Surfar mitt i natten. Blir glad. Ser att Josef Fares, gamla eleven, och också vännen, numera även filmregissören och spelmakaren, har vunnit fint pris i England för sitt datorspel.
Förutom att jag gläds för hans skull så blir jag extra glad när jag tänker på alla belackare han hade på den skola där han gick i gymnasiet och jag jobbade på. ”Fint folk”, lärare och rektorer, som åsidosatte honom. Hoppas de ser detta på något sätt nu och skäms. Ordentligt.
En bild från Twitter också:
Det fina folket på Ru gläds nog fortfarande mer åt den blonda pianospelande gossen som fick Hjalmar Bergman stipendiet istället för Josef. Gott med ett nytt inlägg, det var ett tag sedan sist.
Tack, Kalix. Jo, kommer ihåg, men ville inte nämna pianokillen, he-he. Det goda vinner, till slut.