Den amerikanske vännen

En rulle av Wim Wenders. Från 1977. Såg den första gången i studentlyan i Tybble här i Örebro, på TV, i mitten av 80-talet. Blev betagen. Vilken rulle (från en bok, och, ja, Hollywood har gjort en sämre kopia senare med Matt Däjjmän).

Men, Bruno Ganz och Dennis Hopper och de andra gör detta så otroligt bra. Det finns visserligen några special-effects-scener som stör idag, men det var det bästa de kunde göra då.
Back-projektionen suger verkligen hårt i några scener. Men om man blundar för det, är rullen en fem-poängare.

Har lurat på varför jag är så extra i extas när jag ser den.
En pryl är nog att den visar ett Väst-Tyskland som det såg ut de gånger jag tågluffade på 70-talet. Kläder, bilar, allt. Jag nostalgitrippar.

En annan är att Nicholas Ray är med som konstförfalskaren. Han regisserade James Dean i Ung rebell typ 1955, fantastisk rulle den med, OCH i den hade ju även Dennis Hopper en roll. Wow!

Och så, nu när jag såg den i natt så insåg jag att slutet var märkligt likt när min farsa dog. Bilen stod still den gången, och var svart. Men samma modell. Och samma rörelse. Och annat. Jag var ju med då.

Här en rätt kass trailer där man inte alls får rätt stämning. Men ändå. En film värd att kolla, när man är ifred och inte blir avbruten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.