Vi snackar ny-progg här, med total improvisation:
Kategoriarkiv: Fränt
Jag vibbar och gör egen trum-bas-sånglåt
Basochtrumma-Sång-och-lukt
Min robot-trummis har jag i köket, inhyrd kille, lite virrig, men det funkar. Och så jag då, på sång och bas. Allt är kört live i studio-Blomgren nu i natt. Inget fjanttigt repande, allt kommer improviserat, som de sköna konsterna ska komma.
De lux-studion här i Örebro. Bara att njuta av nyproggen som jag producerar mitt i natten.
Skriver lite också
Sitter här mitt i natten och klurar.
Borde göra ett och annat, skriva CV, skicka in ansökan.
Men så såg jag det där programmet på SVT där författare gaggar och där kom plötsligt ett inslag med en av mina favoritförfattare. Alltså Torbjörn Säfve. Har läst ett gäng böcker av honom. Visserligen för kanske 20 år sedan, men ändå. Det är han, Henry Miller, Charles Bukowski, Kurt Vonnegut och Sture Dahlström som är de största, finaste författare vi har, eller har haft i världen, som jag läst (deras böcker finns kvar).
Herr Säfve har haft den goda smaken att ha bosatt sig i mitt län. Visserligen söderut, i en håla som ingen bryr sig om, men ändå, han är här i närheten.
Och så var det ett filmat reportage om honom, där han gick i skogen, där han visade sina outgivna böcker och rullor med massa projekt. Helt okej. Fast så, på slutet, så säger herr Säfve, boxare, muslim, anarkist och så mycket annat i en härlig mix, något som smackade mig som en smäll. Han körde existentialismens kärna där. Han sa, ungefär som att ”det räcker inte med att doppa foten i vattnet, man måste slänga ner hela sig själv”.
Alltså, man kan inte både ha och äta kakan. Man måste vara beredd att vara ärlig mot sig själv, köra hela grejen. Går det åt helvete så går det, men om man vill något måste man gå in för det helt och totalt, annars blir det bara skit.
Jag behövde höra det. Och min hjärna kokar.
Vid typ 28 minuter in i programmet. Det var det jag ville säga i kväll.
https://www.svtplay.se/video/2843655/babel/babel-sasong-21-avsnitt-7?start=auto
Eftersom jag inte skriver mycket här lägger jag ut min pod
Ja, så är det. Jag kör på poddar helt utan skyddsnät. Och äh, vafanken, lägger ut nattens här. Jag har många lyror på min stränga:
Jag är inte slö jag kör bara lite andra grejer som poddar
Så här är nattens podcast jag gjorde.
(Kommunicerar med Spreaker, de som har podradiotjänsten, via epost, om att ljudet går upp och ner i volym. Hoppas lösa detta med hjälp av dem).
Lördag morgon, jag garvar åt mig själv
Varför då? Jo, i natt har jag fixat ännu en sida, en subdomän, och köpt webradioplats på Spreaker, så nu är det all in, eller vad man säger om man är en sådan som sportar.
Jag har nu en egen podcast, där jag kan göra vad jag vill, 500 timmar på ett år, 3 timmar åt gången. Det enda jag inte har är STIM, det kostar 500 i månaden, så då får det bli prat och inte så mycket musik, och lite sådan musik jag gjort, eller mina polare, om de godkänner, gjort. För lite musik behövs ibland.
Men annars, ha-ha. Perfekt ljud, kan ha polare som är med via telefon eller Skype (om de inte är här bredvid mig). Kan ringa folk, de kan ringa mig. Det här kan gå hur som helst. Men nu kör jag, för jag kan. Gör jag det inte nu så blir det inte av. Satsar man kan man vinna, annars inte, annars aldrig.
Äh, fanken, man måste satsa för att vinna.
Jag bedömer det hela som så, att jag fixar det jag behöver, önskar, fantiserar om, vill göra, tänker på, nu, då det går. Så får vi se om det blir ett bra utfall sedan.
