Det här hände väl för en 10-12 år sedan, men ändå, ett minne som förtjänar en plats i min egen blogg.
Här ser man Lorrden, Kicko, Kalix, LG, Bagari, Ny-Johan, Lill-Johan, Åsa, och en massa andra. Liraren i skägg i scen två är Björn Nordien, som inte längre finns bland oss, fotograf och en skön lirare. Ja, äh, kolla på taskig kvalitet, direkt från Kalix trädgård. Antagligen bara för de närmaste beundrarna, men äh, här är den, typ, åtta minuter. Det ingår musikinslag. Tut:
Jag lägger ut den här stillbildsvideon i min blogg. En fin mollblues. Fick låten från Bela igår. Det är vi, jag, som lirade med The Blue Pearls 1986 i Västerås, (bodde i Örebro då, med mina nya vänner i bandet och turnerade tillbaka till Västerås, fränt, det).
Tycker mig höra Wåfflan tjoa på slutet.
Nåväl. En fin låt som Bela har skrivit text och musik till.
Den andra gitarristen i bandet gick tyvärr bort också för tidigt. Allt är för tidigt, när det gäller tråkigheter och sådant.
Men vi, vi hade kul då, och garvade mycket allihop!
People (Text/musik : Bela Svärdmark)
The Blue Pearls:
Bo Malmström – sång
Bela Svärdmark – gitarr
Jan Axelsson – gitarr
Mats Blomgren – bas
Leif Samuelsson – trummor
Livet tickar vidare, och Bosse var en rolig rackare, som jag har goa historier om, jag tar någon annan gång.
Bosse Malmström, numera i en annan dimension.
Ljud från våra spelningar kommer senare i bloggen här.
Börjar med slutet av dagen. Jag är på väg hem från Biskops. Ser då detta på slottet (32 sekunder). Verkar vara hårt överklassparty:
Det är en dag med mycket död. Det är ju inget kul. Bevistade och lirade på en sammanslutning med folk som alla kände en lirare som gick vidare sista dagarna i juni. Men så fick jag, mitt under detta, veta att en annan polare också gått vidare idag. Det känns som det är lite mycket nu, väldigt jävla mycket. Men, det är som vanligt, bara att hålla i sig. När det är för överjävligt gäller det bara att hålla i sig. Vänta. Ta det lugnt.
Tidigare idag spelade jag in det här, ljud. Det är Hans, Öre Brors brorsa, som spelar efter ett av alla minnestal. Jag sitter bakom och spelar in. Från hans nästa platta. Örebrorsans brorsa är musiker (Samla Mammas Manna mm). Otroligt att få ha spelat med honom.
Vi som lirade var jag, Björn på batteri, Timo på munharpa, Bagari på gura och sång, och så Örebrors brorsa på klaviatur.
Jag har vattenblåsor på pek- och långfingret (så otränad var jag).
Här är mitt bidrag till minnesstunden, jag spelade upp en pryl ÖreBror gjorde för Jordradion försommaren 2013 (6 minuter, typ).
Hans bror och hans far lyssnade, och släktingar, de gillade att han var med på detta sätt. Och jag berättade lite osmickrande prylar, som att Öre och jag retade varandra rätt ofta. Äh, ska det vara, ska det vara.
Okej, lite bilder (ja, jag är osammanhängande).
Ovan, herr Ölbryggare själv. Jag gillar kråkblicken. Men jösses vilka behållare de har. (Minneshögtiden var på Örebros bryggeri på gamla I3-området). Han ovan är schyrre, och läser denna blogg, så fanken, han ska plussas, ha-ha.
Hans, Björn och Tommy, innan spelning. Det var varmt, men vi lirade väl.
Här höll Öre Brors brorsa tal, precis innan jag gick upp och pratade och lirade ljudprylen ovan. Öre Bror hade många polare. Den rackarn.
Äh. Vi lirade bra. Folk uppskattade det. Jag har blåsor på fingrarna.
