Jag skrev på. Kalix plåtade. Det är i samma sekund som min nästan 20-åriga anställning upphörde.
Samma gjorde Kalix.
Vi kämpade i motvind länge. Facket kunde inte göra något, sa de. Personalavdelningen gav oss inget val. Säga upp sig till någorlunda villkor, eller spela på att det skulle ordna sig (det fanns tidsgräns). Vi fick veta att vi då skulle kunna få gå till mycket sämre villkor. Politikerna ruskar av sig och har inget med detta att göra, som det heter.
Nåväl. Det fick vara nog nu.
Nu är jag ledig ett tag. Kan göra vad jag vill. Det här kommer att gå fint. Men fy fanken om jag skrev om allt som hänt nu. Det får blir sen.
Jag är ledig nu. Tut!