Kategoriarkiv: Humor

Dags att blogga lite igen för jag behöver det

Så här ser det ut från där jag sitter om dagarna. Det är action, när jag delat ut uppgifter.

På bilden fräna lirare från minst fem-sex olika länder. Tagen i förrgår.  Flera utanför bild.
Grejen är att jag nu har 23 elever, som jag ska ge sex lektioner om dagen. Det, mina vänner, ni som läser här, som jag ser jag som mina vänner, är  rätt mycket att göra.
Men.
Jag gillar det jag gör. Jag är fanimej gjord för det här jobbet. Tänk att bli svensk-matte-datalärare på äldre dar. Och tycka det är roligt.
Okej, data om det är Mac eller plattformsoberoende prylar, samt svenska har jag alltid gillat, men Matte? Jösses, det är nästan roligast att lära ut.

De två längst fram på bilden pratar inte samma språk, och hon kan inte engelska, så de är tvingade att kommunicera på svenska, he-he. De gillar att snacka så de utvecklas snabbt (jag sitter jag framför och kan rätta och gör det).

Folk från massa länder, från olika samhällsklasser, olika kön, med olika bildning, från väldigt lite till yrkeskunniga akademiker. Afghanare, Syrier, Etiopier, Eritreaner, Kurder, Palestinier, Kineser, Irakier, och andra länder. Alla är sams, alla garvar åt samma sura skämt (ofta står jag för dem). Alla är på. Vissa är färska i landet, andra har bott här längre. Vissa har stålar, andra har inget ordentligt boende.

Hos mig är alla lika, det ser jag till, klass som kön. Deras mål är att lära sig svenska för att kunna fixa jobb och bli en del av vårt samhälle. Och de har fått förmånen att råka ut för mig, he-he.
Att dela ut uppgifter, som jag gör (kopiatorn är min bästa vän numera) gör att det blir helt tyst, alla koncentrerar sig. Det är aldrig något gnäll. De här eleverna vill verkligen lära sig, de sliter. Jag har aldrig varit med om något liknande under mina 20 + år i gymnasiet. Här snackar vi om studiemotiverade elever.

De har naturligtvis svårt för olika bokstäver, ljudningar. Vokalerna är ett helvete att få till rätt i uttalet. Så jag kör varje dag. Högläsning, jag först, de sedan: O, Å, Ä, Y, Ö osv. Och det är råge i talkörerna. Jag håller på tills de får det rätt.

(Måste spela in någon gång jag gör det, det är ”schwung” på de tillfällena, alla tar i vad de kan).

För ett par dagar sedan fixade jag alla deras telefonnummer, så addade jag dem till min WhatsApp (en app/program) som de flesta redan hade. Nu har vi en klass-grupp.
Där kan jag skicka filer, ljud, text, film, och det kan de också. Ett sätt att modernisera undervisningen av de här lirarna. IT på riktigt.  För 99 procent har en smartphone, tack och lov (har de inte en, får de låna en Android-platta).

Jag försöker få dem att strunta i att snacka sina språk under lektionstiderna, vilket går rätt bra. De hajar. De tvingas tänka på svenska, som är ett jävla svårt språk, börjar jag fatta. När de hemfaller år t ex arabiska med varandra så är jag där direkt och hugger.

-Nänänänänänänänänänänänä!!

Som jag har lärt dem betyder nej, de gillar att säga det själva också, he-he.

Så här såg en del av Whatsapp-konversationen ut idag, efter att de hade slutat, när alla önskade varandra, spontant, en trevlig helg. En kille hajade inte  ”Om Gud vill”, som är svenska för ”Inschalla”, vilket är rätt bluesigt. Alltså, vi hörs typ på måndag, ”om allt går som det ska, och allt är bra”. Han som skrev, Osama, hade lärt sig vad det hette på svenska av mig och körde det, vilket den nye killen i klassen inte visste, och sedan den stränga kommentaren att det är svenska som gäller här, he-he-he:

Det här är våra nya grannar och polare. De här lirarna är här pga att de inte kan vara kvar där de kom ifrån. Vissa har kommit på farliga vägar, andra på mer trygga sätt.

Jag lär känna massa nya människor. Jag har det finemang.
Otroligt att jag hittade det här jobbet i sista sekunden.

Gick på Biskopen under fredagskvällen. Kalix, LG, Mats Z och andra polare gaggade jag med. Ja, Disco-David och hans brorsa också.
Men jag var för trött för att vara på topp, tyvärr.
Jävlars vad jag jobbar.

