Kategoriarkiv: MC

Dan före dopparedan

Ibland glömmer jag bort min kära blogg. Den ska jag använda mer nu. Alltså den här.
Okej, bloggen, vännen, så här ligger det till. Jag har, om du inte fattat det förut, sagt upp mig från Örebro kommun. Det gick inte längre. Mobbingen från arbetsgivaren/tjänstemän/chefer/politiker fick vara nog. (Det är ju självklart att sociala medier, video, webradio, layout, kommunikation, digital design, foto och allmän kunskap om nätet inte behövs i gymnasiet, det vet ju Björklund).
Jag och andra beslutade oss för att ge fanken. Det är inte synd om någon av oss ännu, för vi fick avgångsvederlag. Det betyder att vi har ett gäng månader med stålar, då vi, jag, hittar på något nytt. Och nu lämnar jag ”vi”, nu gäller det mig.
Hittade den här bilden på mig själv, plåtad av Cecilia Petrini för ett par år sedan när jag var och hälsade på henne och maken (låter brackigt, men så är det) precis under södra gränsen av Närke, där de har en sommarstuga.
Jag skulle kunna säga att jag ser harmonisk ut här (tack C), och så känner jag mig nu också. Så, tusan, ut med bilden:

mig-hos-petrinis2010
Den här bilden på mig känner jag mig bekväm med. Okej, jag är något år äldre, men det här är jag, nu.

Nu sitter jag på morgonkvisten, dagen före dopparedan (Fattar man det ordet, den stavningen? Inte doppar-redan, utan doppare-dan), efter en vända med vänner på Stora Örebro, här hemma, och, mår bra.
På Julafton kommer jag att köra webradio på http://jordradion.se
Kör mellan 19 och 22. Man kan ringa dit, jag kan ringa folk. Jag spelar musik (både dåliga låtar och bättre sådana), berättar minnen och tycker saker. Det går bra att kommunicera med twitter för den som vill.
Varför jag gör det? Jo, jag vill. Även fast fantastiska vänner bjussat in mig på deras julfiranden så är jag som vanligt inte upplagd för det. Är man unkis, utan typ familj eller nära släkt så är det nämligen bara plågsamt, så jag kör radio istället, det tycker jag är kul.
Nu har jag berättat det här för folk, även min Jordradiokollega, och plötsligt vill många hänga på. Men, då det är mitt program så har jag bestämt det som så, att första timmen ska jag sitta och sega själv, åtminstone. För det måste finnas, ha-ha, ett tragiskt moment, ett ”själv”-moment i det hela.
Vi får se hur det funkar. Antagligen kommer folk och besöker mig, folk som själva inte gillar det traditionella julfirandet, ha-ha. Då får de vara med.

Och idag är det måndag. Ska väl köpa en flarra glögg. Annars får det vara som det är. Och, har ännu inte fattat var man köper tomtebloss. Jag vill ha tomtebloss. Tut!

/Mats

 

 

En avrättningsplats i Närke

20130829-020250.jpg
Åkte på årets göttigaste hojtur. Kör nu med nya kevlarbyxor, hoodtröja från Bagari (med reklam från hans band) och en fantastisk tunn vindtät jacka från XXL ute vid Marieberg. Nej, jag får inte betalt för att namndroppa.

Det kändes så gött att åka, inte som i vanligt, i min alldeles för tajta, skinnjacka.
Nu känns det som att åka, som jag kände förr.

Upp mot Fellingsbro och så, högst upp i bergen, en jävla grusnederförsbacke mot Ullersätter (tror jag det hette). Magiskt vackert.

Hursum.
Stannade till och filmade på en plats från den tid vi i Sverige var ugga-bugga-dumma i skallen. Då vi hade ihjäl folk som gjort brott. Kolla rullen nedan.

Tragedi är att inte ha någon att dela sina upplevelse med. Nu vet ni.

20130829-021046.jpg

Lördag i augusti

Lägger upp två bilder från sena kvällen här direkt.

20130818-033418.jpg

20130818-033429.jpg
Överst Ulven med böna och någon längst bak jag inte känner. Sedan frk Fia från Tjockholm som bevistade staden.
Det är taget på Biskops. En trevlig kväll, där jag också träffade på Mädäläjnä och ännu mer folk. En riktigt social lördag med mycket garv och snack.

I övrigt idag så städade jag halva badrummet, välte badkaret, rensade avloppet, sabbade badkaret, fixade det mot alla odds (jag är inget fixargeni).

Tog en hojtur på bågen (MCn) på några timmar. Köpte en macka i en mack-affär. Inte mycket till mat, men den var god.
Kollade nya TVn som är som en ny dimension för mig. HD är ju sjukt bra. Och jag som suttit med tjock-TV i alla år ”eftersom man köper ny TV när den gamla går sönder”.
Massa filmer är nu en helt ny upplevelse. Sjukt bra kvalitet på bilden, en Andersson-TV (som också fått tokbra recensioner på nätet).

Ja, äh, och nu är det mitt i natten och jag skriver från mitt Apple-blåtandstangentbord till iPhonen, och det funkar bara SÅÅÅÅÅ jävla bra.

