Kategoriarkiv: Dam

Vår egen svenska sångfågel från Värmland i början av 40-talet

Hon var stor i Tyskland då, och är det även nu. Åtminstone hos den äldre generationen, de som finns kvar. Men det känns lite fel när hon underhåller ett gång SS-snubbar (kolla kragarna) där mitt under kriget i den här tyska spelfilmen.
Jag var ihop med en tyska en gång i tiden. Hennes föräldrar gillade frk Zarah Leander. De gillade mycket annat också från den tiden… (Det fanns arbete, det gjordes vägar…) Suck.

Tre grejer jag tänker på nu under lördagsmorgonen

Natt till lördagen. Ja, jag kör Blåtandstangentbord över iPhone och Apple-TV till platt-TVn (alla borde ha det så här fränt, kommer inte att sluta berätta om det, njuter, he-he).

Idag hände i princip tre olika grejer. Och eftersom det här är min blogg, och eftersom man får använda ”och” i början på en mening numera, trots vad svensklärarna sa när jag gick i skolan så berättar jag om dem nu.

1. Idag har politiker tagit tillbaka hotet om avsked för oss ”medielärare”. Det är ju bra. Men samma politiker säger också, i slutet av intervjun, att ”om vi inte får detta att fungera, så kan det bli fråga om uppsägningar”. Tjenare yxskaft, hej jenka, fram och tillbaka.
Så, jag och min kollega Kalix har beslutat oss för att allt är precis som förut. Dvs, vi vet inte ett skit, och det kan gå hur som helst. Men, och det är ett slitet uttryck, det är inte över förrän den feta damen sjunger (på operan).

2. Jag och Göran styrde upp Jordradion i dag igen, efter sommaruppehållet. Blev kanon, om man frågar mig. Nästan 92 minuters liveweb-radio fick vi till, med hjälp av fasta medarbetare och gäster.
Grejen är att jag jobbade fram sajten i natt. Mellan 01.00 och ungefär 07.00. En äkta wordpress-sida. Ja, jag gillar att meka med sådant. Tycker jag fick till det. Där kan man lyssna, och kommunicera, via Twitter, epost och telefon direkt med oss när vi kör.

Vi kommer att köra varje vecka, på fredagar, 18.30 live. Sedan, direkt, ligger det ute som en podcast att lyssna på via dator, iTunes eller smartphone. Det går att ladda hem också, om man vill.
Här är adressen:
http://jordradion.se
Gå dit och lyssna på dagens 90 minuter. Ja, om ni, som läser, eller du då, (vi har genomfört en Du-reform i Sverige) har tid över och tror mig.

3. Gick på lokal under kvällen. Knappt några människor där, toppen. Men personalen på mitt ”andra vardagsrum” var klädda i sydtyska fula kläder, sexy time, he-he.
(Det var bara damer som jag snackar om här).

Där träffade jag en polare som berättade en lång historia. Jag ska försöka återge den kort.

Han hade åkt och hämtat ett paket i Stockholm med musik, skivor, kört tillbaka, spelat fotbollsmatch i norra länet, förstört foten. Tragglat hemåt, gasat bilen med en pinne för att komma hem (ingen känsel i högerbenet pga skadan). Släpat upp prylarna, musiken och annat i lägenheten när han kom hem. Sedan åkt taxi till sjukhuset, fått skäll för att han inte kom tidigare. Blivit gipsad. Sprungit omkring med kryckor i stan i sex veckor och haft ont och besvärligt.

Så en dag fick han ta bort gipset. Men körde med en krycka ändå, för att vara på säkra sidan. Han och hans polare var ute på vift. Utanför en krog blev han stående med sin krycka, och zwoop, kom en böna och började prata med honom (för hon jobbade inom sjukvården och såg kryckan).
De fattade tycke för varandra. Och nu bor de ihop och har två barn. Tuuuut!
Så kan ödet göra. Jag är impad.

Ja, det var väl det jag ville blogga om nu i natt (nu blir det svtplay eller något sådant).
Tjo!

