Kategoriarkiv: New York

Har uppdaterat bloggen, alltså själva motorn, testar lite med bilder osv.

Black Sabbaths guralirare Twittrar, och han har ju problem med hälsan. Kollar om jag får in hans Tweet här (live). Det har ju varit en uppdatering på WordPress.

Kör nu 4.0. Vilket borde betyda att Tweeten är levande i den mån att det går att retweeta eller gilla rätt från bilden Tweeten ovan.

 

(Edit: Tog bort ett par bilder här 151005 på en böna från New York. Hon hade hittat det här och ville inte längre vara med. Och jag är ju artig. Det var okej bilder som frk Ingo plåtat med hälsningar till mig som den här tjejen höll upp).

 

Jag kör blogg igen, manuellt, vid min datorapparat, diverse tut.

Stöter på en av mina idoler, Johnny Bode på min nya insamlande hårddisk. En obskyr melodi och ännu obskyrare text. Jag garvar, och gillar mycket hårt. Från Bordellmammas visor.

handskar     

Denna dag, ett liv, som farbror Melker säger i Saltkråkan.
Vad har jag gjort av denna tisdag? Inte mycket. Jag har pantat och därmed rensat utrymme här hemma.
Igår var jag så frän att jag fixade lyset i hallen efter över ett år (hade gett upp). Kom plötsligt på att det kanske inte var själva lampan, utan armaturen som var paj, så jag bytte, och vips, 12 000 watt  (gammal lampa i, sådan där som gav ljus, inte dizziga ögonskador som nu, tack jävla EU). Man kan spela in film i min hall nu. Lycka!

Tog ingen cykeltur idag. Kände för att skita i det totalt. Har varit på gott humör. Riktigt äckligt käck hela dagen, ha-ha.
På kvällningen drog jag ner och träffade vänner, och idioter, som vanligt. Och så cyklade jag hem igen.

Äh, måste hitta fler bilder/videosar/ljud eller vafanken  som helst att lägga upp nedan, det blir för tunt annars.

Jo, såg hur Lars von Trier gjorde Idioterna, en av de bästa filmerna. Finns faktiskt en dokumentär på Netflix om det, med danskt ljud och engelsk textning, rekommenderas. Jag vill också….

Den här, där Jenna kör ”palt” mot mig, år 2000 från New York. Brudarna där hittade ju på det där, suga in kinderna och se ut som blocksmockare, ha-ha. (Och som synes, Anneli fotade det).

jennapaltsolo

Ja, äh, har inget mer att komma med just nu. Men natten är ju ung, ha-ha.

Rocka!

Hittar bilder från WTC när de rasade, ramlade på cykeln, samt lite annat (blogg)

Hej, min egen blogg! Hur är läget? Okej, då kör jag.

Jag kör ju arkeologi i mina filer, samt försöker leva ett vanligt slags liv bland konstigheter och fullständiga normaliteter.

Idag tog jag en cykeltur. Gör det av motionssyfte och för att fundera. I en sväng så gick det plötsligt åt helvete.
Mitt rörlås, som jag har på styret när det inte låser cykeln för alla jävla cykeltjuvar, som jag HATAR (ni ska få, ni ska få…) trasslade plötsligt in sig med en stabil del av min cykel och det gick käpprätt åt skogen. Det var omöjligt att styra åt höger eller vänster. Försökte bromsa, men det tog inte, studsade med skorna på marken, det hjälpte inte. Plötsligt var jag i en olycka.

I de där sekunderna jag flög hann jag tänka en massa. Om blod, brutna ben, förstörda glasögon och ännu värre.
Som i slow-motion så närmade jag mig slutet, trottoaren och häcken där bakom. Cykeln gav upp och vek sig, jag for som en projektil mot asfalten.  Högra knät i trottoaren först, sedan högra armbågen, axeln och så, efter den smacken for jag med ryggen mot marken och huvudet före rätt in i en häck. SMACK!

Grenarna slog mig i huvudet och jag var helt klar med att det här, det hade gått åt helvetet totalt, innan jag stannade.
Men.
Liggande där på rygg så tänkte jag, att jag fortfarande var vid medvetande. Jag reste mig upp, och det gjorde ont. Var säker på att benflisor skulle sticka ut från jeansen, att jag hade en kvist in i huvudet, in i hjärnan, att det bara var en tidsfråga innan jag skulle svimma.

En bil stannade och föraren tittade på mig, han hade sett allt. En cykel, med en cyklist som i full rulle hade bombat trottoar och häck. Han såg helt chockad ut (ungefär som jag kände mig). Jag vinkade åt honom att jag var okej och tog upp cykeln, som var hel, kollade kläderna, som var hela, kände i huvudet efter hål (hittade inget) och cyklade vidare ner mot stan. Det gjorde ont. Som fy fanken!!!

Nu, i skrivande stund, gör det bara ont i knät. Jag har inte tagit av mig brallorna än för att kolla hur det ser ut. Det partyt tänkte jag ha senare i natt…

Så, plötsligt kan allt hända. Bara att tänka på det. Plötsligt så vinner man på triss, eller går åt helvete i en larvig olycka man inte tänkt sig.

