Kategoriarkiv: Drama

En liten film från midsommaren 2002 jag gjorde i min självhet

Äh, det ser nog konstigt ut, ligger i ett hörn. Men det beror på att Youtube och min komprimering då, inte är polare. Fast man ser, man hajar.
Ja, samma som videon under, i förra inlägget.
Skit samma, jag hittar, jag lägger ut, och en dag hittar jag dv-banden och kan göra om allt med mycket bättre kvalitet.

Tycker den här är mycket, eller väldigt mycket mig. Jag ger fan i allt och kör min egen midsommarafton längs Svartån i Örebro ut mot Hjälmaren. Och, jag var bara lite snyggare då, och smärtare, he-he:

En skruvad video från före höghusen ramlade och mer

2001 så drog jag ju till New York och Manhattan för andra gången. Gudars vilken kraft det är i den staden.
Och så drog jag upp till min vän Ingela i hennes höghus. Och så komprimerade jag videon när jag kom hem, den blev liten, men så blev videos förr, om man ville visa dem på nätet, som jag gjorde. (En dag hittar jag originalen och kan komprimera dem så det blir snyggt).
Nu när jag la upp den på Youtube så hamnade den jussom i ett hörn. Äh, skit samma, den syns.

Det här är på södra Manhattan, hemma hos Ingela. Åt andra hållet i hennes hus är de där höga husen som flygplan ett par veckor senare skulle köra in i och så rasade de. Men det där visste vi ju inte då, och då var jag hemma igen. När jag filmar genom fönstret och ut är det Hudson River.
Fick höra hur det var att var med om den där skiten när det gick åt helvete av Ingela senare, men det är en annan historia.

Här kör vi till tysk svinrock, ha-ha. Som brudarna i New York lärde mig gilla (jag är en bluesare, men det gick att få mig att digga detta).
Det är alltså jag för 13-14 år sedan, om jag inte minns fel.

 

 

 

Jag känner mig populär och lite Lars Norénsk

jagarpopular

2005 var jag så här hott. Ja, det stod ju i tidningen, så det kan inte var fel, eller hur? Populär, smaka på den, ha-ha-ha. (Hittade bilden nyss).

Har hört från minst en av denna bloggs läsare att man diggar text, också i kväll, så jag kör vidare. Vafanken, har newbien Ulf Lundell börjat blogga så ska han få haja att här är en som varit igång sedan 1997 på olika hemsidor och bloggar. Det här är mitt universum, välkommen Uffe, men jag var först, he-he.
(By the way, Uffe bloggar bra om sådant som jag håller med om. Fränt att lova att förbjuda Öppna Landskap, att den spelas någonstans, om SD får över 20 procent i mars, som han gör. Jag bugar för Lundell som har hållning, stil och stake).

För någon dag sedan skrev jag här i min blogg att jag skulle gå och och kräva stålar av han som fick mina papper, de jag lämnade in för att få lön. Jag skulle säga en viss sak när jag kom in…
Ja, och så idag, så visade det sig att han äntligen var ”hemma” på sitt kontor.
Jag stolpade in, han satt i telefon, det smällde, för min klack smackade in i en hög tröskel jag inte var beredd på.
Jag väntade tills han avslutat sitt hörlurs-med-mick-samtal i telefonen. Sedan sa jag det. Det gick inte att undvika, och jag har ju både humor och allvar, ticks,  men är kanske mest galen:

-Okej, ta av dig glasögonen!!!