Just det.
I fredags eftermiddag började jag utbilda ett arbetslag på Teknikprogrammet i Mac. Nu när jag är avknoppad så behövs mina Mac-kunskaper, då alla lärare, alla elever, får varsin Mac-dator. Så kan det gå.

Lärarna var mycket glada över att få min kunskap serverad, de vill ha mer, och inte bara de, andra grupper, andra delar på skolan, och så eleverna.
Jag får alltså lära ut det jag är bra på, plötsligt. Otroligt, med min historia av att ha kämpat för att få jobba med Mac och ibland blivit avskedshotad för jag vurmat för ”fel” operativsystem/datortyp.
Det jävliga är bara att min upplärning väl bara är tillfällig. Och, att jag inte har någon Mac själv, som ALLA andra fått. Suck.

Rock! Tut!

Idag gjorde jag inte så mycket

Okej, nu är jag på gång igen och skriver på ajfånen med mitt blåtandstangentbord från Äpple.

Som vanligt såsade jag bort söndagen med att kolla TV när jag väl vaknat. Nu har jag ju i och för sig en viss orsak eftersom jag har så snygg ny stor jävla platt-TV, ha-ha, men ändå.
Alltså, jag erkänner, jag fixar inte när det är för varmt. Bäst att sitta och glo hemma, inne.

Vid åttatiden tog jag ut bågen och åkte en runda i alla fall. Med nya kevlarbrallorna som är svalare, och starkare än de varma läderbrallorna jag kört med tidigare.

Upp mot Fellingsbro (fantastisk hojväg, vilka kurvor, arrghhhhhh, toknjutning).
Efter någon mil tar jag till vänster och kör sedan någon mil på grusväg. Då går det inte fort, 30-40 som mest, oftast långsammare. Massa hål och grus, inget för en fet hoj på 350 kilo plus min vikt. Nästan inga glidaråkare vågar åka på grus, men jag gör det. Det är helt fantastiskt att dra upp visiret och lukta på skog och natur, sittandes i en brummande fåtölj. På riktigt.

Folk var trevliga och hejade, de som gick med hundar, de som gick sina promenader. Närkingar kan vara vänliga.
När jag efter någon halvtimma kom till en asfalterad väg där man kunde köra 100 knyck blev jag skraj. Jäklar vad fort det gick, det kändes inte klokt. Och vid Lången är det 70. Tyckte det var lite fort också. Så van man kan bli att åka toksakta på grus, ha-ha.

Drog tillbaka till stan efter någon timma. Tog en kaffe på Biskops. Gaggade lite med Freddan, hejade på Sofia och Jempa och några andra. Sedan åkte jag hem och körde grönsaker (bland annat ärtor) i Bull-TVn och en bit fryst torskfilé. Det var mäktigt gott, med lite smör.

Sedan gav jag mig ut i nattet till Stora Örebro. Där fanns Martin och Alex, som blivit ett kärlekspar, ha-ha, och Aje och Hanna, som är ett kärlekspar också och några andra. Vi gaggade och garvade, och Alexandra tog den här bilden på mig och Hanna. Ser ut som hon slickar på min iPhone, he-he.
Ja, så stängde de, och vi gick hemåt i natten åt samma håll några stycken, och jag satte mig på balkongen. Nu har jag skrivit klart. Tut!
(Just det, min vän Bagari fyller 50 idag, hurra för honom, fast han är ju på resa).

20130805-025604.jpg

Hojfilm som gick fel, men jag lärde mig fixa ljudet

Igår, eller i förrgår då, så tog jag mig en tur på min motorcykel. Ville göra lite hojfilm. Sådant är uppiggande på vintrarna, bra att ha när man sitter hemma och surar.

Hur gör jag då? Okej, nu ska jag berätta, fast just denna inte blev bra rent filmiskt. Den sög.

1. Jag tejpar fast min iPhone 5 på visiret, längst ner. Utanför och innanför, som ett u med tejpen. Det funkar kanon (kan inte plåta det eftersom jag ju har iPhone-kameran tejpad, äh…). Jag kommer dock inte åt köra-i-gång-knappen när det är färdigtejpat, så jag måste sätta igång filmningen innan jag tejpar sista sidan. Vi snackar silvertejp här, the King of tejp. Därför lite krångel på filmen nedan i början.

2. När jag gjorde detta senast, för ett par år sedan, märkte jag att vinden sabbade ljudet när jag kom upp över 40 km i timmen. Det där har jag lurat på. Så nu silvertejpade jag nederdelen av min iPhone som gick ut ungefär en centimeter framför mickarna för att ta bort den onda vindens ljud.

