Nu kan jag köra, äntligen, Netflix, Svtplay och annat via min iPhone till nya TVn med god kvalitet. Hahahaha.
De där sunkkanalerna som TV3 får jag försöka fixa i morgon. Ettan, tvåan och fyran sitter som spett.
Trägen vinner!
(Obs snusdosa som referens till höger, nertill, i bilden), Tjooohooooo!
Igår, eller i förrgår då, så tog jag mig en tur på min motorcykel. Ville göra lite hojfilm. Sådant är uppiggande på vintrarna, bra att ha när man sitter hemma och surar.
Hur gör jag då? Okej, nu ska jag berätta, fast just denna inte blev bra rent filmiskt. Den sög.
1. Jag tejpar fast min iPhone 5 på visiret, längst ner. Utanför och innanför, som ett u med tejpen. Det funkar kanon (kan inte plåta det eftersom jag ju har iPhone-kameran tejpad, äh…). Jag kommer dock inte åt köra-i-gång-knappen när det är färdigtejpat, så jag måste sätta igång filmningen innan jag tejpar sista sidan. Vi snackar silvertejp här, the King of tejp. Därför lite krångel på filmen nedan i början.
2. När jag gjorde detta senast, för ett par år sedan, märkte jag att vinden sabbade ljudet när jag kom upp över 40 km i timmen. Det där har jag lurat på. Så nu silvertejpade jag nederdelen av min iPhone som gick ut ungefär en centimeter framför mickarna för att ta bort den onda vindens ljud.
3. Så körde jag iväg. Bildkvaliteten är kanon, ljudet är kanon (förutom när jag vänder mig åt höger eller vänster, då luften kommer in och brusar till det). Men, tyvärr, vinkeln var bajs, så man ser för mycket väg, och inte framåt, som man ju vill se om man kollar sådant här. Det där kan jag inte kontrollera eftersom jag inte ser, jag får gissa. Nåväl…
Jag lägger ut ändå, som en skola till de som själva vill filma sina hojturer. Det går med en smartphone, om man är smart. Snart lägger jag ut en riktigt bra rackare.
Fem och en halv minut för de som vill hänga på ändå, kanske bara för ljudet:
In i parken. Det kommer inte att regna. Men det gjorde det. Trädens blad räckte inte.
Till slut, efter ett par timmar i gläntan, så slängde vi oss under den där skulpturen som ser ut som ett UFO framför slottet.
1000 ton vatten ovanför oss. Vi var galna. Det regnade ju. Men vi är vänner. Och vi snackade en del. Det var vackert.
Fanken vad jag gillar de där rackarna.
Bild och film nedan.
Jag cyklar i sommarnatten. Skulle behöva solglasögon. Klar himmel och fullmåne.
Idag drog jag till Carlbarks MC-butik i Kumla. Tio minuter innan stängning och köpte deras sista par, 46:or, av hojpjuck som jag lurat på, behövde verkligen nytt.
Dyrt utav helvete, men de behövdes.
2300 spänn! Fatta!
Sedan åkte jag till Elise där i Kumla, hennes bäbis och hennes man och fixade deras nya, men gamla, Mac.
I dag, eller i morgon, hur man nu ser på detta, drar jag till hojbutiken igen. Köper jeans med kevlar insytt, pallar inte läder när det är för varmt. Och, ny slags jacka. Sedan är jag fri och kan åka!!!
Blev Biskops sedan. Trevligt. Här är ännu en månbild:
Blev milt sagt förvånad i Järle idag. Tänkte att jag äntligen, efter 15-20 år, skulle kolla in vart Richard bodde. Jag ringde, han var inte hemma men förklarade vart han bodde. Sa åt mig att hälsa på styvsonen som klippte gräs. Okej..
1. Vaknade.
2. Fixade pulverkaffe i bull-TVn.
3. Fixade fullkornsvälling i samma apparat.
4. Tvättade (kom ihåg tvättiden, bara det, hurra).
5. Tog mig till bolaget medan tvättstugan gjorde sitt. Där är jag inte ofta. Men nu, vitt vin i kartong (för att höja smaken på maten) och små Jäger (för magen om jag mår illa) och en jordbruksprodukt från staterna, med en fågel på omslaget, antagligen whiskeydricka (mot baciller).
Fick allvarliga moraliska betänkligheter då det satt en tiggarkvinna utanför bolaget som jag, precis som alla andra, inte låtsades om. Vafan händer? Var det så här det gick till i Tyskland på 30-talet, man tittade åt andra hållet? Låtsades inte se.
Moralkonstiga tankar kokade i huvudet på mig. Mitt alibi är att ”hon är med i en organiserad liga som bara luras”, fast jag någonstans hajar att hon inte har det bra, men, om jag skulle ge henne stålar skulle någon ond jävel ta dem i alla fall. Allt det har jag lärt mig via media, men vet inte ett skit om egentligen. Det är hemskt!
Jag gillar inte denna prövning. Snart, mycket snart, kommer jag att gå till botten med detta och prata med en av dessa tiggare (som för övrigt är ovärdigt hela världen, men MEST jävla Sverige). Här ska vi inte vänja oss vid fattigt folk igen, som det var förr i tiden. No more. Fast, dumjävlarna som bestämmer och dumjävlarna som röstar tänker väl bara på sina jobbskatteavdrag.
En dag drar jag fram min iPhone och frågar, live, tamejfanken. Måste gå till botten med detta, så långt jag kan.
6. Cyklade hem med varorna. Hängde upp tvätten i badrummet. Enklare än att köra i tumlare eller torkskåp, och bättre för både kläder och miljö (fanken, jag är en fin kille i alla fall, och lite lat, slipper ett moment).