Och där någonstans förändrades ett och annat. Han hajade inte mitt skoj. Häpp! (Naturligtvis gjorde han inte det, 25 år yngre som han är, och antagligen rätt osäker på mig, men jag kunde inte avstå att säga denna fantastiska replik, kunde inte hjälpas).
Jag fortsatte efter ett, ”he-he”, för att lätta upp det hela, som han nog inte förstod, och sa att han tagit emot mina papper och skulle se till att jag fick lön, nu hade jag inte fått någon lön, och om ett antal timmar är jag helt jävla utfattig. Sedan sa jag nog något om att han får fixa detta nu, annars blir jag tvungen att flytta hem till honom och äta hans mat och allt det där. Visst var jag allvarlig när jag sa det, dock ej otrevlig.
Men detta är Örebro. Han blev orolig, han kände sig attackerad. Och så blev det tråkigt allting. Efter att än en gång förklarat mitt ärende så backade jag ur hans rum där han rest sig upp och…

Jag skojade inte med att jag ville ha pengar för mina insatser, efter att blivit lovad det för typ tre veckor sedan av honom, då skulle det ta någon dag bara, och sedan i måndags av nye chefen till och med då jag påpekat att inget hänt, och eftersom han tydligen är någon slags andre-chef där så är det ju han jag måste snacka med (i frånvaro av nuvarande stf chef).
Men det blev så fel, så fel. Han kände sig hotad av mig, jag såg hur desperationen steg när han protesterade och for omkring och sa att han inte hade något med något av detta att göra.
Jag bad honom ringa kontoret i den andra staden som har hand om just utbetalningar. Han vägrade, det skulle han INTE göra om jag var i rummet.
Jösses. Ni hajar, ni som läser det här. Det blev en väldigt skum situation.

Okej, så jag gick därifrån, lugnt och fint, (nådde inte fram där, då, kunde bara bli värre, jösses), tillbaka till min cirkel med glada kazakstan-ryssar. Vi fortsatte blogg- och musikcirkeln.
Efter någon timma kom han dock in till mig där i labbet, där jag hade cirkeln. Nu hade han ringt lönekontoret, och så var samtalet i en annan ton, lugnt. Vi beslöt att ”dra ett streck över det hela”. Han förstod mig något bättre när jag ännu en gång förklarade hur det var från min vy. Jag tror att jag var en grej för mycket för honom, just där, och då, när jag kom dit, på hans kontor. Jag fick bägaren att rinna över.
Men skit samma.

Vi önskade varandra trevlig helg och om jag har tur får jag en utbetalning på måndag. Om inte. Tja, då vette fanken. (Vill inte tänka på hur det blir då, det är allvar nu).

——–

Så här. Idag, nu, nyss, har jag beslutat att om ska jag köra blogg, ska jag skriva om min upplevelse av världen, tillvaron, mitt liv. Om jag inte får eller kan vara ärlig så går det inte att få ur sig text. Det blir bara larvigt. Ska jag blogga ska jag blogga på riktigt (och jag bloggar på riktigt, jag är ingen förtäckt fjatt av vilket kön som helst som bloggar om produkter och är 19 år och vätesuperoxiderad på skallen med plast i läppar och tuttar och arsle).

Här kanske man kan säga att man kan tänka sig vilken lirare jag skriver om. Och det kanske man kan. Men det är enligt mig ointressant. Det är min upplevelse, och den är min, den kan jag dokumentera här, dessutom har jag litterär frihet. Om det sedan leder till konsekvenser i någon skum form, så måste jag ta det, då får jag fanimej ta det. Men man måste stå upp för sig själv, för sanningen man upplever utan någon hänsyn till att det kan slå fel och göra att rädda människor ser en som illojal osv, och sätta igång konstiga grejer. Det har jag ju redan varit med om inom kommunen.

Nu gör jag ett jävla bra jobb där jag jobbar timma, och det blir bara mer och mer. Jag tror på mig själv och det jag gör. Och jag är övertygad om att jag har all jävla rätt att skriva om mina upplevelser i livet här.

——–

Träffade J, Kalix och LG under kvällen. Intressanta samtal.
Nu när jag skriver lyssnar jag på Neil Young, bara det.
Så nu vet ni.
Mats ”DON`T MESS WITH ME” Blomgren is in da house!!!!!
Och han, jag, är PÅ!! Tar ingen mer skit! Tut!