Men att mitt uppe i detta få veta att en annan polare och fd bandmedlem till ett tidigare gäng jag lirat med gått vidare, det blev jussom lite för mycket för mig (mer om detta i någon senare blogg, har att berätta för folk i morgon, vilket jag inte förmådde i kväll, då det ju var Öres minneskväll).
Men, alltså, vad är oddset för att ha en minnesstund för en avgången polare, att då, just då, få veta att ännu en har dragit vidare? Va? Det är ju inte klokt. Man tappar fattningen. Jösses.
Dock, jag tyckte mycket om dem bägge, och om det finns någon rättvisa så lirar de blues med varandra nu, i en annan dimension.
Baggo blev trött sedan, vi var på Biskops efter och jag tog undan honom och berättade om det nya tragiska. Han och hans böna drog hem. Jag blev kvar själv (med andra kompisar, tack och lov).
Äh. Ut med detta nu.
Rocka banan!
Det här klarar vi.
Tuuuuut!
I sommar har jag kört det mesta via min iPhone. Men nu har jag fått spel och sitter vid dataapparaten. Så här kommer bilder, ljud och video från, ja, idag. Bara att njuta.
OBSERVERA! Bilderna nedan har mycket högre upplösning än här, klicka på dem typ två gånger och ni ser dem, som de ska vara, alla detaljer!!!!
Börjar med 1.30 lång video med Bagari och Moberg från Naturens Hus. Ni som följer mig på fejan och Twitter har redan sett den, men den behövs här också.
Sedan kanske lite bilder, ja, jo, så gör jag. Ska ladda upp dem, från fånen, vänta… och ljud.
Så, jag börjar med denna bild:
The real Åkesson åkte förbi Biskops under eftermiddagen, med den där bussen. Vilken jävla bild. Klicka så ser ni bättre. Och visst är det lurigt med de två Musse Pigg-öronen han har, (punkterna ovanför skallen) och det bredbenta. Jösses. Massa snutar i Örebro hur som helst, och det var inte Örebrosnutar, de var från Göteborg och Stockholm och allt. Jösses vilken livvakt denna lirare har. Och jag betalar detta, samtidigt som människor tigger på våra gator och de här neonassarna cashar in tack vare att våra 10 procent hönsknullare röstat in dem i riksdagen. Jösses!!
Klockan 18.00 nu under fredagen kommer vi att lira blues på Örebrobryggeriet, det som ligger vid I3:s gamla område. Känner bryggaren och klagar på deras jävla tjära. Men skit samma. (Alla är välkomna dit, det blir lite tal och musik, blues med mig och Baggo och Öre Brors brorsa (Samla Mammas Manna med flera band) och Björn och Timo, och vi minns Öre Bror som den lirare han var).
Han hamnade i plurret där brevid sin båt en morgon (andra skeppet från vänster på bilden) och hade inte gälar. De hittade honom 10 timmar senare och då var det slut på poesi och annat. Öre var en cool lirare.
Jag ska prata lite om honom i morgon och spela upp lite av det han gjorde med oss i Jordradion förra året.
En bra lirare, som drog till de sälla jaktmarkerna för tidigt. Mycket sådant denna sommar. Tyvärr.
Jag tog bilden när jag cyklade ut till Naturens Hus nu i eftermiddag. Hans husbåt såg inte välskött ut längre. Naturen tar ut sin rätt.
Och därute, vid restaurangen på Naturens Hus så lirade Tommy Mo. Det vill säga, Anders Moberg (Randig) och Tommy, the man, Bagari på gura och lead-singing.
Lägger ut en mp3:a här på en hel låt och lite till, video från det hela med rörlig bild och ljud finns ju redan ovan. Det här är andra låtar:
Tja, och så cyklade jag hem och det var för sent att repa (ska repa när jag skrivit klart det här, hörlurar och bas utan stärkare).
