Herr Mats under jungfruerligt 60-tal i Västerås, Hammarby, 65-66.

Ja, och då ska bilden upp, hit, till min egen jäkla blogg som jag pyntar och trixar med, så klart. Solklart. Med mjölktandsglugg i käften.

Det är jag utanför barnträdgården (som det hette då, dagis/fritids eller vad man säger nu, inskolningsenhet). Jag tillhörde blå gruppen och körde nog på eftermiddagarna. Var utanför det stängslade området när en skum lirare dök upp och ville fotografera mig. För fanken, jag ställde upp (han fotade alla sedan, så han var en riktig fotograf).
Det mest anmärkningsvärda här är, förutom att jag ser så glad och självsäker ut, min hatt, som också har en fjäder? Ha-ha-ha!
Tror den var grön, och det var antagligen mode då och inget jag tyckte var konstigt (vilket är märkligt, eller beror på att jag inte fattade något i den späda åldern, innan ens lågstadiet).
Sedan ser jag mitt vänstra öra, det stack tydligen ut lite då, det gör det inte nu. Därmed har jag vetenskapligt belagt att vingmutteröron oftast växer bort. Fast det var inget jag led av på den tiden, upptäckte det ju först nu.
Det var då, det. (Tack, återfunna hårdisken som jag tömt in på min dator).

I nutid, typ just nu, har jag lite problemos med en grej jag sliter med sedan någon vecka (inkluderar bara mig själv). Fjantar och skriver inte vad det är här nu. Men det är. Och det suger hästsnorre.
Lyckas jag ordna upp det som måste fixas, så berättar jag nog här sedan, men inte nu.
Så, jag är inte riktigt på. Det är jag inte. Men hoppas det ordnar sig snart.

Lördagsnatten i övrigt var finemang. Träffade massa goda vännar  på lokal, innan jag tog mig hemåt. Ja, en vanlig lördag, inte mycket att orda om.