/Mats

 

 

Dag 185 under Arktis och Fryxellska i Västerås

Vet inte varför, men plötsligt ville jag se lite från den där italienska skräckfilmen om Sverige, en riktigt härlig ljugarrulle som gjordes på 60-talet som en sensation för att tjäna stålar.
Finns ett gäng klipp på nätet. Alltså rullen ”Sverige himmel eller helvete”.
Om man söker det på engelska så hittar man mer. Trailern är obetalbar.
Och här, i de få minutrarna nedan så är de i Västerås. Visst är det sant, i sak, men inte i mening. Ungefär som SD och deras propaganda som de lågtänkande sväljer med hull och hår.
Här är det skolan bredvid Oxbacken, Fryxellska, 1968. Jovisst, det fanns ett skyddsrum där, och visst, det var fint folks barn som gick där (musikklasser och grejer, inte som jag på Hammarby, he-he). Jaja, jag har många polare som gått där, men det får de köpa. Så var det.

De hade nog matsal därnere, och en hiss ner, visst, men det fanns annan ingång också, och där kom jag ihåg att jag spelade teater (hade ett intresse för dramatik vid yngre år) och senare var jag med och anordnade blueskonserter därnere, bland annat med Roffe Wikström, det bästa han gjort, någonsin. En gång såg jag till och med Pugh Rogefeldt som gick neråt i katakomberna därnere, det knockade mig, bara det.

Men, njut av speakerrösten, och njut över detta, en halvsanning som låter som en sanning, och tänk att nu är de otänkande människorna enligt senaste undersökningen uppe i 17 procent, snart var femte du träffar på är SD-anhängare. Och jag tror inte det stoppar där. Dålig utbildning i skolan, en dålig politik som skapar en massa orättvisor, voila, så har vi en extremhöger som kommer upp ur skiten.
Alla har vi ansvar. Nu säger vi till de vi känner, de vi träffar. Det är dags att de lägger av nu, och att vi står upp.

Tut!

/Mats

Ps. Ballt att jag fick två kommentarer från igår, från Emil och Kalix, när jag skrev med text. Undrar hur många ljudbloggar jag lagt ut som ingen jävel lyssnat på, ha-ha? Äh, skit samma, nu har jag fått olja i fingrarna.

Äh, fanken, här är Trailern, som man kan se om och om igen, ha-ha:

Förutom annat gjorde jag en Dogma-film idag (utlagd här)

Ja, detta var en fredag då jag fick sova hela natten. Alltså natten till fredag. Det var finemang. Och bla-bla-bla.

Snackade med Baggo för några dagar sedan. Frågade om det var okej att jag ”filmade” när de packade ihop sina prylar för att åka och spela med Tommy Moe (deras tvåmannaband). Visst fanken var det det.
Så Tompa ringde och sa att de skulle träffas vid replokalen 20.00.

Jag tog mig dit. Filmade (testade min nya mikrofon och allt). Och så drog de iväg. Nej, jag ville inte filma själva spelningen. Allt var som en slags test till mig själv.
Kom hem och slängde över 700 sekunder film på min datorapparat.

Under kvällen hamnade jag på mitt externa vardagsrum. Satte mig vid Kent, en lirare jag känner, och hans polare, en folkpartist. Jag hade ett och annat att säga om Björklund som han väl inte höll med om, men det gjorde inget, för vi var vid gott humör bägge, ha-ha.

Mot slutet kom Bagari in, han hade spelat klart och vi satt och ljög, alla fyra, om viktiga grejer. Det är så här en schyrre kväll ska vara. Bra diskussioner  med trevligt folk.

Så blev det stängt. Och jag cyklade hem (Baggo tog taxi).
Kom hem och började det jag tycker är mest spännande när man gör rulle, alltså inte att spela in den, utan att klippa den. Fast allt hör ihop, förstås.

Känner mig hursom nöjd. Kolla:

Så, sju minuter Dogma efter att jag klippt och rensat och fått det som jag vill. Här är det (och inte en enda ton från musikerna). Äh, ni fattar om ni kollar. Tjosan!

