Den där rullen är SÅ bra, guldkorn sprattlar, här ett:

Jag har alltid gillat Wim Wenders rullar. Men den jag nog gillar bäst av hans filmer är Himmel över Berlin. En ängel orkar inte längre vara ängel utan lägger av för att bli människa. Han har ju noll koll på hur det är att leva som människa. Dock vill han känna varmt kaffe bränna och naturligtvis blir han kär (redan som ängel) i en cirkusprinsessa. Det är Berlin.
Här har han hittat, och kommit försent (han är ju människa nu) till senaste platsen hon varit på. 55 sekunder har jag filmat av skärmen från Netflix.
Tycker att det här är någon slags universalsanning, det han säger. Och så, ändå, hjälper han grabben med skorna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.