Kategoriarkiv: 2013

Ritade en teckning om hur jag har det nu

Tja, kanske lite övertydligt, eller också inte. Men jag måste få ur mig.
Det är jag, på botten av en sjö, med bara snoken ovanför vattenytan. Facket är nöjt och gör inget mer, personalavdelningen väntar på att bita mig i fischlet, och så kommer två kommunalråd och åker vattenskidor, mot mig.
Ja, så har jag, och andra, det nu. Så det är egentligen en politisk teckning.
(Sorry om jag är lite oklar, jag väntar med klarhet lite till).
bottenavensjo

Hittade bilden på mig och Leif P på datorn

Måste lägga in bilder jag hittar på datorn här, så de finns här också, på min blogg. Och, jaja, jag vet att jag skriver lite för lite här, men det är nu det. Mycket av min Twitter kommer ju upp här till höger och via länk ovan.
Behöver jag påminna cybern om att herrn på bilden höll med mig i vår diskussion om skolan. Jag sa att att den är på väg till 60-talet, han tyckte att det snarare handlade om 40-talet. Det var hans fru som plåtade.

paddan-och-jag

Webradio, och video som jag hittade från 2008

Det händer grejer. Hittade under natten nästan tio videofilmer jag plåtade på mig själv från min bärbara Mac 2008. Som en slags v-blogg. Jag smackade upp dem alla på tuben (tog fin tid). Nu är de där. Ska portionera ut dem här har jag tänkt, om jag vågar, rätt snart, he-he.
Och här är, om länken funkar fint nedan, fredagens Jordradio som jag gjorde idag. Det blev inte mycket gäster men Viking, Bluespolisen och Gitarrhjälten fick jag tag i via telefonen i alla fall.
Ska det vara varje fredag, så ska det. Programmet har en egen sida: http://jordradion.se

Lattjade med nya Garageband

Min låt 2     

Lite sväng är det i alla fall. En minut för den som vill.

Tre grejer jag tänker på nu under lördagsmorgonen

Natt till lördagen. Ja, jag kör Blåtandstangentbord över iPhone och Apple-TV till platt-TVn (alla borde ha det så här fränt, kommer inte att sluta berätta om det, njuter, he-he).

Idag hände i princip tre olika grejer. Och eftersom det här är min blogg, och eftersom man får använda ”och” i början på en mening numera, trots vad svensklärarna sa när jag gick i skolan så berättar jag om dem nu.

1. Idag har politiker tagit tillbaka hotet om avsked för oss ”medielärare”. Det är ju bra. Men samma politiker säger också, i slutet av intervjun, att ”om vi inte får detta att fungera, så kan det bli fråga om uppsägningar”. Tjenare yxskaft, hej jenka, fram och tillbaka.
Så, jag och min kollega Kalix har beslutat oss för att allt är precis som förut. Dvs, vi vet inte ett skit, och det kan gå hur som helst. Men, och det är ett slitet uttryck, det är inte över förrän den feta damen sjunger (på operan).

2. Jag och Göran styrde upp Jordradion i dag igen, efter sommaruppehållet. Blev kanon, om man frågar mig. Nästan 92 minuters liveweb-radio fick vi till, med hjälp av fasta medarbetare och gäster.
Grejen är att jag jobbade fram sajten i natt. Mellan 01.00 och ungefär 07.00. En äkta wordpress-sida. Ja, jag gillar att meka med sådant. Tycker jag fick till det. Där kan man lyssna, och kommunicera, via Twitter, epost och telefon direkt med oss när vi kör.

Vi kommer att köra varje vecka, på fredagar, 18.30 live. Sedan, direkt, ligger det ute som en podcast att lyssna på via dator, iTunes eller smartphone. Det går att ladda hem också, om man vill.
Här är adressen:
http://jordradion.se
Gå dit och lyssna på dagens 90 minuter. Ja, om ni, som läser, eller du då, (vi har genomfört en Du-reform i Sverige) har tid över och tror mig.

3. Gick på lokal under kvällen. Knappt några människor där, toppen. Men personalen på mitt ”andra vardagsrum” var klädda i sydtyska fula kläder, sexy time, he-he.
(Det var bara damer som jag snackar om här).

Där träffade jag en polare som berättade en lång historia. Jag ska försöka återge den kort.

Han hade åkt och hämtat ett paket i Stockholm med musik, skivor, kört tillbaka, spelat fotbollsmatch i norra länet, förstört foten. Tragglat hemåt, gasat bilen med en pinne för att komma hem (ingen känsel i högerbenet pga skadan). Släpat upp prylarna, musiken och annat i lägenheten när han kom hem. Sedan åkt taxi till sjukhuset, fått skäll för att han inte kom tidigare. Blivit gipsad. Sprungit omkring med kryckor i stan i sex veckor och haft ont och besvärligt.