7. Tog en redig cykeltur. Runt hela rubbet på någon timma. Runt vikar och skog och stugor. Det blåste, men jag bara garvade åt motvind och uppförsbackar. Försök hindra mig, jag har en god grundform fast jag är ett våp rent träningsmässigt för tillfället.
Tror jag börjar komma i cykelform.
Åkte förbi en trädgårdshandel och köpte lerkulor att ha i botten på min stora kruka på balkongen jag inte planterat något i än. Frågade om växter, men de var bara två på det stora växtvaruhuset så jag sa att jag kunde återkomma. Jag vet inte vad växterna heter, eller vad man ska ha, eller hur de ser ut. I affären är de ju bara små fjattar i krukor. Kvinnan jag pratade med hade förståelse för mina problem. Om några dagar, när jag drar dit igen, hjälper hon mig. Det ska prunkas av växter på balkongen. Så det så.
Har fanken 40 liter prima jord som bara ligger i en påse. Ja, jag har bangat ur, he-he.
8. Kaffe på Biskops. Och där satt frk Åsa från Odensbacken som jag ju känner. Vi hade ett glatt prat innan hennes väninnor, som hon skulle möta upp, kom. Då cyklade jag till Willys mataffär.
Där stressade jag inte, nej, jag sniffade. ICA i Krämaren har inte hållit måttet på sistone, och det här är bara några hundra meter längre bort (jag bor mitt i Örebro). Jädrar vilken stor mataffär det där är, och vilka varor de har, och inte mycket folk heller, åtminstone inte då vid 20.30.
Köpte färdiglagade köttbullar med lingon och potatismos. Köpte inlagd sill, köpte dillsås att ha till torsk och annat. Kände njutning att gå där och plocka, ha-ha.
9. Lagade till de där köttbullarna i elektronugnen. Det var alldeles för lite mos, typ en deciliter. Provade att göra mer, men det misslyckades. Åt det som det var, med skivad färsk gurka till. Smaken var bra, men taglet från hästarna i köttbullarna var svårtuggat. No more.
10. Drack det australiensiska vinet till, och det var nog gott. Men jag begriper inte sådant.
11. Cyklade ner, alldeles för tidigt, till Biskops. Kom redan 23.00. Satt och glodde för mig själv ute, mot gatan. Såg två män komma utanför tillsammans med varsin kolsvart pudelklippt pudel och drog därav mina fördomsfulla slutsatser om deras sexualitet. Jag skämdes för det, men det gjorde jag. Man ”vet” hela tiden. Varför gör man det? Och, vad de än var så är det väl inget märkvärdigt med det? Alla får köra sin grej, ha sin dragning. Det jag inte blir klok på är hur min hjärna ens brydde mig att bestämma att de var snubbar som gillar snubbar.
12. Gaggade med lite polare, och en ölbryggare. Bägge vägrar vi att fråga den andra om att bli polare på fejan, för det är mjäkigt att fråga, så vi blir det aldrig, ha-ha.
Och så stängde det. Och jag cyklade hem genom först en svart stad, ett mörkt Örebro, eftersom någon klåpare på kommunen gjort så att all gatubelysning släcks vid midnatt mitt i stan, bland alla krogar (så har det varit flera dagar). Det är ju jävligt lämpligt med alla tokskallar som finns ute.
Dock, på andra sidan Stortorget, åt mitt håll, var det tänt.
Sådär, nu har jag delat upp. Tror jag lägger in en bild här nedan på en av pudlarna som skiter. Jag blev tvungen att förstora bilden, så den är grynig, men tycker att den platsar här ändå.
(Oj, ser att WordPress har en ordräknare, nu har jag skrivit typ 700 ord.)
Lägger ut två bilder här, som jag i och för sig Tweetat redan, men de behöver vara här också, bägge. Jag tar min balkongodling på allvar.
En bild visar avbruten, av blåsten, ena sidan av en planta. Det jag skräms av är att stammen som går till höger där leder till den andra bilden, där jag håller i små gröna tomater. Slut på rapport.
(Och, ja, det är klart man är gammal när man larvar sig med balkongväxter och tycker det är intressant, jag erkänner, Gnyyyyy!!!).
Han sprang iväg när jag stannade cykeln idag för att plåta honom. Kunde gjort honom till kändis, men NEJDÅ….
Bajkade hemåt i regnet, glad som en lärka, av många skäl. Plötsligt hade jag fått flis på kontot för extraknäck! Tack, Swedbank-appen.
Men, att det regnade berodde förstås på att jag tagit min kavaj. Hade skinnjackan varit på hade regnet uteblivit.
Fast.
Det är skit samma. Ett mysigt och varmt juliregn är helt okej.
Sitter nu på min balkong och njuter. Växterna har växt massor, igen, på ett par timmar. Atomväxter från Krypton, helt klart. Nu ska jag njuta av regnljud.
Jag kan inte rå för det. Hade att göra med honom redan på 80-talet (annan story). När Staffan sedan, för tio år sedan, blev lead-gura-player i Sven-Ingvars kunde jag inte låta bli att retas. Så fort jag ser honom high-fajvar jag och utbrister glatt: -Sten och Stanley är störst, fanken vad ni är bra! (Vilket retat honom till gallfeber genom åren, de har alltid varit konkurrentband).
Idag kom han dock och klämde mig över ryggen och garvade samtidigt som han utbrast: -Sten och Stanley, va!!? Så gick han vidare.
På sin väg tillbaka mot mig filmade jag mitt fortsatta hån. Det blev till handgemäng. Här ser ni, från min ajfån (Bengt Cassidy som han kallar mig var mitt artistnamn förr, hehe):