Sent under kvällen var jag sedan på Biskops. Orkar inte redogöra för konstigheterna där (allt var inte lurigt, mycket trevligt också), men två grejer var så luriga så jag var tvungen att gå ut och få luft, och sitta själv, utan polare ett tag.
Nä, vill inte ens skriva vad som hände. Det ska glömmas bort. Folk är så jävla luriga, och jag reagerade rätt hårt, bägge gångerna. Ni som känner mig får fråga live. Då svarar jag, men jag skriver inget här. Det får komma i min roman ”Att vara mig”. Hm, bra namn, det ska jag använda.

I mitt letande efter bilder och cyberspår från förr, från min hårddisk kom jag idag till den nionde september tvåtusenett. Ni vet då de där två tornen rasade i New York.
Ett par veckor tidigare hade jag ju varit där. Nu var jag uppe i MacLabbet på Rudbecksskolan. Körde multimediaundervisning (sådant som Björklund och lokala skolpolitiker inte hajar numera). Alltså för 13 år sedan, drygt.
Plötsligt gick internet ner. Den sega linan som kommunen hade gjorde att jag inte kom åt Aftonbladet, Expressen eller DN:s web. Vafanken?
Jag kollade runt lite på andra ställen, och så fick jag veta att ett litet plan, antagligen ett sportplan störtat i WTC.
Jag, som då var enormt New York-nostalgisk, ville verkligen dit igen, ännu en gång, hade ett par länkar till webkameror. (På den tiden sådana där som uppdaterade sig en gång var tionde sekund, eller en gång i minuten). Kollade in en sådan. Såg det här först (bilderna är klickbara och kan i vissa fall bli större då):

World Trade brinner

 

Okej, lite gul rök ur ett av skraporna, okej.

Sedan hade jag en annan adress sparad, så jag kollade webkameran därifrån också:

World trade2

Oj, här såg man ju verkligen att det rökte. Visade det för mina elever som blev mycket intresserade. Skumma prylar därborta.

Sedan säger en av min elever, efter en stund:

-Kolla, ena huset syns inte längre, det är borta!

-Äh, sluta, det måste ju vara något fel med kameran eller röken!

Jag tog skärmbilder här är den andra:

worldtrade-kolappasade

Vi undrade länge över det där. Varför såg man inte den där skrapan längre?
Och här ska vi minnas, i min historia, att det var ingen live-TV eller något. Knappt i staterna hade de fattat vad som hänt.

Lektionen tog slut. Jag stannade ett tag, fattade ett och annat. Stängde, låste, gick ut på stan i ett ärende. Kom ihåg att när jag gick där på Drottninggatan, så visste jag så jävla mycket mer än de andra som gick där. För det här var i internets barndom, och inga hade smartphones, och jag visste att det här var stort, och det skulle de se på nyheterna när de kom hem, folk, på stan.

Sedan var jag rädd för vad amerikanarna skulle göra.

Japp. En redig blogg, va?

Tjong! (Man får skriva kommentarer här, mitt bränsle, som lägger ut mig själv så pass, men, man behöver inte).

Natt mot torsdag (textblogg)

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag bara kör. Känner en tvingande kraft att lägga ut något här minst varje dag numera.
Okej, en bild först.
Sitter med två Coca-Cola där vid den där fontänen i Central Park år 2000 i flera timmar. Det är november, det är 20 grader varmt. Och så plåtar jag med min svartvita film (sådan man måste framkalla). Ja, alltså, det är den enda bild jag hittade just nu.
Fråga inte varför jag lägger ut den. Den är väl okej? Va? Ja, just det!

central-park

 

Alltså. Äh. Nu kollar jag på en film istället. Tjolaflöjt.

 

 

Nyklippt New York-video med mig från år 2000

Sitter i natten, hittar en video som jag gjorde 2000, i New York. Mekade ihop den till nätet då, så upplösningen är väl inte den bästa. Men, så nu i kväll, så tog jag in den i nya iMovie och klippte och fixade lite med den. La lite texter och så.
Tycker nog att den håller nu.
Det är jag, efter en vända på en klubb, mitt i natten, efter min första ankomst till New York, som blir eskorterad av vännen Ingela till Anneli. Hon hade en fotoatelje där då, typ högst upp (det var högt).  Där fick jag bo.
Jag var vimsig och pratade en massa strunt. Hade inte vågat sova natten innan flygturen för att inte missa resan, ja, och så. Äh, här är nästan sju minuter mig för 14 år sedan, från stora stan därborta på andra sidan Atlanten. (Tror jag har två rullar till, någonstans…)

Är inte säker på att vare sig Ingela eller Anneli vill synas på nätet, men tror inte det är någon fara efter alla dessa år, och de som hittat hit är ju gentlemen, eller hur? Ha-ha.

 

Måste smacka upp denna New Yorkbild från 2000 också (min blogg)

Ja, som ni vet, eventuella matsblomgren.nu-kollare, så går jag igenom en extern hårdisk från ”furr”, som inte är så extern, den är här, fast den är inte i en dator, äh, ni fattar.
Grejen är att bilder som jag tagit och lägger jag ut här, kan man klicka på och de blir större, och så klickar man igen och de blir ännu större, hä-hä, (testa).
De svarta högarna på taket där jag står och posar är bajs. Folk rastar hundar på taken om de bor på Manhattan, alla plockar inte upp efter sig.
Byggnaden bakom, där intill är Empire State Building, men det ser man ju. (Klicka och upplev den stora upplevelsen, klicka två gånger på bilden för att superuppleva bilden, he-he).
jag-empirestatebuilding-takTack för att jag fick bo i din fotostudio några våningar ner där i byggnaden, frk Anneli Adolfsson, som tog bilden på mig.