Kategoriarkiv: Dam

Blogg: Höll på att göra på mig, bara för att jag inte kunde gå på muggen med mera

Ännu en dag.
Hade ställt klockan. För att vara redo. Dvs, göra toalett (låter fjolligt, jag vet, men alltså borsta tänderna, gå på muggen), äta frukost, rensa upp lite extra. Så ringde det på dörren, jag har en ny dörrsignal, som är så låg att jag inte hör den. Då bankade det på dörren. Jag staplar fram, beredd med knytnäven, vem fanken stöddar sig så här, nu?

Ser direkt, det är två grabbar, yngre, knappt 20 bast, jobbar för bostadsföretaget.

-Men, vafan, ni skulle ju inte komma förrän om en timma?

-Va? Blev det fel, ursäkta!

-Äh, skit samma, välkomna, kom in, men då får ni ta det som det är, har inte hunnit diska från igår. Och alla grejer ni ser, det är för att min morsa kolade och jag var tvungen att ha prylarna någonstans.

-Vi förstår, det är lugnt!

Så kom de in. Grabbarna som ska fixa det sista jag inte kan fixa själv i min lägenhet, rören, vattenläckorna. Ringde för en månad sedan, fick mod efter ny frys/kyl, och ny spis. Ska det fixas, så ska allt fixas. Det ingår ju i att hyra. Hade dragit ut på det alldeles för länge. Nu, ska, det, fixas!

De stänger av vattnet i köket. De skruvar loss avloppet på muggen, de monterar ner min toalettstols innehåll. Bra fart på dem.

-Det var en massa packningar och grejer här som vi måste ge oss ut och köpa, är du kvar?

-Ja, för fanken, jag ska tvätta så jag är hemma!

Så drar de.
Och då händer det i min hjärna, eller min kropp, eller min idioti.
Blir varse om att jag inte har vatten, jag kan inte dricka, fast jag blivit törstig. Jag kan inte slå en drill, och så det bästa av allt, det börjar kurra i magen. Min kropp vill panikbajsa! Bomb!
Hej och hå, mitt namn är Mats Blomgren, lycko-killen, den vältajmade. Jävla-jävla skit.

Förr kunde jag ju i nödfall gå ner till tvättstugans mugg med nyckel (vilket jag aldrig gjort). Men nu, med nya databokningen kommer jag inte in där, förrän om en halvtimma då tvättiden är bokad.
Började svettas. Vafan? Fånge i mitt eget hem. Börjar tänka i termer av att springa till något hotell i närheten, jag BEHÖVDE BAJSA, det trängde.

Till slut, med svettspärlorna hängande i pannan ringde jag en av killarna som skulle fixa allt.

-Hallå, VAR FAN är ni? Jag behöver skita!!!!

-Men gå ner till tvättstugan!

-Nej, det går inte, en halvtimma kvar, ni kom ju för tidigt och stängde av allt här hemma!

-Eh, hm…. Okej, gör vad du ska, så kan vi ta hinkar och spola bort det hela sedan när vi kommer!

-Okej, då vet jag, okej, men ska försöka hålla mig, kom snabbt!!

Detta är nog mitt första nöd-skitnödig-samtal jag någonsin gjort, och det till en människa jag inte känner, mindre än hälften så gammal som jag. Guds vägar äro outgrundliga.

Men, ändå. Jävlars vad man är körd om saker och ting inte fungerar.

Jag lugnade ner mig. Lyckades hålla allt inne. Visst är det härligt att läsa om min bajsnödighet, ingen frukostläsning kanske? Ha-ha.

Så kommer de.
De fixar kranen i köket så den inte läcker, byter delar och packningar.
De fixar nytt avlopp i handfatet på muggen så att det inte rinner ut på golvet.
De ordnar toaletten så den inte läcker, låter och gör det blött på golvet.

-Vi är klara nu?

-Är ni? Fantastiskt, kanon, vilka grabbar, tack, ni är genier.

-Nu kan du jungfru-skita på din tron!

-Lita på det! Ha-ha!

Han var lite väl stöddig den ena, men han var från Karlskoga och antagligen inte vänster. Utan, om mina fördomar har rätt, mer åt en tvåbokstavsparti. Men jag kan ju ha fel, förstås.

Skit samma. De var klara och jag tackade dem stort, och de garvade och jag stängde dörren.

Äntligen.

Man behöver bra grejer i tillvaron.

På en månad har min kyl och frys sprängts, så jag förlorat allt käk, men så fick jag ny kyl och frys. Och så gnällde jag över min konstiga spis, så jag fick ny spis, och nu är alla kranar och muggen fixade. Detta är en lyxlägenhet just nu. Nu är det bara upp till mig att fixa upp, styra upp resten med denna lägenhet. Men det känns inte helt omöjligt.

Sedan kunde annat vara bättre.

Polarn hörde av sig under tisdagskvällen. Jag skulle hänga med på presentation på Stora Hotellet under onsdagen. Va? Jag?
Det handlade om att det finns stålar att få till projekt. Jag gillar projekt, jag gillar stålar, för då kan man genomföra prylar.
Så jag drog dit och lyssnade bland utbildningsmänniskor, folk från kommunen och allt (nej, jag anmälde mig inte, gick bara in, he-he).

arvsfonden

De har typ 500 miljoner spänn att dela ut till projekt här i landet i år. Och jag kan tänka mig ett och annat. Hörde mycket vettigt.

Sedan cyklade jag hem och lagade mat.

Och så när jag gubbsovit efter min måltid, halvsittande i soffan framför TVn, så cyklade jag ner till min ungdomsgård.
Träffade vänner. Gaggade gott. Trevligt, som det är när man träffar vänner.
En mycket stilig kvinna kom in och ställde sig vid vårt bord, gav en liten trycksak, ville vi skulle komma. Vi, jussom, bara, nja, men jo, det skulle vi.

-Ni måste komma!

-Okej, vi kommer!

Vi tänkte inte det, och gjorde inte det, men det var ett sätt att få henne att gå vidare, för hon gav sig inte.
Det kändes lite overkligt, och vi hade ju alla hört talas om den där nya strip-klubben. Men någonstans, fast ingen av oss ville dit, så hajade vi att det där kanske inte var så lämpligt ställe att ta sig till, av så många skäl. Okej, jag tog med mig reklamen hem som hon delade ut och nu plåtade jag av den. Ni ser själva, kära bloggläsare. Här:

stripklubborebro

Hm, det blir ju som reklam här, men det får jag ta.
Nåväl. Kvällen och natten bland vänner tog slut och jag cyklade hemåt. Hade/har en slags tinnitus som kommit krypande de senaste dagarna. Hoppas det är övergående. Kände av den idag. Ingen hit. Men man är ju gammal nu, det ballar väl ur det mesta, en pryl i taget, men det vägrar jag gå med på. Vad man nu gör åt det?

Kom hem och betalade de återstående räkningarna.

Köpte förresten en ny dyr som fan-sladd till min ajfån, då den gamla bangat, för att kunna fortsätta ladda den på elektricitet.

Att lära sig leva med skygglappar är nödvändigt ibland. Då kan man komma ut på andra sidan och vara okej. Hallå! Öppna!

/Mats

PS

Jag besteg min tron. Och den spolar gigantiskt bra. Och sedan är det helt tyst, och efter bara 20 sekunder är den redo att spola igen. När den fylls låter det som om grannen spolar ett par våningar upp, typ inget alls.
Det är sååå jävla skönt när saker fungerar, som de ska.

 

Ännu en överjävlig dag med kul på fy fanken-fronten

Sov, vaknade.IMG_7154

Fin bild, va? Det är överdelen av mitt kylskåp. Jag satt och tittade på TV och så smällde det till utav helvete, lät som en balkong ramlade ner.

Strax efteråt luktade det spya, kemikalier och brända el-prylar i hela min boning.
Vafan?

Bilden ovan är tagen när jag använt det jag hade för att försvara mig, dvs silvertejp, för att hålla lukten borta, tätade varenda springa.

Det smällde så jag inte hajade något. Och så den där jävla gaslukten. Jag fick naturligtvis panik. Drog ut alla sladdar i hela lägenheten, kollade spisen och all elektrisk utrustning. Vad hade hänt? Spisen, eller annan elektrisk utrustning? Allt drog jag ur. Det var otäckt, och samtidigt luktade det skit så jag knappt kunde andas.
Så använde jag min näsa. Och där det luktade mest var vid kylen och frysen. Jag fick panik, stängde av strömmen vid säkringarna i garderoben. Men ändå, det luktade, det strömmade ut lukt av gas.

Efter en timma så tog jag silvertejp och körde hårt (se bilden). Uppifrån och ner. Varenda springa, var helt skakig. Kemikalierna hade frigjorts, och trots öppna fönster och allt så fick jag ont i halsen (som jag också har nu, när jag skriver, här i köket, det läcker ännu).

Så tog jag mod till mig och ringde bostadsvärdens, ÖBO:s, jourtjänst.

En lirare svarade och lovade komma. Efter tre timmar var han hemma hos mig (lyckades fixa upp lite städning under tiden).

–Tyvärr, kan inte göra så mycket, men jag lämnar in en felanmälan!

–Men är inte gaserna farliga?

Han ringde någon överordnad. Det var de inte, sa han.

–Men fanken, det är över 20 år gamla kylskåp/frysar, vad vet du om det?

–Det ska vara okej!

Jag rev bort lite silvertejp och sa åt honom att sticka in snoken och sniffa, vilket han gjorde.
Fast, han var en bra kille, skulle kolla extrakylskåp åt mig och komma hem med. Men så ringde han, det fanns inget, skulle testa igen under söndagen, på nytt ställe. Okej, sa jag.

Men.

Att sitta här, som jag sitter nu, bredvid kylskåpet, med öppet köksfönster och fläkten över spisen på, känns förjävligt. Fast lukten inte är så stark som innan, så känns det ändå i halsen. Det är starka kemikalier som frigjorts via utmattning av någon motor bakom kyl/frys. Och allt är så tungt att jag inte kan dra fram det och tejpa.

Ska sova snart, och ha fönstret öppet, påklädd (för att inte frysa ihjäl). Jag är jävligt rädd för gas. Och trots allt mitt silvertejpande, så känner jag ju på lukten att allt inte tvingats inne, visst kommer ut.

Så nu vet ni hur jag har det, just nu.

Drog ner till mina polare på B-stället. Blev snackades  med en stilig donna, det var trevligt, trots att jag gnällde om min tillvaro, hon är rolig, ja, och så cyklade jag hem igen, och skrev det här.

Rock!

/Mats

 

Skriver lite blogg och du kan aldrig haja vad som händer sedan….

Tror på min rubrik där. Det funkar ju på Fejsbocks. Och folk klickar, klick-klick-klick och låter sig duperas. Vad? Vem? Vad händer? Måste veta vad som sker sedan!

Äh, dårar.

Har just kommit hem från mässan. Det är ju 3863 timmar efter annandagen och som vanligt firar jag och 9 miljoner andra svennar havrelördag denna dag.
Lite synd bara att nästan all snö tinat bort. Det hade varit trevligare att ta släden än taxi. Sparken hade funkat också. Men okej, mina renar kan behöva lite ledigt ibland de också.

Att vara anonym på nätet anser jag vara helt förkastligt. Verkar man här i cybern bör man ansvara för vem man är, annars har man inget här att göra. Det är något jag försökt följa sedan 1997. Men värre än att vara anonym som publicist på nätet är de där kretinerna som är lurkers, dvs de där som ligger bakom buskarna, kollar, men inte ger sig tillkänna, inte bidrar med något eget, och som registrerar allt. Har haft sådana också som följt mig, genom åren, och det är nog så nu också.
Men, skit samma, jag har inget att dölja, som de har. Min hälsning till dem är: -Tomtebloss upp i rumpan, tut!

smisk-wtc-baron-raukOvan, när jag besteg Gotlands högsta rauk, precis innan jag satte ner flaggan och utropade den till mitt eget grevskap, utan friskolor.

Idag gick jag till ICA efter att ha haft cirkel i webbradio på A-huset. Tyvärr funkade inte webbradiostudion så jag fick köra lite annat till mina elever, så kan det vara.
Utanför satt en tiggare. En kvinna. Hon log mot mig och hälsade. Jag log tillbaka och gick förbi. Handlade mina varor. Men när jag betalade i kassan så tog jag ut en 50-lapp och la i fickan. Packade ihop mina varor, snus och hej och hå, och gick mot utgången.

Så här: Jag står inte ut med fattiga människor i Sverige, det land jag är född i, och som mina förfäder är födda i. Visst, vissa var grosshandlare, andra statare, ytterligare andra bönder och vissa kanske var pirater, buktalare, enuiter, vafan vet jag. Men jag har nu valt att sluta titta bort.
Kan jag stå och vara gniden och inte köpa en ost för den kostar 60 spänn, vara så snål mot mig själv, men betala typ över tusen spänn i månaden för TV-kanaler och internet och iPhone och hela rubbet, så kan jag FÖR I HELVETE dela med mig lite till en fattig, utan att tro att det är som högeridioter säger, att någon jävla maffia snor stålarna.
Fuck you! Lura mig bara, onda ligor i SD:s våta drömmar. Det skiter jag i. De här människorna som sitter där skulle säkert hellre byta med mig, eller vem fan som helst. JAG ÄR UPPRÖRD! Vi är med i EU, nu får EU, Sverige, alla jävla länder, ta och skärpa sig.
Solidaritet, vänlighet, utjämning. Ingen ska svälta, ingen ska behöva tigga. Vi måste hjälpas åt.
Vi kan börja med att arrestera alla jävlar som rånat oss på offentliga medel med vissa politikers goda minne. Miljarder till skattebefriade öar från skola, sjukhus, äldrevård och offentlig sektor. Ja, ni vet. Men ändå blir folk förbannade på rumäner som vill ha en tia. HELT JÄVLA OBEGRIPLIGT!

Jag går ut, hon ser mig. Jag går fram och hon håller fram sin pappmugg där hon sitter på den kalla marken av sten. Jag trycker ner min 50-lapp. Hon tackar, hon bugar.

-Tack-tack!

”-Tack själv och varsågod, och hoppas du får en trevlig kväll!”

Säger jag. Men jag menade det. Hoppades att hon skulle få en trevlig kväll, skulle må bra. Äta gott, sitta varmt, sova i en skön säng. Det jag sa kan missuppfattas (av lurkers) men inte av vanliga goda människor.

Antagligen kommer jag inte att vara vid ”stadd kassa” så länge till. Men jag har fanimej beslutat mig för att så länge jag har lite stålar över ska jag bidra. Om inte för moralen, så för karman. Man måste fanimej göra gott, om man kan.

Jag kände mig duktig i en minut när jag gick därifrån. Men naturligtvis går det inte, om man har hjärna, att komma undan. Det där räcker ju inte, inte på långa vägar. Mer måste göras. Av vilka, av politiker, av välgörenhetspersoner? Nej, AV OSS ALLA och den jag främst har ansvar för, mig själv. Må jag orka, kunna.

Löfte till mig själv: När jag handlat massa jävla dyrt på ICA, ska jag fanimej också ge till behövande, som sitter där utanför. Tut! Inte alla gånger, alla dagar, men när jag kan.

Som den unkis jag är tog jag mig den absoluta rättigheten att gå på lokal och träffa vänner denna fredagskväll efter utfört värv.
Det blev rätt skojsigt.
Jag busade med en böna jag känner, vars snubbe jag också känner men som inte var där, att hon skulle skippa honom och flytta in med mig, för jag bor högre upp i huset jag bor i än de gör, och det är mycket fränare.
Sedan skulle vi stå på balkongen och håna och se ner på folk som gick under balkongen, he-he-he.
Jaja, vi var dumma i huvudet-roliga. (Vi garvade själva åt våra påhitt).

Där var också en snygg-brud i sällskapet, som antagligen kände sig aningen provocerad av mig då jag drog orimlighet, dumhet och tokerier på löpande band utan att smöra på henne (vi skämtade ett gäng). Sådant kan få igång stiliga kvinnor.
Resultatet blev, fyra smällar på låret, ett nyp i knät och så tvångskramade hon mig fast jag protesterade när hon skulle gå hem. Hade jag gjort liknande, åt andra hållet, hade jag blivit arresterad.

Men, ändå, hon var okej, och vi var glada, och jag hade en trevlig kväll, vilket var precis vad jag behövde.
Mycket mer hände, och mycket annat under dagen, men det får räcka med rapport nu.

Om jag summerar, så har jag många vänner, både på dagar och kvällar. De andra nämner jag inte här. De kan hoppa i älva.

Tut!

/Multimats

 

 

 

En torsdag-fredagsrapport (blogg)

Körde vårens sista Workshop under torsdagskvällen. Ni vet det där stället man kan komma på och lära sig allt man behöver veta om ”molnet”, twitter, fejan, bloggar, och sin Mac, iPhone eller iPad. Där. Gratis. Komma när man vill, gå när man vill. Den workshoppen.

Fick ett härligt ”napp” igen. Jag gillar de här bäst. När någon vuxen kommer och är ängslig, har en fin ny bärbar Mac men fattar noll hur saker och ting fungerar efter att ha blivit smackad med PC i hela yrkeslivet.
När jag sedan visar, uppdaterar, förklarar och det spända ansiktsuttrycket övergår i ett leende, ett mys. Då är det njutning för mig.

Jag gillar att visa folk, ung som gammal hur saker och ting fungerar. Och när jag får göra det, så känns det finemangt.

Ur detta idag kom det också andra bra grejer, men det får vi se senare. Det är ju så att vad jag kan, det behöver många. Jag håller tummarna.
Körde en halvtimma över tiden, min elev behövde extra hjälp där.

Sedan drog jag hem (via ICA).
Köpte ABBAS fiskbullar i hummersås. Lagade till det hemma, med potatis. Men det luktade URBAN!!!! Det var något fel på skiten . Har aldrig hänt förut.
Så jag åt inte, fast jag var så jävla hungrig. Jag hällde tallriken i durkslaget, plockade bort fiskbullarna, sköljde potatisen hårt med vatten i diskhon, satte in en bit torsk i ”bull-TVn” och åt det tillsammans istället. Jag räddade mig själv. En fy fan-måltid blev en god sådan i alla fall. Tack och lov för lukt och smaksinne. Annars hade det väl varit kört. VILKEN  JÄVLA VIDRIG DOFT DET VAR PÅ FISKBULLARNA!!!!

Kollade så fotboll. Äntligen en sport som gick på SVT, och i HD. Jag skiter väl i fotboll, men det är underbart att slippa mongålojd reklam gjord av curlade 23-åringar. Därför fick det gå (jag betalar licens). Och, det ska jag erkänna, att se detta live, i skärpa, med min nya TV var kanon. Äntligen kunde man se pucken, eller bollen, och siffrorna på tröjor och grässtrån, och alla filmningar och allt fusk. Kanon.

Så, tog jag min tur ner till Biskops igen, som så ofta. Behöver käfta med polare. Nej, jag vill inte umgås med bongos, som också finns. Klarade mig från det i kväll.
En av bartenderkvinnorna hade bajsbrunt nagellack.

-Får jag plåta?

-Visst!

Och så plåtade jag. Brunt? Kom igen nu, va??? Ha-ha!

image

 

Och så stängde de och jag ville inte dra till obskyrare krogar, så jag jag cyklade hem, där jag skriver det här. Och undrar över sakers tillstånd. Undrar bland annat över när jag får mitt nya körkort. Borde jag få att hämta ut på ICA i morgon. Det är en ny värld.

Så.

 

 

Denna onsdag, med bakgrundsljud till bloggen

Krogsorl     

Bara att slå på ljudet ovan, klicka två gånger på trekanten/pilen till vänster i spelaren. Det är två minuter. Längre tid tar det nog inte att läsa den här texten ändå. Vill att man ska få lite miljöfeeling av mina blogginlägg. Tryck nu, läs vidare sedan.

Dagen.
Sov. Vaknade. Sket i allt, som vanligt. Fixade kaffe. Kollade TV-skit.
Det blåste ute, snålkallt, ingen lust att ta cykeltur. Så jag avstod. Jag är en förutsägbar människa.
Tog dock cykeln för att handla. Gör det ju numera då nyckeln fastnade i låset på bakdörren för några månader sedan och det är en omväg runt kvarteret.
Blev hånad av vakten jag känner, som bor ovanför mig när jag kom med min bajk, som stod där och tjuvrökte utanför ICA, vilket jag hånade innan han öppnade käften.

-Cyklar du till affären?

-Kan du ge dig fanken på, aldrig att min nyckel ska fastna i låset igen!

Då berättade han att det finns en kod, och att han haft samma problem. Vad var koden då, för att komma in? Så fick jag den. Det var 8647! Underbart, nu kan jag ta den gamla vägen igen. Jag är happy!

Köpte färs, naturfärs. De stackars kossorna hade väl fått vara ute en dag eller så. Dyrt.
Drog hem, lagade min favvopasta med min superköttfärssås. Gjorde allt rätt, men när jag skulle äta, så smakade det as. Som vanligt, ICA begravde kadaver som köttfärs. FAN-FAN-FAN! Lurad igen.
Åt inget. Brassade på makaroner istället, Bara makaroner. Och åt det. Dagens enda mat. Men hellre det än magsjukdom. Fy fan, ICA!!!
(Funderar på, att om jag orkar, smeta in deras butik med min köttfärssås, är så jävla trött på att bli lurad av den där butiken!!!!)

Tyvärr är jag uppfostrad, och har moral, vilket jag önskar att jag inte hade ibland, som nu.

Det blev bra film på TV. Men jag ville ju ner, som vanligt, för att umgås med människor. Behöver det. Förstå det, man behöver det när man lever själv.
Men det var ingen vanlig onsdag. Det var idioternas afton. MASSA jävla folk som trängdes, tjattrade, tog plats, ingen jag kände igen.
Jag tråktwittrade om detta rätt hårt. Se här, nerifrån och upp:

twitturstjosaneeee

Men till slut fick jag plats i baren och kunde kommunicera med mina polare som jobbar där och en och annan som jag kände, som var ”civila”.
Snackade med Vesna och många andra. Det blev en bra kväll till slut.
Fast då hade ju det här störande packet dragit.
Jag vill ju bara sitt och tänka bland folk. Och det är därför jag spelade in de här två minutrarna överst. Min tanke var denna. Att jag inte behöver gå ner till Biskops framöver, jag kan köra det där vedervärdiga ljudet i hörlurar, på en loop, och sitta hemma och vara totalt fri, ha-ha.

Rock on, bjatches!

Avslöjande: Steroider är inget fel tydligen och lite om en polares datorgraviditet mm

image
Ovan: Kattis som lägger ut ”Loading-loading 90%….”. En böna som växt upp med internet, helt klart, ha-ha.

image
Ovan: Mina steroider och medikamenter. Läs på tuben upptill till höger, stronga prylar, ha-ha.

Mer om detta genom att lyssna ovan på podden.

Hittade bild på Lill-Runes (Bagari/ Ulfvensjö/ Lundgren)

Jag plåtade lite PR-bilder där på slutet av 80-talet och början av 90-talet till grabbarna i Lill-Runes (avläggare till Dyng-Runes).
Svartvitt, med äkta kamera med film i sig. De var jävligt bra, grabbarna, som modeller, och mina bilder blev inte dåliga de heller.
Sa åt dem inför sessionen att riktiga artister, de som kommer någonstans, måste se ut som mentala dårar på bilder. Då syns de i mängden.
Hittade den här i arkivet. Ulven hänger som en arg apa, misstänksam, på gallret. Baggo med uppknäppt skjorta kollar något som inte finns i skyn och George ser oroligt beundrande på honom.
En i mitt tycke fantastisk bild. Och de gillade den verkligen själva.
Men.
De hade damer, fästmöer, fruar, flickvänner, eller vad det var. Så några dagar senare så sa de att de inte kunde använda dessa bilder, för deras andra hälfter hade tyckt att ”så där kan man ju inte se ut på bild, förstår ni väl!”
Så mycket karlatag var de i de gossarna då. Ja, så gick det som det gick och bandet lade ner till slut (med svennebilder)…
Berättade detta för Bagari i veckan, han mindes inget av detta. Men det gjorde jag. Inte första bandet som gått åt fanders pga damer som trott sig veta bättre, och mjäkiga snubbar som kuvade lytt, ha-ha.

lillrunesIII

Smider planer för den här bloggen

Jag har lämnat den här bloggen, och andra ställen på nätet, i fred ett långt tag. Men snart är det dags att köra på för fullt.
Jag behövde bara skaka av mig den blöta kommunfilten som funnits över skallen i nästan 20 år. Nu är jag en fri tänkare. Okej, inte riktigt än, men snart. Och jag tänker på Anita Ekberg, och en snygg nakenbild jag hittade av henne från typ 50-60-talet. Jag lägger fanken ut den här. Jag bugar för denna kvinna. (Och, wow, mitt första nakeninlägg, huka alla moralister!)

anita-ekberg-31987

Folkmusik på hotellrum (blogg)

Jag skriver (blogg) i rubriken för att detta inlägg går ut till Twitter också, så folk ska veta, om de vill in här och läsa därifrån.

Folk @ Heart på hotell i Örebro, en hel våning. Jag är där för att övervaka och dokumentera delar till Jordradion Musik Special som kommer här i januari (jordradion.se).
Mer om detta vid annat tillfälle. Men låtarna, som jag lägger upp här nu, de sjungs av en späd kvinna som var mycket trevlig. Det gick till som så att jag drog upp en dörr till ett hotellrum och så satt hon där, och i övrigt var det, förutom mig, fyra personer i rummet. Hon var sångare, jag hajade noll. Men presenterade mig. Och spelade in. Håll tillgodo, nästan fyra oredigerade minuter från min iPhoneinspelning.

Susanne Brandheim Sa_ng     

Den här serietecknarbruden borde vara med i akademien

Genier, humorister, de finns överallt. Här en yngre böna (än mig) som gör jävligt roliga serier, är politisk, som är stenhård i denna svt-intervju. Jag baxnade när jag såg det här ”live” på TV. Hittade det i natt igen på svtplay. Det finns hopp om ungdomen. Vilken käftsmällsböna, på dumfolk, ha-ha-ha. Tack. (Tre minuter typ, kolla nu, ni som hittat hit)