Kategoriarkiv: Kultur

Så här på annandagens morgon som är fredag

Plötsligt så vill jag se den där filmen jag gjorde 2001. I augusti/september, då jag flög till New Jersey och åkte buss till Manhattan och mina vänner. Jag klippte rullen och använde mig av en gammal låt av David Bowie när jag kom hem (som jag lärde mig digga i Berlin massa år före, harmoniernas mästare).
Ändå, och jag kanske tjatar. Här ser man röda varningsflaggor mellan mig och de där byggnaderna som om bara några veckor kommer att falla och göra krig. Man ser flygplan mellan mig, som filmar, och de där höga tornen. Det känns märkligt, det gör det. Och det gör det än idag.
Tja, det var det jag ville säga nu.

Den här serietecknarbruden borde vara med i akademien

Genier, humorister, de finns överallt. Här en yngre böna (än mig) som gör jävligt roliga serier, är politisk, som är stenhård i denna svt-intervju. Jag baxnade när jag såg det här ”live” på TV. Hittade det i natt igen på svtplay. Det finns hopp om ungdomen. Vilken käftsmällsböna, på dumfolk, ha-ha-ha. Tack. (Tre minuter typ, kolla nu, ni som hittat hit)

 

Skryt från förr

Vet inte, hade något behov att bekräfta mig själv på fejan i natt, så jag tänker, äh, jag lägger ut det här också.
Någon gång på början av 80-talet lirade bandet jag var med i, Kvällspressen Blues Band, förband och så kompade vi också lite, Big Joe Williams. Hittade en bild på datorn med han, och Dylan. För Big Joe tog hand om lille Dylan när han kom till storstan på 60-talet, han fick bo hos honom.
När Big Joe 30 år senare, någonting, kom till Västerås, så var vi bluesbandet nummer ett. Så vi lirade förband, och så.
Minns honom som en mycket gammal man, som behövde hjälp med att gå. Och hans spelning var den sista han gjorde i Europa innan han åkte hem till staterna. Han dog kort därefter.
Kommer också ihåg att jag bad om hans autograf, och fick ett stort X. Han kunde inte skriva (den skulle jag vilja hitta nu). Ante spelade in rubbet, men banden har försvunnit.
Och i somras var jag ju i Västeråstrakten. Kvällspressen lirade, med ny bassist. På en fest (jag hade inte förmått att repa, det var helt okej). De spelade fint därute. Jag gick in i stugan och såg, till min förvåning den där affischen. Så nu i kväll la jag ihop den bilden med bilden på Big Joe och Dylan. Känns bra. Så nu vet ni.

big-joe-williams-with-bob-dylan-kpbb

En tanke på söndagsmorgonen som får mig att garva

Min luriga idé kan vara helt genialisk, eller det dummaste någon i världen tänkt ut. Men jag trivs med min tanke. Och ju mer jag tänker på den, ju bättre blir den. Jävlars vad fränt, hur kom jag på det? Jag har medel att genomföra den, bara att köra, ha-ha. Jajajajajajajajaja, jag vet, är så där svinigt hemlighetsfull. Men det måste jag vara, trots att jag inte har bödlarna från kommunen som är på mig längre. Och då menar jag de missundsamma stackarna. Ja, vafan ska de göra nu? Ha-ha, deras problem, inte mitt.

Det här är en sådan frän tanke att jag vill dansa tango med mig själv nu. Kanske jag gör det också. Allt jag kan säga är att det hela inkluderar en längre resa, utanför gränserna här i landet, men innanför Europas gränser. Ha-ha-ha.
Nä, det här är alldeles för bra. Hoppas jag tycker så när jag vaknar också, men det är inte helt otroligt. För det här är totalkanon. Och. När det väl sker, om det sker, så blir jag naturligtvis helt öppen med det. Ha-ha-ha-ha.

Webradio, och video som jag hittade från 2008

Det händer grejer. Hittade under natten nästan tio videofilmer jag plåtade på mig själv från min bärbara Mac 2008. Som en slags v-blogg. Jag smackade upp dem alla på tuben (tog fin tid). Nu är de där. Ska portionera ut dem här har jag tänkt, om jag vågar, rätt snart, he-he.
Och här är, om länken funkar fint nedan, fredagens Jordradio som jag gjorde idag. Det blev inte mycket gäster men Viking, Bluespolisen och Gitarrhjälten fick jag tag i via telefonen i alla fall.
Ska det vara varje fredag, så ska det. Programmet har en egen sida: https://jordradion.se

Lattjade med nya Garageband

Expoli     

Lite sväng är det i alla fall. En minut för den som vill.

Tre grejer jag tänker på nu under lördagsmorgonen

Natt till lördagen. Ja, jag kör Blåtandstangentbord över iPhone och Apple-TV till platt-TVn (alla borde ha det så här fränt, kommer inte att sluta berätta om det, njuter, he-he).

Idag hände i princip tre olika grejer. Och eftersom det här är min blogg, och eftersom man får använda ”och” i början på en mening numera, trots vad svensklärarna sa när jag gick i skolan så berättar jag om dem nu.

1. Idag har politiker tagit tillbaka hotet om avsked för oss ”medielärare”. Det är ju bra. Men samma politiker säger också, i slutet av intervjun, att ”om vi inte får detta att fungera, så kan det bli fråga om uppsägningar”. Tjenare yxskaft, hej jenka, fram och tillbaka.
Så, jag och min kollega Kalix har beslutat oss för att allt är precis som förut. Dvs, vi vet inte ett skit, och det kan gå hur som helst. Men, och det är ett slitet uttryck, det är inte över förrän den feta damen sjunger (på operan).

2. Jag och Göran styrde upp Jordradion i dag igen, efter sommaruppehållet. Blev kanon, om man frågar mig. Nästan 92 minuters liveweb-radio fick vi till, med hjälp av fasta medarbetare och gäster.
Grejen är att jag jobbade fram sajten i natt. Mellan 01.00 och ungefär 07.00. En äkta wordpress-sida. Ja, jag gillar att meka med sådant. Tycker jag fick till det. Där kan man lyssna, och kommunicera, via Twitter, epost och telefon direkt med oss när vi kör.

Vi kommer att köra varje vecka, på fredagar, 18.30 live. Sedan, direkt, ligger det ute som en podcast att lyssna på via dator, iTunes eller smartphone. Det går att ladda hem också, om man vill.
Här är adressen:
https://jordradion.se
Gå dit och lyssna på dagens 90 minuter. Ja, om ni, som läser, eller du då, (vi har genomfört en Du-reform i Sverige) har tid över och tror mig.

3. Gick på lokal under kvällen. Knappt några människor där, toppen. Men personalen på mitt ”andra vardagsrum” var klädda i sydtyska fula kläder, sexy time, he-he.
(Det var bara damer som jag snackar om här).

Där träffade jag en polare som berättade en lång historia. Jag ska försöka återge den kort.

Han hade åkt och hämtat ett paket i Stockholm med musik, skivor, kört tillbaka, spelat fotbollsmatch i norra länet, förstört foten. Tragglat hemåt, gasat bilen med en pinne för att komma hem (ingen känsel i högerbenet pga skadan). Släpat upp prylarna, musiken och annat i lägenheten när han kom hem. Sedan åkt taxi till sjukhuset, fått skäll för att han inte kom tidigare. Blivit gipsad. Sprungit omkring med kryckor i stan i sex veckor och haft ont och besvärligt.

Så en dag fick han ta bort gipset. Men körde med en krycka ändå, för att vara på säkra sidan. Han och hans polare var ute på vift. Utanför en krog blev han stående med sin krycka, och zwoop, kom en böna och började prata med honom (för hon jobbade inom sjukvården och såg kryckan).
De fattade tycke för varandra. Och nu bor de ihop och har två barn. Tuuuut!
Så kan ödet göra. Jag är impad.

Ja, det var väl det jag ville blogga om nu i natt (nu blir det svtplay eller något sådant).
Tjo!

/Mats

20130928-031553.jpg

Gjorde en egen Hitlerfilm om hotet mot min anställning

Satt natten till fredagen och kunde inte sova. Inget konstigt då krafter har satt igång en process att kicka mig och mina kollegor ur våra 15-20-åriga fasta anställningar i kommunen. Att det är inkompetens och okunskap som är orsaken till deras plötsliga motvilja mot oss är ställt utom all tvivel.

Kom på att det finns ett ställe på nätet där man kan göra textremsor till den numera, på internet, klassiska scenen med Hitler i Bunkern i Berlin 1945. Filmen heter Undergången och är väl värd att se i original.

När nytextade filmer av scenen började dyka upp blev filmbolaget sura för några år sedan. Men filmens regissör älskade de olika versionerna som kom.
Så, här är min. Och det som sägs är rätt väl överenstämmande med min verklighet nu.

Slutresultatet blev bättre än jag förväntade mig. Kan inte sluta glutta själv. Samhällskritik från verkligheten. Och lite humor naturligtvis. Och, nej, jag gör det inte lättare för mig själv. Men jag har aldrig fjäskat, min tunga är röd, inte brun…

Min intervju med Jojje Wadenius i kväll (ljud)

Jojje-redigerad-klar     

jojje-i-studion2

Jojje Wadenius, en verklig idol. Fick chans att intervjua honom idag. Så jag spelade in och pratade om sådant som jag tyckte var av intresse. Naturligtvis på mitt sätt, rätt av och utan krussiduller. En kvarts snack. Tut!

Jojje Wadenius kommer i kväll

Här lirar han med superbandet Blood Sweat And Tears.
Men min favvo med honom är med det svenska bandet han ledde som hette Made In Sweden.
Funkar allt som det ska, gör jag en webradiointervju med honom under fredagskvällen. Håll tummarna.
Han kör på A-huset här på Jordgatan, klockan 18.00 ikväll. Kom, hit, ni i närheten, vettja! Wow!

Och, oj, ser jag på videon, en av blåsarna var ju med i Blues Brothers, filmen, haha. (Jojje lirar gura).
Och, ja, jag både har webradiostudio och bor på samma coola gata, här på söööööder i Örebro.