In i parken. Det kommer inte att regna. Men det gjorde det. Trädens blad räckte inte.
Till slut, efter ett par timmar i gläntan, så slängde vi oss under den där skulpturen som ser ut som ett UFO framför slottet.
1000 ton vatten ovanför oss. Vi var galna. Det regnade ju. Men vi är vänner. Och vi snackade en del. Det var vackert.
Fanken vad jag gillar de där rackarna.
Bild och film nedan.
När Lars Ohly, V, råkade Instagramma sin snorre under gårdagen då han bara skulle visa sin tatuering så kommenterade utrikesministern, M, på Twitter detta, hehe.
Jag cyklar i sommarnatten. Skulle behöva solglasögon. Klar himmel och fullmåne.
Idag drog jag till Carlbarks MC-butik i Kumla. Tio minuter innan stängning och köpte deras sista par, 46:or, av hojpjuck som jag lurat på, behövde verkligen nytt.
Dyrt utav helvete, men de behövdes.
2300 spänn! Fatta!
Sedan åkte jag till Elise där i Kumla, hennes bäbis och hennes man och fixade deras nya, men gamla, Mac.
I dag, eller i morgon, hur man nu ser på detta, drar jag till hojbutiken igen. Köper jeans med kevlar insytt, pallar inte läder när det är för varmt. Och, ny slags jacka. Sedan är jag fri och kan åka!!!
Blev Biskops sedan. Trevligt. Här är ännu en månbild:
Den här liraren, och hans dam, lärde jag känna för några år sedan, på olika sätt, vid olika tillfällen. Han och jag gruffade rätt mycket då, men han skärpte till sig.
I kväll visade det sig att han och hon blivit föräldrar just under söndagen. Hon och bäbisen är kvar på sjukhuset, men han var där jag var, och jag grattade. Och garvade.
På bilden visar han upp ett foto på sin nya dotter, som väl inte syns, men man kan ana.
”-Fanken Mats, det är larvigt, men jag måste visa bilden på min dotter!”
”-Gör det du, så plåtar jag och lägger ut på nätet och hånar!”
Snyggt. Så filmiskt. Ser overkligt ut. Som en B-film. Hoppas det syns så på en dataapparat i alla fall. (Blir större om man klickar på bilden, då ser man skräckfilmsfeelingen).
Blev milt sagt förvånad i Järle idag. Tänkte att jag äntligen, efter 15-20 år, skulle kolla in vart Richard bodde. Jag ringde, han var inte hemma men förklarade vart han bodde. Sa åt mig att hälsa på styvsonen som klippte gräs. Okej..
1. Vaknade.
2. Fixade pulverkaffe i bull-TVn.
3. Fixade fullkornsvälling i samma apparat.
4. Tvättade (kom ihåg tvättiden, bara det, hurra).
5. Tog mig till bolaget medan tvättstugan gjorde sitt. Där är jag inte ofta. Men nu, vitt vin i kartong (för att höja smaken på maten) och små Jäger (för magen om jag mår illa) och en jordbruksprodukt från staterna, med en fågel på omslaget, antagligen whiskeydricka (mot baciller).
Fick allvarliga moraliska betänkligheter då det satt en tiggarkvinna utanför bolaget som jag, precis som alla andra, inte låtsades om. Vafan händer? Var det så här det gick till i Tyskland på 30-talet, man tittade åt andra hållet? Låtsades inte se.
Moralkonstiga tankar kokade i huvudet på mig. Mitt alibi är att ”hon är med i en organiserad liga som bara luras”, fast jag någonstans hajar att hon inte har det bra, men, om jag skulle ge henne stålar skulle någon ond jävel ta dem i alla fall. Allt det har jag lärt mig via media, men vet inte ett skit om egentligen. Det är hemskt!
Jag gillar inte denna prövning. Snart, mycket snart, kommer jag att gå till botten med detta och prata med en av dessa tiggare (som för övrigt är ovärdigt hela världen, men MEST jävla Sverige). Här ska vi inte vänja oss vid fattigt folk igen, som det var förr i tiden. No more. Fast, dumjävlarna som bestämmer och dumjävlarna som röstar tänker väl bara på sina jobbskatteavdrag.
