Som jag tidigare meddelat här så händer det grejer i kroppen när man kör medikamenter. Själv har jag alltid varit livrädd för att stoppa i mig kemikalier (tack och lov). Okej, snus och bira funkar, men det där kemiska, från Alvedon och framåt, är ett stort no-no för mig. Det känns så jävla slutgiltigt när man svalt de prylarna.

Nu lägger jag in en stor seflie, som självporträtt heter nu för tiden, på mig, som jag tog i dag, innan jag förklarar vidare, för att markera hur jävla allvarlig jag är. (Det är coolt, på sin egen blogg kan man exponera sig själv).

För de lyssningblyga (de som inte pallar att lyssna på mina ljudbloggar), okej, snabbt först då, en liten bakgrund.
Fick utslag på kroppen, sökte vård. Fick tabletter, typ steroider. Och nu. Vad har hänt på fem dagar? Det ska jag berätta lite om nu.

Jag är mycket förvånad. Ej i någon särskild ordning, men något av det jag upptäckt med mig själv (och skrivit ner under kvällen):

1. Utslagen försvinner, knappt något kvar nu.

2. Svettas inte omotiverat mycket efter att jag duschat längre.

3. Behöver inte, men gör det ändå, använda toapapper, det säger bara ”pang” så är det klart, ha-ha. Clean bajsning total!

4. Ingen som helst fotsvett, trots att jag kört med bootsen hela dagen.

5. Jag luktar inte svett eller bluä, fast jag inte duschat. Är helt ren. (Jag brukar duscha dagligen, men var tvungen att testa att skita i det, idag, för att få veta).

6. Fötterna tycks ha krympt, ingen muskelkraft för att få ner dem i bootsen, de bara ramlar ner (tycks ha haft svullna fossingar tidigare).

7. Gigantiska härliga 14-årsåldersgosse-morgonstånd när jag vaknar (ja, jag drar mig inte för att gå ut med detta, JÖSSES!!!)

8. Den skumma jävla torrhostan jag haft, speciellt på mornarna sedan något år är helt puts väck. Underbart!

9. Vår-allergin, med pollen och skit är borta. Inga nysningar, kliar inte i svalget, kliar inte i öronen, kliar inte i ögonen. Ingen snuva. Jag är helt jävla vanlig, som man ska vara. Otroligt.

10.  Är pigg och på som jag inte minns jag varit på hundra år.

11. Gör saker, tar tag i saker, initiativ. Ingen seghet. Bara reser mig upp och fixar.

12.  Känner mig inte någonsin utmattad, utan utvilad istället.

13. Sover som en kung. Pang, sover bra hela sömnen/natten och är pigg när jag vaknar.

14. Har haft lite ont i ryggen, stel, tidigare. Allt detta är borta.

Osv, osv, osv.

Äh, ni fattar, ni som läser här. Det är otroligt.

Naturligtvis gör detta mig orolig. Vad fanken kommer att hända på måndag, när steroiderna är slut? Kommer jag att backa tillbaka och blir fy-fan igen? Sakta men säkert?
Jag ska ringa sjukvårdsupplysningen och berätta detta otroliga och fråga hur jag ska ställa mig. För, så här som jag känner mig nu, det vill jag känna mig resten av livet (som jag hoppas blir långt och stöddigt).

Så nu vet ni.

Tut!