Psyk-borrfilm från 2009 i ÖBO:s hus där jag bor

Eftersom genierna har jävlats i veckor igen genom att fortsätta borra nytt och fan vet vad de gör (huset rasar väl snart) på bottenvåningen i gamla systembolagslokalen så fick jag för mig att hitta den här videon från förr. Det var 2009, 29 december, som jag la ut den här minuten på tuben, som vittne till det skit jag då hade haft varenda dag i veckor. Och, ja, detta fortsatte efter jul då.

Nu håller dår-muskelknuttarna på igen!! Och mitt emot mitt hus ska det rivas två hus och byggas nytt på det. Jag känner svårigheter med mitt annars jämna humör.

Så här var det då när allt vibrerade. Och, nej, ingen kompensation, eller knappt information, från hyresvärden, DÅ HELLER:

Ljudblogg: är arg och upprörd men på!

Efter min ljudblogg ovan via iPhone så boostar jag och sätter mig vid min datorapparat och laddar upp den här minut-prylen, där man hör hur det kan låta här på dagarna:

Borrljud-141031     

En jävla konstig dag.

Börjar med slutet av dagen. Jag är på väg hem från Biskops. Ser då detta på slottet (32 sekunder). Verkar vara hårt överklassparty:

Det är en dag med mycket död. Det är ju inget kul. Bevistade och lirade på en sammanslutning med folk som alla kände en lirare som gick vidare sista dagarna i juni. Men så fick jag, mitt under detta, veta att en annan polare också gått vidare idag. Det känns som det är lite mycket nu, väldigt jävla mycket. Men, det är som vanligt, bara att hålla i sig. När det är för överjävligt gäller det bara att hålla i sig. Vänta. Ta det lugnt.

Tidigare idag spelade jag in det här, ljud. Det är Hans, Öre Brors brorsa, som spelar efter ett av alla minnestal. Jag sitter bakom och spelar in. Från hans nästa platta. Örebrorsans brorsa är musiker (Samla Mammas Manna mm). Otroligt att få ha spelat med honom.
Vi som lirade var jag, Björn på batteri, Timo på munharpa, Bagari på gura och sång, och så Örebrors brorsa på klaviatur.
Jag har vattenblåsor på pek- och långfingret (så otränad var jag).

Örebrors-Brorsa.-Lost-Island     

 

Här är mitt bidrag till minnesstunden, jag spelade upp en pryl ÖreBror gjorde för Jordradion försommaren 2013 (6 minuter, typ).
Hans bror och hans far lyssnade, och släktingar, de gillade att han var med på detta sätt. Och jag berättade lite osmickrande prylar, som att Öre och jag retade varandra rätt ofta. Äh, ska det vara, ska det vara.

2Orebror-fr-april-2013-Jordradion-1     

Okej, lite bilder (ja, jag är osammanhängande).

herr-ober-beer-king

Ovan, herr Ölbryggare själv. Jag gillar kråkblicken. Men jösses vilka behållare de har. (Minneshögtiden var på Örebros bryggeri på gamla I3-området). Han ovan är schyrre, och läser denna blogg, så fanken, han ska plussas, ha-ha.

innan-spelning

Hans, Björn och Tommy, innan spelning. Det var varmt, men vi lirade väl.

Oresbrorsa-to-night

Här höll Öre Brors brorsa tal, precis innan jag gick upp och pratade och lirade ljudprylen ovan. Öre Bror hade många polare. Den rackarn.

Äh. Vi lirade bra. Folk uppskattade det. Jag har blåsor på fingrarna.
Men att mitt uppe i detta få veta att en annan polare och fd bandmedlem till ett tidigare gäng jag lirat med gått vidare, det blev jussom lite för mycket för mig (mer om detta i någon senare blogg, har att berätta för folk i morgon, vilket jag inte förmådde i kväll, då det ju var Öres minneskväll).
Men, alltså, vad är oddset för att ha en minnesstund för en avgången polare, att då, just då, få veta att ännu en har dragit vidare? Va? Det är ju inte klokt. Man tappar fattningen. Jösses.
Dock, jag tyckte mycket om dem bägge, och om det finns någon rättvisa så lirar de blues med varandra nu, i en annan dimension.