En dag drar jag fram min iPhone och frågar, live, tamejfanken. Måste gå till botten med detta, så långt jag kan.
6. Cyklade hem med varorna. Hängde upp tvätten i badrummet. Enklare än att köra i tumlare eller torkskåp, och bättre för både kläder och miljö (fanken, jag är en fin kille i alla fall, och lite lat, slipper ett moment).
7. Tog en redig cykeltur. Runt hela rubbet på någon timma. Runt vikar och skog och stugor. Det blåste, men jag bara garvade åt motvind och uppförsbackar. Försök hindra mig, jag har en god grundform fast jag är ett våp rent träningsmässigt för tillfället.
Tror jag börjar komma i cykelform.
Åkte förbi en trädgårdshandel och köpte lerkulor att ha i botten på min stora kruka på balkongen jag inte planterat något i än. Frågade om växter, men de var bara två på det stora växtvaruhuset så jag sa att jag kunde återkomma. Jag vet inte vad växterna heter, eller vad man ska ha, eller hur de ser ut. I affären är de ju bara små fjattar i krukor. Kvinnan jag pratade med hade förståelse för mina problem. Om några dagar, när jag drar dit igen, hjälper hon mig. Det ska prunkas av växter på balkongen. Så det så.
Har fanken 40 liter prima jord som bara ligger i en påse. Ja, jag har bangat ur, he-he.
8. Kaffe på Biskops. Och där satt frk Åsa från Odensbacken som jag ju känner. Vi hade ett glatt prat innan hennes väninnor, som hon skulle möta upp, kom. Då cyklade jag till Willys mataffär.
Där stressade jag inte, nej, jag sniffade. ICA i Krämaren har inte hållit måttet på sistone, och det här är bara några hundra meter längre bort (jag bor mitt i Örebro). Jädrar vilken stor mataffär det där är, och vilka varor de har, och inte mycket folk heller, åtminstone inte då vid 20.30.
Köpte färdiglagade köttbullar med lingon och potatismos. Köpte inlagd sill, köpte dillsås att ha till torsk och annat. Kände njutning att gå där och plocka, ha-ha.
9. Lagade till de där köttbullarna i elektronugnen. Det var alldeles för lite mos, typ en deciliter. Provade att göra mer, men det misslyckades. Åt det som det var, med skivad färsk gurka till. Smaken var bra, men taglet från hästarna i köttbullarna var svårtuggat. No more.
10. Drack det australiensiska vinet till, och det var nog gott. Men jag begriper inte sådant.
11. Cyklade ner, alldeles för tidigt, till Biskops. Kom redan 23.00. Satt och glodde för mig själv ute, mot gatan. Såg två män komma utanför tillsammans med varsin kolsvart pudelklippt pudel och drog därav mina fördomsfulla slutsatser om deras sexualitet. Jag skämdes för det, men det gjorde jag. Man ”vet” hela tiden. Varför gör man det? Och, vad de än var så är det väl inget märkvärdigt med det? Alla får köra sin grej, ha sin dragning. Det jag inte blir klok på är hur min hjärna ens brydde mig att bestämma att de var snubbar som gillar snubbar.
12. Gaggade med lite polare, och en ölbryggare. Bägge vägrar vi att fråga den andra om att bli polare på fejan, för det är mjäkigt att fråga, så vi blir det aldrig, ha-ha.
Och så stängde det. Och jag cyklade hem genom först en svart stad, ett mörkt Örebro, eftersom någon klåpare på kommunen gjort så att all gatubelysning släcks vid midnatt mitt i stan, bland alla krogar (så har det varit flera dagar). Det är ju jävligt lämpligt med alla tokskallar som finns ute.
Dock, på andra sidan Stortorget, åt mitt håll, var det tänt.
Sådär, nu har jag delat upp. Tror jag lägger in en bild här nedan på en av pudlarna som skiter. Jag blev tvungen att förstora bilden, så den är grynig, men tycker att den platsar här ändå.