3. Så körde jag iväg. Bildkvaliteten är kanon, ljudet är kanon (förutom när jag vänder mig åt höger eller vänster, då luften kommer in och brusar till det). Men, tyvärr, vinkeln var bajs, så man ser för mycket väg, och inte framåt, som man ju vill se om man kollar sådant här. Det där kan jag inte kontrollera eftersom jag inte ser, jag får gissa. Nåväl…
Jag lägger ut ändå, som en skola till de som själva vill filma sina hojturer. Det går med en smartphone, om man är smart. Snart lägger jag ut en riktigt bra rackare.
Fem och en halv minut för de som vill hänga på ändå, kanske bara för ljudet:

Körde nästan på en galet orädd stöddig räv-valp

Tog ut min järnhäst och åkte iväg kring halv åtta under lördagskvällen. Behövde få vind, svalka, vad som helst för att komma ifrån denna värme som jag, ja, jag erkänner, avskyr.
Kom att tänka på att alla brudar ser ut som de är samma brudar när de har solglasögon. Varför? Jo, för utanför mig kom frk Rutis och hejade. Och inte fanken kände jag igen henne innan hon lättade på brillorna. Det är på ögonen man känner igen folk.
Vad jag skulle göra? Det kunde hon inte gissa när jag kom i min hojutstyrsel med hjälm och hela tutet, ha-ha.

Fick ut bågen från garaget, dyngblöt av härlig svett. Körde till Statoil vid Österplan. En bil stod redan där när jag började tanka. En dyr bil, en öppen bil, med två brudar i, bratts, som hade solglasögon. Vafan…?

-Hej, Mats!

-Eh, hej, vem är du?

Flickan som körde var, visade det sig, en fd elev, när hon lättade på sina solglasögon.

-Ni ser fanken ut som samma böna när ni har de där brillorna på er, jävla brudar!

-Jo, he-he, det har du kanske rätt i!

Hon garvade åt min sanning och gick in till butiken, jag tankade färdigt. Gick in och köpte en Mer Apelsin och betalade min soppa. La Mer-flaskan i väskan, drack den inte på macken.
Så iväg.

Kände mig skitskum. Okej, jag vet att jag kan vara skum, men det här var ”Mats-du-kokar-i-värmen-skum-någon-vill-äta-din-hjärna-skumläge”.
Vart skulle jag åka? Okej, ut mot Hjälmaren. Tre rödljus att stanna vid först, befarade svimmning på varje, kände panik, på riktigt. Trots mina nya hojbrallor som inte är av läder, inköpta i veckan för att klara sådana här jävla varmdagar. Hjälmen och skinnjackan är dock fortfarande svarta och solen lyste.

Kom upp i 70 knyck. Pust. Öppen jacka och allt, det började kännas lite bättre. Men jag var vimsig. Inte det bästa läget att köra 350 kilo motorcykel, om man säger så. Men jag kämpade på.
Så ser jag något fyrfota djur som står på vägen framför mig. Så jag saktar in. Det är en räv. En valp. Han kollar nyfiket på mig och går motvilligt av vägen. Jag kör knappt styrfart när jag åker förbi honom. Då stöddar han sig och vänder från diket och kommer upp på vägen igen och kollar in mig, börjar gå mot mig (min hoj låter alltså högt, även i låga farter, kanske var han hörselskadad). Jag skakar på huvudet och gasar iväg, och ser i backspegeln att han springer efter mig. Jävla dåre!

Två mil utanför Örebro är det 10 grader svalare. Jag känner att jag börjar leva igen. Tar dock en rejäl runda, cirka fem mil i en halvcirkel sydöst om stan (jag kan vägarna här numera).
Nästan hemma stannade jag utanför södra vattentornet där det lirades blues, och svepte den där Mer-drickan. Det var nog i sista sekunden, först då började jag piggna till. Sedan brakade jag mot garaget.

Försöker handla på ICA när jag låst in bågen, och lyckas, dock gör jag fel med kortet i apparaten tre gånger, vilket jag skyller på värmeslag. Får mina varor och drar hem. Äter, kollar Katharina Blums förlorade heder av Margareta von Trotta och hennes dåvarande karl, tysk rulle från 70-talet från en story av en nobelprisvinnare. Så. Jävla. Bra. Fortfarande. Och dårskapet i den filmen finns ju fortfarande i allra högsta grad. Blev fanken rörd av det hela.

Bajklade ner på bystan med den motorlösa järnhästen. Träffade trevligt folk. Smakade malt. Garvade. Höll HK-människor på avstånd (de kom fram förstås). De stängde och jag cyklade hem igen. Satt på balkongen. Imponerades av min ena tomatplanta, som blåst sönder. Den del som var vissen sedan en vecka har nu piggnat till. Bladen är som vanligt, snacka om självläkning. Sådant har jag aldrig sett tidigare. Men det finns alltså hopp.
Så var det idag.

Fredagens Kumlavisit

Åkte ju till Kumla under fredagen. Elise och Fredrik behövde lite hjälp med en äldre Mac. Och jag ryckte ut (svårt när man gillar att åka fetbåge som jag gör, haha). Gillar sånt, och gillar dem. Trevliga rackare, småbarnsföräldrar, bless them, hehe.
(Kollar man min twitter, @multimats, ovan, så kan man både se dem röra sig och höra dem säga hej.
Scrolla ner lite där och håll utkik efter ordet Kumla).

20130706-071523.jpg