Äh, det ser nog konstigt ut, ligger i ett hörn. Men det beror på att Youtube och min komprimering då, inte är polare. Fast man ser, man hajar.
Ja, samma som videon under, i förra inlägget.
Skit samma, jag hittar, jag lägger ut, och en dag hittar jag dv-banden och kan göra om allt med mycket bättre kvalitet.
Tycker den här är mycket, eller väldigt mycket mig. Jag ger fan i allt och kör min egen midsommarafton längs Svartån i Örebro ut mot Hjälmaren. Och, jag var bara lite snyggare då, och smärtare, he-he:
2001 så drog jag ju till New York och Manhattan för andra gången. Gudars vilken kraft det är i den staden.
Och så drog jag upp till min vän Ingela i hennes höghus. Och så komprimerade jag videon när jag kom hem, den blev liten, men så blev videos förr, om man ville visa dem på nätet, som jag gjorde. (En dag hittar jag originalen och kan komprimera dem så det blir snyggt).
Nu när jag la upp den på Youtube så hamnade den jussom i ett hörn. Äh, skit samma, den syns.
Det här är på södra Manhattan, hemma hos Ingela. Åt andra hållet i hennes hus är de där höga husen som flygplan ett par veckor senare skulle köra in i och så rasade de. Men det där visste vi ju inte då, och då var jag hemma igen. När jag filmar genom fönstret och ut är det Hudson River.
Fick höra hur det var att var med om den där skiten när det gick åt helvete av Ingela senare, men det är en annan historia.
Här kör vi till tysk svinrock, ha-ha. Som brudarna i New York lärde mig gilla (jag är en bluesare, men det gick att få mig att digga detta).
Det är alltså jag för 13-14 år sedan, om jag inte minns fel.
Vet inte varför, men plötsligt ville jag se lite från den där italienska skräckfilmen om Sverige, en riktigt härlig ljugarrulle som gjordes på 60-talet som en sensation för att tjäna stålar.
Finns ett gäng klipp på nätet. Alltså rullen ”Sverige himmel eller helvete”.
Om man söker det på engelska så hittar man mer. Trailern är obetalbar.
Och här, i de få minutrarna nedan så är de i Västerås. Visst är det sant, i sak, men inte i mening. Ungefär som SD och deras propaganda som de lågtänkande sväljer med hull och hår.
Här är det skolan bredvid Oxbacken, Fryxellska, 1968. Jovisst, det fanns ett skyddsrum där, och visst, det var fint folks barn som gick där (musikklasser och grejer, inte som jag på Hammarby, he-he). Jaja, jag har många polare som gått där, men det får de köpa. Så var det.
De hade nog matsal därnere, och en hiss ner, visst, men det fanns annan ingång också, och där kom jag ihåg att jag spelade teater (hade ett intresse för dramatik vid yngre år) och senare var jag med och anordnade blueskonserter därnere, bland annat med Roffe Wikström, det bästa han gjort, någonsin. En gång såg jag till och med Pugh Rogefeldt som gick neråt i katakomberna därnere, det knockade mig, bara det.
Men, njut av speakerrösten, och njut över detta, en halvsanning som låter som en sanning, och tänk att nu är de otänkande människorna enligt senaste undersökningen uppe i 17 procent, snart var femte du träffar på är SD-anhängare. Och jag tror inte det stoppar där. Dålig utbildning i skolan, en dålig politik som skapar en massa orättvisor, voila, så har vi en extremhöger som kommer upp ur skiten.
Alla har vi ansvar. Nu säger vi till de vi känner, de vi träffar. Det är dags att de lägger av nu, och att vi står upp.
Tut!
/Mats
Ps. Ballt att jag fick två kommentarer från igår, från Emil och Kalix, när jag skrev med text. Undrar hur många ljudbloggar jag lagt ut som ingen jävel lyssnat på, ha-ha? Äh, skit samma, nu har jag fått olja i fingrarna.
Äh, fanken, här är Trailern, som man kan se om och om igen, ha-ha:
Ja, detta var en fredag då jag fick sova hela natten. Alltså natten till fredag. Det var finemang. Och bla-bla-bla.
Snackade med Baggo för några dagar sedan. Frågade om det var okej att jag ”filmade” när de packade ihop sina prylar för att åka och spela med Tommy Moe (deras tvåmannaband). Visst fanken var det det.
Så Tompa ringde och sa att de skulle träffas vid replokalen 20.00.
Jag tog mig dit. Filmade (testade min nya mikrofon och allt). Och så drog de iväg. Nej, jag ville inte filma själva spelningen. Allt var som en slags test till mig själv.
Kom hem och slängde över 700 sekunder film på min datorapparat.
Under kvällen hamnade jag på mitt externa vardagsrum. Satte mig vid Kent, en lirare jag känner, och hans polare, en folkpartist. Jag hade ett och annat att säga om Björklund som han väl inte höll med om, men det gjorde inget, för vi var vid gott humör bägge, ha-ha.
Mot slutet kom Bagari in, han hade spelat klart och vi satt och ljög, alla fyra, om viktiga grejer. Det är så här en schyrre kväll ska vara. Bra diskussioner med trevligt folk.
Så blev det stängt. Och jag cyklade hem (Baggo tog taxi).
Kom hem och började det jag tycker är mest spännande när man gör rulle, alltså inte att spela in den, utan att klippa den. Fast allt hör ihop, förstås.