Okej, nu har jag bloggat igen. MER BLOGGNING MATS!

Tut!

/Mats

 

 

15 minuter med mig och världen via Periscope och Twitter (video)

Jag gillar de här nya prylarna. Och när jag gillar dem, då vill jag använda dem.
Twitter kör en ny livevideotjänst som jag lattjar med, den heter Periscope, och där ser folk direkt vad man håller på med. Och kan kommentera, eller gilla, eller bra glo, medans det händer.
Det hela är live, och finns sedan bara något dygn kvar på nätet. Så nu, i ikväll/natt, spelade jag in kvällens grej och la ut på tuben, Här är den (inklusive kommentarer som jag svarar på om jag kan, och hjärtan, som betyder att de som kollade live gillade det hela, och ja, jag spelar in från fel ”håll”, men så funkar detta):

Man måste också hylla min särdeles dåliga engelska, he-he.

Nattrapport om hur fränt internet är (blogg)

Jag stöter på min gamle vän Jörgen, dvs @gotland.  Han berättar om ett nytt program till iPhone som kör livevideo (meerkat), utan att spara, rätt av via Twitter.
Kommer hem. Testar. Fantastiskt.
Hänger med en lirare som springer omkring i San Diego, chattar med honom live, han svarar och tycker det är kul.
Hittar en annan kille, som är i Austin, Texas. Jag ber honom köra Stevie Ray Vaughan, eftersom han är där. Han byter genast musik efter min förfrågan och fortsätter sedan rita sin konst.
Jösses, hur fränt det är.
Här en bild på honom och lite ljud, där man hör att han svarar folk som chattar med honom, och kör Stevie Ray Vaughan i bakgrunden. Ja, jag gaggar lite också här:

Steve     

konstnar

 

Säga vad man vill. Internet rockar fett med najs! Och är mer än fäjsbock! Om man vill.

Anteckna gärna detta subversiva inlägg också. Tut!

Skriver lite blogg och du kan aldrig haja vad som händer sedan….

Tror på min rubrik där. Det funkar ju på Fejsbocks. Och folk klickar, klick-klick-klick och låter sig duperas. Vad? Vem? Vad händer? Måste veta vad som sker sedan!

Äh, dårar.

Har just kommit hem från mässan. Det är ju 3863 timmar efter annandagen och som vanligt firar jag och 9 miljoner andra svennar havrelördag denna dag.
Lite synd bara att nästan all snö tinat bort. Det hade varit trevligare att ta släden än taxi. Sparken hade funkat också. Men okej, mina renar kan behöva lite ledigt ibland de också.

Att vara anonym på nätet anser jag vara helt förkastligt. Verkar man här i cybern bör man ansvara för vem man är, annars har man inget här att göra. Det är något jag försökt följa sedan 1997. Men värre än att vara anonym som publicist på nätet är de där kretinerna som är lurkers, dvs de där som ligger bakom buskarna, kollar, men inte ger sig tillkänna, inte bidrar med något eget, och som registrerar allt. Har haft sådana också som följt mig, genom åren, och det är nog så nu också.
Men, skit samma, jag har inget att dölja, som de har. Min hälsning till dem är: -Tomtebloss upp i rumpan, tut!

smisk-wtc-baron-raukOvan, när jag besteg Gotlands högsta rauk, precis innan jag satte ner flaggan och utropade den till mitt eget grevskap, utan friskolor.

Idag gick jag till ICA efter att ha haft cirkel i webbradio på A-huset. Tyvärr funkade inte webbradiostudion så jag fick köra lite annat till mina elever, så kan det vara.
Utanför satt en tiggare. En kvinna. Hon log mot mig och hälsade. Jag log tillbaka och gick förbi. Handlade mina varor. Men när jag betalade i kassan så tog jag ut en 50-lapp och la i fickan. Packade ihop mina varor, snus och hej och hå, och gick mot utgången.

