Kategoriarkiv: Nutid

Sista medicinen denna kur och om att morsan skulle fyllt 94 idag

Så här knarkigt hade jag det efter jag vaknade idag.

medicin2014

Min sista dag, av sex, med kortison/steroider. Ser så riktigt illa ut på bilden, eller hur? Men de där fem småtabletterna ska ner i vattnet och lösas upp och sedan drickas (smakar mycket gott faktiskt, till på köpet).
Och, jag kom på ett par positiva prylar till med de här kemikalierna som jag inte raddade upp i går här på bloggen.

1. Jag har fått en fruktansvärd hunger. Äter som bara den, är hungrig hela tiden.

2. Mina fisar luktar videung (alltså inte bajs).

Så sitter jag på kvällningen, på Stora Örebro med vänner och kommer på att det är den 12:e maj. Tänker då på morsan. Hade hon levat skulle jag åkt dit och gett henne lite badsalt och trisslotter för sitt 94:e år (till Kungsör), och hon skulle ha lagat några jeans och skickat med mat till mig, att ta hem på bågen.
Men, det där slutade i april för fem år sedan. Jösses vad tiden går.
Ålderdom slutar tvärt ibland.

Men jag är inte ledsen nu. Det har jag redan varit. Dock förvånar det mig att det redan gått så lång tid och att jag faktiskt inte riktigt slängt av mig detta att vara föräldralös. Fast jag inte är purung själv.
Sådant kanske aldrig händer.
Men. Det är ibland bra att se perspektiv på saker och ting.
Och därför lägger jag nu ut en bild på morsan, en Instamatic-bild som jag hittade här hemma, från en semester på 70-talet. Skulle kunna välja bilden efter, då vågen från havet kommer och chockar henne, men spar den.
Här hade morsan det göttigt.

morsan-badstrandssittning

 

Rapport från steroid/kortison-riket, dag fem (av sex)

Som jag tidigare meddelat här så händer det grejer i kroppen när man kör medikamenter. Själv har jag alltid varit livrädd för att stoppa i mig kemikalier (tack och lov). Okej, snus och bira funkar, men det där kemiska, från Alvedon och framåt, är ett stort no-no för mig. Det känns så jävla slutgiltigt när man svalt de prylarna.

Nu lägger jag in en stor seflie, som självporträtt heter nu för tiden, på mig, som jag tog i dag, innan jag förklarar vidare, för att markera hur jävla allvarlig jag är. (Det är coolt, på sin egen blogg kan man exponera sig själv).

mig-kulturell

 

För de lyssningblyga (de som inte pallar att lyssna på mina ljudbloggar), okej, snabbt först då, en liten bakgrund.
Fick utslag på kroppen, sökte vård. Fick tabletter, typ steroider. Och nu. Vad har hänt på fem dagar? Det ska jag berätta lite om nu.

Jag är mycket förvånad. Ej i någon särskild ordning, men något av det jag upptäckt med mig själv (och skrivit ner under kvällen):

1. Utslagen försvinner, knappt något kvar nu.

2. Svettas inte omotiverat mycket efter att jag duschat längre.

3. Behöver inte, men gör det ändå, använda toapapper, det säger bara ”pang” så är det klart, ha-ha. Clean bajsning total!

4. Ingen som helst fotsvett, trots att jag kört med bootsen hela dagen.

5. Jag luktar inte svett eller bluä, fast jag inte duschat. Är helt ren. (Jag brukar duscha dagligen, men var tvungen att testa att skita i det, idag, för att få veta).

6. Fötterna tycks ha krympt, ingen muskelkraft för att få ner dem i bootsen, de bara ramlar ner (tycks ha haft svullna fossingar tidigare).

7. Gigantiska härliga 14-årsåldersgosse-morgonstånd när jag vaknar (ja, jag drar mig inte för att gå ut med detta, JÖSSES!!!)

8. Den skumma jävla torrhostan jag haft, speciellt på mornarna sedan något år är helt puts väck. Underbart!

9. Vår-allergin, med pollen och skit är borta. Inga nysningar, kliar inte i svalget, kliar inte i öronen, kliar inte i ögonen. Ingen snuva. Jag är helt jävla vanlig, som man ska vara. Otroligt.

10.  Är pigg och på som jag inte minns jag varit på hundra år.

11. Gör saker, tar tag i saker, initiativ. Ingen seghet. Bara reser mig upp och fixar.

12.  Känner mig inte någonsin utmattad, utan utvilad istället.

13. Sover som en kung. Pang, sover bra hela sömnen/natten och är pigg när jag vaknar.

14. Har haft lite ont i ryggen, stel, tidigare. Allt detta är borta.

Osv, osv, osv.

Äh, ni fattar, ni som läser här. Det är otroligt.

Naturligtvis gör detta mig orolig. Vad fanken kommer att hända på måndag, när steroiderna är slut? Kommer jag att backa tillbaka och blir fy-fan igen? Sakta men säkert?
Jag ska ringa sjukvårdsupplysningen och berätta detta otroliga och fråga hur jag ska ställa mig. För, så här som jag känner mig nu, det vill jag känna mig resten av livet (som jag hoppas blir långt och stöddigt).

Så nu vet ni.

Tut!

 

 

Avslöjande: Steroider är inget fel tydligen och lite om en polares datorgraviditet mm

image
Ovan: Kattis som lägger ut ”Loading-loading 90%….”. En böna som växt upp med internet, helt klart, ha-ha.

image
Ovan: Mina steroider och medikamenter. Läs på tuben upptill till höger, stronga prylar, ha-ha.

Mer om detta genom att lyssna ovan på podden.

Hojklubb då och kvällen nu

Första gången jag gick på en hojklubb här i Örebro var hos Saint and Sinners. Det var nog 2003. De stängde aldrig. Oj, det gillade jag.
Fick så, frampå morgontimmarna, Krille att ta ut sin HD-best och köra lite så jag kunde plåta. Pekade på ett vattskål och han brassade på, och jag tog den här bilden (klicka för större upplevelse).

krille-mc

Där någonstans bestämde jag mig för att ta MC-kort, köpa MC och bli knutte. Men, bara vän till klubben. Jag ville inte bli med. De frågade några gånger men jag sa som så att jag var alldeles för gammal för att bli med i någon jävla liga, he-he (vilket de accepterade). Dock fick jag flera vänner där, och vi var ute och åkte ibland. Ja, och så var jag ju med på festerna.
Det var tider det, ha-ha.

I kväll gick jag till Stora (cyklade). Och så här efteråt så hajar jag ännu en gång att det finns två brudar jag känner som kan få mig att skratta högre än andra. Den ena är Lizzan (som inte var där) och den andra är Sofia (som var där). Dessa två brudar har en humor och ett uttryck som får mig att dåna. Genialiskt och roligt, på riktigt (när de kommer igång).
Så, jag har garvat i kväll. Så nu vet ni.