På Biskops i kväll så fastnade nya unga gossen Sebbe i stål, och jag tog kort på det (finns redan på fejan, men min blogg ska ha allt, och det bästa):
Okej, fet-matsblomgren har nu bloggat via tangentbord. Gillas eller hatas? Skit samma. Tror jag skippar ljudbloggen i natt. Fick ju med det mesta här nu.
Annars träffade jag Wiberg, vi ska köra igång Jordradion igen, om några veckor.
Så.
Nu är jag färdig. Tut.
På söndagseftermiddagen ringde Bagari mig. Jag skojade hårt direkt och blä-ade, eftersom han genom att ringa sabbade min Quizkampen-tävling jag höll på med i telefonen. Det var hans fel att telefonsamtal vinner över spel, som man måste lösa på tid, annars får den andra poängen.
När vi var klara med det dravlet (vi brukar dravla och barnsla oss) så berättade han (hans egentliga ärende) att en polare hade gått bort. Dött. Försvunnit från möjligheten att gagga och snacka med.
Det blev ett kort samtal. Vi var nog lite vilsna bägge två. Vadå död?
Han hade läst det på Facebook. En kompis hade skrivit på hans wall, alltså han som gått vidares sida.
Ett tag tänkte jag att det här måste vara ett misstag. Men sedan blev jag riktigt ledsen.
Nu är det natt mot måndag, jag har kollat kommentarer och inlägg på nätet, och ingen har meddelat något annat, så jag antar att det hela tyvärr är sant.
Det var poeten, han som jag gaggade med för någon vecka sedan bara, och frågade om var hans husbåt fanns (tredje sista båtplatsen vid småbåtshamnen i Örebro, vid Svartån, jag hade stående inbjudan). Han som plåtade och filmade mig och Bagari när vi lirade vid Gamla Teatern i början på Juni och la upp på nätet.
Det var på nyheterna i lokalblaskan i lördags. Man hade funnit en manskropp i Svartån, ungefär där han har sin husbåt, bredvid Naturens Hus. Ingen visste vem det var. Ungefärlig ålder och kläder hade man gått ut med.
En sådan där nyhet man tänker att det var tragiskt och sedan struntar i vanligtvis.
Han la ut bilder från fredagskvällen från sin husbåt, verkade ha det mycket trivsamt. Och jag vet inte vad som hände, men jag kan tänka mig att om man snubblar och slår i huvudet och ramlar i vattnet och ingen finns i närheten, då blir det så som det blev.
Han var från Eskilstuna, och brukade alltid jäklas med mig för jag är från Västerås, och jag jävlades tillbaka. Vi frekventerade samma pubar sedan förra seklet. Och han var nästan alltid på de fåtal spelningar jag går på (livemusik).
Han bytte namn via patensverket och fick registrerat det, och tatuerade in det på armen, Öre Bror. Det var till och med artikel i tidningen om det och jag garvade då.
När Göran och jag startade webradio, Jordradion, 2013 så tog vi med honom som vår ”Hovpoet”. Han skulle försöka skriva ett poem, en dikt om sådant som hänt eller händer lokalt.
Det där gjorde han några program, men sedan tyckte han att det kunde vara nog. Vi gillade hans inslag.
I natt har jag letat reda på en bild jag tog av honom i slutet av april 2013 och även klippt ut hans första avsnitt som poet i Jordradion (den dagen). Det handlar om hans kära Svartån, och han pratar om Andy, hans and, som kom varje år och var hans kompis på sin husbåt (han bodde vanligt också, annars).
Han var en fräsig lirare, Öre Bror. Glöms inte. Jag kände honom lite, och det var en ära, samt trevligt. Är glad åt våra gagg och gnäll. (Klicka på bilden för att se den större).
