Skriver lite blogg och du kan aldrig haja vad som händer sedan….

Tror på min rubrik där. Det funkar ju på Fejsbocks. Och folk klickar, klick-klick-klick och låter sig duperas. Vad? Vem? Vad händer? Måste veta vad som sker sedan!

Äh, dårar.

Har just kommit hem från mässan. Det är ju 3863 timmar efter annandagen och som vanligt firar jag och 9 miljoner andra svennar havrelördag denna dag.
Lite synd bara att nästan all snö tinat bort. Det hade varit trevligare att ta släden än taxi. Sparken hade funkat också. Men okej, mina renar kan behöva lite ledigt ibland de också.

Att vara anonym på nätet anser jag vara helt förkastligt. Verkar man här i cybern bör man ansvara för vem man är, annars har man inget här att göra. Det är något jag försökt följa sedan 1997. Men värre än att vara anonym som publicist på nätet är de där kretinerna som är lurkers, dvs de där som ligger bakom buskarna, kollar, men inte ger sig tillkänna, inte bidrar med något eget, och som registrerar allt. Har haft sådana också som följt mig, genom åren, och det är nog så nu också.
Men, skit samma, jag har inget att dölja, som de har. Min hälsning till dem är: -Tomtebloss upp i rumpan, tut!

smisk-wtc-baron-raukOvan, när jag besteg Gotlands högsta rauk, precis innan jag satte ner flaggan och utropade den till mitt eget grevskap, utan friskolor.

Idag gick jag till ICA efter att ha haft cirkel i webbradio på A-huset. Tyvärr funkade inte webbradiostudion så jag fick köra lite annat till mina elever, så kan det vara.
Utanför satt en tiggare. En kvinna. Hon log mot mig och hälsade. Jag log tillbaka och gick förbi. Handlade mina varor. Men när jag betalade i kassan så tog jag ut en 50-lapp och la i fickan. Packade ihop mina varor, snus och hej och hå, och gick mot utgången.

Så här: Jag står inte ut med fattiga människor i Sverige, det land jag är född i, och som mina förfäder är födda i. Visst, vissa var grosshandlare, andra statare, ytterligare andra bönder och vissa kanske var pirater, buktalare, enuiter, vafan vet jag. Men jag har nu valt att sluta titta bort.
Kan jag stå och vara gniden och inte köpa en ost för den kostar 60 spänn, vara så snål mot mig själv, men betala typ över tusen spänn i månaden för TV-kanaler och internet och iPhone och hela rubbet, så kan jag FÖR I HELVETE dela med mig lite till en fattig, utan att tro att det är som högeridioter säger, att någon jävla maffia snor stålarna.
Fuck you! Lura mig bara, onda ligor i SD:s våta drömmar. Det skiter jag i. De här människorna som sitter där skulle säkert hellre byta med mig, eller vem fan som helst. JAG ÄR UPPRÖRD! Vi är med i EU, nu får EU, Sverige, alla jävla länder, ta och skärpa sig.
Solidaritet, vänlighet, utjämning. Ingen ska svälta, ingen ska behöva tigga. Vi måste hjälpas åt.
Vi kan börja med att arrestera alla jävlar som rånat oss på offentliga medel med vissa politikers goda minne. Miljarder till skattebefriade öar från skola, sjukhus, äldrevård och offentlig sektor. Ja, ni vet. Men ändå blir folk förbannade på rumäner som vill ha en tia. HELT JÄVLA OBEGRIPLIGT!

Jag går ut, hon ser mig. Jag går fram och hon håller fram sin pappmugg där hon sitter på den kalla marken av sten. Jag trycker ner min 50-lapp. Hon tackar, hon bugar.

-Tack-tack!

”-Tack själv och varsågod, och hoppas du får en trevlig kväll!”

Säger jag. Men jag menade det. Hoppades att hon skulle få en trevlig kväll, skulle må bra. Äta gott, sitta varmt, sova i en skön säng. Det jag sa kan missuppfattas (av lurkers) men inte av vanliga goda människor.

Antagligen kommer jag inte att vara vid ”stadd kassa” så länge till. Men jag har fanimej beslutat mig för att så länge jag har lite stålar över ska jag bidra. Om inte för moralen, så för karman. Man måste fanimej göra gott, om man kan.

Jag kände mig duktig i en minut när jag gick därifrån. Men naturligtvis går det inte, om man har hjärna, att komma undan. Det där räcker ju inte, inte på långa vägar. Mer måste göras. Av vilka, av politiker, av välgörenhetspersoner? Nej, AV OSS ALLA och den jag främst har ansvar för, mig själv. Må jag orka, kunna.

Löfte till mig själv: När jag handlat massa jävla dyrt på ICA, ska jag fanimej också ge till behövande, som sitter där utanför. Tut! Inte alla gånger, alla dagar, men när jag kan.

Som den unkis jag är tog jag mig den absoluta rättigheten att gå på lokal och träffa vänner denna fredagskväll efter utfört värv.
Det blev rätt skojsigt.
Jag busade med en böna jag känner, vars snubbe jag också känner men som inte var där, att hon skulle skippa honom och flytta in med mig, för jag bor högre upp i huset jag bor i än de gör, och det är mycket fränare.
Sedan skulle vi stå på balkongen och håna och se ner på folk som gick under balkongen, he-he-he.
Jaja, vi var dumma i huvudet-roliga. (Vi garvade själva åt våra påhitt).

Där var också en snygg-brud i sällskapet, som antagligen kände sig aningen provocerad av mig då jag drog orimlighet, dumhet och tokerier på löpande band utan att smöra på henne (vi skämtade ett gäng). Sådant kan få igång stiliga kvinnor.
Resultatet blev, fyra smällar på låret, ett nyp i knät och så tvångskramade hon mig fast jag protesterade när hon skulle gå hem. Hade jag gjort liknande, åt andra hållet, hade jag blivit arresterad.

Men, ändå, hon var okej, och vi var glada, och jag hade en trevlig kväll, vilket var precis vad jag behövde.
Mycket mer hände, och mycket annat under dagen, men det får räcka med rapport nu.

Om jag summerar, så har jag många vänner, både på dagar och kvällar. De andra nämner jag inte här. De kan hoppa i älva.

Tut!

/Multimats

 

 

 

3 reaktioner på ”Skriver lite blogg och du kan aldrig haja vad som händer sedan….”

  1. Ett tomtebloss i röven ska du ha på alla stjärtars dag! Och ett hell för text, tanke och handling till de som har det sämre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.