Så nu sitter jag här och känner att jag vill välta ut lite grejer här. För hur det än är så är ju matsblomgren.nu min signal i cybern.
Nu ska jag inte säga att jag kommer att avslöja något speciellt. Bara lite bilder, kanske filmer och ljud från ”på sistone”. Det finns grejer jag SKULLE vilja lägga ut här, men det törs jag inte, i alla fall inte ännu. Men, jag minns, och ingen kommer undan om jag bestämmer mig för att berätta ett och annat.
Okej, här sänkte jag kanske läsintresset rätt mycket. Men det må så vara. Självbevarelsedriften är starkare. Jag är ju inte hotad av kriminella (vad jag vet), utan av byråkrater i en stor kommun. (Vid närmare eftertanke, det kanske är värre). Men skit samma.
Äh, jag kör, fast socialt, inte hundra, som jag skulle kunna, he-he.
Vad hålls jag med nu?
Vad gör jag?
Jag ska vara ”third man” på olika slags lektioner har min rektor kommit på. Typ på eftermiddagarna. En klass har två lärare för att göra något projekt, ofta ett praktiskt sådant, och så är jag där, om det skulle behövas en tredje ”vuxen”. Jag vill inte skriva mer om det. Men alla med lite fantasi kan förstå att det inte behövs. Eleverna pluggar, och har sina vanliga lärare som hjälper dem, undrar vem jag är. De ordinarie lärarna känner sig säkert trängda, även om de sympatiserar med mig.
Min insats blir… typ inget. För jag behövs inte. Men ändå, av någon slags moral ska jag vara där.
Testa själva, kära läsare av detta att sitta i tre timmar och titta på 16-åringar som mycket väl själva klarar av att kolla hållfasthetslära med hjälp av spagetti och klister för att sedan med tyngder se hur mycket deras kreationer klarar.
Det blir inte bra.
Alla frågar sig vem jag är och vilket syfte jag har att vara där alls. Något jag frågar mig själv. Men man måste ju lyda.
Idag satt jag ånyo, beordrad, som provvakt. Jag går och hämtar en blå korg där lärare lagt in prov. Många lärare kommer också till provsalen med prov i sista stund. Sedan sitter jag där, delar ut. Väntar under tystnad medan eleverna sliter och försöker göra rätt. Samlar så ihop och går tillbaka med den blå korgen till det där lärarrummet.
Känns som det inte riktigt är det jag är utbildad för. Som om min kompetens ligger någon annanstans.
Idag hade ett lärarlag ”beställt” mig i samma stund som jag slutade mitt värv som provvakt, blev till att stressa för att hinna dit.
De var okunniga, naturligtvis, som de flesta som jobbat mest med PC-apparater tidigare, i Mac-handhavande. Men väldigt intresserade och vetgiriga. (Maccarna har de haft sedan tidigt i somras, men ingen introduktion).
Jag gillar att visa vad man kan göra med de där dataapparaterna.
Lärare och arbetslag skriver e-brev till mig och frågar om jag kan komma och visa dem. Är jag inte upptagen av annat på skolan så svarar jag ja.
Och så blir de glada, garvar, ”aha”-ar. Kommer över den där första okunskapen. Det känns jävligt göttigt.
Jag får användning för mina specialkunskaper, nu när gymnasieskolan i Örebro köpt in 4000 Mac-datorer till elever och lärare.
Okej, inköpet inkluderar fortbildning. Som förra veckan, någon tjomme från Gävle som kom och konsultade. Sådant funkar inte, fick jag veta.
Jag skulle kunna jobba heltid med att lära lärare och elever hur man kan använda Mac och nätet för att boosta lärande och kommunikation.
Men neeeeeeeej, det fattar inte de som borde haja.
Lärargänget jag hade idag bokade mig direkt för måndag morgon igen. De skippar sitt måndagsmöte och kör med mig i en och en halv timma istället.
En lärare frågade mig om hur han kunde komma ännu längre, så han kommer till mina workshops på torsdagarna som jag har på NBV, A-huset här i Örebro (de andra fick inte veta att jag hade sådant, men kommer att få veta det).
Och allt detta medan förvaltningen, personalavdelningen här i Örebro kommun, säger att de förbereder uppsägning pga arbetsbrist, högsta politikerna, kommunalråd, säger att ingen ska få sparken, de två lärarfacken säger olika, de ena vet inte hur det ska gå (det jag är med i), det andra, som kommunicerar även med mig säger att ingen ska få kicken.
Så ”Vilse i Pannkakan” stämmer här. Så känner jag mig, och andra med liknande kompetenser som är i denna utsatta situation.
Bilden ovan visar företaget som gör maskiner bredvid Tullängsskolan. Andelen ”gult” på dess parkering är en helt säker indikering på konjunkturen. Mycket gult betyder många beställningar av maskiner. Det såg inte så illa ut idag när jag kikade efter att ha lärt ut Mac. Nästan halvfullt. Det har varit värre, och bättre. Kollar alltid in det där.
Ja, äh, ska inte bli tjatig. Men nu fick jag lite ur mig i alla fall. Det känns skönt.
Har också lite sköna prylar på gång vad det gäller folkbildning. Men det gaggar jag inte om här. Nya sätt.
/Mats