/Mats

20130928-031553.jpg

Hittade en bild på min polare Ingela från New York 2000

a-ingela-skylt

 

Snubben bakom kom och hämtade mig på flygplatsen. Han hade den där skylten och viftade med och körde sedan hela vägen från New Jersey, ner i tunneln och till södra Manhattan där jag träffade Ingela (som håller upp skylten där) typ det snabbaste jag åkt i en kärra.
Minns att vi snackade, han varnade mig, och han sa att jag skulle komma ihåg att inte titta folk i ögonen, som jag gjort på flygplatsen, det skulle ge trubbel. Jag skulle vara försiktig, ha-ha. Sket väl jag i. Jag är ju från Västerås (från början).
Att komma till staterna och någon står och viftar med en skylt (det där med att det står Baron, och det är jag, är en annan story) och så utan några förberedelser i övrigt följa med denna lirare i sin van, bara det, visade att nu var jag i staterna och nu fick staterna ta hand om mig, ha-ha. Han var alltså helt okänd för mig. Ingela hade inte sagt något.
Att åka godis-kärra är ju inte fel. Och jag fick mig ett fett mottagande på en saftig klubb, som jag inte törs skriva om här, men om jag skriver en självbiografi någon gång så kommer det med, he-he.

Bilden ovan är liten för det är en skärmbild från en video, och video måste komprimeras hårt på den tiden för att kunna köras över nätet, det var innan Youtube fanns och allt. Någonstans i mina lådor har jag de här filmerna, bilderna. Och någon dag ska jag göra superversioner av dem. Men det blir då. Inte nu. (”Då” är ett ord som kan användas tidsmässigt både förr och sedan i tiden, skumt…).

Ja, det var det jag tänkte på nu, när jag såg den där bilden, som jag tycker platsar på min blogg. Och, just, jag hade tre kanonveckor där då. Tut.

 

Ung och aningslös CSI-böna

Man måste hela tiden kolla efter DNA.
Här ser man hur Carro ihärdigt jobbar sig framåt mot svaret på mördar-dräpargåtan.
Detta sker på gamla Prisma. Numera Plektrum.
Man måste ändå lyfta på hatten åt denna unga dams genialitet. De två första bilderna visar action. Först på den tredje ser man skärpan och förstår vidden av hennes upptäckt. Där lämnades DNA-spår!

20130910-025204.jpg

20130910-025223.jpg

20130910-025234.jpg

Onsdag -testar bild och video

Jag skriver på min ajfån igen, via blåtandstangentbordet. En njutning. Det går snabbare från huvudet till fingrarna då.

Idag fick jag hämta nya boxen, nya modemet och hela fadderittan. Höll på och svettades apa i tre timmar, så fick jag allt att fungera.
Säger bara jösses, vilken bildkvalitet jag har nu på min 42-tums TV-apparat. Den är platt, och kostade inte många stålar, bara det, ha-ha, fast ny.
Det nya modemet tar hand om min dator, min ajfån och Apple-TVn.
Det är inte klokt hur bra allt fungerar, och vilken skärpa det är på bilden. Ja, jag är salig.

Har massa filmkanaler, och HD-kanaler, samt Netflix med tokbra kvalitet. Det känns som ett nytt årtusende. Ja, jag vet, jag är fjölig nu, men jag diggar.

När allt var inställt och jag var kände mig manlig och nöjd med att ha fixat allt, så handlade jag, för jag blev sugen, av någon skum anledning jag inte begriper själv, vita bönor i tomatsås, prinskorvar och bacon.
Detta tillagade jag i min radioaktiva ugn. Det smakade himmelskt, ahhhhhhhh (dräggel).

Kollade fantastisk dokumentär från Danmark om folk som var på hem för att dö. Den var tokstark. Rekommenderas. Och, ja, jag grät.
Kollade även västernfilmer, deckare från förr. Jävlars vad nostalgisk man är, egentligen.

Lite töntigt kanske, men äh, skit samma, jag står för vem jag är, hur jag är.

Sedan ner till Biskops. Sista timman, varav första halvtimman är beställningsbar. Satt och gaggade med Lorrden, LG, fd eleven Danne och Åsas syrra (som är med på bild här nedan).
Och bara för att WordPress nu blivit uppdaterat (det bloggverktyg jag använder här) och skryter om hur lätt det är att lägga upp video här, så gör jag det med, bara för att kolla kvaliteten. Alltså länkar jag inte in från tuben, utan lägger ut rätt av här. Någon eller några tester.

De stängde och jag cyklade hem.
Det är fortfarande sommar. Jag är fortfarande på. Dra åt fanders alla dumskallar, jag härskar! Tuuuuut!

Skippade videon efteråt, den sabbade formatet.


20130808-022126.jpg

20130808-022143.jpg

Vanlig tisdag, i sommaren-tut

Gjorde inte mycket vettigt under dagen. Slöade. Väntade in katastrofen med åska, som aldrig kom. Det var bara varmt som fanken (fast sommaren skulle vara slut, som de sa, de där som vet).
Åt potatis och torsk, med smör. Hade egentligen köpt dillsås från ABBA, men lukten på det hela fick mig att hälla bort den förpackningen.
Slösade bort ännu en dag. Jag gör det hela tiden, och det mår jag dåligt av. På riktigt.

På kvällen gick jag till mitt vanliga ställe. Gaggade med bekanta. Fick en teckning av en ung flicka kring 20 bast, som föreställde mig, vilket jag tackade för (yngre syrra till en böna jag känner som också är ung, ha-ha). Sådär ser jag mig själv, på bilden. Till och med rebus på mitt namn, och mina två favvobira, ha-ha.
Äh, jag har kul polers i alla åldrar, så är det bara. (B:et ska inte vara med i rebusen, det blev fel när hon tecknade, berättade hon…)

flickteckning2

Idag gjorde jag inte så mycket

Okej, nu är jag på gång igen och skriver på ajfånen med mitt blåtandstangentbord från Äpple.

Som vanligt såsade jag bort söndagen med att kolla TV när jag väl vaknat. Nu har jag ju i och för sig en viss orsak eftersom jag har så snygg ny stor jävla platt-TV, ha-ha, men ändå.
Alltså, jag erkänner, jag fixar inte när det är för varmt. Bäst att sitta och glo hemma, inne.

Vid åttatiden tog jag ut bågen och åkte en runda i alla fall. Med nya kevlarbrallorna som är svalare, och starkare än de varma läderbrallorna jag kört med tidigare.

Upp mot Fellingsbro (fantastisk hojväg, vilka kurvor, arrghhhhhh, toknjutning).
Efter någon mil tar jag till vänster och kör sedan någon mil på grusväg. Då går det inte fort, 30-40 som mest, oftast långsammare. Massa hål och grus, inget för en fet hoj på 350 kilo plus min vikt. Nästan inga glidaråkare vågar åka på grus, men jag gör det. Det är helt fantastiskt att dra upp visiret och lukta på skog och natur, sittandes i en brummande fåtölj. På riktigt.

Folk var trevliga och hejade, de som gick med hundar, de som gick sina promenader. Närkingar kan vara vänliga.
När jag efter någon halvtimma kom till en asfalterad väg där man kunde köra 100 knyck blev jag skraj. Jäklar vad fort det gick, det kändes inte klokt. Och vid Lången är det 70. Tyckte det var lite fort också. Så van man kan bli att åka toksakta på grus, ha-ha.

Drog tillbaka till stan efter någon timma. Tog en kaffe på Biskops. Gaggade lite med Freddan, hejade på Sofia och Jempa och några andra. Sedan åkte jag hem och körde grönsaker (bland annat ärtor) i Bull-TVn och en bit fryst torskfilé. Det var mäktigt gott, med lite smör.

Sedan gav jag mig ut i nattet till Stora Örebro. Där fanns Martin och Alex, som blivit ett kärlekspar, ha-ha, och Aje och Hanna, som är ett kärlekspar också och några andra. Vi gaggade och garvade, och Alexandra tog den här bilden på mig och Hanna. Ser ut som hon slickar på min iPhone, he-he.
Ja, så stängde de, och vi gick hemåt i natten åt samma håll några stycken, och jag satte mig på balkongen. Nu har jag skrivit klart. Tut!
(Just det, min vän Bagari fyller 50 idag, hurra för honom, fast han är ju på resa).

20130805-025604.jpg

Den där rullen är SÅ bra, guldkorn sprattlar, här ett:

Jag har alltid gillat Wim Wenders rullar. Men den jag nog gillar bäst av hans filmer är Himmel över Berlin. En ängel orkar inte längre vara ängel utan lägger av för att bli människa. Han har ju noll koll på hur det är att leva som människa. Dock vill han känna varmt kaffe bränna och naturligtvis blir han kär (redan som ängel) i en cirkusprinsessa. Det är Berlin.
Här har han hittat, och kommit försent (han är ju människa nu) till senaste platsen hon varit på. 55 sekunder har jag filmat av skärmen från Netflix.
Tycker att det här är någon slags universalsanning, det han säger. Och så, ändå, hjälper han grabben med skorna.