Så här: Jag står inte ut med fattiga människor i Sverige, det land jag är född i, och som mina förfäder är födda i. Visst, vissa var grosshandlare, andra statare, ytterligare andra bönder och vissa kanske var pirater, buktalare, enuiter, vafan vet jag. Men jag har nu valt att sluta titta bort.
Kan jag stå och vara gniden och inte köpa en ost för den kostar 60 spänn, vara så snål mot mig själv, men betala typ över tusen spänn i månaden för TV-kanaler och internet och iPhone och hela rubbet, så kan jag FÖR I HELVETE dela med mig lite till en fattig, utan att tro att det är som högeridioter säger, att någon jävla maffia snor stålarna.
Fuck you! Lura mig bara, onda ligor i SD:s våta drömmar. Det skiter jag i. De här människorna som sitter där skulle säkert hellre byta med mig, eller vem fan som helst. JAG ÄR UPPRÖRD! Vi är med i EU, nu får EU, Sverige, alla jävla länder, ta och skärpa sig.
Solidaritet, vänlighet, utjämning. Ingen ska svälta, ingen ska behöva tigga. Vi måste hjälpas åt.
Vi kan börja med att arrestera alla jävlar som rånat oss på offentliga medel med vissa politikers goda minne. Miljarder till skattebefriade öar från skola, sjukhus, äldrevård och offentlig sektor. Ja, ni vet. Men ändå blir folk förbannade på rumäner som vill ha en tia. HELT JÄVLA OBEGRIPLIGT!

Jag går ut, hon ser mig. Jag går fram och hon håller fram sin pappmugg där hon sitter på den kalla marken av sten. Jag trycker ner min 50-lapp. Hon tackar, hon bugar.

-Tack-tack!

”-Tack själv och varsågod, och hoppas du får en trevlig kväll!”

Säger jag. Men jag menade det. Hoppades att hon skulle få en trevlig kväll, skulle må bra. Äta gott, sitta varmt, sova i en skön säng. Det jag sa kan missuppfattas (av lurkers) men inte av vanliga goda människor.

Antagligen kommer jag inte att vara vid ”stadd kassa” så länge till. Men jag har fanimej beslutat mig för att så länge jag har lite stålar över ska jag bidra. Om inte för moralen, så för karman. Man måste fanimej göra gott, om man kan.

Jag kände mig duktig i en minut när jag gick därifrån. Men naturligtvis går det inte, om man har hjärna, att komma undan. Det där räcker ju inte, inte på långa vägar. Mer måste göras. Av vilka, av politiker, av välgörenhetspersoner? Nej, AV OSS ALLA och den jag främst har ansvar för, mig själv. Må jag orka, kunna.

Löfte till mig själv: När jag handlat massa jävla dyrt på ICA, ska jag fanimej också ge till behövande, som sitter där utanför. Tut! Inte alla gånger, alla dagar, men när jag kan.

Som den unkis jag är tog jag mig den absoluta rättigheten att gå på lokal och träffa vänner denna fredagskväll efter utfört värv.
Det blev rätt skojsigt.
Jag busade med en böna jag känner, vars snubbe jag också känner men som inte var där, att hon skulle skippa honom och flytta in med mig, för jag bor högre upp i huset jag bor i än de gör, och det är mycket fränare.
Sedan skulle vi stå på balkongen och håna och se ner på folk som gick under balkongen, he-he-he.
Jaja, vi var dumma i huvudet-roliga. (Vi garvade själva åt våra påhitt).

Där var också en snygg-brud i sällskapet, som antagligen kände sig aningen provocerad av mig då jag drog orimlighet, dumhet och tokerier på löpande band utan att smöra på henne (vi skämtade ett gäng). Sådant kan få igång stiliga kvinnor.
Resultatet blev, fyra smällar på låret, ett nyp i knät och så tvångskramade hon mig fast jag protesterade när hon skulle gå hem. Hade jag gjort liknande, åt andra hållet, hade jag blivit arresterad.

Men, ändå, hon var okej, och vi var glada, och jag hade en trevlig kväll, vilket var precis vad jag behövde.
Mycket mer hände, och mycket annat under dagen, men det får räcka med rapport nu.

Om jag summerar, så har jag många vänner, både på dagar och kvällar. De andra nämner jag inte här. De kan hoppa i älva.

Tut!

/Multimats

 

 

 

13 sekunder när jag var på TVn 2003 och flosklade

En gång i tiden, typ februari 2003 då jag jobbade på Örebro kommun, på Rudbeck, det första MacLabbet, blev jag intervjuad av Tvärsnytt, dvs SVT:s regionala nyheter. Jag tycker jag var duktig de här sekunderna  (typ 13 sådana). Flosklermästare de lux. Är fanimej en politiker, säger allt och inget egentligen. Ja, vafan menar jag egentligen? Ha-ha, ingen aning. Men det var vad som förväntades av mig, att uppträda så, så jag var lydig.  Avfilmat från tjock-TVn jag hade då:

 

Fredag, och lördag morgon (en textblogg för en gångs skull)

Japp, här sitter jag och trycker tangenter. Visst är det häftigt? Som på 1900-talet. Mina fingrar skriker efter att få ur orden från skallen, avundsjuka som de är på min käft som pratar in det mesta här.
Ska bara handla färdigt så skriver jag vidare under bilden som de tog på mig på ICA.

