos, typ en deciliter. Provade att göra mer, men det misslyckades. Åt det som det var, med skivad färsk gurka till. Smaken var bra, men taglet från hästarna i köttbullarna var svårtuggat. No more.

10. Drack det australiensiska vinet till, och det var nog gott. Men jag begriper inte sådant.

11. Cyklade ner, alldeles för tidigt, till Biskops. Kom redan 23.00. Satt och glodde för mig själv ute, mot gatan. Såg två män komma utanför tillsammans med varsin kolsvart pudelklippt pudel och drog därav mina fördomsfulla slutsatser om deras sexualitet. Jag skämdes för det, men det gjorde jag. Man ”vet” hela tiden. Varför gör man det? Och, vad de än var så är det väl inget märkvärdigt med det? Alla får köra sin grej, ha sin dragning. Det jag inte blir klok på är hur min hjärna ens brydde mig att bestämma att de var snubbar som gillar snubbar.

12. Gaggade med lite polare, och en ölbryggare. Bägge vägrar vi att fråga den andra om att bli polare på fejan, för det är mjäkigt att fråga, så vi blir det aldrig, ha-ha.
Och så stängde det. Och jag cyklade hem genom först en svart stad, ett mörkt Örebro, eftersom någon klåpare på kommunen gjort så att all gatubelysning släcks vid midnatt mitt i stan, bland alla krogar (så har det varit flera dagar). Det är ju jävligt lämpligt med alla tokskallar som finns ute.
Dock, på andra sidan Stortorget, åt mitt håll, var det tänt.

Sådär, nu har jag delat upp. Tror jag lägger in en bild här nedan på en av pudlarna som skiter. Jag blev tvungen att förstora bilden, så den är grynig, men tycker att den platsar här ändå.
(Oj, ser att WordPress har en ordräknare, nu har jag skrivit typ 700 ord.)

20130720-030942.jpg

Onsdagsrapport till matsblomgren.nu -inklusive klagobrevsbild från förr

Försökte åka båge, men det gick ju inte. Jag kom inte in i garaget för den där ”taggen” som man ska studsa mot en pryl på väggen så garageporten öppnade sig vägrade reagera. Bara att vända hem igen, tokblöt av svett (en liten tur hade snabbt torkat mig). Det är hårt i läderbranschen på varma sommardagar. Och, naturligtvis finns det ingen att ringa för att fixa detta efter kontorstid, på Örebros största bostadsföretag ÖBO, själva allmännyttan.
Hemma igen funderade jag över det där. Det är andra ”taggen” som slutat funka för mig på en vecka. Är det något med solfläckarnas läge på solen, som typ slår ut datorer? Varför lägger de av?
Och så porten nere mot gatan, där någon sparkat sönder glaset, och den där som sabbat låset till cykelrummet. Vafanken är det frågan om??? Varför får jag inte komma in?

Drog senare ner till ”min lokal”, där de serverar malt, och hade möte med Göran under kvällningen. Vi planerade lite inför höstens webradio.
När jag skulle gå på muggen innan jag drog därifrån så öppnade jag dörren som vanligt och där var två brudar på muggen som skrek som galningar. Jag sa snabbt att om man inte vill att någon ska gå in på muggen när man använder den bör man låsa den inifrån. Så vände jag på klacken.

Och jag cyklade hemåt, som jag brukar göra. Fast klockan bara var ett hade Stora också stängt, som jag tänkt mig ett besök på, lite paus på hemvägen. Bra affärsstrategi där, stäng så tidigt som möjligt, det ger säkert mer stålar i kassan. Suck…

Och så satt jag på balkongen och surade. Varma vindar och fint, men ändå. Tråkigt.

Hittade en nygammal bild på datorn, den lägger jag ut här, tänker jag nu.
Någon ”haters” jag hade/har som för 13 år sedan skrev ett anonymt klagobrev till mina chefer. Jag tror jag vet vem det var. Fantastiskt. Ja, jag körde då en av de första hemsidorna i stan. Och så gjorde jag en avdelning där jag tyckte att byxkjol är det fulaste plagg en kvinna kunde bära. Många av mina tjejpolare gillade det där och la upp egna bilder och länkar på just byxkjolar de hittat.
Och så en dag blev jag uppkallad av skolledningen. Jag fick veta om att detta inkommit (stämplat och inkommet, offentlig handling minsann). Vad hade jag att säga? Jag bara garvade och förklarade och det gjorde chefen/rektorn också, och så begravdes det. Men jag tog en kopia i kopiatorn i alla fall. Ville ha minne av lågsinta människors hat och kanske avundsjuka, till och med någon lurig tillfredställelse av att försöka sänka någon anonymt.
Nu finns ju nätet på ett helt annat sätt vad det gäller sådana grejer. Stackare som dessa har ju till och med ett eget parti och allting numera, just tack vare nätet, som har större genomslagskraft än insändare i Nya Seriemagasinet eller Fantomen hade förr.
Det finns, och kommer alltid att finnas ett gäng procent som inte har alla hästar hemma.
anonymtklagobrev

Tut!