Japp, jag är glad och helt på. Nu jäklars. Adress och sådant sedan, till allt här, när jag är helt klar (som jag väl är just nu, men ändå, tar det sedan, måste andas, kolla in själv på lite avstånd, typ i morgon, först).
Gratta mig och kör några hurra-rop!!!
/Mats
Showar med min nya ljudutrustning och lite egna låtar
Äh, har fixat så att mitt ljud blir megabra i jämförelse med originalmicken och så (investerat i utrustning). Tror jag fått tag i rätt grejer.
Kör den här i typ fyra minuter, där jag visar vilken cool kille jag är (!) samtidigt som jag presenterar några av mina musikaliska storverk, he-he.
Så njut här, om ni törs. Direkt från min lya, denna natt. Hellre lite skit på golvet, än ett rent helvete, eller hur? Tut!
Kan inte sluta vara frän. En polare, vi kan kalla honom Z, ringde upp mig, på min begäran. Eftersom jag struntade i att svara på telefonen så tog min dataapparat emot samtalet, vilket betyder/betydde, att jag fick in honom i mixern och kunde spela in det hela. Tekniken är KANON! Här ett mycket kort ljudklipp från detta. (Och jag bara garvar, som jag gör när saker och ting funkar SÅÅÅ mycket bättre än jag trodde):
telefon-mac-funkar
/Mats
Gör en kort mp3-låt i natten inspirerad av krandropp
För en tid sedan så droppade min kran i takt. Wow, tänkte jag, och så spelade jag in det en snutt. Om det är 64-delar eller 128-delar, ingen aning.
Så smekte jag ihop den här mega-super-data-dance synth-hitten. 1, 26 lång, i stereo till och med. Häng med i ”The Grove”. Alltså Drop Sink:
Sink-Drop-2015
/Mats
(Som i övrigt vässar som tusan på min andra sida, och har lite planer, all in, ingen feghet, men, som sagt, det kommer sedan. Tut!)
2009 var det här top of the pops från mobilkamera (musikvideo)
Spelade in Bagari och gänget (ni som känner dem, känner dem) uppe på Olaigatan här i Örebro med min Sony Eriksson super-multimedia-telefon. Detta var före iPhone och alla smartphones. Hittade den härom natten på disken. Den måste få komma ut. Det låter bra, bilden är grynig, det är äkta. Det är bara sex år sedan, haja vilken kvalitetshöjning i våra telefoner från dess. Jösses. Men, detta funkar också, ha-ha.
Annars vill jag klaga på en massa, men avstår, för tillfället.
/Mats
Den här dagen är Nils Ferlin och Bob Dylan (blogg)
Jag kör, nu rätt av Nils Ferlin. Läste den flera gånger, och kom på hur jävla bra den är för hur läget är just nu (så ska väl poesi funka?). Så häng på och läs:
”När skönheten kom till byn då var klokheten där,
då hade de bara törne och galla.
Då sköto de efter henne med tusen gevär,
ty de voro ju så förklokade alla.
Då nändes de varken dans eller glädje och sång,
eller något som kunde vådeligt låta.
När skönheten kom till byn – om hon kom någon gång,
då ville de varken le eller gråta.
Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok
att rosor och akvileja förfrysa.
När byfolket hade lärt sig hans ABC-bok
då upphörde deras ögon att lysa.
Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull,
men fliten kom bara fliten till fromma.
De räknade sina kärvar – för räkningens skull,
och hatade för ett skratt och en blomma.
En gång skall detv varda sommar, har visorna tänkt,
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men mänskorna skola lyftas i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått
och kritar för sina lador och hyllor.
En dag skall det varda sommar, har visorna spått.
– Men visorna äro klena sibyllor.”
Och på det, en böna som kör lite Dylan bättre än de flesta, om man inte har fördomar, som ju några alltid har, men skit i dem: