2002. Göran Persson besöker Rudbeck i Örebro där jag jobbar. Jag kör en sunkig selfie-film, ha-ha. Kass kvalitet, men jag hittade den i natt, måste ligga på min blogg, ha-ha.
Kategoriarkiv: 2014
Sitter vid datorn, kan inte sluta, nu livebilder på Steve Jobs
Ha-ha-ha. Jag har så jävla snygg dator, som fungerar så jävla bra.
Hittade just ett par bilder på Steve Jobs som jag plåtade på Keynoten i New York 2001. Kvaliteten kunde kanske vara bättre, men ändå. Jag satt där, längst fram. Jag var cooooool! Ha-ha. (De är klickbara, vissa blir lite större).
Har uppdaterat bloggen, alltså själva motorn, testar lite med bilder osv.
Black Sabbaths guralirare Twittrar, och han har ju problem med hälsan. Kollar om jag får in hans Tweet här (live). Det har ju varit en uppdatering på WordPress.
A picture of me today at Parkway Hospital with two of my favourite people, Sandra and Clair, who looked after me. pic.twitter.com/FzsoZCn4jv
— Tony Iommi (@tonyiommi) 17 september 2014
Kör nu 4.0. Vilket borde betyda att Tweeten är levande i den mån att det går att retweeta eller gilla rätt från bilden Tweeten ovan.
(Edit: Tog bort ett par bilder här 151005 på en böna från New York. Hon hade hittat det här och ville inte längre vara med. Och jag är ju artig. Det var okej bilder som frk Ingo plåtat med hälsningar till mig som den här tjejen höll upp).
En låt live med vännen Bo som lämnade in i fredags (från vårt band)
Jag lägger ut den här stillbildsvideon i min blogg. En fin mollblues. Fick låten från Bela igår. Det är vi, jag, som lirade med The Blue Pearls 1986 i Västerås, (bodde i Örebro då, med mina nya vänner i bandet och turnerade tillbaka till Västerås, fränt, det).
Tycker mig höra Wåfflan tjoa på slutet.
Nåväl. En fin låt som Bela har skrivit text och musik till.
Den andra gitarristen i bandet gick tyvärr bort också för tidigt. Allt är för tidigt, när det gäller tråkigheter och sådant.
Men vi, vi hade kul då, och garvade mycket allihop!
People (Text/musik : Bela Svärdmark)
The Blue Pearls:
Bo Malmström – sång
Bela Svärdmark – gitarr
Jan Axelsson – gitarr
Mats Blomgren – bas
Leif Samuelsson – trummor
Livet tickar vidare, och Bosse var en rolig rackare, som jag har goa historier om, jag tar någon annan gång.
Ljudblogg: Gagg om bla ny polare som dog iväg. Jävla skit
Bosse Malmström, numera i en annan dimension.
Ljud från våra spelningar kommer senare i bloggen här.
En jävla konstig dag.
Börjar med slutet av dagen. Jag är på väg hem från Biskops. Ser då detta på slottet (32 sekunder). Verkar vara hårt överklassparty:
Det är en dag med mycket död. Det är ju inget kul. Bevistade och lirade på en sammanslutning med folk som alla kände en lirare som gick vidare sista dagarna i juni. Men så fick jag, mitt under detta, veta att en annan polare också gått vidare idag. Det känns som det är lite mycket nu, väldigt jävla mycket. Men, det är som vanligt, bara att hålla i sig. När det är för överjävligt gäller det bara att hålla i sig. Vänta. Ta det lugnt.
Tidigare idag spelade jag in det här, ljud. Det är Hans, Öre Brors brorsa, som spelar efter ett av alla minnestal. Jag sitter bakom och spelar in. Från hans nästa platta. Örebrorsans brorsa är musiker (Samla Mammas Manna mm). Otroligt att få ha spelat med honom.
Vi som lirade var jag, Björn på batteri, Timo på munharpa, Bagari på gura och sång, och så Örebrors brorsa på klaviatur.
Jag har vattenblåsor på pek- och långfingret (så otränad var jag).
Örebrors-Brorsa.-Lost-Island
Här är mitt bidrag till minnesstunden, jag spelade upp en pryl ÖreBror gjorde för Jordradion försommaren 2013 (6 minuter, typ).
Hans bror och hans far lyssnade, och släktingar, de gillade att han var med på detta sätt. Och jag berättade lite osmickrande prylar, som att Öre och jag retade varandra rätt ofta. Äh, ska det vara, ska det vara.
2Orebror-fr-april-2013-Jordradion-1
Okej, lite bilder (ja, jag är osammanhängande).