(Oj, ser att WordPress har en ordräknare, nu har jag skrivit typ 700 ord.)
Fick lite spel igår natt när jag var på svtplay. Sidan är helt rutten. Program och allt är kanon. Men navigeringen… Den som styrt upp detta måste ha rymt från någon cirkus, och se ut som en clown.
Så det uttryckte jag på Twitter, och hashtaggade svtplay. När jag vaknade till hade jag fått svar. Twitterkommunikation funkar!
Och, ja, jag svarade i kväll på svaret.
Polaren Ante lägger ut en länk på fejan med bild på en naken bas-lirare och hintar mig och några andra. (Det är inte jag på bilden).
I kommentarerna under bilden så skriver så Björn detta (se bild).
Det kommer jag inte ihåg någonting av, haha, men det är fullt möjligt och Björn brukar aldrig skarva, hehe.
Man var coolare förr. En annan tid. Roligare och busigare.
Försökte åka båge, men det gick ju inte. Jag kom inte in i garaget för den där ”taggen” som man ska studsa mot en pryl på väggen så garageporten öppnade sig vägrade reagera. Bara att vända hem igen, tokblöt av svett (en liten tur hade snabbt torkat mig). Det är hårt i läderbranschen på varma sommardagar. Och, naturligtvis finns det ingen att ringa för att fixa detta efter kontorstid, på Örebros största bostadsföretag ÖBO, själva allmännyttan.
Hemma igen funderade jag över det där. Det är andra ”taggen” som slutat funka för mig på en vecka. Är det något med solfläckarnas läge på solen, som typ slår ut datorer? Varför lägger de av?
Och så porten nere mot gatan, där någon sparkat sönder glaset, och den där som sabbat låset till cykelrummet. Vafanken är det frågan om??? Varför får jag inte komma in?
Drog senare ner till ”min lokal”, där de serverar malt, och hade möte med Göran under kvällningen. Vi planerade lite inför höstens webradio.
När jag skulle gå på muggen innan jag drog därifrån så öppnade jag dörren som vanligt och där var två brudar på muggen som skrek som galningar. Jag sa snabbt att om man inte vill att någon ska gå in på muggen när man använder den bör man låsa den inifrån. Så vände jag på klacken.
Och jag cyklade hemåt, som jag brukar göra. Fast klockan bara var ett hade Stora också stängt, som jag tänkt mig ett besök på, lite paus på hemvägen. Bra affärsstrategi där, stäng så tidigt som möjligt, det ger säkert mer stålar i kassan. Suck…
Och så satt jag på balkongen och surade. Varma vindar och fint, men ändå. Tråkigt.
Hittade en nygammal bild på datorn, den lägger jag ut här, tänker jag nu.
Någon ”haters” jag hade/har som för 13 år sedan skrev ett anonymt klagobrev till mina chefer. Jag tror jag vet vem det var. Fantastiskt. Ja, jag körde då en av de första hemsidorna i stan. Och så gjorde jag en avdelning där jag tyckte att byxkjol är det fulaste plagg en kvinna kunde bära. Många av mina tjejpolare gillade det där och la upp egna bilder och länkar på just byxkjolar de hittat.
Och så en dag blev jag uppkallad av skolledningen. Jag fick veta om att detta inkommit (stämplat och inkommet, offentlig handling minsann). Vad hade jag att säga? Jag bara garvade och förklarade och det gjorde chefen/rektorn också, och så begravdes det. Men jag tog en kopia i kopiatorn i alla fall. Ville ha minne av lågsinta människors hat och kanske avundsjuka, till och med någon lurig tillfredställelse av att försöka sänka någon anonymt.
Nu finns ju nätet på ett helt annat sätt vad det gäller sådana grejer. Stackare som dessa har ju till och med ett eget parti och allting numera, just tack vare nätet, som har större genomslagskraft än insändare i Nya Seriemagasinet eller Fantomen hade förr.
Det finns, och kommer alltid att finnas ett gäng procent som inte har alla hästar hemma.
Tut!