Baggo blev trött sedan, vi var på Biskops efter och jag tog undan honom och berättade om det nya tragiska. Han och hans böna drog hem. Jag blev kvar själv (med andra kompisar, tack och lov).

Äh. Ut med detta nu.

Rocka banan!

Det här klarar vi.

Tuuuuut!

Sitter vid min datorapparat och slänger ut bild och ljud och film här och nu!

I sommar har jag kört det mesta via min iPhone. Men nu har jag fått spel och sitter vid dataapparaten. Så här kommer bilder, ljud och video från, ja, idag. Bara att njuta.

OBSERVERA! Bilderna nedan har mycket högre upplösning än här, klicka på dem typ två gånger och ni ser dem, som de ska vara, alla detaljer!!!!

Börjar med 1.30 lång video med Bagari och Moberg från Naturens Hus. Ni som följer mig på fejan och Twitter har redan sett den, men den behövs här också.

Sedan kanske lite bilder, ja, jo, så gör jag. Ska ladda upp dem, från fånen, vänta… och ljud.

Så, jag börjar med denna bild:

image

The real Åkesson åkte förbi Biskops under eftermiddagen, med den där bussen. Vilken jävla bild. Klicka så ser ni bättre. Och visst är det lurigt med de två Musse Pigg-öronen han har, (punkterna ovanför skallen) och det bredbenta. Jösses. Massa snutar i Örebro hur som helst, och det var inte Örebrosnutar, de var från Göteborg och Stockholm och allt. Jösses vilken livvakt denna lirare har. Och jag betalar detta, samtidigt som människor tigger på våra gator och de här neonassarna cashar in tack vare att våra 10 procent hönsknullare röstat in dem i riksdagen. Jösses!!

image

Klockan 18.00 nu under fredagen kommer vi att lira blues på Örebrobryggeriet, det som ligger vid I3:s gamla område. Känner bryggaren och klagar på deras jävla tjära. Men skit samma. (Alla är välkomna dit, det blir lite tal och musik, blues med mig och Baggo och Öre Brors brorsa (Samla Mammas Manna med flera band) och Björn och Timo, och vi minns Öre Bror som den lirare han var).
Han hamnade i plurret där brevid sin båt en morgon (andra skeppet från vänster på bilden) och hade inte gälar. De hittade honom 10 timmar senare och då var det slut på poesi och annat. Öre var en cool lirare.
Jag ska prata lite om honom i morgon och spela upp lite av det han gjorde med oss i Jordradion förra året.
En bra lirare, som drog till de sälla jaktmarkerna för tidigt. Mycket sådant denna sommar. Tyvärr.
Jag tog bilden när jag cyklade ut till Naturens Hus nu i eftermiddag. Hans husbåt såg inte välskött ut längre. Naturen tar ut sin rätt.

image

Och därute, vid restaurangen på Naturens Hus så lirade Tommy Mo. Det vill säga, Anders Moberg (Randig) och Tommy, the man, Bagari på gura och lead-singing.
Lägger ut en mp3:a här på en hel låt och lite till, video från det hela med rörlig bild och ljud finns ju redan ovan. Det här är andra låtar:

Tommy-Mo-140814     

Tja, och så cyklade jag hem och det var för sent att repa (ska repa när jag skrivit klart det här, hörlurar och bas utan stärkare).

På Biskops i kväll så fastnade nya unga gossen Sebbe i stål, och jag tog kort på det (finns redan på fejan, men min blogg ska ha allt, och det bästa):

image

Okej, fet-matsblomgren har nu bloggat via tangentbord. Gillas eller hatas? Skit samma. Tror jag skippar ljudbloggen i natt. Fick ju med det mesta här nu.

Annars träffade jag Wiberg, vi ska köra igång Jordradion igen, om några veckor.
Så.
Nu är jag färdig. Tut.