IMG_5443

Idag, en dag, som ungefär typ, Farbror Melker skulle säga om han var jag.

Jag sov på min nya elektriskt uppblåsbara säng (Classe Ohlssons). Nu höll den luften. Köpte en förra fredagen, inte så kul, den läckte och lät som en rymdraket de tre gånger jag försökte blåsa upp den i natten när jag vaknade. Men, jag är inte den som är den, jag bytte och fick nu en som fungerar formidabelt. Varför jag behöver en uppblåsbar jävla säng vet mina närmsta vänner. Till er andra lämnar jag det hela som en gåta. Om ni fattar måste jag tyvärr ta er av daga.

Natten till denna natt så uppdaterade jag min Mac. Det tog tid, men jösses vilka förbättringar. Bara att spotta över dokument och bilder mellan iPhonen och Mäccen! Ha-ha. Så smidigt. Ja, och mycket annat, som jag inte ska tjata om. Endera gillar man Mac eller också inte. Jag gillar det. (Okej, en grej, nu kan man ha sin iPhone på annan plats, och svara i telefonen på sin Mac, ha-ha, ät det ni andra operativsystemvurmare).

På måndag kommer en fet uppdatering till min iPhone också. Det är så vackert. Man kan ha en teknologi som är ett par år gammal, men med ny mjukvara (program och operativsystem) så funkar det såååå jävla bra, som en ny maskin. Fast, jag ska nog göra en investering och tjacka en iPhone 6. Bättre nätverk, bättre kamera osv. (Tjacka betyder att Skaffa).

Det blev ingen Jordradio under fredagen. Hade inte hört något av Göran. Han jobbade antagligen, eller hade annat för sig. Okej. Så jag gick upp i MacLabbet och uppdaterade maskinerna där. Det var trevligt, och snackade med Mustaf, en av konsulenterna på NBV. Vi har lite sköna planer för interaktiva kurser. Bra lirare. Han blev i extas av att se vad nya Mac OS X kunde göra, he-he (gaaaa, jag kan inte släppa hur fränt det är, jag är en Apple fan boy, sorry).

Men, ändå.
Jag har startat två nya ”shower” på Jordradion. Alltså, se Jordradion som SVT 1. Där finns en mängd andra program. Jag startar två.
Är inte klar ännu. Men har tänkt. Så här. Jag kör Bluespodden. Ett program där jag lirar blues och gaggar lite mellan låtarna. Allt från rootblues till den brittiska bluesen. Jag bara kör. Ibland så kanske jag har gäster, eller folk från något band. Men det viktigaste är att få ut god gammal (ej knättofs) blues.

Sedan har jag nästa pod på gång. Den kommer att heta (i skrivande stund) Snackpodden. Där kommer jag att köra samtal med intressanta människor. Inte intervjuer, utan snack.
Bägge programmen kör jag live, utan att klippa, men inte alltid live.

Så tänker jag nu.

MIna prylar jag gör med Öppet Hus är en succé. Det kommer fler folk än jag kunde tro, och ändå är jag bara på typ tredje veckan. Detta är folkbildning som vackrast.

Önskar ni inte att ni sluppit läsa så här långt? Att det var bättre om jag pratade in det här istället? Jo, kunde tänka det.

little_my_769140v530x800

Träffade Sonja i kväll. Hon ser ut, och är, som hon ovan. (Jaja, hittade bilden, och tycker den är jävligt träffande). Hon jobbade på vanliga stället och sa till slut åt mig att gå hem, ha-ha.
Det gjorde jag, och skrev det här.

Måste toppa med Mats-Gunnars från Stockholm:
Han finns någonstans i närheten, bara väntar på att göra come-back.
Här får ni exklusivt, som en mp3-fil, hans genialitet, samt en affisch från 90-talet då han var som störst. Ja, jag känner honom personligen:

Mats-Gunnar

Livet - en dröm - 2014-05-08 15.31     

Tack för att ni kollade min blogg.
Nu ska jag kolla TV, eller något annat nyttigt. Finns inget jag behöver gå upp till i morgon, ha-ha. Kan sova hur länge som helst. Tut!