Cirka sex minuter med hans debut i Jordradion. Man får en bild av mannen, myten, poeten:
Här är vårt sista fejangagg, som jag hittade nyss:
Stöter på en av mina idoler, Johnny Bode på min nya insamlande hårddisk. En obskyr melodi och ännu obskyrare text. Jag garvar, och gillar mycket hårt. Från Bordellmammas visor.
Denna dag, ett liv, som farbror Melker säger i Saltkråkan.
Vad har jag gjort av denna tisdag? Inte mycket. Jag har pantat och därmed rensat utrymme här hemma.
Igår var jag så frän att jag fixade lyset i hallen efter över ett år (hade gett upp). Kom plötsligt på att det kanske inte var själva lampan, utan armaturen som var paj, så jag bytte, och vips, 12 000 watt (gammal lampa i, sådan där som gav ljus, inte dizziga ögonskador som nu, tack jävla EU). Man kan spela in film i min hall nu. Lycka!
Tog ingen cykeltur idag. Kände för att skita i det totalt. Har varit på gott humör. Riktigt äckligt käck hela dagen, ha-ha.
På kvällningen drog jag ner och träffade vänner, och idioter, som vanligt. Och så cyklade jag hem igen.
Äh, måste hitta fler bilder/videosar/ljud eller vafanken som helst att lägga upp nedan, det blir för tunt annars.
Jo, såg hur Lars von Trier gjorde Idioterna, en av de bästa filmerna. Finns faktiskt en dokumentär på Netflix om det, med danskt ljud och engelsk textning, rekommenderas. Jag vill också….
Den här, där Jenna kör ”palt” mot mig, år 2000 från New York. Brudarna där hittade ju på det där, suga in kinderna och se ut som blocksmockare, ha-ha. (Och som synes, Anneli fotade det).
Ja, äh, har inget mer att komma med just nu. Men natten är ju ung, ha-ha.
Rocka!
Sitter framför en dator äntligen (en Mac förstås). Jag är lat. Oftast vill jag bara köra via min iPhone. Men det har sina nackdelar. Jag smackar inte ut media som bilder på samma sätt, och det blir inte mycket att läsa. Jag talar då in på audioboo, och det lägger sig här.
Nu kör jag på lite annat.
Hittade t ex den här låten som var inspelat på ett skumt format från 2008. Det är Bagari som spelar in på sin mobil, eller jag som spelar in honom på min mobil när han ringt mig. Har ingen aning, det är ju eoner av tid sedan. Men vilket sväng, några minuter, geni:
Det är ju inte mycket bas, eller ens trummor, det är live, framför en telefon. Vilken kraft. Grabben har det i sig.
Här är han cool, 2002 i maj:
Jag kör vidare. Tror jag lägger in en bild från mitt födelsedagskalas 2000 i maj. Här där jag bor nu. Ja, lite gräsligt med gräset som avskärmar balkongen, men man vill inte att alla ska se vad man har för sig. Nu behöver jag förresten nytt skydd, var fanken köper man sådant?
Hade massa folk här hemma då.
På bilden, från vänster, J, från Gotland som lutar sig fram. Bakom honom Grevinnan Anette som bor i amerikat numera. Längst bort till höger frk och fd eleven Sofia (som i skrivande stund befinner sig i Örebro) och närmast till höger, min fd flickvän Helena, leg sjuksköterska och numera boende i Askersund. Fanken, över 14 år sedan detta, men fortfarande mina vänner.
Äh, jag smeker in en bild på mig själv från i förrgår, då jag var ute och cyklade. Plötsligt blev det sol, och så hittade jag en bänk att sitta på där i småbåtshamnen. Det var gött.
Tror de flesta bilderna här är klickbara så man får upp dem i större storlek och kan njuta ännu mer av dess genialiteter, he-he.
Tja, vad annars?
Har sunkat hela midsommarhelgen. Fast känner mig på ett ovanligt gott humör ändå. Har egentligen allt jag behöver, utom en fungerande intelligens.
Alltså. Jag måste göra något av ditt och datt. Typ nu. Eller snart.