Ovan, herr Ölbryggare själv. Jag gillar kråkblicken. Men jösses vilka behållare de har. (Minneshögtiden var på Örebros bryggeri på gamla I3-området). Han ovan är schyrre, och läser denna blogg, så fanken, han ska plussas, ha-ha.
Hans, Björn och Tommy, innan spelning. Det var varmt, men vi lirade väl.
Här höll Öre Brors brorsa tal, precis innan jag gick upp och pratade och lirade ljudprylen ovan. Öre Bror hade många polare. Den rackarn.
Äh. Vi lirade bra. Folk uppskattade det. Jag har blåsor på fingrarna.
Men att mitt uppe i detta få veta att en annan polare och fd bandmedlem till ett tidigare gäng jag lirat med gått vidare, det blev jussom lite för mycket för mig (mer om detta i någon senare blogg, har att berätta för folk i morgon, vilket jag inte förmådde i kväll, då det ju var Öres minneskväll).
Men, alltså, vad är oddset för att ha en minnesstund för en avgången polare, att då, just då, få veta att ännu en har dragit vidare? Va? Det är ju inte klokt. Man tappar fattningen. Jösses.
Dock, jag tyckte mycket om dem bägge, och om det finns någon rättvisa så lirar de blues med varandra nu, i en annan dimension.
Baggo blev trött sedan, vi var på Biskops efter och jag tog undan honom och berättade om det nya tragiska. Han och hans böna drog hem. Jag blev kvar själv (med andra kompisar, tack och lov).
Äh. Ut med detta nu.
Rocka banan!
Det här klarar vi.
Tuuuuut!
Sitter vid min datorapparat och slänger ut bild och ljud och film här och nu!
I sommar har jag kört det mesta via min iPhone. Men nu har jag fått spel och sitter vid dataapparaten. Så här kommer bilder, ljud och video från, ja, idag. Bara att njuta.
OBSERVERA! Bilderna nedan har mycket högre upplösning än här, klicka på dem typ två gånger och ni ser dem, som de ska vara, alla detaljer!!!!
Börjar med 1.30 lång video med Bagari och Moberg från Naturens Hus. Ni som följer mig på fejan och Twitter har redan sett den, men den behövs här också.
Sedan kanske lite bilder, ja, jo, så gör jag. Ska ladda upp dem, från fånen, vänta… och ljud.
Så, jag börjar med denna bild:
The real Åkesson åkte förbi Biskops under eftermiddagen, med den där bussen. Vilken jävla bild. Klicka så ser ni bättre. Och visst är det lurigt med de två Musse Pigg-öronen han har, (punkterna ovanför skallen) och det bredbenta. Jösses. Massa snutar i Örebro hur som helst, och det var inte Örebrosnutar, de var från Göteborg och Stockholm och allt. Jösses vilken livvakt denna lirare har. Och jag betalar detta, samtidigt som människor tigger på våra gator och de här neonassarna cashar in tack vare att våra 10 procent hönsknullare röstat in dem i riksdagen. Jösses!!
Klockan 18.00 nu under fredagen kommer vi att lira blues på Örebrobryggeriet, det som ligger vid I3:s gamla område. Känner bryggaren och klagar på deras jävla tjära. Men skit samma. (Alla är välkomna dit, det blir lite tal och musik, blues med mig och Baggo och Öre Brors brorsa (Samla Mammas Manna med flera band) och Björn och Timo, och vi minns Öre Bror som den lirare han var).
Han hamnade i plurret där brevid sin båt en morgon (andra skeppet från vänster på bilden) och hade inte gälar. De hittade honom 10 timmar senare och då var det slut på poesi och annat. Öre var en cool lirare.
Jag ska prata lite om honom i morgon och spela upp lite av det han gjorde med oss i Jordradion förra året.
En bra lirare, som drog till de sälla jaktmarkerna för tidigt. Mycket sådant denna sommar. Tyvärr.
Jag tog bilden när jag cyklade ut till Naturens Hus nu i eftermiddag. Hans husbåt såg inte välskött ut längre. Naturen tar ut sin rätt.
Och därute, vid restaurangen på Naturens Hus så lirade Tommy Mo. Det vill säga, Anders Moberg (Randig) och Tommy, the man, Bagari på gura och lead-singing.
Lägger ut en mp3:a här på en hel låt och lite till, video från det hela med rörlig bild och ljud finns ju redan ovan. Det här är andra låtar:
Tommy-Mo-140814
Tja, och så cyklade jag hem och det var för sent att repa (ska repa när jag skrivit klart det här, hörlurar och bas utan stärkare).