Så en dag fick han ta bort gipset. Men körde med en krycka ändå, för att vara på säkra sidan. Han och hans polare var ute på vift. Utanför en krog blev han stående med sin krycka, och zwoop, kom en böna och började prata med honom (för hon jobbade inom sjukvården och såg kryckan).
De fattade tycke för varandra. Och nu bor de ihop och har två barn. Tuuuut!
Så kan ödet göra. Jag är impad.

Ja, det var väl det jag ville blogga om nu i natt (nu blir det svtplay eller något sådant).
Tjo!

/Mats

20130928-031553.jpg

Hittade en bild på min polare Ingela från New York 2000

a-ingela-skylt

 

Snubben bakom kom och hämtade mig på flygplatsen. Han hade den där skylten och viftade med och körde sedan hela vägen från New Jersey, ner i tunneln och till södra Manhattan där jag träffade Ingela (som håller upp skylten där) typ det snabbaste jag åkt i en kärra.
Minns att vi snackade, han varnade mig, och han sa att jag skulle komma ihåg att inte titta folk i ögonen, som jag gjort på flygplatsen, det skulle ge trubbel. Jag skulle vara försiktig, ha-ha. Sket väl jag i. Jag är ju från Västerås (från början).
Att komma till staterna och någon står och viftar med en skylt (det där med att det står Baron, och det är jag, är en annan story) och så utan några förberedelser i övrigt följa med denna lirare i sin van, bara det, visade att nu var jag i staterna och nu fick staterna ta hand om mig, ha-ha. Han var alltså helt okänd för mig. Ingela hade inte sagt något.
Att åka godis-kärra är ju inte fel. Och jag fick mig ett fett mottagande på en saftig klubb, som jag inte törs skriva om här, men om jag skriver en självbiografi någon gång så kommer det med, he-he.

Bilden ovan är liten för det är en skärmbild från en video, och video måste komprimeras hårt på den tiden för att kunna köras över nätet, det var innan Youtube fanns och allt. Någonstans i mina lådor har jag de här filmerna, bilderna. Och någon dag ska jag göra superversioner av dem. Men det blir då. Inte nu. (”Då” är ett ord som kan användas tidsmässigt både förr och sedan i tiden, skumt…).

Ja, det var det jag tänkte på nu, när jag såg den där bilden, som jag tycker platsar på min blogg. Och, just, jag hade tre kanonveckor där då. Tut.

 

Gjorde en egen Hitlerfilm om hotet mot min anställning

Satt natten till fredagen och kunde inte sova. Inget konstigt då krafter har satt igång en process att kicka mig och mina kollegor ur våra 15-20-åriga fasta anställningar i kommunen. Att det är inkompetens och okunskap som är orsaken till deras plötsliga motvilja mot oss är ställt utom all tvivel.

Kom på att det finns ett ställe på nätet där man kan göra textremsor till den numera, på internet, klassiska scenen med Hitler i Bunkern i Berlin 1945. Filmen heter Undergången och är väl värd att se i original.

När nytextade filmer av scenen började dyka upp blev filmbolaget sura för några år sedan. Men filmens regissör älskade de olika versionerna som kom.
Så, här är min. Och det som sägs är rätt väl överenstämmande med min verklighet nu.

Slutresultatet blev bättre än jag förväntade mig. Kan inte sluta glutta själv. Samhällskritik från verkligheten. Och lite humor naturligtvis. Och, nej, jag gör det inte lättare för mig själv. Men jag har aldrig fjäskat, min tunga är röd, inte brun…

Ung och aningslös CSI-böna

Man måste hela tiden kolla efter DNA.
Här ser man hur Carro ihärdigt jobbar sig framåt mot svaret på mördar-dräpargåtan.
Detta sker på gamla Prisma. Numera Plektrum.
Man måste ändå lyfta på hatten åt denna unga dams genialitet. De två första bilderna visar action. Först på den tredje ser man skärpan och förstår vidden av hennes upptäckt. Där lämnades DNA-spår!

20130910-025204.jpg

20130910-025223.jpg

20130910-025234.jpg

Min intervju med Jojje Wadenius i kväll (ljud)

Jojje-redigerad-klar     

jojje-i-studion2

Jojje Wadenius, en verklig idol. Fick chans att intervjua honom idag. Så jag spelade in och pratade om sådant som jag tyckte var av intresse. Naturligtvis på mitt sätt, rätt av och utan krussiduller. En kvarts snack. Tut!