Kolla, jag filmade till och med mig själv någon minut där i småbåtshamnen i förrgår, med den ”dåliga” kameran, den som är emot mig, så man ser när man kör sig själv i sökaren.
Visst är jag lite rolig där i slutet där jag tuggar mot hon som går bakom?
Nähä, okej…
Äh, okej, får räcka för nu.
Min blogg, lägger ut MIG och mitt. Länk på Twitter, annars offentlig.
Inget hemligt, rätt av bara.
Rocka!
Vilken dag. Samma som alltid, nästan, he-he.
Så här avslutades den, men bryggmästaren och Freddo, med en fond av Örebro:
Bilden är klickbar, och blir då mycket större, men man måste klicka. Klickar man två gånger blir den megastor.
Annars då, denna dag?
Vaknade och så drog jag och gjorde Jordradio igen (se länk ovan ”podcast”). Två medarbetare, de trogna, var med som vanligt. Tror inte jag var fullt ”på” idag, kände av lite feber. Men så kan det vara.
Äh, det blev nog en godkänd webradio ändå.
Fick så ett kodkort på posten också. Äntligen kan jag lägga in nya betalningsmottagare när jag betalar via min ajfån (som jag alltid gör numera). Behöver inte dator och dosa. Så jävla skönt.
Hade hoppats att mitt nya körkort skulle komma idag, men det gjorde det inte. Skit samma, jag kör ändå, om jag vill.
Det är mitt i halva sommaren. Har inga planer. Om en vecka är det atombombsörebro, dvs stängt överallt, för det är midsommar. Kanske jag skulle ta mig järnhäst och bara åka bort. Lurar på det. Vi får se.
I år jobbade jag inte på någon skola på studenten, som det var idag. Kändes lite ovant, efter 20 år. Hoppas ödet har schyssta andra prylar på gång för mig.
Att jag inte är med längre kan jag tacka Björklund, kommunalpolitiker i Örebro och deras tjänstemän för. Inte bara jag, flera av oss. Nej, jag har inte glömt vilka det var som tvingade iväg mig. Men kanske, bara kanske, kan det leda till något bättre, sedan, kanske snart. Man kan ju alltid hoppas. Alla vinner väl på Lotto förr eller senare, va?
Snor rullen som ÖreBror lagt upp och filmat. Från i kväll, efter åtta eller något.
Baggo ringde mig vid tre, vi ska repa, men jag svarade inte då, fick bara ett gäng låtar via eposten som jag hittade precis före Workshopen. Tränade. Ja, och så körde vi. Här är en vi inte tränat på.
Men det är kul att lira. Det är det.
Och som jag svettades. Jösses. Jag kan inte lira bas utan att röra mig och där under platstaket, det var fy fanken.
Här en bild som Timo tog (klickbar om man vill se oss större).
Baggo och Björn och jag. Andra kom till sedan, en på sax, en på gura och så Timo på trynorgel. Ja, som det ska vara på jam. Mellan Gamla Teatern och Svartån.
Sedan drog jag hem (det var svårt, jävla marknadsafton då alla ska ut och trängas). Gubbsov i sittandes i soffan, åt en biff. Drog ner till Biskops. Där var raggarkungen Otto, Baggo kom sedan, Ulfvensjö kom och berättade om en bok han skriver. Ja, det var bonanza för folk jag känt och känner genom åren. En bra kväll, en bra dag, fast jag var lite trött, det var jag. Trött och fet.
Nu är jag hemma och lägger ut detta. Lyckades också trycka in stålar (betala) till Loopia för den här bloggen, 999 per år, och för namnet, domänen matsblomgren.nu som gick på lite under 200 spänn. Men det är det värt, för att ha en offentlig dagbok på nätet, som jag inte gör PR för, ha-ha. Hittar man hit, så är man välkommen, men jag boostar den inte. Det som sker, sker. Tut!