På Biskops i kväll så fastnade nya unga gossen Sebbe i stål, och jag tog kort på det (finns redan på fejan, men min blogg ska ha allt, och det bästa):
Okej, fet-matsblomgren har nu bloggat via tangentbord. Gillas eller hatas? Skit samma. Tror jag skippar ljudbloggen i natt. Fick ju med det mesta här nu.
Annars träffade jag Wiberg, vi ska köra igång Jordradion igen, om några veckor.
Så.
Nu är jag färdig. Tut.
En liten truddilutt jag gjorde nyss
Bara en halv minut, mp3, spelas direkt här på sidan, naturligtvis. Kände för det.
Das-Muzak
Tumskriver ett inlägg på ajfån
Bara för att vara annorlunda mot hur jag brukar. Äh, fanken jobbigt. Ja, jag skulle kunna använda datorn eller Apple-TV med blåtand. Fast det orkar jag inte. Lägger ut bild på tant som värmer spisen med stålar istället.
En sorglig dag med vän som tydligen gått vidare till andra dimensioner
På söndagseftermiddagen ringde Bagari mig. Jag skojade hårt direkt och blä-ade, eftersom han genom att ringa sabbade min Quizkampen-tävling jag höll på med i telefonen. Det var hans fel att telefonsamtal vinner över spel, som man måste lösa på tid, annars får den andra poängen.
När vi var klara med det dravlet (vi brukar dravla och barnsla oss) så berättade han (hans egentliga ärende) att en polare hade gått bort. Dött. Försvunnit från möjligheten att gagga och snacka med.
Det blev ett kort samtal. Vi var nog lite vilsna bägge två. Vadå död?
Han hade läst det på Facebook. En kompis hade skrivit på hans wall, alltså han som gått vidares sida.
Ett tag tänkte jag att det här måste vara ett misstag. Men sedan blev jag riktigt ledsen.
Nu är det natt mot måndag, jag har kollat kommentarer och inlägg på nätet, och ingen har meddelat något annat, så jag antar att det hela tyvärr är sant.
Det var poeten, han som jag gaggade med för någon vecka sedan bara, och frågade om var hans husbåt fanns (tredje sista båtplatsen vid småbåtshamnen i Örebro, vid Svartån, jag hade stående inbjudan). Han som plåtade och filmade mig och Bagari när vi lirade vid Gamla Teatern i början på Juni och la upp på nätet.
Det var på nyheterna i lokalblaskan i lördags. Man hade funnit en manskropp i Svartån, ungefär där han har sin husbåt, bredvid Naturens Hus. Ingen visste vem det var. Ungefärlig ålder och kläder hade man gått ut med.
En sådan där nyhet man tänker att det var tragiskt och sedan struntar i vanligtvis.
Han la ut bilder från fredagskvällen från sin husbåt, verkade ha det mycket trivsamt. Och jag vet inte vad som hände, men jag kan tänka mig att om man snubblar och slår i huvudet och ramlar i vattnet och ingen finns i närheten, då blir det så som det blev.
Han var från Eskilstuna, och brukade alltid jäklas med mig för jag är från Västerås, och jag jävlades tillbaka. Vi frekventerade samma pubar sedan förra seklet. Och han var nästan alltid på de fåtal spelningar jag går på (livemusik).
Han bytte namn via patensverket och fick registrerat det, och tatuerade in det på armen, Öre Bror. Det var till och med artikel i tidningen om det och jag garvade då.
När Göran och jag startade webradio, Jordradion, 2013 så tog vi med honom som vår ”Hovpoet”. Han skulle försöka skriva ett poem, en dikt om sådant som hänt eller händer lokalt.
Det där gjorde han några program, men sedan tyckte han att det kunde vara nog. Vi gillade hans inslag.
I natt har jag letat reda på en bild jag tog av honom i slutet av april 2013 och även klippt ut hans första avsnitt som poet i Jordradion (den dagen). Det handlar om hans kära Svartån, och han pratar om Andy, hans and, som kom varje år och var hans kompis på sin husbåt (han bodde vanligt också, annars).
Han var en fräsig lirare, Öre Bror. Glöms inte. Jag kände honom lite, och det var en ära, samt trevligt. Är glad åt våra gagg och gnäll. (Klicka på bilden för att se den större).
Cirka sex minuter med hans debut i Jordradion. Man får en bild av mannen, myten, poeten:
2Orebror-fr-april-2013-Jordradion-1
Här är vårt sista fejangagg, som jag hittade nyss:
