Min robot-trummis har jag i köket, inhyrd kille, lite virrig, men det funkar. Och så jag då, på sång och bas. Allt är kört live i studio-Blomgren nu i natt. Inget fjanttigt repande, allt kommer improviserat, som de sköna konsterna ska komma.
De lux-studion här i Örebro. Bara att njuta av nyproggen som jag producerar mitt i natten.
Sitter här mitt i natten och klurar.
Borde göra ett och annat, skriva CV, skicka in ansökan.
Men så såg jag det där programmet på SVT där författare gaggar och där kom plötsligt ett inslag med en av mina favoritförfattare. Alltså Torbjörn Säfve. Har läst ett gäng böcker av honom. Visserligen för kanske 20 år sedan, men ändå. Det är han, Henry Miller, Charles Bukowski, Kurt Vonnegut och Sture Dahlström som är de största, finaste författare vi har, eller har haft i världen, som jag läst (deras böcker finns kvar).
Herr Säfve har haft den goda smaken att ha bosatt sig i mitt län. Visserligen söderut, i en håla som ingen bryr sig om, men ändå, han är här i närheten.
Och så var det ett filmat reportage om honom, där han gick i skogen, där han visade sina outgivna böcker och rullor med massa projekt. Helt okej. Fast så, på slutet, så säger herr Säfve, boxare, muslim, anarkist och så mycket annat i en härlig mix, något som smackade mig som en smäll. Han körde existentialismens kärna där. Han sa, ungefär som att ”det räcker inte med att doppa foten i vattnet, man måste slänga ner hela sig själv”.
Alltså, man kan inte både ha och äta kakan. Man måste vara beredd att vara ärlig mot sig själv, köra hela grejen. Går det åt helvete så går det, men om man vill något måste man gå in för det helt och totalt, annars blir det bara skit.
Jag behövde höra det. Och min hjärna kokar.
Vid typ 28 minuter in i programmet. Det var det jag ville säga i kväll.
https://www.svtplay.se/video/2843655/babel/babel-sasong-21-avsnitt-7?start=auto
Ja, så är det. Jag kör på poddar helt utan skyddsnät. Och äh, vafanken, lägger ut nattens här. Jag har många lyror på min stränga:
Så här är nattens podcast jag gjorde.
(Kommunicerar med Spreaker, de som har podradiotjänsten, via epost, om att ljudet går upp och ner i volym. Hoppas lösa detta med hjälp av dem).
Bra ljud (jag spejsar lite i början, blir nästan Pink Floydigt), och sedan råkar jag säga fel till en webadress först, men rättar mig. Så nu vet ni vad det handlar om. Fast, okej, egentligen en hyllning till Percy Sledge som ramlade av pinn idag:
Varför då? Jo, i natt har jag fixat ännu en sida, en subdomän, och köpt webradioplats på Spreaker, så nu är det all in, eller vad man säger om man är en sådan som sportar.
Jag har nu en egen podcast, där jag kan göra vad jag vill, 500 timmar på ett år, 3 timmar åt gången. Det enda jag inte har är STIM, det kostar 500 i månaden, så då får det bli prat och inte så mycket musik, och lite sådan musik jag gjort, eller mina polare, om de godkänner, gjort. För lite musik behövs ibland.
Men annars, ha-ha. Perfekt ljud, kan ha polare som är med via telefon eller Skype (om de inte är här bredvid mig). Kan ringa folk, de kan ringa mig. Det här kan gå hur som helst. Men nu kör jag, för jag kan. Gör jag det inte nu så blir det inte av. Satsar man kan man vinna, annars inte, annars aldrig.
Äh, fanken, man måste satsa för att vinna.
Jag bedömer det hela som så, att jag fixar det jag behöver, önskar, fantiserar om, vill göra, tänker på, nu, då det går. Så får vi se om det blir ett bra utfall sedan.
Japp, jag är glad och helt på. Nu jäklars. Adress och sådant sedan, till allt här, när jag är helt klar (som jag väl är just nu, men ändå, tar det sedan, måste andas, kolla in själv på lite avstånd, typ i morgon, först).
Gratta mig och kör några hurra-rop!!!
/Mats
Äh, har fixat så att mitt ljud blir megabra i jämförelse med originalmicken och så (investerat i utrustning). Tror jag fått tag i rätt grejer.
Kör den här i typ fyra minuter, där jag visar vilken cool kille jag är (!) samtidigt som jag presenterar några av mina musikaliska storverk, he-he.
Så njut här, om ni törs. Direkt från min lya, denna natt. Hellre lite skit på golvet, än ett rent helvete, eller hur? Tut!
Kan inte sluta vara frän. En polare, vi kan kalla honom Z, ringde upp mig, på min begäran. Eftersom jag struntade i att svara på telefonen så tog min dataapparat emot samtalet, vilket betyder/betydde, att jag fick in honom i mixern och kunde spela in det hela. Tekniken är KANON! Här ett mycket kort ljudklipp från detta. (Och jag bara garvar, som jag gör när saker och ting funkar SÅÅÅ mycket bättre än jag trodde):
/Mats
För en tid sedan så droppade min kran i takt. Wow, tänkte jag, och så spelade jag in det en snutt. Om det är 64-delar eller 128-delar, ingen aning.
Så smekte jag ihop den här mega-super-data-dance synth-hitten. 1, 26 lång, i stereo till och med. Häng med i ”The Grove”. Alltså Drop Sink:
/Mats
(Som i övrigt vässar som tusan på min andra sida, och har lite planer, all in, ingen feghet, men, som sagt, det kommer sedan. Tut!)
Nu när jag börjar skriva här hemma så lyssnar jag på Gary Moore och Still Got The Blues. Vilken jävla bra låt. Jävlars vad den bränner ännu. Tack Gary, det gjorde du bra när du levde! Jävla döden!!!
I mitt nya tillstånd, min nya skepnad som frifräsare (nej, jag har inte gjort slut med någon brud jag inte har haft) så tog jag mig framåt kvällen mot Biskops, där jag har många polare. Träffade ett gäng där, och det var mycket trevligt.
En vän var i extas för han drack de sista dropparna någonsin av en whiskey (sådant fattar ju inte jag), alltså finsmakar-köret. Två centiliter och så var det slut för evigt. Jag plåtade. Det hette… vänta… Port Ellen Old Bothwell. Så jag tog en närbild (klicka den för större variant).
Det är alltid kul med folk. Men själv har jag annat för mig. Ska snart sjösätta mitt nya projekt, så jag hastade hemåt. Tänker mig att tillbringa natten med att göra prylar ännu snyggare och ännu mer effektiva igen.
När jag cyklat fram till Våghustorget var jag tvungen att ta den här, som jag kallar det, Draculabilden (kan också klickas):
Så där ser det ut där jag bor. Det är mäktigt. Riktigt mäktigt.
Men nu ska jag djupdyka i mitt projekt, med den här websidan som ska vara navet i min test. Funkar det så funkar det, funkar det inte, så , ja, då är det så. Tut.
/Eder Mats
Har sedan några dagar varit hårt försjunken i en subdomän till den här. Jag är helt galen. Jag ska kör support live, helt gratis, på nätet, för vanligt folk, nybörjare och vad det kan vara. Hur och när, är inte riktigt klart ännu, men antagligen börjar jag denna vecka.
Att köra gratis är som en marknadsundersökning för ens idé live. Finns intresse, då är det bra, då kan man kanske jobba sig vidare och få pynt också.
Men hela kvällen, sedan jag såg den här dokumentären/halvdokumentären på SVTPLAY så vet jag inte vad som hände med mig. Jag har bölat. Så in i helvete.
Så drog jag till Biskops. Och där snackade jag med vänner som vanligt, och så kom jag hem, och kollade igen, och har bölat igen.
Det är något med den här utsatta flickan och glädjen och hur folk har det som får mig att spricka. Får mig att ta ställning ännu hårdare. Till vad, vet jag inte riktigt, mer än att man får fanimej inte behandla folk som det görs. Jävlars!
Kolla på den här, finns kvar några veckor på svtplay. Om ni som är här inte kollar den kan ni dra. Alla behöver se den här. Det handlar om oss, om oss som människor. Om EU och Sverige som vi bor i. Vi måste vara snälla mot varandra, för i helvete!!!!
Naturligtvis går det inte att länka in svtplay här, men det går till Facebook, konstigt nog, som det vore bättre, men klicka på länken nedan, så får ni se Tystnadens drottning, vilken lite jänta:
https://www.svtplay.se/video/2795004