Favorit i repris från Öland för några år sedan med Blues-Janne (video)

Allt behöver ju inte vara just nu som jag lägger ut. Här är historia, från ”furr”.
Solen gick upp men vi ville inte låta morgonljuset avsluta kvällen, det var ju så kanon där på Böda.
Allt filmat med en bärbar Mac jag bar omkring en tidig morgon för en fyra år sedan. Djur och natur, och så vi två gamla Västeråsare.
Innan jag började filma så var fåren stenhårda när man satte näven mot huvudet på dem, jävlars, det var ingen lek, he-he. Därför hämtade jag datorn, kunde bli handgemängvideo.
Lite skämmigt hur ”trötta” vi är, men det får man ta. Bäää! Jäklars vilken släpig röst jag har, skämmes, och hur jag/vi pratar och tycker, men det var en kanonmorgon! Ha-ha! Och det hade varit en tung födelsedagsfest för fyra personer, med massa folk innan, som sagt.
Då det här är min nya sida/blogg/webplats så kör jag ut den igen. Två lirare som liksom bara är, som njuter. Tut.

Insikten när jag just hajade att jag är två år yngre än Hitler blev

1943 var han lika gammal som jag är nu 2013, 70 år senare. Vet inte om det var en insikt, kanske bara en svindlande tanke. Någon man alltid sett som äldre galning är man nu på något sätt jämngammal med.
En man, människa i min ålder, som jag är nu, hade alltså satt igång ett världskrig, mördat massa oskyldiga människor, då, sedan fyra år. Och hade två år kvar innan han fegade ur och inte vågade ta konsekvenserna av sitt fruktansvärda skit.
Någon drift att göra något sådant har aldrig kommit över mig. Men det är svindlande att en jämnårig hjärna och erfarenhet kunde hamna så åt helvete.
Som spädbarn var han väl som alla oss andra? Vad hände?
Sådant tänker jag på nu i natten, i min nya bloggmiljö. Ja, det är han på bilden nedan, som liten.
Adolf Hitler, Kinderbild
Och, fast det inte har med ovanstående tankegångar att göra så där riktigt,  jag är nu 14 år äldre än John Lennon blev. Och 13 år äldre än Elvis blev. Ja, sådant lurar jag på, i natten.
Tid, du ger perspektiv.

Okej, jag ger mig

Hade tidigare som så här, att man var tvungen att skriva e-post och namn för att skriva kommentarer. Efter att fått höra att det inte var något kul, att folk inte orkade detta, så har jag tagit bort det. Nu kan man kommentera och vara hur anonym som helst. Bara att trycka på sina bokstäver. Fast, kom igen, skriv en liten signatur så jag vet vem du är, om jag känner dig, det blir trevligare.

Jag kör så här ett tag, och hoppas jag slipper kommentatorsspam och hatkommentarer, he-he. Bara att köra.
Och för att illustrera detta hittade jag en bild på mig från den tiden då jag rökte.  På en gata i Queens, New York för några år sedan. Jag bodde därinne ett tag. Då var jag cool. Plåtade med den tidens digitalkamera med självutlösning. Att det inte var tillrådligt att vara ute där på nätterna, är en annan historia, men jag klarade mig, i alla fall just vid detta fototillfälle (kamera på soptunna).

Sitter-och-roker-pa-trappan

Cyklade med kavaj i regnet

Bajkade hemåt i regnet, glad som en lärka, av många skäl. Plötsligt hade jag fått flis på kontot för extraknäck! Tack, Swedbank-appen.
Men, att det regnade berodde förstås på att jag tagit min kavaj. Hade skinnjackan varit på hade regnet uteblivit.
Fast.
Det är skit samma. Ett mysigt och varmt juliregn är helt okej.
Sitter nu på min balkong och njuter. Växterna har växt massor, igen, på ett par timmar. Atomväxter från Krypton, helt klart. Nu ska jag njuta av regnljud.

20130710-012230.jpg