Känner mig hursom nöjd. Kolla:
Så, sju minuter Dogma efter att jag klippt och rensat och fått det som jag vill. Här är det (och inte en enda ton från musikerna). Äh, ni fattar om ni kollar. Tjosan!
Eftersom genierna har jävlats i veckor igen genom att fortsätta borra nytt och fan vet vad de gör (huset rasar väl snart) på bottenvåningen i gamla systembolagslokalen så fick jag för mig att hitta den här videon från förr. Det var 2009, 29 december, som jag la ut den här minuten på tuben, som vittne till det skit jag då hade haft varenda dag i veckor. Och, ja, detta fortsatte efter jul då.
Nu håller dår-muskelknuttarna på igen!! Och mitt emot mitt hus ska det rivas två hus och byggas nytt på det. Jag känner svårigheter med mitt annars jämna humör.
Så här var det då när allt vibrerade. Och, nej, ingen kompensation, eller knappt information, från hyresvärden, DÅ HELLER:
Det här hände väl för en 10-12 år sedan, men ändå, ett minne som förtjänar en plats i min egen blogg.
Här ser man Lorrden, Kicko, Kalix, LG, Bagari, Ny-Johan, Lill-Johan, Åsa, och en massa andra. Liraren i skägg i scen två är Björn Nordien, som inte längre finns bland oss, fotograf och en skön lirare. Ja, äh, kolla på taskig kvalitet, direkt från Kalix trädgård. Antagligen bara för de närmaste beundrarna, men äh, här är den, typ, åtta minuter. Det ingår musikinslag. Tut:
Slurkar i datorn. Kollar gammalt och göttigt. Hittar den här. Med Baggo, Ulfven, Marcus, och så många andra polare. På Olaigatan. Skitdålig kvalitet, men man hajar ändå. Formatet var .gp och jag var tuff som hade det i min hypermoderna Nokia-mobil, som var dyrast och fränast när jag köpte den.
Har flera videosar från den festen (tror Ulfven släppte en bok där, jo, det gjorde han, med en poäng han snott från mig), men den här svänger rätt skönt. Så njut i över tre minuter.
2002. Göran Persson besöker Rudbeck i Örebro där jag jobbar. Jag kör en sunkig selfie-film, ha-ha. Kass kvalitet, men jag hittade den i natt, måste ligga på min blogg, ha-ha.
Börjar med slutet av dagen. Jag är på väg hem från Biskops. Ser då detta på slottet (32 sekunder). Verkar vara hårt överklassparty:
Det är en dag med mycket död. Det är ju inget kul. Bevistade och lirade på en sammanslutning med folk som alla kände en lirare som gick vidare sista dagarna i juni. Men så fick jag, mitt under detta, veta att en annan polare också gått vidare idag. Det känns som det är lite mycket nu, väldigt jävla mycket. Men, det är som vanligt, bara att hålla i sig. När det är för överjävligt gäller det bara att hålla i sig. Vänta. Ta det lugnt.
Tidigare idag spelade jag in det här, ljud. Det är Hans, Öre Brors brorsa, som spelar efter ett av alla minnestal. Jag sitter bakom och spelar in. Från hans nästa platta. Örebrorsans brorsa är musiker (Samla Mammas Manna mm). Otroligt att få ha spelat med honom.
Vi som lirade var jag, Björn på batteri, Timo på munharpa, Bagari på gura och sång, och så Örebrors brorsa på klaviatur.
Jag har vattenblåsor på pek- och långfingret (så otränad var jag).
Örebrors-Brorsa.-Lost-Island
Här är mitt bidrag till minnesstunden, jag spelade upp en pryl ÖreBror gjorde för Jordradion försommaren 2013 (6 minuter, typ).
Hans bror och hans far lyssnade, och släktingar, de gillade att han var med på detta sätt. Och jag berättade lite osmickrande prylar, som att Öre och jag retade varandra rätt ofta. Äh, ska det vara, ska det vara.
2Orebror-fr-april-2013-Jordradion-1
Okej, lite bilder (ja, jag är osammanhängande).
Ovan, herr Ölbryggare själv. Jag gillar kråkblicken. Men jösses vilka behållare de har. (Minneshögtiden var på Örebros bryggeri på gamla I3-området). Han ovan är schyrre, och läser denna blogg, så fanken, han ska plussas, ha-ha.
Hans, Björn och Tommy, innan spelning. Det var varmt, men vi lirade väl.
Här höll Öre Brors brorsa tal, precis innan jag gick upp och pratade och lirade ljudprylen ovan. Öre Bror hade många polare. Den rackarn.
Äh. Vi lirade bra. Folk uppskattade det. Jag har blåsor på fingrarna.
Men att mitt uppe i detta få veta att en annan polare och fd bandmedlem till ett tidigare gäng jag lirat med gått vidare, det blev jussom lite för mycket för mig (mer om detta i någon senare blogg, har att berätta för folk i morgon, vilket jag inte förmådde i kväll, då det ju var Öres minneskväll).
Men, alltså, vad är oddset för att ha en minnesstund för en avgången polare, att då, just då, få veta att ännu en har dragit vidare? Va? Det är ju inte klokt. Man tappar fattningen. Jösses.
Dock, jag tyckte mycket om dem bägge, och om det finns någon rättvisa så lirar de blues med varandra nu, i en annan dimension.
Baggo blev trött sedan, vi var på Biskops efter och jag tog undan honom och berättade om det nya tragiska. Han och hans böna drog hem. Jag blev kvar själv (med andra kompisar, tack och lov).
